Det här slutspelet går till historien av flera anledningar. Bra anledningar som Frölundas skickliga ungdomar, Färjestads underprestation, Robert Roséns sista ryck, Tyler Vesels uppoffrande spel och Allards remarkabla förvandling.

Det sämsta med det här slutspelet har utan tvekan varit mängden domargnäll. Domargnäll i stridens hetta måste för all del få förekomma, men när fokus mer hamnar på domarna än lagens prestation på isen blir det otroligt tröttsamt. När domargnället till och med blivit en uttalad strategi som tränare använder för att sätta press på domarna inför nästa match blir problematiken än mer tydlig.

Jag brukar inte gnälla på att tränarna som gnäller på domarna, jag har inte gjort det på hela säsongen. Men när tränare som säger sig inte gnälla på domarna, gnäller på domarna blir jag frustrerad. Vi kan inte hamna i den här situationen! Att jag som aldrig gnäller på tränarna som gnäller på domarna, nu gnäller på tränarna som gnäller på domarna. Folk får tycka vad dom vill men det är min uppfattning. Jag kommer inte lägga mer fokus på tränarna som gnäller på domarna efter det här. Nu har jag gnällt på tränarna som gnäller på domarna för den här säsongen. Nu är jag färdig! Mic drop.

Något som däremot är helt tydligt är att bedömningsnivån från domarnas sida helt klart höjts. Det krävs en hel del för att en utvisning ska utdömas i SM-finalen. Domarna friar hellre än fäller och det är roligt så länge inte stjärnorna i respektive lag blir skadade. Det är en skör balans mellan åsikten ”blås inte sönder matchen, låt spelarna göra upp om segern på isen” och ”värna de skickliga spelarnas möjlighet att skina”.

PSG eller Player Safety Group som ska granska situationer för att värna spelarnas säkerhet verkar ha tagit en tidig semester. Inga spelare längre stängs längre av för de förseelser som automatiskt renderade i några matchers avstängningar under grundserien. O’Neills yxhugg på Rödin och Söderströms slew-foot på just nämnde O’Neill är två tydliga exempel från finalserien. Som väl var skadades ingen av spelarna, vilken egentligen är mer tur än skicklighet från ligans sida. En final utan de bästa på isen blir inte rättvis och det blir inte heller så intressant som en final ska vara. Sådana fula tilltag bör rimligtvis bli utvisningar under match och om de missas av domarna bör avstängningar i minst en match följa, efter granskning av PSG. Den uppenbara risken är annars att det lag som ligger under med ett antal mål helt enkelt går in för att skada stjärnspelarna i det andra laget i matchens slutskede, en otroligt onödig risk att ta som liga.

Kanske firar PSG sin semester på samma ställe som Luleå kommun? Luleå kommun verkar nämligen helt tagna på sängen över det faktum att Luleå är i final och kan därför inte ordna med vare sig storbildskärmar eller öltillstånd för de tusentals supportrar som inte ryms i Delfinen. Det skylls på röda dagar, tillståndsprövning, pollen och nageltrång. Maken till saktfärdighet har man sällan skådat. ”Tänk inte, gör det bara” kanske kan vara en idé till ny slogan för både PSG och Luleå kommun?

Redan nämnde O’Neill är en riktig hedersknyffel. Han personifierar verkligen uttrycket ”liten men tuff”. Trots sin fjuttighet delar han ut proppar till höger och vänster. När han själv åkte på en rejäl smäll från Söderström kom inget gnäll. I stället valde han att lyfta fram domarna som skickliga yrkesmän och belyste att både han och domarna gör misstag. O’Neill menade att om man som spelare visar domarna respekt kommer man med all säkerhet få respekt tillbaka. Äntligen en sund röst i domardebatten.

Det är Värnamo Nyheter som avslöjar att Albin Lohikangas, 26 inte får nytt kontrakt från Värnamo och lämnar troligen klubben i sommar.

I höstas blev Lohikangas kvalhjälte när han avgjorde mötet mot Landskrona Bois med lagets enda mål i returmötet som gjorde att smålänningarna gick segrande ur striden med 3-2 totalt.

Det har däremot blivit tuffare konkurrens på vänsterbackspositionen med nyförvärvet Axel Björnström som tagit över platsen och således har Lohikangas mestadels fått nöja sig med en del inhopp i årets Allsvenska.

Hans avtal med klubben går ut efter den här säsongen men nu talar alltså mycket för att han lämnar klubben redan i sommar. Lohikangas har gjort 61 matcher för klubben.

ERIK ÖHRNER

AIK meddelar på sin hemsida att man har förlängt avtalet med Taha Ayari, 19. Kontraktet sträcker sig nu till 2028.

Det var förra hösten som Ayari ådrog sig en korsbandsskada och sedan dess har han varit utanför spel men nu kommer en glädjande nyhet för AIK supportrarna. Ayari blir kvar i klubben, det tidigare avtalet löpte ut efter den här säsongen.

