Gubbighet, gubbgrinighet och så lite Dans på det!

Bild från Bildbyrån

Gubbighet, gubbgrinighet och så lite Dans på det!

Sverige spelar en otroligt sevärd hockey. Bra passningsspel, profilstarka spelare förgyller turneringen. Kul då flertalet VM-turneringar i modern tid varit rena ökenvandringarna sett till spelkvalitet och medaljskörd. Senast blev Tre Kronor som bekant utslagna av ett lag som anfördes junioren Dans Locmelis från Luleås J20-lag!

***

Håkan Södergren och Holmgren kommenterar Sveriges VM-matcher. Personligen är jag svag för Holmgrens bråkande och oneliners, medan Södergren sedan årtionden tillbaka upplevs som daterad. Han står för många mossiga uttryck och kör med en oskön von-obenattityd när han i var och varannan mening förkunnar att ”på hockeyspråk” brukar vi invigda säga si och så. Visst, Södergren har haft sina peakar i karriären, med musikhiten ”Nu tar vi dom” och med ordvitsen ”Hawk-Eye” där han placerades under taknocken av Viaplay för att kunna tydliggöra det osebara för den vanliga människan. Nu blir det mycket ”pinka revir”, ”tuppkammen växer” och ”göra rätt för traktamentet” för min smak.

***

Under förra årets VM var det omöjligt att få hem Elias Pettersson eftersom hans försäkringspremie skulle bli på tog för dyr för det svenska ishockeyförbundet. I år finns inte en tillstymmelse till en tanke på försäkringspremier utan folk med och utan kontrakt bara väller in i Tre Kronor. Kul men märkligt.

***

Målvakterna i alla lag fortsätter att få cred. Om de har lite att göra är det en svår match att komma in i. Om de får mycket skott på sig och släpper in ett knippe, fick de ingen bra hjälp av backarna. Om ett lag förlorar stort skulle förlusten ha varit ännu större om inte målvakten stått på huvudet. Jag kan förstå att lag, spelare och coacher vill skydda sina målvakters psyke, men varför experter ständigt vill måna om målvaktens rykte i elitidrott är märkligt. Om alla målvakter är bra borde det vara omöjligt att göra ett rimligt urval till VM-trupperna?

***

Erik Karlsson är en otroligt sevärd spelare. Han måste ofta ha struntat i allehanda propåer från tränare. Ingen spelare får lära sig att göra en snurrfint och slå en blindpassning parallellt med blå linje. Ändå gör han det. Ingen back får lära sig att lämna backpartnern helt ensam i hemjobbet eftersom du blev sugen att följa med upp i anfallet. Ändå gör han det. Det han gör är annorlunda och otroligt sevärt. Det är spelare som honom som förgyller sporten och kanske, kanske kan den svenska miljön med stor rink och mindre nord-sydhockey vara en del av förklaringen till att backar som Karlsson och Dahlin gör ett så starkt avtryck i NHL?

***

Sam Hallam är en professionell och skicklig tränare som misslyckades i sitt första mästerskap. Tyvärr tycker jag att man redan nu kan se tendenser till lite gubbgrinighet gentemot media, trots idel framgångar hittills i detta mästerskap. Hoppas gubbgrinigheten, som tycktes födas av alla William Nylander-frågor från fjolåret, kan mojna av. Sam Hallams jobb som förbundskapten är svårt, men samtidigt också ett eftersträvansvärt och prestigefyllt uppdrag. I det uppdraget ingår att svåra på frågor från journalister och uppträda professionellt.

***