Skuggan, Luleås tidigare sportchef, blev till sist sparkad. Luleås fans har vid otaliga tillfällen yttrat sitt missnöje gentemot Luleåikonen. Banderoller av allehanda slag och intensiva diskussioner på sociala medier tycks till sist ha tvingat fram en sparkning av Skuggan.
Det finns en hel del märkligt i den här historien. Luleå hockeys ordförande Anders Olofsson uttryckte nyligen i en intervju med P4 Norrbotten att Skuggan sparkats eftersom styrelsen ville ”få in något nytt” och att ”Skuggan har gjort ett kanonjobb”. Det är inte helt lätt att få ihop de meningarna för gemene man. Kanonjobb och sparken rimmar illa. En annan lite märklig sak i detta är att Skuggans kompanjon, Ulf Engman, har fortsatt fullt förtroende hos styrelsen, trots att han varit lika delaktig som Skuggan i rekryteringen av nya spelare. Ulf ska jobba kvar, men samtidigt ska en ny sportchef in. Ingen ny sportchef är påtänkt utan processen ska enligt styrelsen inledas nu. Om Ulf och Mr X sedan ska bli bilda en ny duo eller om Ulf får plocka ihop sitt pick och pack i en beige kartong den dagen då Mr X till ljudet av TNT och lukten av rökmaskin äntrar kansliet vet ingen i dagsläget. Skuggan sparkas alltså precis under den period då lagbygget är inne i en kritisk fas då Luleå bland annat behöver värva tre vettiga centrar. Många andra klubbar fixar ersättaren först och sparkar den oönskade därefter. Luleå väljer, i alla fall, officiellt, att sparka först och undersöka ersättare därefter. Moraliskt vackert, men ur prestationssynpunkt förkastligt.
Nä, det ligger ett par, tre hundar begravda här är känslan. Magkänslan signalerar att styrelsen, trots att motsatsen ivrigt manifesteras, tvingats slänga Skuggan under bussen för att gjuta olja på vågorna för stunden. Hockeyintresserade människor har inte kunnat undgå det massiva missnöje som uppstått bland den mangranna hemmapubliken i Luleå mot lagets ledning och i synnerhet sportchefen Skuggan. Genom att Skuggan fick gå visar styrelsen handlingskraft och denna aktion kan på så sätt utgöra en effektiv vågbrytare som förhindrar att tsunamis väller in i styrelserummet och på kansliet i Luleå.
Skuggan har värvat både bra och dåligt under sin tid som sportchef. Honka, Andreasson och Ward får han sätta upp på pluskontot, medan Allard, Rask och Kempe hamnar på minuskontot. Det som irriterat mig mest är hans oförmåga att hitta vettiga spelare under pågående säsong. Trots att just detta varit hans svaghet försökte han två år på rad med just detta, med undermåligt resultat. Kanske var det just detta som till sist blev hans fall?
Vem är då mr X?
Kenttä? Nej, han har precis storstädat bort alla bärande väggar och vissa delar av isoleringen i Löven. Han bör väl vara med och bygga upp det han raserat, tänker man.
Olausson? Man vill alltid ha Olausson i klubben, men vet han ens vad jobbet innebär?
Fröberg? Kanske, trevlig framtoning och kan värva nordamerikaner, något Luleå kan behöva hjälp med.
Fagervall? Ta med Montén och Garpenlöv så har vi en deal, men annars inte!
Lasse Johansson? Han gjorde Skellefteå bra och det är bättre att vara bra än dåliga, ja tack!
Ulf Engman? Han har redan jobbet?
Stefan Nilsson? Kommer göra ett kanonjobb, men ändå bli sparkad, tveksamt.
Abbotts? Då skulle det bli fart och fläkt på kort sikt. På längre sikt kanske konflikter. Men spontant ja!
Jonas Rönnqvist? Ett geni som skapat underverk förr, men har länge varit bort från elithockeyn och pengarna från Leos Lekland lär väl fortsätta rassla in och skapa livskvalitet.
Av ovan lanserade namn tycker jag att Lasse Johansson eller Abbotts skulle vara de vassaste namnen. Lasse på lång sikt och Abbotts på lite kortare sikt. På samma sätt som sommarskuggans identitet brukar avslöjas kommer snart den nya sportchefens identitet bli offentlig. Spännande tider!
