Igår (2026-05-12) bekräftade Luleås sportliga ledning att Shinnimin inte erbjudits ett nytt kontrakt och därför lämnar klubben.
Jag kommer att sakna Shinnimin. Han står för mycket av det som jag gillar med hockey. Passionen och förmågan att driva på sitt lag även i de gråaste omgångar av SHL i november månad. Fram till den senaste säsongen, då produktionen dök betänkligt, har Shinnimin dessutom producerat bra med poäng. Ofta har målproduktionen landat i spannet 14-17 mål per säsong i SHL, vilket motsvarar en toppinsats i ligan. Han har även förmågan att locka fram känslor i en sport som verkligen mår bra av just känslor. Alla som ser mycket hockey vet vilken väsensskild upplevelse det är att se en match som innehåller känslor och en match bestående av riskminimering och att täcka ytor a´la Växjö. Med Shinnimin i laget blir risken för blekhet och intetsägande spel liten. Visst spårar han ur ibland, men antalet dumheter i form av filmningar och urspårningar har minskat markant under åren i Luleå. Inte sällan bedöms han hårdare av omgivningen till följd av ett grumligt förflutet.
Som lök på laxen är Shinnimin klar för Linköping. Ett lag som det verkligen är svårt att hetsa upp sig över. Kanske är det just därför som de har värvat in Shinnimin? Jag är helt övertygad om att han kommer göra mycket nytta i sin nya klubb.
Det kommer kännas mycket märkligt att se honom åka in i en annan tröja i Delfinen i vinter. Jag hade önskat att han bytt liga. Samtidigt går det inte att klandra honom för klubbytet då han inte fick vara kvar i Luleå.
Shinnimin gav det han hade i fem säsonger i Luleå och har var en väsentlig del i det lag som bärgade det efterlängtade guldet. Shinnimin har skrivit in sig i Luleås hockeys historia och kommer lämna ett, inte så litet, tomrum efter sig.
