Torontos jakt på Stanley Cup-titeln
Torontos jakt på Stanley Cup-titeln

Bild från Bildbyrån

Torontos jakt på Stanley Cup-titeln

Vad krävs för att Toronto Maple Leafs ska bryta den över 50 år gamla förbannelsen och åter vinna Stanley Cup? Kan ett nytt lag fullt med offensiv talang göra detta möjligt och hur gick det egentligen till senast laget nådde hela vägen? Det här är historien om världens kanske mest hockeytokiga stad och dess hunger efter en ny Stanley Cup-titel.

Det hade gått lite drygt tre minuter av den andra perioden och stämningen i TD Garden i Boston var god. Åtminstone bland hemmafansen. Med 2 - 0 till hemmalaget på resultattavlan talade mycket för att Boston än en gång skulle klara av att besegra Toronto Maple Leafs och ta sig till Stanley Cup-slutspelets andra omgång. Det var då det hände. Bostonmålvakten Tuukka Rask hade precis rensat pucken bakom egen kasse men medspelarna var inte tillräckligt uppmärksamma och lyckades inte få bort den ur zon. Det utnyttjade Maple Leafs Tyler Ennis som fick tag i pucken och passade till en fri John Tavares som slog pucken i mål bakom en chanslös Rask. Ett mål som gav lite hopp till de Maple Leafs-supportrar som rest till Boston och förstås till alla fans som följde matchen på tv hemma i Toronto. En av de förhoppningsfulla Maple Leafs-fansen på läktaren hette Mike Wilson. En man värd att kallas för Toronto Maple Leafs mest hängivna fan. Vi ska återkomma till honom och till Tavares lite senare. Men vi ska stanna kvar i det där ögonblicket i TD Garden en stund först.

1586240 F 3594 4 C5 D BDD5 DDCF1 EF1 AAA5

Toronto åkte ut igen mot Boston i första omgången av Stanley Cup-slutspelet 2019

Det var den sjunde och avgörande matchen i Stanley Cup - slutspelets första omgång. Precis som 2018 stod Toronto Maple Leafs och Boston Bruins mot varandra i en sjunde och avgörande match. Och precis som året innan var det Boston som hade hemmaplansfördel i den sista matchen. Boston hade alltså gått upp i en tvåmålsledning och det var nog många besvikna Maple Leafs-supportrar som kände att samma sak höll på att hända igen. Men efter Tavares mål kunde fansen börja hoppas igen. Kanske fanns det ändå en möjlighet att vända på resultatet. Tyvärr för Torontosupportrarna blev det inte så den här gången heller. I stället gjorde Bruins 3-1 i början av tredje perioden och kunde sen utöka till både 4-1 och 5-1, då Toronto desperat jagade de två mål som behövdes för att ta matchen till förlängning. Budskapet i lokaltidningen Toronto Sun efter matchen kunde inte ha varit tydligare: ”Maple Leafs väg mot sjunde himlen har än en gång blivit avfärdat genom helvetet i TD Garden.”

Tavares pojkdröm gick i uppfyllelse

Maple Leafs enda mål hade gjorts av Torontosonen John Tavares. Något som var långt ifrån tillräckligt mot ett lag med den offensiva kraft som Bruins stod för. Efter matchen konstaterade en besviken Tavares att han med en stigande ålder allt mer hade börjat inse vikten av de tillfällen som ett Stanley Cup-slutspel innebar.

- Man tar de inte för givet och man vill göra så mycket som möjligt av tillfällena när de dyker upp. Det gjorde vi inte, sa en märkbart besviken Tavares efter matchen.

Tavares som växte upp i Mississauga utanför Toronto, hade inför säsongen återkommit till sina hemtrakter efter att ha spenderat nästan tio år i New York Islanders. Sommaren innan hade kontraktet med Islanders löpt ut och Tavares hade blivit en free-agent. Och det var många som var intresserade av Islanderskaptenen som gjort 84 poäng på 82 matcher under säsongen 2017 - 18. Flera var inblandade i budgivningen på Tavares, förutom Ny Islanders och Toronto, bland annat San José Sharks som enligt medieuppgifter ska ha erbjudit honom 91 miljoner dollar för ett sjuårskontrakt. I stället valde Tavares att skriva på ett sjuårskontrakt med Maple Leafs för ”bara” 77 miljoner dollar. För Tavares var det ett enkelt val. I Lance Hornsbys bok ”If these walls could talk: Toronto Maple Leafs” berättar den förre Islanderskaptenen om varför han gjorde det valet.

