Burop har förvandlats till storskaliga hyllningar när Juan Carlos Osorio lett Mexiko till två raka segrar i VM. Och nu ska Osorio, den forne gymägaren som lärde sig rotationskonsten från Sir Alex Ferguson, se till att leda Mexiko till åttondelsfinal - på Sveriges bekostnad.

Slutsignalen ljöd på Azteca-stadion och som på kommando spreds de högljudda, dånande buropen överden mäktiga arenan. Mexiko hade besegrat Skottland med 1-0 i uppvärmningsmatchen inför VM och fansen var inte ett dugg nöjda med vad de just sett. "Fuera, Osorio!" skanderade de, och krävde Juan Carlos Osorios avgång.

Mindre än en månad senare är det minst sagt annat ljud i skällan. Juan Carlos Osorio, Mexikos colombianske förbundskapten, påstod förvisso att han inte ens hört buropen men även om han hade noterat supportrarnas ilska skulle han nog inte bry sig särskilt mycket om det. Osorio är nämligen en man som vandrar sin egen väg. Och två matcher in i VM 2018 tycks han slutligen ha vunnit över sina belackare, efter att Mexiko inkasserat två imponerande segrar.

Osorios fotbollsbakgrund är lite annorlunda. När den mediokra spelarkarriären tog slut vid 26 års ålder, till följd av en skada, flyttade han till USA för att studera träningslära. Han öppnade ett gym, men började snabbt längta tillbaka till fotbollen. Osorio sålde sin lilla träningsanläggning och flyttade till England för att studera fotbollen närmare. Han slog sig ner i Liverpool och började studera Science and Football-utbildningen på John Moore University. Utöver studierna försökte han lära sig så mycket som möjligt om den brittiska fotbollen och efter föreläsningarna försökte han studera hur Liverpool och Everton tränade på daglig basis. Everton öppnade sina dörrar för den nyfikne colombianen, men Gérard Houllier och Roy Evans Liverpool var inte lika välkomnande. Men Osorio är en man som finner sin egen väg, och när dörrarna till Melwood förblev stängda hittade han en alternativ lösning: Han hyrde helt enkelt ett rum i ett närliggande hus, fällde upp en stege i trädgården som överblickade träningsanläggningen och bevakade i godan ro hur The Reds tränade.

Efter studierna reste han tillbaka till USA och blev assisterande tränare i Metrostars, nuvarande New York Red Bulls, men han återvände snabbt till England för att ta rollen som fitnesstränare i Kevin Keegans Manchester City. Det var dock i andra sidan av Manchester som han lärde sig konsten som kommit att utmärka honom som fotbollstränare - de ständiga rotationerna. Precis som han gjort i Everton under 90-talet bad Osorio om att få observera Manchester Uniteds träningar och Sir Alex Ferguson välkomnade honom.

- Jag måste säga att alla rotationer och tendensen att ge alla en möjlighet är något jag lärt mig från Mr Ferguson. 2001, när jag kom till Manchester City, låg de i Championship så jag gick till andra sidan Carrington och mötte Mr Ferguson och bad honom att få se träningarna. Jag minns att jag väntade tålmodigt varje träningspass på att han skulle komma ner till träningsplanen, uppklädd och alltid i sin långrock, under fem minuter. Han brukade bara säga några få saker, men de gjorde det värt den två timmar långa väntan. Där lärde jag mig varför och hur man ska rotera ett fotbollslag, berättar Osorio för Sky Sports.

Just rotationerna har kommit att bli den mest utmärkande delen i Juan Carlos Osorios tränarfilosofi. Och för fansen ofta den mest frustrerande. Osorio skiftar nämligen ständigt, både sett till startelva och formation, från match till match för att alltid anpassa sitt lag efter motståndarnas styrkor och svagheter. I Copa América Centenario - där Osorio åkte på karriärens värsta näsbränna när Mexiko åkte ut i kvartsfnal efter att ha åkt på en svidande 7-0-förlust mot blivande mästarna Chile - använde han sig av tre olika målvakter.

Osorio har kallats för "El Recreacionista" för sina annorlunda träningsmetoder och colombianen har under hela sin förbundskaptenstid i Mexiko fått finna sig i kritiker som blivit mer och mer högljudda. Men efter två VM-matcher i Ryssland har plötsligt buropen tystnat och ersatts av jubel. Och när Mexiko tog sin andra seger, 1-0 mot Sydkorea, hyllades Osorio av supportrarna.

- Det är väldigt välförtjänt att fansen börjat uppskatta tränaren. Han är en väldigt dedikerad och passionerad person, en riktig fotbollsnörd som lever för fotbollen och de mexikanska spelarna, sa Mexikos målvakt Guillermo Ochoa efter Sydkorea-matchen.

Ironiskt nog så har det varit Mexikos mångsidighet och Osorios rotationspolicy som bäddat för El Tris framgångar i Ryssland. I öppningsmatchen mot Tyskland stod Osorio för sin tränarkarriärs största bedrift när han taktiskt utmanövrerade Joachim Löw och hans tyska världsstjärnor fullständigt. I stället för den stil han vanligtvis förespråkar - med ett högt tempo, hög press och stort bollinnehav - sjönk Mexiko lågt på egen planhalva. Carlos Vela punktmarkerade bort viktige Toni Kroos och varje gång Mexiko vann bollen stack halva laget iväg i flygande kontringar som gång på gång tog Tyskland på sängen, särskilt när Miguel Layún - vanligtvis ytterback i Sevilla - kom i outtröttliga energilöpningar från en central mittfältsposition. Mexiko belönades för sitt mod med en triumferande 1-0-seger, men siffrorna kunde i ärlighetens namn varit större.

