Ineffektivitet och rutin, två ledord för att sammanfatta matchen mellan Karlskrona och Visby där rond 1 gick till gotlänningarna genom 1 - 4 som slutresultat. Scott Hector i Visby-kassen motade 29 av 30 skott och utgjorde en stabil grund till seger tillsammans med en väloljad defensiv hos gästerna.

"Försvarade sig mycket bra"

Taktpinnen i matchen tog dock KHK i den första perioden där man var det bättre laget men fick endast med sig 1 - 1 på tavlan till första pausvilan. Visby hängde inte riktigt med i Karlskronas tempo som även vann de flesta av närkamperna. KHK hade tillräckligt mycket powerplay för att kunna få in fler puckar men var inte effektiva nog. Genom en tight Visby-box där ingen föll ur ramen och en rentav obegriplig icke-vilja att avlossa skott på mål stannade det vid endast ett nätrassel bakom Scott Hector. Tidigt i den andra perioden kontrar Visby in 1 - 2 och håller sedan ledningen matchen ut. KHK får matchen igenom till långa anfall och ett antal vassa lägen men höll sig för det mesta vid sargkanterna då Visby försvarade sig mycket bra och höll rent framför egen bur. I det stora hela en rätt så jämn match men Visby bevakar, och utökar sin ledning och lyckas behärska KHK som inte riktigt får något grepp om Visby. Visby vinner välförtjänt och det märks tydligt vilken rutin och stabilitet Roma besitter.

"Alldeles för omständiga"

Karlskronas topp-2 kedjor ledda av Lukas Sjöblom och Viktor Smeds har inte alls fått till det på samma sätt i slutspelet som de fått tidigare under säsongen. Man är alldeles för omständiga och har svårt att hantera när motståndarna spelar tight och fysiskt på dem. Man ser vilka kvaliteter som finns men man kommer inte riktigt loss. Kanske att Peter “Piva” Johansson i KHK-båset rentav är tvungen att kasta om i kedjorna för att få mer utdelning inför rond 2? Rent krasst är nog svaret att det skulle behövas, dock är jag mycket tveksam till att det skulle ske. Känslan är att Piva har sina formationer satta och att han tänker fortsätta med dem.

"Dryga 1800nåskådare"

Det krävs att KHK steppar upp i det offensiva spelet, och det omgående om man inte vill riskera att ta färjan till Gotland med ett 0 - 2 underläge i matchserien. Det fungerar inte att endast spela runt runt i anfallszon och inte avlossa några skott. Med ett höstlöv inslängt på kassen med trafik framför mål kan allt hända och det kommer förr eller senare att resultera i mål. Man får ur ett Karlskrona-perspektiv även hoppas på att fler letar sig till NKT Arena till match 2 än vad som gjordes till den första matchen. Dryga 1800 åskådare var antalet på läktaren, och visst är det många som firar påsk med släkt och familj men nog trodde väl de flesta att åtminstone 2000 skulle pausa påskfirandet och leta sig ut till Rosenholm. Möjligt att KHK lyckas ta revansch även på den fronten och locka fler åskådare till andra matchen. Rent krasst kan det vara säsongens sista hemmamatch och hemmalaget behöver allt stöd de kan få.

Rögle – Färjestad

Speltips: 1

Rögle har ett mentalt övertag som de kommer att förvalta. Zaar och Bristedt ser piggare och piggare ut, det är goda tecken för Rögle. Färjestad har, märkligt nog, dribblat med målvakterna vilket skapat en osäkerhet. Färjestad skulle gett Larmi fullt förtroende för att öka chanserna att vinna. Fokuset på domarna har också medfört att laget tappat konceptet. Färjestads förhoppning består främst av Tomaseks fina spel och Åslunds ”gubben- i – lådan” aura.

Det var blåsigt. Det var påskafton. Och så var det hemmapremiär för IFK Norrköping. Till supportrarnas "Hela vägen ska vi gå"-tifo klev spelarna ut på Idrottsparken - och efter 6-0 där Tim Prica klev fram med tre mål - så känns det som att det här laget kan gå hela vägen i år.

