Två dagar kvar till VM.
Känner ni hur tempen stiger?
Det gör i alla fall jag.
Mest av allt ser jag fram emot att följa ett stort mästerskap där Sverige är med, hemifrån.
Senast det hände var i VM 2006, där jag framför allt minns Paraguay-matchen med Ljungbergs avgörande (1–0) och alla svenskar som intog Olympiastadion i Berlin.
Sedan är det klart att VM 2018, då jag själv var med, är mitt starkaste VM-minne. Men det ska bli kul att sitta med de svenska fansen och fira svenska vinster.
För några svenska vinster blir det väl i Nordamerika?!
Min förväntan är i alla fall att Sverige slår Tunisien i öppningsmatchen och tar sig vidare, som tvåa eller trea i gruppen.
Nederländerna med min gamle lagkamrat Virgil van Dijk, håller jag som favoriter i Sveriges grupp. Trots att de varit lite upp och ned i sina prestationer på sistone.
Tunisierna får nog det tufft.
Sverige tror jag slåss med Japan om andraplatsen – med all respekt för Japan, som slog England nyligen och som har många skickliga spelare på hög nivå i Europa.
Löser Sverige avancemanget, känns chanserna sedan som 50-50, beroende på vem man får i 16-delsfinalen.
Förbundskapten Graham Potter behöver i alla fall använda de här sista dagarna till att få ihop en stabil defensiv grund, så att vi kan känna att vi kan försvara oss mot bra lag.
Ser man till kvalet, har vi släppt in många enkla mål – och så även i träningsmatcherna mot Norge och Grekland.
Ska man gå långt i ett stort mästerskap, behövs stabiliteten bakåt.
I de flesta upplagor av Sverige som jag spelat med, har försvarsspelet varit prio ett.
I EM 2008 under Lasse Lagerbäck, där jag var med som reserv, var det verkligen så.
Under Erik Hamrén försökte vi vara lite mer offensiva, med varierande resultat. Vi tog oss till två EM, men gick aldrig vidare från gruppen.
När Janne Andersson sedan tog över, gick vi tillbaka till ”det gamla Sverige”, med försvarsspelet i fokus.
Det fungerade ju ganska bra i VM 2018…
Mycket har dock hänt sedan dess.
Då hade vi främst många duktiga defensiva spelare – idag har vi otroliga offensiva spelare.
En av dem är spelaren som jag ser som det här landslagets nyckelspelare – Alexander Isak.
Han har haft ett tufft år med mycket skador, men jag tror och hoppas att vi får se honom i bra form. Når han sina högsta nivåer, kan vi gå riktigt långt i den här turneringen.
***
Om inte Sverige vinner VM, hoppas jag i alla fall att Brasilien gör det. Jag har alltid hejat på dem och jag hoppas på lite sambafotboll i sommar, även om de nu har Carlo Ancelotti som tränare.
Neymar har förresten gjort comeback i brasilianska landslaget. Jag har inte följt honom under de senaste åren, men det ska bli spännande att se hur det går för honom. Kanske kan han bli en joker.
Mina favoritbrassar genom tiderna: Ronaldinho och Ronaldo.
En annan Ronaldo är Cristiano, som ju faktiskt är född 1985 precis som jag.
Det är sjukt att tänka på att han var med redan när jag satt i soffan och kollade på VM 2006. Nu tror jag faktiskt att han har chansen att för första gången bli VM:s skyttekung.
Portugal har Colombia, DR Kongo och Uzbekistan i sin grupp och får antagligen en ganska ”lätt” motståndare som i en 16-delsfinal. Ronaldo kan nog sätta en hel del bollar i de matcherna.
Cristiano Ronaldo är nog den svåraste anfallaren jag själv mött som mittback. Jag har ju mött både honom och Lionel Messi, men Ronaldo var mer lurig. Han låg alltid i straffområdet och fiskade.
Hans öga för målet och tajming i boxen var – och är – otroliga.