Med en sådan start kunde man tro att Mexiko skulle fortsätta på inslagen väg även i den andra matchen mot Sydkorea. Icke. Inte Osorio. Han gjorde förvisso bara en ändring i startelvan, men spelmässigt var tillvägagångssättet vitt skilt. Mexiko dominerade bollinnehavet och spelade en fartfylld anfallsfotboll som bäddade för en 2-1-seger som placerar Mexiko i gruppledning på sex poäng inför den avslutande gruppspelsomgången.

Sverige måste besegra Mexiko om sommarens VM-fest ska leva vidare för svensk del. Janne Andersson står inför en rejäl utmaning att förbereda sitt lag inför en match mot mångsidiga, oförutsägbara Mexiko. Hur ska Sverige besegra Mexiko? Det är ett lag fyllt med självförtroende efter den fina inledningen och även om ett kryss skulle räcka för att ta Mexiko vidare lär Osorio försöka lägga beslag på bollen och försöka styra matchbilden. Man kommer spela i ett högt tempo och försöka sätta anfallstrion med Carlos Vela, Javier Hernández och duktige Hirving "Chucky" Lozano i lägen där de kan öppna upp det svenska försvaret. Mexiko är ett lag byggt på bättre spelare än de Janne Andersson förfogar över, men defensivt är Mexiko sårbart vilket visades även mot Sydkorea. Héctor Herrera är en klasspelare och Andrés Guardado skicklig i passningsspelet, men en naturlig defensiv mittfältare saknas och backlinjen är sårbar när Mexiko tappar boll. Sverige lär få fokusera på att luta sig mot defensiven, precis som mot Tyskland, men när man ställer om kommer det finnas ytor. Osorio kommer vara medveten om det, och göra sitt yttersta för att stoppa de svenska omställningarna. En sak är i alla fall säker: Jag avundas inte Janne Andersson som måste försöka lista ut - och överlista - Juan Carlos Osorios taktiska planer.

Den första VM-omgången är färdigspelad. Skrällarna har duggat relativt tätt i öppningsrundan. Här har VM-bloggen tagit ut de spelare som utmärkt sig mest.

Omgångens elva:

• Målvakt: Keylor Navas (Costa Rica)

Keylor Navas var en levande vägg i 90 minuter och visade upp vilken otrolig målvakt han är. Real Madrid-burväktaren stoppade precis allt... Fram till det vankades tilläggstid och Brasilien gick ifrån till 2-0 och lämnade Costa Rica utslagna och förkrossade. Inte ens Navas kunde rädda poängen för Costa Rica.

• Ytterback: Moussa Wagué (Senegal)

Doldisen Moussa Wagué, som till vardags huserar i belgiska Eupen, har varit en av mästerskapets allra största överraskningar. Den oprövade 19-åringen har visat sig vara lösningen på Senegals ytterbacksproblem och han har stått för två väldigt starka insatser. Duktig i defensiven, men det är offensivt han stuckit ut när han med outtröttlig energi överlappat längs sin kant och dundrat in inlägg i straffområdet. Gjorde Senegals 2-1-mål mot Japan.

• Mittback: Manuel Akanji (Schweiz)

Schweiz mäktade med att ta en känslosam och viktig seger när man vände och vann mot Serbien tack vare Xherdan Shaqiri. Serbien var dock det spelmässigt bättre laget över 90 minuter och den schweiziska backlinjen tvingades försvara sig med näbbar och klor. Borussia Dortmunds Manuel Akanji var stöttepelaren i defensiven och stod för en komplett insats, både med och utan boll.

• Mittback: John Stones (England)

Det känns kanske konstigt att ta ut en försvarsspelare från England när The Three Lions krossade Panama med 6-1, men det är svårt att bortse från John Stones efter hans bravader i offensivt straffområde. Stones inledde Englands målskytte när han, helt fri i boxen, nickade in en hörna. Blev dessutom tvåmålsskytt med ännu en nick.

• Ytterback: Ramin Rezaeian (Iran)

Iran stod för en mäktig kampinsats mot Spanien, men det räckte inte hela vägen. Iran firade vilt när man fick sitt kvitteringsmål bortdömt - korrekt för offside - och i egen box hade man inte marginalerna med sig när Diego Costas knä kom i vägen för Ramin Rezaeians rensning och studsade in i nät. Rezaeian gjorde dock en strålande defensiv insats när Iran sånär lyckads hålla Spanien mållösa.

• Mittfält: James Rodríguez (Colombia)

Efter att ha dragits med skadeproblem i öppningsmatchen, när Colombia föll mot Japan efter att ha fått en straff emot sig och Carlos Sánchez utvisad direkt i matchinledningen, var storstjärnan James Rodríguez tillbaka mot Polen. Och skillnaden syntes med all önskvärd tydlighet. James var strålande när Colombia körde över Polen med 3-0. Inblandad i det mesta och initierade flertalet blixtrande omställningar. Serverade Yerry Mina till ledningsmålet och stod sedan för en fantastisk passning som frispelade Juan Cuadrado - som också hade en lysande match - när Colombia dödade matchen genom att sätta 3-0 i andra halvlek.

• Mittfält: Ivan Rakitic (Kroatien)

Hans mittfältskollega Luka Modric stjäl mycket uppmärksamhet, men frågan är om inte Ivan Rakitic varit Kroatiens bästa mittfältare så här lugnt under VM. Rakitic ser till att Krotien dominerat mittfältet i båda matcherna med sin kombination av inställning, teknik, energi och intelligens. Rakitic stod för en komplett insats när Kroatien körde över Argentina, och fick välförtjänt sätta en boll i nät också.

• Mittfält: Luka Modric (Kroatien)

Det hade kunnat vara Nordin Amrabat, som snurrade upp Raphaël Guerreiro i 90 minuter, eller Sebastian Larsson, som gjorde en majestätisk insats mot Tyskland. Men det känns omöjligt att bortse från Luka Modric. Denna fantastiska, överjävliga lilla fotbollsspelare. Finns det någonting han inte klarar av? Kopiös arbetsförmåga, skicklig i defensiven och silkeslena fötter. Modric dominerade mittfältet mot Argentina och såg till att leda Kroatien till en storslagen seger.