- Jag hade tur som befann mig i den position jag gjorde. Jag kände att möjligheten fanns att spela där jag växte upp och förälskade mig i spelet, sa Tavares och fortsatte

-Man växer upp och tittar på dem och när man är sex eller sju år så tror man att man ska få spela för dem. Det här är en chans som bara kommer en gång i livet.

Pojkdrömmen hade gått i uppfyllelse. Och att det var just en pojkdröm blev extra tydligt med den bild som Tavares la ut på sitt Twitterkonto i samband med att klubbytet tillkännagavs. Bilden visade Tavares som liten pojke när han ligger och sover i Maple Leafs- lakan. Under bilden stod det: ”Not everyday you can live a childhood dream”. Klubbyte väckte stor entusiasm i och omkring Toronto. Inom 24 timmar efter Tavares nya klubb avslöjats, dök en Maple Leafs-tröja med nummer 91 upp på en baseballmatch med Toronto Blue Jays och en stor bettingsajt höll plötsligt Toronto som favoriter till att vinna Stanley Cup. Förhoppningarna på laget var stora. En mix av rutinerade spelare som Tavares och unga stjärnor som Auston Matthews och Mitch Marner skulle tillsammans med den Stanley Cup-vinnande coachen Mike Babcock leda laget mot nya framgångar. Men fansen förhoppningar kom alltså än en gång på skam, då Toronto på nytt fick se sig besegrade av Boston Bruins i den första omgången i slutspelet.

EE17 B2 B0 A8 A9 4101 A26 E 117 F919 F4 CD1

John Tavares pojkdröm gick i uppfyllelse när han gick till Maple Leafs.

Året efter var det dags igen. Den här gången var det Colombus Blue Jackets som blev för svåra för Toronto. Trots medvind efter en fantastisk upphämtning i den fjärde matchen förlorade Toronto den femte och avgörande matchen i play-in spelet med klara 3-0 och laget åkte ut innan det riktiga slutspelet ens börjat. Ett resultat som kanske blivit annorlunda om John Tavares haft marginalerna med sig i slutet av den första perioden då han fick ett öppet läge på högersidan om målet.

-Självklart var det en fantastisk möjlighet och jag ville avsluta. Tyvärr var det kanske en halv tum, en kvarts tum för mycket till höger, berättade Tavares efter matchen.

Det blev inga mål i matchen för Toronto och i stället höll Columbus nollan för andra gången i matchserien.

-Columbus försvarade extremt bra och gav oss inte mycket, men vi hade tillräckligt många chanser att göra fler mål än vad vi gjorde, sa Torontocoachen Sheldon Keefe efter matchen.

803 E9 D83 EEE0 4 F81 9 BFD CF7379 B0176 B

Columbus slog ut Toronto i 2020 års slutspel

Än en gång hade Tavares och hans lag fått uppleva ett snöpligt uttåg ur slutspelet. Den här gången egentligen redan innan det riktiga Stanley Cup- slutspelet med 16 lag tog sin början.

Stora förväntningar på Maple Leafs den här säsongen också

Trots att Maple Leafs satsat enorma summor de senaste åren på sin offensiv så blev det oförmågan att göra mål som fällde laget mot Columbus. Torontos general manager Kyle Dubas har sett till att kvartetten med offensiva spelare bestående av Tavares, Mitch Marner, Auston Matthews och svenske William Nylander är intakt. Men det har inte varit en billig affär för Dubas. Att ta in Tavares och se till att de andra tre forwardsstjärnorna fick så bra avtal att de valde att stanna i klubben har haft ett högt pris. Stjärnorna kostar klubben över 40 miljoner dollar per säsong, vilket blir ganska exakt hälften av lönetaket som NHL-klubbarna har att förhålla sig till. Stjärnkvartetten fortsatte visserligen att leverera under säsongen 2019-20 och skrapade ihop totalt 266 poäng. Bara fyra färre än vad de blivande Stanley Cup-mästarna Tampa Bay Lightnings fyra bästa poängplockare fick ihop under säsongen. Men vad spelar det för roll hur det går under ordinarie säsong när laget viker ner sig när det gäller som mest konstaterade Maple Leafs poängkung Auston Matthews efter förlusten mot Columbus.