– Det känns otroligt fint att få förlänga mitt avtal med AIK. Den här klubben har en speciell plats i mitt hjärta då det var här allt började för mig som liten – och att nu få fortsätta resan känns både stort och meningsfullt. Det är en ära att fortsätta bära AIK-tröjan, och jag är både stolt och tacksam över förtroendet. Nu ser jag fram emot att fortsätta utvecklas tillsammans med klubben och samtidigt göra allt jag kan för att bidra till svartgula framgångar, säger Taha Ayari till hemsidan.

– Vi är väldigt glada över att ha kommit överens med Taha om ett nytt avtal. Han har gjort ett extremt bra jobb under sin rehabiliteringsperiod, och ser starkare ut än någonsin. Taha är en fantastisk representant för AIK, både som person och fotbollsspelare, och vi ser fram emot att ha honom tillbaka på planen, säger Fredrik Wisur Hansen, AIK Fotbolls Head of scouting and recruitment.

Ayari har hittills gjort 49 tävlingsmatcher i AIK och två mål samt tre assister.

ERIK ÖHRNER

Nu har Luleå matchboll. Laget har varit i det läget förut och lyckats. 1996. Visst ska man glädjas åt guldet som bärgades av Myllys, Bulan och Holmström, men man har också ledsnat på detsamma. Att ständigt påminnas om 1996 är också en indirekt påminnelse om alla misslyckanden därefter. 1996-guldet där Bulan lade sig på pucken vid den sista tekningen är nästan, men bara nästan, lika uttjatat som Ivar Stenbergs ålder under årets SM-slutspel.

Carlings i Luleå har köpt alla de vita jeans som finns i hela landet. I Luleå finns det nämligen en sägen som berättar att när Luleå vinner guld ska detta firas i den centrala stadsparken och fansen ska vara iklädda vita jeans. Vita ska jeansen vara eftersom dessa klädesplagg, enligt Luleåprofilen och forne krönikören Ola Gustafsson, passar bra ihop med SM-guld och studentmottagningar. Det har varit tur för Luleås fans att det finns fler användningsområden än guldfirande för de vita jeansen, annars hade risken för att storleken på jeansen krympt under åren och sedan inte passar när de verkligen behövs. För merparten av de vita jeansen har lugnt kunna ligga till sig i garderoberna på Hertsön, Bergnäset och Gammelstad.

Jinx, finns det? Ja, det är jag rätt övertygad om. Själv nämner jag aldrig målvakternas spel under match, för då ramlar det snabbt in en puck eller två. Carlings verkar inte vara rädda för att jinxa, men spelarna i Luleås trupp verkar tyvärr tro på jinxens makt precis som mig. I match 4 i Luleå skulle ena kortsidan vifta med guldpapper i ett tifo, men spelartruppen hade enligt källor lagt in sitt veto mot guldviftandet. Guldarken blev därför liggande på den kalla grå betongen under hela matchen. På isen förlorade laget ändå, trots antijinxen.

Luleåfansen är ständigt snabba på att berätta att det som finns i Luleå, minsann är originalet, till skillnad från allt annat. Företeelserna som beskrivs som originalet kan vara allt från hosta, ramsor till lidande.

Just lidandet är något centralt i supporterskapet till Luleå Hockey. Sällan har ett lag så ofta varit med i toppen utan att kunna vinna. Utan att kunna vara bäst när det gäller. Det har skapat ett lidande och en oerhörd törst efter segerns sötma. Bulan har varit klinisk när det gäller att förlora när det gäller som mest, trots att han uppenbarligen är en bra coach, men utan segrar blir du just bara bra och inte hjälte.

Lidandet som kommer av motgångar har säkerligen bidragit till draget. För det blåser verkligen upp till drag i Delfinen när Luleå spelar match. Biljetterna säljer som smör i solsken och H-läktaren och sittplats förenas i en härlig symbios av sång och kämpaanda. Det finns ett tryck och en längtan i Luleå som saknar motstycke i hockeysverige. Vissa kan säkert invända att Djurgården kan utmana. Det är fel. I Luleå kan supporters från Brynäs ta en öl, en korv eller till och med en Gott&Blandat utan att riskera att råka illa ut. I Stockholm kan bara ett lags fans vara i arenan åt gången. Ett underbetyg för alla inblandade.

Luleå har vita jeans, jinxar, original, lidande och ett ofantligt drag. Nu ska matchbollen slås in och nya minnen ska skapas. Låt Bulan bli en vinnare, låt Omark får det perfekta slutet och låt Gustafsson få sin revansch för 2022. För visst är det dags att Luleå får vinna? Dessutom får gärna Ivar Stenberg fylla år.

