Kempa på!

Bild från Bildbyrån

Kempa på!

Kempe har lämnat Luleå med buller och bång. Fansen har svarat med ilska och banderoller och de två enskilda personer som hamnat mest i skottgluggen är Mario Kempe själv och sportchefen Stefan ”Skuggan” Nilsson.

I denna krönika kommer fokus att ligga på den hårfagre Kempe. Det florerar mängder med rykten gällande hans märkliga sorti från Luleå. På olika fanssidor på nätet spekuleras det dels om att Kempe och hans agent på ett medvetet sätt sugit ut pengar från Luleå för att sedan tvinga fram en flytt, dels att Kempe saknar sin familj i Stockholmsområdet, vilket ska ha legat bakom flytten.

En sak som är märklig med det hela Kempehistorien är att Luleå tog in honom överhuvudtaget, trots att schweiziska klubbar undersökt honom och kommit fram till att hans knän inte var tillräckligt friska för att han skulle kunna spela. Trots detta lyckades Luleås sportchefer med stöd av någon mystisk medicinman från Umeå klarlägga att han minsann visst var frisk. Trots att hans knän klickade och klackade som två spanska maracas fick han krita på ett lukrativt kontrakt för att därefter mest rehaba och gå runt med filttofflor på stans spaanläggningar.

För att locka honom att skriva på erbjöds han, enligt visserligen relativt tvivelaktiga källor, ett tvåårskontrakt där han första året skulle få en nätt sign-on-bonus på 1,5 miljoner och sedan tjäna 400 000 kr i månaden. Viktigt i en tid då såväl mjölk som ägg skenat på lokala ICA. Som tröst (?) skulle han spela säsong två för reapriset 200 000 kr/månaden. Säsong ett haltande Kempe omkring och tillförde lika lite som Joonas Rask. År två inledde han piggt, hittade samspel med Pasic och kom även med i landslaget. Skyltar som ”super-Mario” började här och där dyka upp på läktaren och i takt med detta svällda Kempes ego likt Toads hattomfång. Väl i landslaget lyckades han prestera bra och plötsligt, vad det verkar, kom han på att han inte alls trivdes i Luleå. Flertalet spelare i laget tycks ha upplevt denna svängning i humör och välmående som märkbart hastig och förvånande. Han saknade familjen för mycket ska ha varit förklaringen och det enda som tycktes vara bra i Luleå var flygförbindelserna hem till familjen i Stockholm.

Luleå ger till sist upp, stänger av Kempe från träningar då han sprider dålig energi till laget. Skuggan går ut i media och säger att han vill att Luleå kompenseras ekonomiskt om de ska släppa honom under säsong. Tankarna åker naturligt i riktning mot Djurgården då det är till Stockholm Kempe gärna åker för att träffa familjen. Wikegård, som ska bli sportchef i Djurgården, får frågor om detta i TV4-studion och blir då fnissig och obekväm.

Så kommer då lösningen, trumvirvel, Kempe får ett nytt kontrakt i Schweiz. Schweiz som är känt för höga löner och korta resor. Dessutom sker detta under år två då Kempes lön halverats. Märkligt, dessutom ligger ju Lugano väldigt långt ut på den blå linjen vilket lär skapa en del restid för familjemannen.

Det är något riktigt lurt med hela historien. Det enda man kan vara säker på att Kempe har råd att köpa både mjölk och ägg och att en hel del information mörkas från både Luleås och Kempes sida. Ofta brukar man säga att ingen skugga ska falla över en person som inte har någon skuld. Men passande nog bör mörka skuggor falla över både Mario och ärke-Skuggan själv i detta fall.

***

Skribent: Johan Barkestam