Återblick: Skellefteå lyckades smyga under radarn under förra hösten. då mycket uppmärksamhet riktades mot Frölundas bländande spel. Under våren blev det allt mer tydligt att Skellefteå var i en klass för sig och väl i slutspelet var det inte ens spännande. Skellefteå var Sveriges tydligt bästa lag.
Nutid: Skellefteå har en i stora delar intakt trupp. Det är ovanligt att ett vinnarlag lyckas behålla en så stor del av truppen som Skellefteå.
Analys av Skellefteås lagbygge 2026/2027
Dumt: Att Skellefteå tappar en del av den tuffhet som laget innehöll förra säsongen. Spelare som Okuliar och Krogdahl adderade fysik till ett spelskickligt lag och den aspekten av spelet kan komma att saknas i år.
Dumt: Att några av talangerna inte tagit de kliv som man kanske hade hoppats på. Oskar Voullet och Rasmus Bergqvist har ännu inte etablerat sig i Skellefteå trots att båda besitter en stor potential.
Dumt: Valter Lindberg är en stor talang, men konkurrensen i Skellefteå är stenhård och det har troligen sinkat ner hans utveckling. I år behöver han visa att han är mogen att ta ytterligare ansvar, gärna i powerplay för att utvecklas optimalt. Frågan är om han får chansen?
Dumt: Med facit i hand blev det olyckligt för Skellefteå att tappa Lars Bryggman, särskilt med tanke på att han såg ut som en rund miljon i slutspelet.
Klokt: Att bygga vidare med SHL:s bästa målvaktsduo. Både Linus Söderström och Strauss Mann håller yttersta SHL-klass. Tredjemålvakten Jani Lampinen är inte så tokig han heller.
Klokt: Att fortsätta med Oscar Lindberg som förstecenter. Han är tydligt bäst i ligan och gör ständigt sin omgivning bättre. Fråga bara Anton Heikkinen, som med Lindberg vid sin sida var en toppspelare i ligan. Numera återfinns Heikkinen i Timrå och där har han hittills uppvisat ytterst lite av de kvaliteter som han tycktes besitta i Skellefteå.
Klokt: Att bygga vidare på lågbudgetspelare som Viktor Grahn och Jonathan Davidsson. I grunden två rätt begränsade hockeyspelare som Skellefteå har fått att blomma ut i föreningen. Här ligger Skellefteås främsta styrka: att förvandla gråsten till, om inte diamanter, i alla fall någon trevlig porfyr.
Klokt: Att behålla Pontus Johansson. Under förra säsongen och särskilt i slutspelet var han i långa stunder en spelare som höll en tydligt högre klass än andra på isen. Hans bländade skridskoåkning och fina förstapass borde rimligtvis givit honom ett NHL-avtal. Johansson blev dock kvar och det kan Skellefteå tacka sin lyckliga stjärna för.
Klokt: Att fortsätta se till att ha ligans bästa centrar, det borgar för fortsatta framgångar. Oscar Lindberg, Pär Lindholm, Jonathan Johnson, Zeb Forsfjäll och Valter Lindberg bildar en ytterst solid centrallinje som gör andra spelare bra.
Klokt: Att fortsätta ge Jonathan Pudas en stor och viktig roll. Han är den bästa backen i ligan, även om spelare som Robin Salo och Joel Persson definitivt finns med i diskussionen. Han tävlar, gör poäng och leder laget på ett föredömligt sätt.
Klokt: Att ständigt, sömlöst fylla på med nya tränare som lyckas. Senast i raden var nykomlingen från hockeyallsvenskan i form av Daniel Hermansson. Han tog guld direkt och han är säkerligen en duktig tränare, men det är svårt att värdera om han eller Skellefteås inarbetade koncept betydde mest.
Klokt: Att behålla trotjänaren Arvid Lundberg. Han får inte många rubriker, men han är ligans bästa defensiva back. Han är duktig på att hitta ett bra avstånd till motståndarforwards och är även extremt skicklig på att spela puck-mot-blad.
