Egentligen var det här tänkt att bli ett “varför Minnesota Wild kommer att förlora i första rundan av slutspelet”-inlägg. Det skulle grunda sig i Bruce Boudreaus oförmåga att prestera i slutspel och i att lag som vunnit Stanley Cup under det senaste decenniet ofta har genererat mycket mer offensiv än Wild, i form av skottförsök, eller Corsi For. Men, som brukligt. När man gräver lite djupare, hittar man ofta lite mer, och Minnesota ter sig för mig som en riktigt intressant utmanare.
Låt oss börja med Bruce Boudreau. Under sina åtta slutspel i NHL har han haft bra lag på papperet men inte presterat. Fyra av gångerna har hans lag fått lämna redan i första rundan. Tre av gångerna i andra. Endast en gång har han nått en conferencefinal, för att se sig besegrad av Joel Quennevilles Blackhawks 2015. Av de åtta “Game 7” som han har coachat i Stanley Cup-slutspelet har han vunnit en, med Capitals, mot Rangers 2009. Inte en väldigt smickrande statistik.
Under sin spelarkarriär var han en offensiv center, som gjorde många mål. Detta har han tagit med sig in i sin tränarkarriär, och varje lag som Bruce Boudreau har tagit över, vare sig det är Capitals, Ducks eller Wild, har ökat sin PDO, främst genom att öka sin skottprocent.
PDO är ett lags skottprocent adderat med ett lags räddningsprocent under 5-mot-5. Ligasnittet ligger självfallet på 100, och idén är att lag som är över 100 har haft mer “tur” och troligtvis kommer att närma sig snittet ju längre tid som går. Kritiken är att det finns en mängd skicklighet involverat, och främst lag med bra målvakter har ofta en större chans att bibehålla en hög PDO under en längre tid.
Vad Bruce Boudreau gör är istället att öka sina lags PDO genom att få upp skottprocenten, vilket är mycket mer ovanligt. Hur gör han det? Svårt att svara på. Men ofta sägs det att Boudreau i sitt sätt att coacha hockey försöker att ge sina spelare frihet att skaffa sig bra lägen, men ändå håller dem ansvariga. För mig låter det som att han på det sättet tummar lite på defensiven, ett spel som kräver en bra målvakt. Det har Boudreau verkligen haft i år, i form av Devan Dubnyk.
Till poängen.
Bruce Boudreaus spel har fungerat bra i grundserien, och hans offensiva sätt har skapat en maskin över 82 matcher. Men i slutspelet, där lagen han möter är lite mer försiktiga och lite mer fokuserade på att freda framför sitt eget mål har det gått sämre och en hög PDO spelar mindre roll. Kanske blir det svårare för Boudreaus spelare att hitta de lägen som de hittar i grundserien?
Så är det inte.
Generellt sätt har Boudreaus alla lag fortsatt att ha en hög skottprocent även i slutspelet. Problemet har istället varit att målvaktsspelet har varit undermåligt. Endast i ett slutspel har Boudreau haft en målvakt som presterat på en rimlig nivå i ett Stanley Cup-slutspel. Det var Jonas Hiller, år 2013. Problemet var att Jimmy Howard i Red Wings var ännu bättre och Ducks förlorade serien efter sju matcher.
Så det stora problemet för Bruce Boudreaus lag är inte Bruce Boudreau, åtminstone inte direkt. Det stora problemet är att Boudreaus målvakter är sämre än de andra lagens. Och det känns som en ganska slumpmässig faktor.
Devan Dubnyk
Vilket leder oss in på nästa stora punkt i Minnesota Wild-snacket. Devan Dubnyk har haft en renässans sedan han kom till Wild, vilket bloggen tog upp i höstas, och i år har han varit en av ligans absolut bästa målvakter. Men hans prestationer i slutspelen har varit blandade.
Senast han gjorde en kanonsäsong, för två år sedan, lyckades Wild ta sig vidare från förstarundan genom 4-2 i matcher mot St. Louis Blues, för att sedan åka ut mot Blackhawks i fyra raka. Mot Blues gjorde Dubnyk en klappmatch och släppte in 6 mål på 17 skott. Men i övrigt var han bra i den serien. Mot Blackhawks var Wild för tunna och Dubnyk kunde inte stjäla till sig någon match.
I fjol var Dubnyk sämre under grundserien än för två år sedan, och i slutspelet fick Wild se sig besegrade av ett starkare Dallas. Dubnyk spelade alla matcher.
Säsongen 2014-2015 är kanske den mest jämförbara med årets säsong, eftersom Dubnyk var fantastisk under den grundserien. Skillnaden i år att han har ett bättre lag framför sig.
Det är ungefär samma uppsättning spelare som för två år sedan, men många har tagit både ett och två kliv framåt. Mikael Granlund är fantastisk i år. Nino Niederreiter likaså. För att inte tala om Jason Zucker, eller backparet Suter-Spurgeon. Dessutom har chansningen med Eric Staal lyckats. Lägg därtill att Martin Hanzal breddat centeruppsättningen och att det finns mycket sparkapital i en slutspelserfaren Zach Parise. Om Dubnyk håller i in i slutspelet, finns goda möjligheter för Wild att gå riktigt långt.
Corsi For
Travis Yost på TSN undersökte gemensamma teman hos de lag som vunnit Stanley Cup sedan den avancerade statistiken började användas. Han kom fram till två, räddningsprocent och skottförsök, Corsi For. I räddningsprocent ligger Wild i toppen, check. I Corsi For ligger de på under halvan. Inget lag på undre halvan i den kategorin har vunnit Stanley Cup.
Men spelar det så stor roll för Wild? För i och med att de har så hög skottprocent borde de ändå kunna konkurrera målmässigt? Det intressanta är alltså snarare vad Corsi For gynnar. Är det målproduktion så spelar det nog ingen roll.
Eftersom det är Corsi For vi snackar om, och inte Corsi%, så borde det indikera att det är just målproduktion som är slutmålet.
Minnesota kan utmana
Så. Om Bruce Boudreau äntligen kan få en målvakt som presterar på en hög nivå, och hålla i sitt fina spel från grundserien, finns egentligen ingen anledning till att Wild inte skulle kunna utmana om att får representera väst i en Stanley Cup-final. Visst, de kommer förmodligen åka på sin slutspelsnemesis, Blackhawks, i en eventuell andrarunda, men tar de sig förbi dem så är allt möjligt.
@jakewegous