-Att ha en bra ordinarie säsong räcker inte längre. Vi måste förstå oss på slutspelet och lista ut hur vi tar oss förbi första rundan. Fyra år i rad är ganska frustrerande och lite pinsamt också, konstaterade han.

Kan Toronto lyfta under Sheldon Keefe?

Att tränaren Mike Babcock fick sparken under förra säsongen och ersattes med Sheldon Keefe var inte heller något som hindrade att Maple Leafs åkte ut direkt i slutspelet. Men kanske kan det hjälpa att Keefe nu fått ett år på sig att forma laget på sitt sätt och också fått en försäsong på sig att sätta sin prägel på laget. Och hittills den här säsongen har det sett bra ut. Laget leder just nu North Division och är det lag som gjort flest mål per match i NHL. Det är mycket tack vare den offensiva kvartetteten vars poängskörd är nästan lika mycket som alla andra spelare tillsammans.

9 F7 C6 F5 D F722 4410 8 A41 1290563 B3292

Auston Matthews öser in mål för Toronto den här säsongen också

Babcock fick ju som bekant sparken i november 2019, efter en dålig säsongsinledning och sex raka förluster (med förlusten mot Pittsburgh med 1 - 6 som det riktiga lågvattenmärket). Men det verkar inte bara ha varit de uteblivna resultaten som gjorde att Babcock fick gå. Hans hårda ledarstil och något som skulle kunna beskrivas som en mobbarmentalitet ska också ha bidragit. Efter att Babcock fick sparken har det kommit fram flera historier om hur illa han behandlade sina spelare. En av dem som drabbades var den då 19-årige Torontostjärnan Mitch Marner. Babcocks ska ha varit besviken på Marners arbetsinsats under början av säsongen och bad därför Marner att rangordna lagkamraternas arbetsinsats mellan 1 och 20. Men Babcock berättade inte att han sedan tänkte visa listan för de andra spelarna. Men det var inte bara i Toronto som Babcock behandlade spelare illa. Efter att Babcock fick sparken har det också kommit fram historier om hur han betedde sig mot spelarna i sitt förra lag Detroit Red Wings som han vann Stanley Cup med. Den före detta Red Wingsspelaren Johan Franzén kallade till exempel Babcock för ”Den värsta person jag någonsin träffat”, i en intervju i Expressen.

Förhoppningen har varit att den nye tränaren Sheldon Keefe ska få laget att blomma under en mer modern ledarstil. Men frågan är om Keefes betydligt friare ledarstil bara varit positiv för laget? Det frågar sig The Athletics Jonas Siegel i en artikel om Keefes ledarstil som släpptes precis efter lagets senaste uttåg ur slutspelet mot Columbus Blue Jackets: ”För mycket struktur kan ha varit begränsande för spelare under Babcock. För mycket åt andra hållet, särskilt för ett lag med växtvärk , kan vara lika skadligt. Kommer Keefe, nu med erfarenhet av att coacha högt betalda NHL-spelare, att gå åt andra hållet – om bara lite grann?”frågar sig Siegel. En återgång till Babcocks hårda regim är knappast vare sig troligt eller önskvärt men kanske har Keefe nu fått lite tid på sig för att hitta sin ledarstil.

