Japan väntar tidigt fredag morgon – ett oerhört bra och lurigt lag.
Inför varje match verkar det bli massor av förändringar – utan att det för den sakens skull påverkar själva spelsättet.
Både mot Holland och Tunisien har de varit otroligt disciplinerade och hårt arbetande. Sven Jerrings klassiska referat "Japaner japaner japaner" passar mycket väl in på dagens japanska lag - 90 år senare.
På ett sätt tror jag att Japan rentav kan vara ett svårare motstånd än Holland. De har byggt upp någonting långsiktigt och hör hemma i toppen av världsfotbollen.
Den sena kvitteringen mot Holland var en stor fördel för laget, kanske mer energimässigt i gruppen snarare än resultatmässigt. Sådant ger så mycket för självförtroendet.
Sedan är den japanska fotbollskulturen fantastisk och speglas av hur samhället är uppbyggt. Disciplinen märks även utanför planen. Vid varje stort mästerskap ser vi hur leende japaner städar läktare efter sig, lämnar omklädningsrum i nyskick och hela tiden uppför sig väldigt fint. Även efter sura förluster.
Jag är svag för sådant och kommer att tänka på vår gamle förbundskapten Tommy Söderberg. Han var också en sådan som gick i bräschen för att vara jordnära och ödmjuk. Han kunde också städa omklädningsrummet efteråt och fick säkert flera av oss proffsspelare med stora egon att tänka efter lite.
I Japan lanserades på 1990-talet en ”100-årsvision” för att göra landet till en stormakt inom fotbollen. Det finns dessutom en uttalad plan att vinna VM-guld senast år 2050 - och det är fullt rimligt. Med lite stolpe in istället för stolpe ut de senaste världsmästerskapen så hade de mycket väl redan kunna haft en medalj.
De flesta av de japanska spelarna spelar i de stora europeiska ligorna och även den japanska ligan har tagit stora kliv framåt samtidigt som intresset för sporten växer kontinuerligt.
Generellt är detta Japan rent fotbollsmässigt lite som Holland: bra på att komma förbi på kanterna. Det är oroande eftersom Sverige inte kunde hantera det senast.
För svensk del ser jag gärna att Lucas Bergvall får chansen från start. Japan kommer sannolikt att ha mycket mer boll och när kontringslägena kommer behöver vi en motor på mitten som kan driva boll snabbt.
Även Elanga på topp och Isak mer på en kant kanske kan vara något? Elangas speed kommer att bli viktig i omställningsspelet.
Som gammal målvakt bedömer jag såklart mina kollegor med extra kritiskt öga. Nordfeldts VM anser jag har varit rätt så intetsägande hittills.
Han har inte utmärkt sig på något sätt, varken bra eller dåligt. Efter att ha sett om alla Sveriges insläppta mål har jag funderat på om Nordfeldt kunna gå högre upp i banan. Men nej. När backlinjen ligger för högt är det svårt att göra annorlunda. Nyckeln är att hitta en symbios mellan backlinje och målvakt. Min syn på fyrbackslinje kan ni läsa om i senaste avsnittet.
Lag som går långt har ofta målvakter som är utmärkande. Man behöver en keeper som gör de avgörande räddningarna. Kanske kan detta bli en match där Nordfeldt står på huvudet och kan vara den bästa versionen av sig själv? Jag hoppas verkligen det.
En annan nyckel blir att hantera Japans höga press.
Det fanns lägen när Tunisien spelade sig ur den och var ytterst nära att skapa vassa chanser, men den sista nyckelpassen satt inte.
Lyckas vi med det, med den kvalitet som finns i Gyökeres och Isak i en-mot-en-lägen, finns goda möjligheter att få utdelning.
Fasta situationer är en annan potentiell möjlighet för Sverige. Vi är ju större, starkare och bättre rent fysiskt.
Japan å sin sida är oroligt finurliga på sina hörnor och frisparkar. Där måste vi vara extremt påkopplade.
Avslutningsvis. Den viktigaste faktorn av alla:
Spelarna måste tro på det.
De måste, som Granen var inne på i sin senaste blogg, instinktivt ta för givet att de ska vinna matchen. Då slutar de ju tvåa i gruppen.
Vinnarskallar tänker så. Det är en stor anledning till att Granen fick den karriär han fick. Inställningen.