• Anfallare: Romelu Lukaku (Belgien)

Romelu Lukaku har varit en best så här långt i VM när han med sin snabbhet, fysik och intelligenta löpningar redan tryckt dit fyra mål, trots att han klev av efter en timme mot Tunisien. Samspelet med Kevin De Bruyne, Dries Mertens och Eden Hazard fungerar strålande och med Lukaku som spjutspets ser Belgien svårstoppade ut. Det andra målet mot Tunisien var mycket vackert, med en nätt liten lyftning över målvakten.

• Anfallare: Harry Kane (England)

Klev upp i skytteligatopp genom att göra ett hattrick när England körde över Panama. Lagkaptenen Kane har hittills varit mannen som lett England både målmässigt och med föredömligt uppträdande. Avgjorde mot Tunisien och satte två otagbara straffar mot Panama.

• Anfallare: Ahmed Musa (Nigeria)

Nigeria lever! Efter den svaga insatsen mot Kroatien i premiären höjde sig Nigeria rejält och tog en vital seger mot Island. Ahmed Musa var instrumental och gjorde båda Nigerias mål. Den vindsnabbe anfallarens andra mål var en fröjd att se, när han gjorde en lång löpning längs kanten, klev förbi försvararna och passerade målvakten innan han kyligt satte bollen i nät.

Sverige står inför en monumental utmaning på midsommardagen. Och då talar vi inte bara om svenskar som kämpar mot bakfyllan efter midsommar, när Janne Andersson ska försöka ta sig an ett revanschsuget Tyskland som föll chockartat i premiären mot Mexiko. VM-bloggen tar en titt på vad Mexiko gjorde för att skaka Tyskland - och vad Sverige kan göra för att rå på DIe Mannschaft.

Så gjorde Mexiko:

• Grundinställning:

I förra årets Confederations Cup-semifinal försökte Mexiko rå på ett reservbetonat Tyskland genom att ta kommandot i matchen. Mexiko dominerade bollinnehavet och förflyttade spelet till tyskarnas planhalva samtidigt som man pressade högt och intensivt vid varje bolltapp. Det skulle visa sig en katastrofal taktik. Tyskland lät Mexiko ha bollen och valde sina lägen när man satte in sin högintensiva press, ledd av vindsnabbe Timo Werner, och gång på gång vann Tyskland boll centralt mot ett mexikanskt mittfält som inte hade verktygen för att spela sig ur och startade omställning efter omställning. Tyskland vann enkelt med 4-1.

I öppningsmatchen valde Juan Carlos Osorio - en Bielsa-student som vanligtvis föredrar en proaktiv, högtempofotboll - en helt annan metod. Mexiko formerade sig i en låg 4-3-3-uppställning. När Mexiko vann boll valde Osorio att, till skillnad för ett år sedan, att ge blanka fasen i att försöka etablera något possessionspel, för att i stället såra ett obalanserat Tyskland med raka, kvicka omställningar mot Javier Hernández, Hirving Lozano, Carlos Vela och Miguel Layún.

• Tysklands formation:

Joachim Löw ruckar sällan eller aldrig på sättet Tyskland spelar fotboll på, även om han ibland kan skifta spelartyper och formationer. Han formerade sitt Die Mannschaft i en 4-2-3-1-uppställning där den mer offensive Marvin Plattenhardt startade till vänster i backlinjen. Toni Kroos, som styr hela det tyska spelet, fick veteranen Sami Khedira bredvid sig på det defensiva mittfältet. Julian Draxler, Mesut Özil och Thomas Müller placerade sig bakom ensamme anfallaren Timo Werner.

• Uppdrag Kroos och styra spelet till den tyska högerkanten

Den viktigaste delen i Osorios plan var att förhindra Toni Kroos från att sätta sin prägel på matchen. Kroos är Löws viktigaste spelare och mycket av Tysklands uppbyggnadsspel går genom Real Madrid-mittfältaren. Kroos utgår ofta från en position lågt i den vänstra halvytan, vilket tillåter vänsterbacken - Plattenhardt i den här matchen - att fylla på längs vänsterkanten och vänsteryttern Julian Draxler kan därmed kliva inåt i planen, högre upp i samma halvyta.

Osorio valde att låta Carlos Vela punktmarkera Kroos, och stoppa passningarna till mittfältsmaestron. I vanliga fall är Tyskland välbalanserat, där Sami Khedira vanligtvis täcker upp för Kroos och de attackerande ytterbackarna. För att komma loss från sin bevakning började Kroos röra sig mer till högersidan - där Vela förstås följde med - vilket gjorde att Khedira ofta hamnade fel. Plattenhardt fortsatte att ha sin offensiva position till vänster, samtidigt som Mexiko ville styra bollen till Bayern Münchens duktige högerback Joshua Kimmich, som var aktiv matchen igenom. Plötsligt var Tysklands spel förflyttat till högerkanten och även om några av tyskarnas bästa anfall kom längs högerkanten, när Mesut Özil drog sig nedåt i planen och kombinerade med Kimmich och Thomas Müller, så var Tyskland väldigt felbalanserat och öppet varje gång Mexiko vann bollen vilket gjorde det enkelt för Mexiko att sticka iväg med kvicka omställningar mot Vela, "Chicharito", Layún och målskytten Lozano. Mats Hummels och Jerôme Boateng tvingades gång på gång försöka försvara sig mot de kvicka kontringarna och Mexiko kunde - och borde - gjort ett par mål till och dödat matchen tidigare.

