Värdnationerna har inlett starkt i VM.

Samtliga borde kunna gå vidare från respektive grupp och det är sådant som kan öka intresset för sporten, inte minst i Kanada och USA.

Det som förvånade mig mest var kanske hur rappt och explosivt anfallsspel som Kanada bjöd på mot Bosnien & Hercegovina. Matchen slutade 1-1, men det var Kanada som skapade mest och låg närmast segern. De spelade med mycket intensitet och fart och hade en otrolig hastighet i många moment.

USA är väldigt framåtlutat och hade allting under kontroll mot Paraguay. Flera spelare visade riktigt hög individuell klass. Men jag vill inte dra allt för stora växlar ännu. Jag vill fortfarande se att man klarar av att försvara sig mot lag som Turkiet och starkare lag (och även Australien som är en del av gruppen).

Det är intressant att se vad ett VM kan göra för intresset i ett arrangörsland. Jag levde och spelade i Ryssland mellan 2013 och 2018 såg på nära håll hur landet byggde upp arenor och infrastruktur kring fotbollen för att bli proffsigare.

I USA började intresset för fotboll att öka i samband med vårt för svensk del klassiska VM 1994. Två år efter det drog MLS igång och nu har fotbollen sakta men säkert växt under 30 års tid.

Nu borde fotbollen få ytterligare en skjuts - inte minst om USA:s landslag kan gå långt. Visst är det långt kvar till sporter som hockey, basket och baseball i USA - men det är en intressant marknad för framtiden. Kan MLS bli en liga som lockar världsspelare inte bara när de är i slutet av sin karriär, som Messi och Zlatan, kan det nog bli riktigt bra.

Personligen hade jag aldrig några konkreta möjligheter att avsluta min proffskarriär i USA. När jag bestämde mig för att sluta cirkeln i Helsingborgs IF fanns det ett par möjligheter i Europa.

Då var jag först och främst inställd på att avsluta snyggt som spelare. Det var några år senare som jag insåg att tränaryrket skulle kunna vara någonting för mig och just nu går det ganska hyfsat. Mitt Trelleborgs FF leder Ettan Södra och jag hoppas kunna ta upp laget till Superettan igen. Under söndagen möter vi Hässleholm borta, det blir något att bita i.

Natten mellan söndag och morgon kommer jag att ställa klockan på 03.30. Eller nej... 03.45 får räcka. Avspark mot Tunisien är nämligen 04.00.

Tunisien är nog bättre än vad man tror.

Det blir otroligt viktigt med en bra start. En trepoängare innebär ju att laget mer eller mindre är klart för avancemang som en av de åtta bästa treorna.

Holland har haft lite halvtaskiga resultat på sistone och har en del småskavanker som stör – men det här är ett riktigt mästerskapslag med mängder av spelare som vet vad som krävs. Jag har själv spelat i Nederländerna och jag kan nästan garantera att de ser sig själva som stora favoriter i den här gruppen. Något jag verkligen kan köpa.

Japan är också vassa, men har nog en större ödmjukhet inför uppgiften. Kom ihåg att de besegrat länder som England och Frankrike i VM tidigare och säkert kan ta fina skalper även detta mästerskap.

I gårdagens blogg tog Pär Hansson upp 1-2-matchen mot Ukraina i EM 2012. Den svider fortfarande. Jag har spelat fyra EM och bara vunnit en öppningsmatch.

2016 i Frankrike blev det 1-1 mot Irland, 2020 slutade det 0-0 mot Slovenien. 2008 var jag en del av gruppen som vann öppningsmatchen mot Grekland med 2-0, men ändå inte gick vidare från gruppen.

Den här matchen måste Sverige vinna. Dels för att ha en rimlig chans på avancemang. Dels för att bygga någonting långsiktigt positivt i detta VM.

Det är känt sedan länge att Leksand kommer ha en - med allsvenska mått mätt - väldigt hög spelarbudget den kommande säsongen. LIF gör en tydlig satsning mot en snabb återkomst till SHL.

Tyler Kelleher och Oskar Lang utgör ett par exempel på ovanligt starka namn som är säkrade.

Den relativt höga spelarbudgeten är något som vissa har kritiserat med med tanke på att LIF fortfarande har stora ekonomiska utmaningar.

