Låt Johan Edlund sköta alla intervjuer

Bild från Bildbyrån

Låt Johan Edlund sköta alla intervjuer

Skribent: Johan Barkestam

Det har slagit mig förut, men det blev extra tydligt i Luleås hemmamatch mot Växjö. TV4:s Johan Edlund är den markant bästa intervjuaren som hockeysektionen förfogar över. Edlund vågar ställa spetsiga frågor som många andra sportjournalister inte ens skulle tänka på att ställa.

För oss som konsumerar stora mängder ishockey utgörs frågorna alltför ofta av floskler som: ”Hur känns det”, ”Hur tycker du att första perioden såg ut” och ”Hur vill ni komma ut i period två” Ytterst välbekanta sägningar som invaggar såväl frågeställaren som intervjuoffret i ett behagligt lugn.

Problemet är att sådana intervjuer framkallar sömniga gäspningar framför TV-apparaterna från Haparanda i norr till Ystad i söder. Kirunaborna då undrar ni kanske? De har fullt upp med att betala det nya badhuset och har därav små eller begränsade möjligheter att ha råd med ett dyrt hockeyabonnemang och är därmed utan talan i det aktuella fallet.

När Luleås assisterande tränare Henrik Strid kom till intervjumikrofonen fick han frågan: ”Nu är det några bärande spelare i ditt lag som vid flera tillfällen spelat bort pucken i offensiv zon, vilket har gjort att ni fått kontringar emot er. Hur hanterar man sådant i ett lag? Tar man dom i örat?”

Spelaren som Edlund framför allt syftade var förstecentern O’Neill som tycktes ha glömt kontaktlinserna hemma just den här aftonen och mer än ofta slängde in puckar på måfå in framför motståndarkassen. Dessa så kallade lycka-till-passningar landade inte sällan på Växjöspelarnas blad vilket medförde att de kontrade mot två övergivna och sorgsna Luleåbackar.

”Man tar dom inte i örat, men de får titta en del på video och de får höra att de måste skärpa till sig” blev svaret från Stridh.

TV-tittarna rätade upp sig i hemma i soffan, Stridh blev tvungen att svara något som inte handlade om att vinna närkamper och ”ha momentum”. Petter Rönnqvist hade troligtvis sagt något i stil med ”nånstans är det en bra fråga” om han hade hört densamma.

Uppmaningen blir att Edlund antingen borde sköta merparten av alla intervjuer, alternativt skapa en manual så övriga programledare kan snäppa upp intervjuerna en nivå. Genom att ställa spetsigare frågor bli intervjuerna mer intressanta, åtminstone så länge den som intervjuas inte är Hardegård. Då kan inte en Edlund rädda situationen.