• Layúns arbetskapacitet

Miguel Layún, som vanligtvis agerar ytterback i Sevilla, fick också en nyckelroll i Osorios taktik när han tog plats till höger på tremannamittfältet med duktige Hector Herrera och Andrés Guardado. Tanken var att Layúns enorma arbetskapacitet skulle stötta upp centralt och kompensera för manmarkerande Vela samtidigt som han under 90 minuter skulle ha lungorna och benen för att följa med i alla omställningar, vilket den till synes outtröttlige Layún gjorde beundransvärt. När Mexiko styrde det tyska spelet till högerkanten var Plattenhardt isolerad högt upp på den tyska vänsterkanten. Layún lämnade Plattenhardt åt högerbacken Carlos Salcedo att lösa Plattenhardt, samtidigt som han i stället hjälpte till när Draxler föll in och sökte sig mot bollen.
Tyskland gjorde offensivt ingen dålig match, även om Mexiko försvarade sig väl, och Guillermo Ochoa tvingades till flera bra räddningar för att hålla sin nolla intakt. I slutet gick Mexiko ner i en låg 5-4-1-uppställning för att kväva ytorna runt det egna straffområdet.

Så kan Sverige efterhärma Mexiko för att besegra Tyskland:

Sverige är i grunden ett helt annorlunda lag än Mexiko, så Janne Andersson kommer knappast karbonkopiera det Osorio gjorde, men vissa av de taktiska nyckelaspekterna som Mexiko lyckades med kommer säkerligen Andersson och det svenska scoutingteamet ha tagit notis om. Men Sverige-Tyskland kommer vara en helt annan fotbollsmatch än Tyskland-Mexiko var. Det kommer nästintill uteslutande handla om heroiskt försvarsspel för Sverige, samtidigt som man försöker utnyttja de få omställningslägen som kan uppstå, även om man inte lär kasta sig fram med modiga omställningar med halva laget, likt Mexiko gjorde.

• Tysklands förändringar

Tyskland var oerhört besvikna och frustrerade över insatsen i premiären och det finns risk för att Sverige ställs mot en sårad, ursinnig tysk tiger här. Boateng kritiserade såväl lagkamrater som förbundskapten Löw över det huvudlösa tyska spelet, vilket tillät Mexiko att ställa om så framgångsrikt, och inför Sverige-matchen har Tyskland hållit krismöten för att finna rätt igen.

Löw är dock ingen tränare som efter ett dåligt resultat kastar huvudplanen genom fönstret och börjar om på nytt blad. Även om det finns taktiska och spelmässiga aspekter som Tyskland behöver förbättra så kommer det inte ske någon revolution till Sverige-matcher. Det kommer snarare handla om att rätta till detaljer, även om några spelare kan bytas ut i startelvan.

- Vi kan inte vinna de två kommande matcherna genom att riva upp allt. Tro mig, ingen vill vara mer framgångsrik än den här truppen och den här tränarstaben, säger Thomas Müller inför Sverige-matchen.

Tyskland är i dålig form, det förnekar inte tyskarna heller, och träningsmatcherna inför VM var långt ifrån imponerande. Men Tyskland är trygga i sitt grundspel och vet vilken kapacitet man besitter.

Löw lär inte ändra allt för mycket formationsmässigt, men några spelare lär introduceras. Den tyska pressen skriker efter Marco Reus och det verkar troligt att den oturförföljde Borussia Dortmund-spelaren får kliva in från start här, i stället för Julian Draxler eller ifrågasatte Mesut Özil. Sami Khedira hade ingen lyckad match mot Mexiko och kan mycket väl förpassas till bänken till förmån för Ilkay Gündogan eller Leon Goretzka. En frisk Jonas Hector lär också ta Marvin Plattenhardts plats till vänster i backlinjen.

• Sveriges formation:

Sedan dag ett av Janne Anderssons förbundskaptenssejour har allt handlat om trygghet, tydliga roller och nöta in ett grundspel som Sverige kan luta sig mot. Även om det kan vara lockande att följa Mexikos mall lär Sverige knappast ändra sitt 4-4-2. Sverige kommer i försvarspelet sjunka ner i sitt kompakta 4-4-2 där man med aggressiva, noggranna förflyttningar i det kollektiva försvarsspelet försöker tvinga motståndarna att spela sig fram utanför den svenska defensiven - aldrig igenom. Mot spelare som Reus, Özil och Müller, som ständigt söker sig in i ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält, kommer det bli nyckeln.

Viktor Nilsson Lindelöf var sjuk och missade premiären, men har frisknat till nu. Även om Pontus Jansson ersatte på ett strålande vis ser det ändå ut som att VNL åter kommer kliva in bredvid Andreas Granqvist och Manchester United-försvararens passningsfot kommer vara viktig i uppspelsfasen. I övrigt lär mittfältet bli detsamma: Emil Forsberg är Sveriges viktigaste spelare, även om han hade en blek premiär, och Albin Ekdal och Sebastian Larsson är givna så länge de orkar springa. Viktor Claesson var Sveriges främsta spelare mot Sydkorea och bör ha lagt beslag på platsen till höger på mittfältet. Värmlandsduon Marcus Berg och Ola Toivonen kommer med största sannolikhet starta som anfallare.

• Kroos och den svenska defensiven

Mexiko lyckades utmärkt med att punktmarkera bort Kroos genom att låta Vela följa honom konstant. Sveriges försvarsspel är dock byggt på kollektiva rörelser och manmarkeringen finns inte nedärvd i det svenska fotbolls-DNA:t på samma sätt som i det mexikanska. Så det känns ytterst otroligt att Andersson ska avvara en av sina tio utespelare för att stoppa Kroos.

När Sportbladet talat med den svenska Tysklands-spionen Roger Sandberg hymlar han inte med att det kommer bli en nyckel att stoppa Kroos, men han så gott som bekräftar att metoden för att uppnå det målet knappast kommer vara punktmarkering.