Klubben hade, så sent som i maj, alltjämt cirka 28 miljoner kronor att betala i form av sign off-bonusar, enligt uppgifter till Falu-Kuriren. Tämligen stora pengar för en allsvensk klubb.

Falu-Kuriren har tagit del av ordföranden Andreas Gärdsbacks kommenterar i samband med årsmötet. Där fick han frågan om hur ansvarsfullt det är att satsa så mycket pengar på lagbygget i ett läge där skulderna är så stora.

- Om vi vänder på det, om vi inte skulle satsa på att ha en chans att gå upp i SHL, då sitter vi med skägget i brevlådan ordentligt nästa år. Nu kommer vi förhoppningsvis att ha ett attraktivt spel så att folk vill komma och titta. Då kommer vi få intäkter, säger Andreas Gärsback och fortsätter:
- Hade vi bantat truppen så hade vi haft ett helt annat publiksnitt, vi hade sålt färre korvar och företagspartnerna hade inte velat vara med på samma nivå. Då tappar vi jättemycket intäkter. Det är en investering för att vi ska ta oss tillbaka till SHL. Och har vi tur så är det på ett år, annars så får det ta ett år till.

Noterbart i övrigt gällande ekonomin är att Leksand är på rätt väg. Vinsten för säsongen 2025/2026 blev ungefär 7,5 miljoner kronor före skatt.

Det har som bekant varit en "snackis" en längre tid. Nu är det officiellt att Lucas Ekeståhl Jonsson återvänder till Björklöven och blir en backkugge i laget inför återkomsten till den svenska högstaligan.

Kontraktet gäller inte bara i en säsong, utan tre.

En av några riktiga prestigevärvningar i Björklöven-lägret, där Lucas Wallmark såklart sticker ut mest på förhand.

Västerbottensgänget kommer få ihop ett ovanligt intressant lagbygge i paritet till att det handlar om ett nykomlingslag.

Sportchefen Per Kenttä om klassvärvningen.

- Lucas är en offensivt skicklig back och det känns otroligt kul att han återvänder till Umeå och stärker upp vårt lag med rutin från både SHL och spel utomlands. Med sin spelskicklighet och erfarenhet blir han ett viktigt tillskott för oss i vår resa framåt, säger Björklövens sportchef till klubbens hemsida.

Ekeståhl Jonsson gjorde sin senaste match i Björklöven säsongen 2016/2017 och har därefter - bortsett från kortare sejourer i Schweiz och Finland - lirat i SHL.

Björklövens backsida just nu:

• Marcus Björk
• Topi Niemelä
• Linus Cronholm
• Lucas Ekeståhl Jonsson
• Anton Malmström

Turneringen har så smått dragit igång men jag märker direkt att det nya upplägget med 48 lag urholkar intresset en gnutta – och då är vi inne på farliga stigar och vandrar. Alla matcher drar inte som man vill. Kanske börjar jag bli gammal, 40 om någon vecka, men förr i tiden spelade de ingen roll om matcherna gick mitt i natten. Det var högtidsstunder. Kanske blir det annorlunda lite senare i turneringen?

VM är inte för alla utan för de bästa lagen - kan jag tycka. Det blir lite, som Granen var inne på i en tidigare blogg, som hockey. Massa matcher och majoriteten går vidare bara för att det ska mjölkas ut pengar. Jag är själv väldigt hockeyintresserad och följer Rögle stenhårt, men tittar knappt på VM just för att det känns utspätt.

I ärlighetens namn var Sverige inte tillräckligt bra för att gå till VM och den lilla glädjen i sammanhanget är väl att vi kom med just på grund av att deltagarländerna ökat i antal.

Av de första matcherna kan jag konstatera att USA verkar bra, att Kanada-Bosnien var en underhållande match, men att inget av de länderna lär gå längre än till åttondelsfinal på sin höjd.

Personligen ser jag mest fram emot att få se Brasilien. Det känns som att VM startar när brassarna börjar slå tunnlar och klackar sig fram.

Sverige mot Tunisien på måndag kväll är naturligtvis en nyckelmatch.

Seger och förutsättningarna för att gå vidare är goda. Oavgjort och det blir snudd på hopplöst och vid förlust kan man nog utgå från att avancemang är kört. För inte tar man fyra pinnar mot Nederländerna och Japan om man förlorar mot Tunisien?

