Luleå är utslagna ur slutspelet och lite eller ingenting händer gällande nyförvärv, förutom att Anton Levtchi ryktas vara klar. Då sportchefen Skuggan dessutom entledigats utan ersättare får man istället fokusera den pågående slutspelshockeyn.
Jag kan med glädje konstatera att bonnlagen skapar en härlig dynamik och spänning i årets slutspel. Ni vet de där lagen ingen riktigt tror på, som kommer från landsbygden och ställer till det för de större lagen. Just kombinationen rikedom/stadsmiljö och stora förväntningar gillar jag skarpt när de faller mot obskyra bonnlag där eldsjälar säljer korv och lotter. Där hallen är trött och egentligen inte platsar i finrummet. Det är det finaste med svensk hockey, att den fula ankungen kan gå upp i finrummet trots att ingen välklädd pamp vill ha laget där.
I Allettans slutspel där en plats i hockeyallsvenskan ligger i potten är Hudiksvall med och pressar det mer penningstinna sponsorlaget Brödernas/Väsby. Personligen håller jag nästan alltid på underdogen som kan ställa till det för rika, storsatsande projekt. Jag hoppas att Glada Hudik snuvar bacondrypande hamburgergänget från Väsby på platsen i hockeyallsvenskan.
I hockeyallsvenskan var det härligt att se bonnlaget Karlskoga smälla på och irritera storlaget Brynäs. Visst, rent rationellt bör jag hålla på Brynäs då laget är klassiskt, arenan fin och en av få platser som det är rimligt att åka tåg till när man bor i Norrlands inland. Trots det kommer jag på mig själv att jubla när Karlskoga smackade in mål mot Gävles stolthet. Det är något vresigt och kaxigt över Karlskoga. De har en rätt trött hall och en historia av bufflighet. Visserligen är inte ens alla bonnlag är perfekta. Laget borde omgående döpas om till Bofors, istället för det intetsägande Karlskoga som lika gärna hade kunnat vara Karlskrona eller Kristianstad för en den mindre inbitne geografimänniskan.
Mora kämpade ner Djurgården AB i flera matcher lagen emellan och laget innehåller Måns Carlsson, bonnlagens själva sinnebild och ansikte utåt. Han retas, gör mål, vinkar åt motståndarlagens materialförvaltare och är ansiktet utåt för Epa-traktorer, arbetshandskar och grovsnus. Mora spelar i Smidjegrav Arena (!?) där taket är så lågt att klaustrofober inte ens klarar av att säga ordet utan att få stora frossan. Smidjegrav, det låter inte som en plats där hockeykulturen lever och frodas, utan tankarna flyger snarare iväg till vikingagravar med allehanda bronsföremål. Jag gillar när sådana bonnlag lägger krokben för klubbar som skapar event. Rent logiskt skulle matcher mellan Luleå och Djurgården skapa mer livskvalitet för egen del, då matcherna de lagen emellan ofta har bjudit på den bästa underhållningen för säsongen.
Nu blir det Brynäs – Djurgården i den allsvenska finalen. Ett förväntat toppmöte och visst kommer det att vara roliga matcher att kika på och nästa år kan man dessutom, förhoppningsvis, vara på plats för att få se Luleå vinna på bortaplan i någon av städerna, någon helg i november.
MEN visst hade det varit oväntat och trevligt med Mora – Bofors i en allsvensk final samtidigt som Hudiksvall äntrade hockeyallsvenskan? Det är trots allt de oväntade sagorna som är de bästa.