- Målet kan vara detsamma men medlen olika. Kroos är en av världens bästa spelare och en nyckel i deras uppspel, säger han till Sportbladet.

Nyckeln för den kompakta svenska defensiven kommer kretsa kring Kroos, men snarare att stoppa Real Madrid-mittfältaren från att få bollen över huvud taget tror jag Andersson kommer fokusera på att förhindra Kroos från att göra vad han vill med den - vilket förstås är att penetrera de svenska lagdelarna centralt och hitta in till Özil, Reus, Müller eller vilka som nu spelar så att de rättvända kan attackera mot den svenska backlinjen.

Jag tror dock Sverige tagit notis om framgången i att styra det tyska anfallsspelet till högerkanten, i den grad det går. Sveriges försvarsspel i grunden bygger på att tvinga motståndarna att spela runt det kompakta försvarsblocket, varpå närmsta yttermittfältare och ytterback är aggressiva i sin press ut mot bollhållare. Kanske kommer Andersson använda sig av Toivonen och Berg för att försöka styra bort Tyskland från den ytan de vill ockupera i uppspelsfasen, vilket är att hitta in till Toni Kroos i den vänstra halvytan.
Faran med det är förstås att Tyskland är ett landslag med världsklasspelare på precis alla positioner. Om Sverige inte hinner med i överflyttningarna är Joshua Kimmich tillräckligt skicklig för att, med hjälp av Müller och övriga offensiva mittfältare, såga sig igenom. Matchbilden lär bli lik den i Milano, där det svenska försvaret med Granqvist och VNL i centrum, stångade sig blodiga med att få bort varenda boll som kom in i straffområdet. Skillnaden är väl att Tyskland har bättre och skickligare kantspelare, och att Löw knappast skulle behålla en spelare som Lorenzo Insigne kvar på bänken när man gång på gång springer in i en blågul mur.

• Omställningsspelet

Den här matchen kommer till 97 procent handla om försvarsspel för Sverige. Hårt slit, vinna dueller, kämpa mer än motståndarna. Heroiskt jäkla försvarsspel, sedan får det räcka så långt det räcker. Det kommer dock bli vitalt för Sverige att andas med bollen och använda omställningarna på rätt sätt.

Sverige förfogar inte lika tempostarka och bollskickliga spelare som Mexiko och man kommer inte kasta sig fram med halva laget i modiga omställningar som överrumplade det obalanserade tyska försvaret. Men omställningarna kommer vara vitala för Sverige, och Tyskland är långt ifrån osårbart. Jag tror nyckeln när Sverige vinner boll kommer bli att finna en variation i när man väljer att bibehålla bollen och få en liten, välbehövlig andningspaus, och när man väljer att spela rakare och för att ta tyskarna på sängen.

Emil Forsberg och Viktor Claesson kommer vara nyckelspelare här. Forsberg måste sätta sin prägel på matchen på ett helt annat sätt än han gjorde mot Sydkorea. I RB Leipzig har Mini-Foppa specialiserat sig på att glänsa i ett kvickt, transitionsbaserat lag där han kan hämta bollen i trånga ytor och kombinationsspela sig fram. När Sverige vinner boll måste Forsberg kliva fram, finna ytorna och kräva att få bollen. Om Sverige lyckas hitta in till Forsberg i rätt ytor, bredvid Kroos och hans mittfältskollega eller bakom de attackerande ytterbackarna,

Den raka vägen kommer handla om att tidigt och snabbt få bollen till Toivonen eller Berg i lägen där Sverige vunnit boll och Tyskland fortfarande är stora i sin organisation. Då kommer Boateng och halvtröge Hummels få stora ytor att täcka upp på egen hand.
Sverige kommer se lite av bollen, det gäller att VNL, Ekdal, Larsson och de övriga kan bibehålla lugnet och kalla skallar nog för att inte varje gång välja den enkla vägen och söka en längre passning mot anfallsduon. Då kommer Tyskland förr eller senare svärma över den svenska defensiven, hur tät den än är.

Den första VM-omgången är färdigspelad. Skrällarna har duggat relativt tätt i öppningsrundan. Här har VM-bloggen tagit ut de spelare som utmärkt sig mest.

Omgångens elva:

• Målvakt: Guillermo Ochoa (Mexiko)

Guillermo Ochoa var en av turneringens främsta spelare i Brasilien för fyra år sedan och den krullhårige burväktaren har börjat strålande även i Ryssland. Mexiko stod för en storslagen kollektiv insats när man besegrade Tyskland med 1-0, men trots det fina försvarsspelet tvingades Ochoa stå för flertalet högkvalificerade räddningar för att freda sitt mål. Gjorde nio räddningar, fler än någon annan gjort i öppningsomgången.

• Högerback: Nacho (Spanien)

Det var långt ifrån självklart att Real Madrids Nacho skulle starta mot Portugal, trots att Dani Carvajal inte hann bli hundra procent efter skadan han ådrog sig i Champions League-finalen. Real Sociedads yngling Àlvaro Odriozola fick chansen i uppvärmningsmatcherna, men här fick Nacho förtroendet. Och han tog det. Nacho stod för en fin insats och gjorde dessutom ett oerhört vackert mål, när han drog till med en riktig häxpipa.

• Mittback: José María Giménez (Uruguay)

Uruguay förfogar över VM-turneringens kanske främsta mittbackspar i Atlético Madrid-duon José María Giménez och Diego Godín och La Celeste hade inga stora problem med att hålla tätt mot Egypten och avvärja de få omställningar egypterna kom i. Men när offensiven, trots stjärnnamn som Luís Suárez och Edinson Cavani, inte lyckades prestera fick Giménez kliva fram även i anfallsspelet och nicka hem tre poäng till Uruguay på tilläggstid.