Ett Tunisien som är välorganiserat och har viss individuell spets. Framförallt är det deras kollektiva försvarsspel som lyfts fram och det är just det som klickat i Sverige.

Sätter vi det kollektiva försvarsspelet är grunden lagd. Sedan är det bara att hoppas att Isak och Gyökeres får ett bra samarbete tillsammans. Båda är klasspelare som borde kunna dra nytta av varandra även om de inte spelat massor ihop i skarpt läge.

Att få ett bra resultat mot Tunisien är inte bara avgörande för de teoretiska möjligheterna till avancemang. Resultatet i premiärmatchen påverkar hela gruppens mentalitet. Jag minns själv EM 2012 när vi hade Ukraina i öppningsmatchen. Vid seger där skulle vi ha vettiga chanser att gå vidare, även om det var England och Frankrike med i gruppen. Istället blev det 1-2-förlust och det dödade hela den här goa känslan i gruppen - tron på att man verkligen kan gå långt. Vilket vi inte heller gjorde...

Mycket av införsnacket har handlat om Sveriges kollektiva försvarsspel. Om fembackslinjen. Om det inte får fortsätta att vara lika enkelt att göra mål på oss.

Det gäller naturligtvis fortfarande - men en detalj som jag verkligen hoppas få se i den här matchen är elva spelare med enorma vinnarskallar. Spelare som verkligen markerar i varje liten aktion att de inte hellre vill någonting annat än att vinna,

Sanna elitspelare är nämligen sådana. De vill vinna allt. ALLT!

När jag spelade i HIF:s guldlag var truppen full med spelare som ville vinna allt – hela tiden. Och då menar jag bara inte matcher. Jag tänker på smålagsspel på träningarna, kvadraten på uppvärmningen och kortspel i bussen. Det tävlades i allt och att förlora tog hårt oavsett gren. Adrian Gashi var en enorm vinnarskalle på det sättet och betydde mycket för HIF under många år. Han var delaktig i att bygga upp en vinnarmentalitet i gruppen. En mentalitet som handlar om att övervinna de förutsättningar som råder - inte bara i enskilda matcher. En mentalitet som handlar om att vilja vinna som lag mer än andra lag.

Och när elitspelare som Gashi verkligen vill vinna innebär det ibland spänningar i truppen, vi gnabbades en del själva sinsemellan på träningsplanen, men det var bara en restprodukt i den vinnarskallefabrik som producerade vinnande lag.

Det finns trots allt ingenting negativt med att vinna - även om alla inte håller med mig…

Andra vinnarskallar i landslagssammanhang som sticker ut är Olof Mellberg och Henrik Larsson. Inte minst Larsson hade en förmåga att göra alla spelare runt omkring sig bättre. Den typen av spelare accepterar inte när någon i laget inte ger 100 procent för att vara så väl förberedd som möjligt eller inte ger allt i varje match.

Det sätter en standard på sin omgivning som formade hela min syn på att se på just vinnarskallar. Att kasta en flaska när man är förbannad är någonting annat. Allt handlar om hur man tar en motgång eller en förlust. Att träna som man spelar match. Att bygga en träningsmijö som är både krävande och utvecklande.

Så se nu till att vinn! Det börjar med att verkligen vilja vinna,

Sebastian Jörgensen lämnar Malmö FF, det blir ingen återkomst för den utlånade yttern utan han köps loss av AGF Århus.

Jörgensen som varit utlånad i ett knappt år kommer inte att återvända till MFF utan Århus aktiverar den köpklausul som fanns i låneavtalet.

- Sebastian var med och bidrog till två SM-guld, samt en cuptitel och visade då vilka spetsegenskaper han besitter. Konkurrensen på hans främsta positioner har dock varit tuff och efter ett lyckat år på lån hos AGF är alla parter nu nöjda med att vi blivit eniga om en permanent övergång, säger Philip Berglund sportchef i MFF.

Århus vann den här säsongen danska ligan. Tidigare har även Jörgensen spelat för bland annat IFK Norrköping och Silkeborg.

I MFF-tröjan blev det 42 matcher, fem mål och tre assist.