Mycket var nytt när IFK Norrköping klev ut för första gången i seriesammanhang 2026. Parken har återigen blivit Parken, nye huvudtränaren Eldar Abdulic stod vid sidlinjen, halva startelvan och Tim Prica som väck liv i sin fotbollskarriär igen.

Men det var Elias Jemal som inledde målskyttet i den 20:e minuten efter att IFK Norrköping haft stort spelövertag i inledningen av matchen. Sedan kom både 2-0 och 3-0 från Tim Prica, innan Albert Aleksanjan satte 4-0 precis innan paus.

I andra halvlek fortsatte Norrköping framåt. Man la aldrig i bromsen så att säga. Och det gav resultat. 5-0 satte Tim Prica, hans tredje mål för dagen. Och sista ordet fick Ryan Nelson som satte slutresultatet, 6-0.

---

7523 personer på Parken.

Ingen dålig siffra.

Och många vill säkerligen komma tillbaka efter detta.

---

Nästa match:

Ljungskile på bortaplan.

11 april klockan 13:00.

Det är hemmapremiär för IFK Norrköping. Och nu står det klart vilka elva spelare som tränare Eldar Abdulic tagit ut till matchen mot IFK Värnamo. Bland annat får Theo Krantz förtroende mellan stolparna och Christoffer Nyman är tillbaka i spel.

Klockan 12:30 spelar IFK Norrköping sin hemmapremiär mot IFK Värnamo. Två lag som förra säsongen spelade i Allsvenskan. Nu står det klart hur Norrköping ställer upp.

IFK Norrköpings startelva för dagen:

• Theo Krantz
• Moutaz Neffati
• Anton Eriksson
• Aleksander Opsahl
• Noel Sernelius
• Axel Brönner
• Ryan Nelson
• Albert Aleksanjan
  
• Elias Jemal
• Tim Prica
• Christoffer Nyman

Det var en stor tyngd av press som föll från Karlskronas axlar när de avancerade till den södra finalen genom 3 - 2 i matcher mot Halmstad. Över 3000 åskådare hade tagit sig till den avgörande matchen i NKT Arena som skapade en bra ljudkuliss. Efter flera års misslyckanden befinner sig KHK nu i ett läge att oavsett hur det går mot Visby har man gjort sin bästa säsong i Hockeyettan under denna sejour.

"Klarar av att hantera"

Visby, som slutade på en 5:e plats i grundserien och sedan slagit ut både Tranås och Tingsryd med stabila 3 - 1 i matcher, kommer få fira påsk i Karlskrona där de båda lagen kommer att drabba samman under lördag och söndag. Det kommer bli av yttersta vikt för båda lagen att knipa minst en match i NKT. Att vända serien till Gotland i underläge med 2 - 0 i matcher hade varit en mardröm. Visby vann båda matcherna i grundserien lagen emellan men det var oavgjort efter ordinarie tid båda gångerna. Dock har KHK slagit ut Visby ett par gånger tidigare i slutspelet, frågan är dock hur mycket det betyder nu. Rent rutinmässigt är det en klar fördel i Visby i denna serie, även om KHK också har rutin i exempelvis Robin Carlsson, Victor Crus Rydberg och Hannes Lindström. Visby är kända för sitt fysiska spel vilket kommer bli en utmaning för Karlskrona. Dock har KHK visat i serierna mot både Borås och Halmstad att man klarar av att hantera det spelet.

