VM-premiär i Mexico City och jag satt bänkad. Mexiko–Sydafrika blev ärligt talat inte mycket till match – Sydafrika var helt enkelt för dåliga – men nu är vi i alla fall igång med den här jätteturneringen.
Befarar att VM innehåller för många lag och för många matcher. Det blir lite urvattnat på sina håll och gårdagens match gjorde inte den känslan svagare.
Samtidigt – vem är jag att klaga när Raul Jimenez får göra sitt första VM-mål på hemmaplan vid 35 års ålder, fem år efter att han var nära döden efter en kollision, skalle mot skalle, med David Luiz i en Premier League-match.
Jimenez var duktig, men jag gillade framför allt Julian Quiñones, den frejdige offensive spelaren som blev VM:s förste målskytt – en ny bekantskap för mig.
För stackars Sydafrika var egentligen dagen förstörd nästan direkt. Nio minuter in i en VM-premiär måste man vara kyligare än vad Sphephelo Sithole var, när han drällde med bollen utanför eget straffområde och tappade den till Erik Lira, som spelade fram Quiñones till första målet.
Ren mardröm – men också undvikbar.
Spela enkelt första tio!
Det hade pratats om Mexikos presspel på förhand och det var ju effektivt, men frågan är om man kan dra några slutsatser av hur det såg ut mot detta Sydafrika.
Tre röda kort är annars det som sticker ut, utöver att den mexikanska publiken vid flera tillfällen buade åt sina spelare som var på väg att vinna en VM-premiär...
Det första går inte att säga något om – målchansutvisningen för olycksgubben Sithole var solklar. Det var också skickligt av Brian Gutierrez att söka det läget när han rann igenom – det var friläge eller rött kort som var alternativen där.
Den andra utvisningen: Dålig känsla från VAR, dålig känsla från huvuddomaren. Themba Zwane åkte ut för att ha höjt armen och träffat Alvarado i ansiktet, samtidigt som denne utsatte Zwane för en hockeytackling: Där måste domarna se situationen i sin helhet – inte rött kort.
Den tredje utvisningen? Klantigt av Montes, som sparkade ned Mudau i 2–0-ledning på stopptid. Det heter målchansutvisning och det var en bra målchans för Sydafrika. Rött kort enligt regelboken.
***
Läser i Sportbladet att de avslöjat Sveriges troliga startelva mot Tunisien genom ett foto av Sebastian Larsson med reservuppställningen i handen.
Av den kunde man få ut den här elvan:
Kristoffer Nordfeldt – Alexander Bernhardsson, Gustaf Lagerbielke, Isak Hien, Victor Nilsson Lindelöf, Gabriel Gudmundsson/Elliot Stroud – Jesper Karlström, Benjamin Nygren, Yasin Ayari, – Viktor Gyökeres, Alexander Isak.
För spelarna tror jag att den typen av avslöjanden betyder noll och intet.
Däremot kan det säkert störa ledarna.
För mig är det i alla fall en ganska naturlig uppställning. Jag tror att Daniel Svensson sköt sig ut ur startelvediskussionen med sin insats mot Norge.
Frågan är om sjuke Gabriel Gudmundsson hinner bli frisk till vänster. Annars verkar det alltså bli Mjällbys Elliot Stroud som får spela – intressant!
Jag tycker att den svenska trebackslinjen för ofta blir en fembackslinje – vi måste våga trycka framåt lite.
Stroud är van vid att spela på positionen i Mjällby och den erfarenheten kan vara positiv för landslaget – så klart sagt med vetskap om att det nu handlar om en högre nivå och går mycket snabbare, och så vidare.
VM är igång. Min egen VM-feber börjar växa när vi närmar oss Sveriges premiär. Tre dagar kvar!
