I serien VM-minnen ser vi fram emot sommarens tillställning i Ryssland genom att blicka tillbaka på några av VM-historiens häftigaste ögonblick. Först ut: Geoff Hursts omtvistade mål mot Västtyskland 1966 som diskuterats i över 50 år.
Horst-Dieter Höttges kunde inte tro sina ögon. Den tyske ytterbacken sträckte armen i vädret och började vandra upp mot mittcirkeln, övertygad om att ställningen fortfarande var 2-2, när det gick upp för honom. Västtyskarna förstod ingenting, men Tofiq Bahramov , linjemannen från Azerbajdzjan, signalerade för mål och den schweiziske huvuddomaren Gottfried Dienst bekräftade beslutet som gjort att VM-finalen 1966 och Geoff Hursts 3-2-mål gått till historien. I över 50 år har det diskuterats huruvida bollen verkligen passerade mållinjen bakom den i solskenet kepsbeprydde Hans Tillkowski i Västtysklands mål.
96 924 åskådare var på plats på Wembley och över 32 miljoner slog sig ner framför tv-apparaterna, vilket än i dag är den mest sedda tv-sändningen någonsin i Storbritannien, för att se Sir Alf Ramseys England ta sig an Västtyskland i jakten på Englands första VM-guld. Sir Alf Ramsey hade tagit över förbundskaptensrollen tre år tidigare och åkt på en svidande förlust i debuten i form av en 5-2-förlust mot Frankrike i EM-kvalet. Med legendariske Gordon Banks mellan stolparna, lagkaptenen Bobby Moore bredvid den ena Charlton-brodern, Jack, i mittförsvaret och Englands kanske främsta spelare genom alla tider, Sir Bobby Charlton, i en central offensiv roll fanns det otvivelaktigt en stor talang, men vägen Ramseys England vandrade för att bli ”The wingless wonders” var långt ifrån spikrak.
Den snäva 4-1-3-2-uppställningen, där Nobby Stiles agerade defensiv mittfältare bakom Bobby Charlton, Alan Ball och Martin Peters i ett nästintill diamantformat mittfält hade vuxit fram av nödvändighet, snarare än att ha varit den ursprungliga planen och finalhjälten Sir Geoff Hurst, som är den enda att någonsin göra ett hattrick i en VM-final, hade förmodligen inte ens spelat om inte Jimmy Greaves skadat sig i gruppspelet. Ramsey och ledaren Bobby Moore gick inte heller riktigt ihop och i några av träningsmatcherna inför VM-slutspelet var West Ham-stjärnan petad till förmån för Norman Hunter. Den numera legendariska finalelvan med Banks; Cohen, Wilson, Charlton, Moore; Stiles, Ball, Charlton, Peter; Hurst och Hunt hade inte ens spelat ihop förrän i kvartsfinalen mot Argentina.
Både England och Västtyskland var starka turneringen igenom och var obesegrade fram till finalen. England besegrade Portugal i semifinalen, samtidigt som Franz Beckenbauer sköt Västtyskland till final genom en 2-1-seger mot Sovjetunionen. Västtyskland inledde finalen bäst när Helmut Haller snappade upp Ray Wilsons misslyckade nick och satte ledningsmålet efter bara tolv minuter. Repliken lät dock inte vänta på sig och Geoff Hurst kvitterade sex minuter senare när han ostörd fick gå upp och elegant knoppa in Bobby Moores välplacerade frispark. England tog ledningen tolv minuter från full tid när Peters från nära håll petade in 2-1-målet efter att ett Hurst-skott täckts av en västtysk spelare, men i matchens döende minuter kvitterade Wolfgang Weber efter en tilltrasslad situation i det engelska straffområdet.