• Mittback: Nikola Milenkovic (Serbien)

20-årige Nikola Milenkovic, som sägs jagas av bland annat Everton, fick chansen från start för Serbien och stod för en mycket disciplinerad insats. Trygg i försvarsspelet och duktig med boll när Serbien inkasserade en viktig 1-0-seger.

• Vänsterback: Aleksandar Kolarov (Serbien)

Aleksandar Kolarov bygger vidare på sin strålande säsong i Roma och den rutinerade vänsterbacken tycks ha tagit med sig formen till Ryssland. Kolarov stod för en mycket gedigen arbetsinsats längs sin vänsterkant, där han lägger ner ett oerhört stort jobb i båda riktningarna. Klev även fram och sköt hem de tre poängen genom en mycket, mycket vacker frispark.

• Högermittfältare: Miguel Layún (Mexiko)

Vilka lungor han har, Miguel Layún! Sevillas ytterback, som spelade högerytter mot Tyskland, slutade aldrig springa när Mexiko tog sin imponerande seger. Layún gjorde en strålande insats defensivt, där han ständigt skyddade sin ytterback men varje gång Mexiko vann bollen var Layún på språng framåt i maxlöpningar på 40, 50, 60 eller 70 meter. Han brände några möjligheter och borde kanske dödat matchen tidigare, men vilken arbetsinsats. Nyckel i Osorios lyckade taktik.

• Central mittfältare: Héctor Herrera (Mexiko)

Den tredje Mexikospelaren i Omgångens elva blir Héctor Herrera (och då petas ändå målskytten Hirving Lozano med minsta möjliga marginal) som var en jätte på mittfältet med sin arbetskapacitet och fysik. Låg ständigt rätt, vann mycket boll och såg till att Toni Kroos inte tilläts styra matchen. Iscensatte flera omställningar också. Herrera var strålande.

• Central mittfältare: Aleksandr Golovin (Ryssland)

Ryssland överraskade nog många med sin insats mot Saudiarabien och mittfältet, som varit ifrågasatt inför mästerskapet, såg oväntat samspelt ut. Unge Aleksandr Golovin är en absolut nyckelspelare för Ryssland i sin roll som huvudarkitekt för det ryska anfallsspelet. Golovin spelade fram Yuri Gazinskiy och Artem Dzyuba till deras mål och satte dessutom ett på egen hand, med en vacker frispark.

• Vänstermittfältare: Denis Cheryshev (Ryssland)

Inledde premiären på bänken, men hoppade in när Alan Dzagoev klev av skadad och blev tungan på vågen för Ryssland med två vackra baljor. Satte det viktiga 2-0-målet strax innan halvtidspausen när han grundlurar två saudiska spelare med en fin liten lyftning innan han dundrade in bollen i första krysset. Avslutade sedan med en mycket vacker yttersida i bortre burgaveln från distans. Lär ha spelat in sig i Stanislav Cherchesovs startelva för resten av turneringen nu.

• Anfallare: Cristiano Ronaldo (Portugal)

Det är slut på superlativ för att beskriva Cristiano Ronaldo som fotbollsspelare. Ronaldo räddade mer eller mindre på egen hand en poäng för Portugal genom sitt hattrick mot Spanien. Frisparken var mycket vacker.

• Anfallare: Diego Costa (Spanien)

Det fanns gott om frågetecken kring Spanien efter turbulensen inför premiären, där förbundskaptenen Julen Lopetegui sparkades dagarna inför premiären. Inför mästerskapet har annars mycket av pratat handlat om huruvida Spanien ska kunna omvandla sin spelmässiga dominans till mål, och det talades om att Diego Costa aldrig riktigt övertygat i den spanska landslagströjan. Det gjorde dock Atlético Madrid-spelaren i öppningsmatchen mot Portugal. Diego Costa var sitt bästa, bökiga jag när han gjorde två mål för Spanien.

Fotbolls-VM står för dörren, redo att sparka igång med buller och brak (nåja, så har väl aldrig någon beskrivit öppningsmatchen mellan Ryssland och Saudiarabien?). Hur oförutsägbart och ovisst mästerskapet i Ryssland än framstår på förhand finns det ändå ett par saker vi nästan kan garantera kommer inträffa. VM-Bloggen har skapat en bingobricka med några mer eller mindre troliga händelser som kan komma att hända under det månadslånga mästerskapet. Printa ut varsin bricka så kryssar vi!

1. Glenn Strömberg utbrister i ett högljutt, spontant "UEÖÖÖÖÖÖW" när något dramatiskt händer eller en boll håller på att gå in i mål.
2. Granit Xhaka skjuter från 35 meter
3. Erik Niva skriver en initierad text som belyser den politiska problematiken med ett mästerskap i Ryssland
4. Marcelo tunnlar en motståndare
5. Daniel Nannskog bjuder på en rejäl manspread i studion.
6. VAR hamnar under luppen efter ett tvivelaktigt beslut att döma bort ett mål
7. En supporter utnyttjar sin korta stund i rampljuset med att skrika något obscent eller visa upp någon naken kroppsdel
8. En gammal storspelare kommenterar att Paul Pogba skulle vara en bättre fotbollsspelare om han fokuserade mindre på sina frisyrer
9. Patrik Westberg recenserar det ryska VM-fikat
10. Tyskland vinner en straffläggning
11. Vladimir Putin stjäl showen under öppningsceremonin genom att rida in på Luzjniki-stadion på hästrygg i bar överkropp.
12. Colombia charmar världen med dansanta målfiranden
13. Luis Suárez tar en tugga av någon smaskig motståndare
14. Jogi Löw gräver sig i skrevet, petar sig i näsan eller smakar på en snorbuse
15. Cristiano Ronaldo visar bringan i ett målfirande
16. England tar sig ur gruppen, börjar tala om 1966 och åker sedan ut efter en löjligt blek insats i en match där man är favorittippat
17. Manuel Neuer eller Hugo Lloris refereras till som "Sweeper-Keepers"
18. Mikael Lustig stjäl en hatt eller välter ett studiobord
19. Alexander Axén sågar det svenska anfallsspelet och gnäller på att det "inte smäller tillräckligt i omställningarna"
20. Lionel Messi drar på egen hand Argentina vidare från gruppspelet