ERIK ÖHRNER

Färjestad har, trots omtag och nysatsningar, åkt ut i kvartsfinaler på löpande band alltsedan guldet 2022. Senaste nysatsningen skedde förra säsongen då den förlorade sonen Jörgen Jönsson värvades in som huvudtränare. På spelarfronten skyfflade man in tunga och stora backar eftersom laget skulle bli mer slutspelskompatibelt. Dessutom adderade man den bra Zohorna-brodern. Fina meriter och med en kroppsstorlek motsvarande ett utedass skulle han skapa momentum i matcherna. Facit blev att Färjestad som vanligt åkte ut i kvartsfinal. De stora backarna var stora, men långsamma och Zohorna var både långsam och trubbig. Jörgen Jönsson ville bara spela defensivt, med en offensivt viktad trupp. Vips hade man en chris och rätt var det var dök även Cam upp och tränarbytet till Abbott var ett faktum.

Nu blickar Färjestad och Karlstad fram mot en ny säsong och en ny revansch. Jag tänkte här och nu redogöra för dumma och bra saker med Färjestads lagbygge.

Dumt: att låta klubbikonen Magnus Nygren få ett förnyat kontrakt. Nygren är sympatisk, har ett Färjestadhjärta och är högerskytt. Det kompenserar inte för bristen på fart på skridskorna och ett alldagligt spelsinne med SHL-mått. Nygren kommer att få gnugga på i tredje backpar och göra få fans glada i vinter. Tveksamt om han kommer få spela i sin gamla paradgren powerplay. Om han inte spelar där, blir han än mer överflödig.

Dumt: att inte göra allt man kunnat för att behålla Noel Franzén. Franzén har de flesta egenskaper som Färjestad saknar på backsidan: ungdomlig entusiasm och en finfin skridskoåkning.

Dumt: att inte förändra strukturen på backsidan mer. Gabriel Carlsson, Filip Roos, Axel Bergkvist och Adam Ollas-Mattsson är alla stöpta i samma form.

Dumt: att inte redan nu lastat in en vass rightarback i laguppställningen.

Klokt: att signa Marcus Johansson är extremt klokt. Han är riktigt bra fortfarande och kommer vara bäst i SHL i vinter. Han har producerat bra med poäng i NHL över tid och har en bländande skridskoåkning.

Klokt: att värva tillbaka Victor Ejdsell. Han var otroligt bra senast han spelade i Färjestad och ingenting tyder på att han blivit sämre.

Klokt: att försöka vara ett fyra kedjors-lag. Jag tror på den metoden då SHL är en jämn liga där bredd och konsekvent spel över tid brukar vara mer vägvinnande än superkedjor. Den yttersta spetsen är, av naturliga skäl, inte är tillgänglig då över 100 svenskar befinner sig i NHL. Lagen gör därmed klokt i att bygga ett brett lag med lagom bra spelare. Det lyckas Färjestad bra med på forwardssidan.

Klokt: att fortsätta med Cam Abbott som tränare. Han kan skapa struktur och bidrar med mycket energi i båset. Nu får han chansen att sätta sitt eget spel redan från dag ett, vilket talar för ett bättre resultat.

Klokt: att bygga vidare på målvaktsparet Melker Thelin och Emil Larmi. Thelin var betydligt bättre än vad jag trodde att han skulle vara och Larmi kan fortfarande vara en bra SHL-målvakt, även om han är lite för fladdrig för min smak.

Klokt: att spana efter mönsterbrytare och rightare i rekryteringsprocessen. En offensiv rightar-tjeck som inte kan spela försvarsspel kan vara på väg in. David Spaceks siffror indikerar att han skjuter mycket och producerar gott om första-assist. Han bör kunna ta rollen som försteback i PP. Om han får spela med Gabriel Carlsson kan kanske hans oförmåga att tacklas och markera sin gubbe gå hyfsat obemärkt förbi.

Klokt: att chansa på en mönsterbrytande Mikkel Öby Olsen. Han har vandrat den långa vägen via Huddinge och Almtuna och är en spelare med stor potentiell uppsida. Kanske kan han lyckas tom han får chansen med kapten Linus Johansson som center och Per Åslund som forwardskollega?

Källor: ExpectedHockey.se, Elite Prospects och Expressen.