Finalen gick till förlängning. England hämtade sig snabbt från besvikelsen över kvitteringsmålet och tryckte på i inledningen av förlängningen. När matchuret tickat upp till 101 minuter inträffade ögonblicket som skulle komma att diskuteras i 50 år framöver. Alan Ball tog sig runt till höger och levererade ett välserverat inlägg. Geoff Hurst tog i en halvvändning emot bollen på högerfoten och drog till, samtidigt som han föll bakåt. Projektilen tog i undersidan av ribban och studsade ner i gräset innan den nickades undan av Wolfgang Weber. Engelsmännen firade, västtyskarna förstod ingenting och Bahramov vinkade för mål. Huruvida bollen verkligen passerade mållinjen eller inte har diskuterats sedan dess. Västtyskarna protesterade, men det var 3-2 till England.
- Jag stod vid straffområdeslinjen och jag såg att bollen inte passerade mållinjen. Jag kunde inte förstå det. Vi var i chocktillstånd och ingen av oss förstod vad som pågick. Ingen i Västtyskland kunde förstå varför det var dömt mål, sade tyske lagkaptenen Uwe Seeler.
- Jag säger det till alla inom fotbollsvärlden, bollen var minst en meter över mållinjen. Punkt slut. Skämt åsido, jag träffade bollen samtidigt som jag vände om och föll bakåt, så jag hade dålig sikt. Bollen studsade bakom Tilkowski så från min position såg jag det inte. Men vid 24 års ålder vid ställningen 2-2 i en VM-final mot Västtyskland vill du tro, för mer än vad ditt liv är värt, att bollen passerade linjen, har Hurst återberättat.
Västtyskland lyckades inte hämta sig till någon riktig slutforcering och i slutsekunderna levererade BBC:s Kenneth Wolstenholme ett av tidernas mest kända sportcitat:
”And here comes Hurst. He’s got… some people are on the pitch. They think it’s all over. It is now! It’s four!”
Geoff Hurst, till synes helt dränerad på energi, löper igenom ett vidöppet försvar och med vänsterfoten dundrade han iväg en riktig häxpipa som vackert sökte sig upp i Tillkowskis främre kryss. Ett oerhört vackert mål, som bortom alla tvivel sköt VM-guldet till England och skrev in Geoff Hurst i historieböckerna som ende spelare att göra ett hattrick i en VM-final.
- Om jag ska vara ärlig, när jag närmade mig straffområdeslinjen tänkte jag bara att matchen nästan var över och att jag skulle trycka till bollen med all kraft jag hade kvar i min vänsterfot. Om den sedan gick över ribban, upp på läktaren och in i publikhavet skulle matchen vara över när bollkallen hade fått bollen tillbaka till Tilkowski. Men som ni alla vet så träffade jag fel, och bollen flög in, sa Hurst.
England fick fira sitt första, och hittills enda, VM-guld framför hemmapubliken men diskussionerna kring huruvida 3-2-målet verkligen skulle godkänts har diskuterats i decennier. På 50-årsjubilemumet till VM-guldet gjorde Sky Sports en specialsändning där man grundligt analyserade finalen i detalj, och med modern teknik med hjälp av EA Sports bevisade om bollen passerade mållinjen eller inte – och kom fram till att linjemannen tagit helt rätt beslut. Bollen var över linjen.
- Det har varit så mycket prat om huruvida bollen passerade linjen eller inte. Vår teknologi kan bevisa en gång för alla att bollen var över linjen när Sir Geoff Hurst dundrade in bollen, via ribban, som gav England det avgörande 3-2-målet i förlängningen. Tyskarna kan inte klaga längre, sa Jamie Carragher i sändningen.
Bevis för engelsmännen, måhända, men i Tyskland har den ”moderna tekniken” inte köpts med hull och hår. Det har gått 52 år, men diskussionerna fortsätter och åsikterna går alltjämt isär. Frågan är om vi någonsin kommer få svar på om fotbollshistoriens mest omdiskuterade mål borde godkänts eller inte? Och om vi egentligen vill ha det svaret?