Spelare som Kylian Mbappé, Marco Asensio, Sergej Milinkovic-Savic, Gabriel Jesus och Davinson Sánchez är redan etablerade världsstjärnor som kommer spela viktiga roller för sina respektive länder i VM. Det finns dock gott om unga talanger som på allvar kan kliva ut på världsscenen i sommar. Här är spelarna VM-bloggen tror kan få sina genombrott i Ryssland:

• Aleksandr Golovin - Ryssland / CSKA Moskva

Förväntningarna på värdnationen Ryssland är nästan löjligt små inför VM, men det lilla hopp som ryssarna ändå hyser placeras på unge Aleksandr Golovins unga axlar. Golovin slog igenom i CSKA Moskva under Leonid Slutskys ledning i början av 2016 och till följd av skador på spelare som Alan Dzagoev och Igor Denisov klev den oprövade ungtuppen rakt in i Slutskys startelva i EM 2016. Två år senare har Golovin etablerat sig som rysk fotbolls stora framtidsnamn, han är given i CSKA Moskva och har adderat lite muskler vilket gjort honom till en betydligt mer komplett mittfältare. Golovin, som nu hunnit bli 22 år gammal, är mångsidig och bra på det mesta en mittfältare ska vara bra på. Teknisk, kreativ och kan spela i flera olika roller på mittfältet. Golovin kommer vara en nyckelspelare för Ryssland i sommar och han ryktas redan vara jagad av storklubbar som Juventus och Arsenal.

• Gonçalo Guedes - Portugal / Valencia

Guedes kommer från en strålande säsong i Valencia, dit han varit utlånad från PSG, och den unge yttern kliver in i VM fylld av självförtroende. Guedes har skrämt slag på försvaren i La Liga med sin oerhörda snabbhet och raka spelstil och 21-åringen tycks ha tagit med sig den formen till Ryssland. Guedes kan mycket väl ha spelat till sig en plats i startelvan, bredvid Cristiano Ronaldo i Fernando Santos 4-4-2, med sina prestationer i uppladdningsmatcherna inför mästerskapet. Guedes gjorde bland annat två mål mot Algeriet och Santos är känd för att vilja finkalibrera sina startuppställningar efter dagsform, vilket mycket väl kan innebära att André Silva - som var viktig i kvalet men som kommer från en tuff säsong i Milan - förpassas till bänken till förmån för Guedes.

• Alireza Jahanbakhsh - Iran / AZ Alkmaar

I ett defensivt Iran kommer Alireza Jahanbakhsh vara spelaren som Carlos Queiroz förlitar sig på ska kunna göra det lilla extra och leda den iranska offensiven. Högeryttern kommer från en alldeles fenomenal säsong i AZ Alkmaar, där 24-åringen blev hela Eredivisies skyttekung när han mäktade med 21 mål och 12 assist. Eredivisie i all ära, men VM är en större scen och om Jahanbakhsh kan prestera även för Iran lär intresse väckas för större klubbar.

• Hirving Lozano - Mexiko / PSV Eindhoven

Precis som Jahanbakhsh kommer Sveriges gruppmotståndare Hirving Lozano från en strålande säsong i Eredivisie. "Chucky", som han kallas för sin likhet med den berömda dockan, är en oerhört stor fotbollstalang och Lozano fann fotfästet direkt efter flytten till Europa och han kliver in i VM som Mexikos stora offensiva stjärna. Han är rasande kvick och en duktig avslutare som kommer kunna ställa till med rejäla besvär för det svenska försvaret. Den 22-årige yttern gjorde hela 17 mål under debutsäsongen i PSV, men han hamnade också i rampljuset flera gånger av negativa anledningar på grund av sitt hetsiga temperament, vilket bland annat ledde till två röda kort och jämförelser med Luis Suárez. Är han fokuserad och i form är han dock väldigt svårstoppad.

• Nahitan Nández - Uruguay / Boca Juniors

Nahitan Nández är ett namn som inte lär vara särskilt bekant för gemene fotbollsintresserad i Europa, men i Sydamerika, och Uruguay i synnerhet, är man exalterade över den unge mittfältaren som slagit sig in i Óscar Tabarez startelva till VM. Nández, som till vardags spelar för Boca Juniors i Argentina, var lagkapten i Uruguays U20-landslag och under kvalet var han en av de första i Uruguays nya, unga generation att slå sig in på mittfältet. Nández är teknisk och har en fin högerfot, men han är också typiskt uruguayansk sett till hans låga tyngdpunkt och det stenhårda arbete han alltid lägger ned. 22-åringen kommer starta till höger på Uruguays mittfält. Betydligt fler lär känna till namnet Nahitan Nández när sommaren är till ända.

• Timo Werner - Tyskland / RB Leipzig

Timo Werner skrev under våren historia genom att bli den yngste spelaren att nå 150 Bundesligamatcher och RB Leipzigs vindsnabbe anfallare har fortsatt att utvecklas i stadig takt sedan han började slå sig in i barndomsklubben Stuttgart. Den extrema snabbheten är Werners absolut största styrka, men de senaste säsongerna under Ralph Hasenhüttls ledning i RB Leipzig har han breddat sin repertoar. "Turbo Timo" gjorde 21 mål under debutsäsongen i Bundesliga med Leipzig och 22-åringen ser ut att ha lagt beslag på startplatsen som anfallare i Joachim Löws Die Mannschaft genom att göra 7 mål på sina inledande 13 landskamper. Med spelare som Mesut Özil, Marco Reus och Thomas Müller bakom lär Werner få en hel del målchanser - då brukar det också rassla till i nätet.