"Hockeyettans dyraste 13:e forward genom tiderna"

Hampus Hedman har växt ut till det där riktiga slutspelsmonstret som han värvades till KHK för att vara och har stundtals stått på huvudet mot både Borås och Halmstad. Och han lär behöva fortsätta med det för att KHK ska ha en chans mot Visby.Tanner Kaspick har höjt sig och visat fina kvaliteter i boxplay. Han är stark på pucken och vinner många tekningar. Dock går det inte att komma ifrån att han förmodligen är Hockeyettans dyraste 13:e forward genom tiderna.Tittar vi på Visbys trupp har KHK-bekantingarna Joel och Max Wahlgren varit heta för Roma och stod för mycket framåt i matchserien mot Tingsryd. Namn som Alexander Bjurström, Anton Svensson, Andreas Thelander, Filip Lindblad och Elias Ewertzh är namn många lag i ettan knappt kan drömma om att ha i sitt lag.

"Inne i zonen"

Känslan är att denna serie handlar om Visbys tyngd och rutin mot KHK:s fart och kreativa offensiv. Möjligtvis att KHK:s trupp är lite för orutinerat byggd för att verkligen kunna räcka hela vägen, även om potentialen är hög. Det känns minst sagt som en jämn serie. Båda lag har rutinerade och skickliga coacher i form av Hans Särkijärvi och Peter Johansson där det lär bli en intressant coach-kamp. Känslan är att första matchen inte kommer att avgöras under ordinarie tid. Dock utgörs tipset av att KHK tar hem serien. Hampus Hedman som verkligen är inne i zonen just nu, får pendeln att tippa över.

Mitt tips: 3 - 2 i matcher till KHK

Luleå har numera en tro på att laget kan segra, trots att spelet ofta ser skruttigt ut. Spelare som Omark och Bromé är viktiga i det mentala spelet. Omark är bättre i det här slutspelet än förra året. Hans kedja är den enda som egentligen fungerar och ofta är just Omark tungan på vågen när matcherna står och väger. Han är långsammare än någonsin och visst tappar han oförklarligt pucken då och då. Faktum kvarstår, han själv anser att han kan göra skillnad och det gör han verkligen. Passningsspelet och förmågan att täcka pucken håller fortfarande hög klass. Kedjekamraten Bromé kan åka runt och vara relativt osynlig under en hel match, bara för att sedan dyka upp och avgöra. Märkligt nog får Bromé som mest fart på grejerna när han spelar i boxplay. Då ser han ut som i fornstora dagar.

Luleå har en bra målvakt och det är Matteus Ward. Ward har svajat något under grundspelet, men nu i slutspelet ser han så där bekväm och lugn ut som bara han kan göra.

Anton Levtchi har vaknat. Efter en grundserie där han åkt runt på en skridsko och inte gjort någon människa glad, är han nu sylvass när han får lägen. Trots att han ständigt ser ut att glida runt med en cigg i mungipan, som tränaren Klas Östman en gång uttryckte det, är han en matchvinnare. Levtchi har även en oefterhärmlig förmåga att ingå i vinnande lag.

Finnduon Laaksonen och Leskinen spelar otroligt mycket och gör det oftast mycket bra. Laaksonen har en vass skridskoåkning och ett bra skott. Problemet med honom är att han är hispig och drar på sig en eller två utvisningar per match, kryddat med några högriskpassningar som får det att ila längs ryggraden på luleåpubliken. Leskinen är inte riktigt bra på något, men inte heller riktigt dålig på något. Han är stabil och pålitligt, vilket är särskilt viktigt i slutspel och han passar ypperligt tillsammans med Laaksonen.

Tränarstaben med Bulan och kompani har haft tålamod med spelare som inte levererat exempelvis Levtchi. Det har lönat sig i slutspelet. Bulan har även byggt upp en trovärdighet över tid, som bidrar till att det inte blåser riktigt lika våldsamt kring honom när laget spelar som sämst. Tränarstaben har prioriterat en defensiv gnethockey under slutspelet, vilket medfört många viktiga segrar. Kanske är det en direkt nödvändighet med tanke på att Allard och Sellgren saknats och skapat stora hål i Luleå backuppsättning?

En tro på den egna förmågan, individuell briljans och ett spel anpassat för slutspel grundlade segern mot Frölunda.