Är nere i Palma och firar min 40-årsdag. Jag vet inte om förlusten mot Nederländerna lagt sig som en våt filt över VM-stämningen i Sverige, men här är det i alla fall bra drag.
Framför allt i söndags, när Spanien gjorde processen kort med Saudi-Arabien.

Det är dock mest Englands- och Argentina-tröjor man ser när man svettas på stan (det är 38 grader varmt!).
De sistnämnda tröjorna har nästan alltid nummer tio på ryggen, vilket kanske inte förvånar.
När Lionel Messi satte sitt andra mål i rekordmatchen mot Österrike igår, blev det liv ute på gatan.
För mig är han – kanske inte heller så oväntat – världens bästa spelare någonsin. Möjligen har det att göra med min ålder och generation att jag tycker så – för mig har han ”alltid” varit med.
Utöver det han gjort på planen i Barcelona och landslaget, så tycker jag att man inte tillräckligt kan hylla hur han verkar vara utanför som person.
Han är bäst, men ingen skandalkille.
En spelare som individuellt är skickligare än någon annan, men som också sätter laget först.
***
Tre dagar kvar till Japan-matchen. Ett så disciplinerat och skickligt lag. Inför gruppspelet såg jag det här som Sveriges svåraste uppgift – det blir inte enkelt att ta poäng.
Jag har följt deras tvåmålsskytt mot Tunisien senast (4–0), Ayese Ueda, en hel del. Han spelar för min gamla klubb Feyenoord, där han gör en massa mål och är populär.
***
Läste Granens elva i gårdagens blogg och att han vill att Sverige går över till fyrbackslinje.
Jag är inne på samma tankar. I matchen mot Nederländerna, tyckte jag att aggressiviteten och stabiliteten när Graham Potter bytte från 5-3-2 till 4-4-2 eller 4-2-3-1 i mitten av första halvlek. Vi blev inte så baktunga och fick lite mer press på motståndaren.
Om du inte är mycket bättre än motståndarna när du spelar med tre mittbackar, är det svårt att få med sig wingbackarna upp och då blir det nästan alltid en baktung fembackslinje.
Ska du försvara så lågt och skydda varandras ryggar hela tiden, måste du ha extremt duktiga försvarsspelare. Det blir lite för mycket spelare på liten yta med fembackslinje, tycker jag.
Sedan ska man så klart ha i åtanke att min generation är påverkad av hur det var när vi var unga – vi har växt upp med fyrbackslinje.
Det har inte dagens spelare på samma sätt.
Dagens spelare har växt upp i en tid där man i svensk fotboll inte satt försvarsspelet i fokus. Det har varit viktigare med anfallsfotboll, man-markering och att utveckla talanger.
På min och Granens tid var det tvärtom.
Man började med organisationen i försvarsspelet, att försvara som lag, att ta hand om varandra och skydda varandras ryggar – sedan fick man krydda allt det med individuell skicklighet i anfallsspelet.
Vi behöver hitta tillbaka. Allting var inte bättre för, men det är som Sveriges kanske bäste anfallsspelare någonsin, Henrik Larsson, sa. ”Att spela bra försvarsspel är en konst”.
Jag förstår så klart att vi inte kan ändra på allt detta under en VM-turnering, men jag tror att pendeln är på väg att svänga tillbaka.
Vi har haft några år med man-man-markering och anfallsspel och förändringen har gått för långt.
Vi behöver inte snurra pendeln hela vägen tillbaka, men vi behöver kunna göra det vi varit bra på en gång i tiden.
När Mjällby för några år sedan talade om att utveckla sitt anfallsspel för några år sedan och få en mer offensiv profil, sa de också att de inte skulle glömma sin identitet. De skulle fortsätta att vara bra på att försvara det egna straffområdet.
Man får säga att Mjällby lyckades.
Förändringar behöver göras steg för steg. I svensk fotboll har det gått lite för fort från ena till andra hållet.