• Lucas Torreira - Uruguay / Sampdoria

Lucas Torreira är redan innan VM drar igång en jagad man och i dagarna ryktas Arsenal vara överens med Sampdoria om en övergång, även om Napoli också vill lägga beslag på uruguayanen. I Italien är man väldigt exalterade över Lucas Torreira efter vad den unge mittfältaren presterat i Sampdoria under de två gångna säsongerna, men det dröjde fram till i våras innan 22-åringen släpptes fram i Óscar Tabarez landslag. Torreira jämförs ofta med Marco Verratti, vilket är logiskt med tanke på hans storlek, teknik och bakgrund i Pescara. Han är också en skicklig passningsspelare, även om han inte riktigt besitter samma elegans som Verratti, men det som verkligen utmärker Torreira som fotbollsspelare är hans defensiva egenskaper. Han är helt enkelt en förbaskat duktig bollvinnare. Han täcker upp oerhörda ytor och med sin låga tyngdpunkt är han väldigt svår att besegra i närkamperna.

Torreira är dock en för skicklig passningsspelare för att avfärdas enbart som en defensiv bollvinnare och han är duktig på att hämta bollen från mittbackarna och direkt vända framåt i planen och på egen hand bryta igenom motståndarnas linjer. I unga år var han dessutom anfallare, som ofta liknades vid Carlos Tévez, och när han tar sig närmare motståndarnas straffområde besitter han också ett kraftfullt distansskott. Om Arsenal lyckas lösa Torreira för 300 miljoner kronor redan innan VM börjar kan det komma att visa sig bli hela transferfönstrets största klipp. För Uruguay ser han dock ut att få inleda på avbytarbänken.

• Piotr Zielinski - Polen / Napoli

Piotr Zielinski har vuxit ut till Polens viktigaste mittfältsspelare och Napolis playmaker kommer spela en nyckelroll i Adam Nawalkas lag i sommar. Maurizio Sarri har kallat honom för den nye Kevin De Bruyne och jämförelserna är enkla att göra. Precis som De Bruyne är Zielinski en teknisk, passningskicklig, energisk, kreativ och - framför allt - mångsidig mittfältare som är som mest effektiv på det centrala mittfältet, men som också kan operera högre upp i planen och till höger. Zielinskis bollkontroll är superb och hans främsta egenskap är hans dribblingsförmåga i trånga ytor och han ses ofta ta emot bollen omringad av försvarare och ändå på något vis lyckas ta sig loss och attackera. I Napoli fick han oftast nöja sig med att agera inhoppare, även om han fått mer och mer speltid under Sarri, men i Nawalkas Polen är han en nyckelpjäs tillsammans med Robert Lewandowski och Kamil Glik. I kvalet stod han för sex assist. Har dessutom ett härligt distansskott.

• Rodrigo Bentancur - Uruguay / Juventus

Rodrigo Bentancur är den tredje uruguayanen på den här listan, och då har vi ändå placerat Federico Valverde och Maxi Gómez som bubblare. Uruguay har helt enkelt en väldigt spännande mittfältsgeneration på gång och 20-årige Rodrigo Bentancur är en spelare som kan få sitt stora genombrott i sommar. Bentancur gjorde sig ett namn i Boca Juniors och presterade så väl att Juventus propsade på att göra mittfältaren till en del i övergången som tog Carlos Tévez tillbaka till hemlandet 2015. Bentancur har, föga förvånande, inte kunnat slå sig in i stjärnspäckade Juventus startelva under debutsäsongen men han har ändå spelat 26 matcher under första året i Italien, inklusive några imponerande insatser i Champions League. I Uruguay ser han dock ut att ha slagit sig in i startelvan, där han troligtvis ackompanjerar Inters Matías Vecino på mittfältet. Bentancur sticker ut lite från andra uruguayanska mittfältstalanger. Nandez och Torreira är små, tekniska kraftpaket medan Bentancur är lång och gänglig, tvåfotad och mångsidig som spelar med en mogenhet som vida överstiger hans ringa ålder och han besitter redan förmågan att diktera tempot och rytmen i en match.

• Giovani Lo Celso - Argentina / Paris Saint-Germain

Det kanske är hårt att säga att en 22-åring som spelar kontinuerligt i ett av världens bästa fotbollslag kan vara på väg att få sitt genombrott, men trots att Giovani Lo Celso gjorde 33 ligamatcher för PSG i Ligue 1 under den gångna säsongen är mittfältaren något av en doldis. Lo Celso värvades från Rosario för strax under 100 miljoner 2016, men fick inte många minuter under debutsäsongen. När Thiago Motta gick sönder vände sig Unai Emery till sin nye favorit och Lo Celso gjorde ingen besviken. Med sina fina fötter och trygga passningsspel fungerade han väl tillsammans med Marco Verratti och Adrien Rabiot och Lo Celso har, trots att han gått lite under radarn, varit en av säsongens överraskningar. Framfarten har dock inte gått Jorge Sampaoli förbi och Lo Celso ser nu ut att vara startman för Argentina i VM, där han och Ángel di María ser ut att användas som carrilero framför en mer defensiv mittfältare.

• Värda att omnämnas: Kasper Dolberg (Danmark), Maxi Gómez (Uruguay), Cristian Pavón (Argentina), Amine Harit (Marocko), Saeid Ezatolahi (Iran), Benjamin Pavard (Frankrike), Trent Alexander-Arnold (England), Rubén Dias (Portugal), Álvaro Odriozola (Spanien), Federico Valverde (Uruguay), Pione Sisto (Danmark), Ismaila Sarr (Senegal), Lee Seung-woo (Sydkorea)