Skribent: Johan Barkestam

***

Luleå – Brynäs

Speltips 1

Den här matchen blir en mental utmaning för alla inblandade. Det som talar för Luleå är spetsigheten framåt och målvaktsspelet. Det som talar för Brynäs är främst duon Silfverberg och Larsson. Luleå behöver se till att inte släppa till den mängden A-chanser som var fallet i den senaste matchen. Brynäs behöver bättre uppspel från egen zon och ett bättre målvaktsspel för att tvinga fram en sjunde avgörande final. Luleå vinner och tar det efterlängtade guldet.

***

Omgång sex av Allsvenskan är färdigspelad och det var en hyfsat fartfylld omgång vi fick se. Det som stack ut mest för mig var att både AIK och Mjällby avgjorde sina matcher redan efter 20-30 minuter in.

Det är kanske inte så konstigt då dessa lag får anses vara de två bästa lagen för tillfället. Vad man har gemensamt är att det är två hårt arbetande lag som krämar ut max utifrån varje spelare. Jag hade dock inför säsongen ett frågetecken för bägge lagens offensiver men där har jag fått på skam då John Guidetti har klivit in och leder offensiven i AIK medan i Mjällby har Abdoulie Manneh fått sitt genombrott med ett hattrick mot Degerfors. Faktum är att Mjällby har gjort flest mål av alla lag hittills och med två wingbacks som outtröttligt tar sig upp och ned kommer man att bli svårstoppade. Jag tror att man är med och slåss om Europaplatserna, givet att man får behålla sina nyckelspelare.

Jag uppskattade även Göteborgsderbyt mellan IFK Göteborg och Gais, där domaren tillät ett ganska aggressivt spel vilket gjorde att speltempot också höjdes. Gais var det bättre laget i den första halvleken och borde ha gjort mer än ett mål om det inte vore för Pontus Dahlberg som höll Blåvitt kvar i matchen. Efter halvtidspausen blev Gais aningen fega och backade hemåt och tillät IFK att ha mer boll vilket till slut resulterade i ett rättvist kvitteringsmål.

Det måste varit en stor besvikelse för Gais att inte kapitalisera på många målchanser och sedan även tappa initiativet i matchen. Jag blir inte riktigt klok på Gais, det är tydligt att det är ett lag framförallt och inte enstaka individer som bär upp det, men det behöver komma något mer ur det. Det räcker inte längre att spela ut bollen till Gustav Lundgren och hoppas att han ska göra något, han blir oftare hårt markerad i år och då behöver andra spelare kliva fram. Det är rätt talande att Gais redan nu har fyra oavgjorda matcher, den trenden riskerar att fortsätta om man inte får till en bättre kvalité i avslutslägen.

IFK å sin sida ser betydligt bättre ut den här säsongen, även om det är långt ifrån en klubb som ska vara i toppskiktet i serien. Vi har sett att Fenger inte behöver många chanser i straffområdet, men det går att önska aningen mer från yttermittfältarna. De behöver vara lite mer delaktiga i offensiven och utmana sin försvarare. Det blev lite väl lättläst när Markovic gång på gång skulle slå in bollen så fort han fick den. Avsaknaden av Ramon Pascal Lundqvist kan såklart påverka men IFK behöver spela lite mer Billborn-fotboll snarare än att gå på det enkla spelet, med snabba inlägg.

Nästa omgång ser jag fram emot Stockholmsderbyt mellan Djurgården och AIK. Hur ska Djurgården ladda om efter Chelsea-matchen här i veckan och hur ska AIK hantera sin första Allsvenska match på konstgräs, mattan har ju fått kritik och ett underlag som man inte är vana vid kan orsaka problem.

För den som gillar att se på andra som har ångest går det även bra att kika in matchen mellan Halmstad BK och IFK Värnamo på lördagskvällen. Tre oerhört tunga poäng står på spel.

Kommentera gärna om du har åsikter eller tankar. Jag finns också på X.

ERIK ÖHRNER

Brassen var på spelhumör i segern mot Öster och tog sig framåt och slog hela tre nyckelpassningar (passningar som leder till skott mot mål). En pigg insats överlag.

Ja, jag vet att han blev omgångens anfallare tidigare men nog spelar han även lite längre ned emellanåt. Mot Degerfors var han visserligen överallt och gör man ett hattrick räcker det som motivering att bli omgångens mest utmärkande.

Det går fort i fotboll och hade någon sagt att John Guidetti skulle vara en nyckelspelare för AIK bara för några veckor sedan hade en del skakat på huvudet. Det är inte lika många som skakar på huvudet längre, för nu visar Guidetti vilken klass han besitter där han först serverar Johan Hove för att senare avsluta snyggt på en passning från Bersant Celina.

Ja, det blir mer John Guidetti och 2-0 målet mot Elfsborg blir omgångens snyggaste. Visserligen är det Granli som slår bort en enkel pass, men det är mycket som återstår att göra. Celina bryter passen och väggspelar med Guidetti, där han sedan får tillbaka bollen och slår en delikat chip-passning över backlinjen till Guidetti som avslutar med en snygg nick. Det går att se målet här.