Man ska heller inte glömma bort att Keefe har haft samma spelarmaterial att jobba med som Babcock, vilket många experter och tyckare varit snabba med att påpeka. Att Toronto har ett lag med många individuellt skickliga spelare är det nog få som inte håller med om. Kritiken har snarare handlat om att man lagt för mycket krut på offensiva talanger och att balansen i laget blivit skev. Har Toronto en tillräckligt bra defensiv för att gå hela vägen frågar sig många experter? Hittills har svaret varit nej på den frågan. Maple Leafs låg på 25:e plats när det gällde insläppta mål förra säsongen och var tredje sämst när det gällde insläppta mål i tredje perioden förra säsongen. Det har inte blivit särskilt mycket bättre den här säsongen. Laget ligger för närvarande bland de sämsta lagen i NHL, när det gäller insläppta mål per match (24:e plats när detta skrivs). Målvakten Frederik Andersen har stundtals varit rejält ifrågasatt och backbesättningen har bedömts vara för svag. Även om Toronto har släppt in en hel del mål har Andersen enligt de flesta bedömare stått för en ganska stabil insats så här långt. Frågan är om han kan hålla den nivån hela säsongen och inte dippa, vilket han gjorde under den andra delen av förra säsongen. Torontos backar med spelare som Morgan Reilly, Jake Muzzin och nyförvärvet T.J Brodie har också fått godkänt betyg av de flesta och på den kanadensiska sportkanalen Sportsnet gick man så långt som att kalla Maple Leafs backbesättning för ”den mest balanserade det här århundradet”.

BB38265 D 9 DC5 4 AE1 ACFB 019 CDF254409

Målvakten Frederik Andersen har stundtals varit rejält ifrågasatt.

På forwardssidan har laget fått in mycket erfarenhet i form av 41-årige Joe Thornton från San Jose Sharks. Thornton skadade sig i inledningen av säsongen och är ännu inte tillbaka. Men förhoppningen är att hans ledaregenskaper kan spela en viktig roll för att laget inte ska vika ner sig mentalt igen i slutspelet (vilket det mesta tyder på att Maple Leafs kommer att nå). För om bara laget lyckas få ihop försvarsspelet och den mentala biten i slutspelet så har man alla möjligheter att gå långt i år. Inte minst med tanke på att de två första slutspelsomgångarna kommer att avgöras inom den helkanadensiska divisionen, där många ser Toronto som favorit.

Men det är trots allt en hel del som måste klaffa om laget ska nå slutspelet i år och där kunna utmana om Stanley Cup-bucklan. Och det var minst sagt ett tag sen sist. Även om Toronto Maple Leafs med sina 13 Stanley Cup-vinster är näst bäst i NHL så var det inte direkt i går som man tog sin senaste titel.

Nästan 54 år sedan Maple Leafs senast vann Stanley Cup

För att ge en bild av hur länge sedan det var, kan det vara på sin plats att beskriva hur samhället såg ut när Toronto tog sin senaste Stanley Cup-titel. Människan hade ännu inte varit på månen, i Sverige hade vi fortfarande vänstertrafik och Mats Sundin (lagets poängkung genom tiderna) var ännu inte född. Så länge sedan var det då fansen i Toronto senast fick se sitt lag lyfta bucklan. Det skedde närmare bestämt den 2 maj 1967, då laget efter 3-1 mot finalmotståndarna Montreal Canadiens stod som cupvinnare efter totalt 4-2 i matcher. Det har hänt en hel del inom hockeyvärlden sedan dess. Under de 52 år som gått så har rivalerna Montreal Canadiens vunnit 10 Stanley Cup och ligan har utökats från 6 lag till dagens 31. Det var kort sagt ett bra tag sedan spelare i Maple Leafs senast fick möjlighet att höja den där bucklan. Men låt oss för en stund flytta oss tillbaka till våren 1967, när laget från den kanske mest hockeytokiga staden i världen senast vann en titel.

Det var i slutet av april och Maple Leafs hade efter en svajig säsong trots allt lyckats ta sig hela vägen till Stanley Cup-final. Toronto hade förlorat den fjärde matchen mot de regerande mästarna från Montreal och det stod nu 2-2 i matchserien. Efter förlusten försökte den egensinnige coachen George ”Punch” Imlach komma på ett sätt att motivera sina spelare. Imlach kom till slut fram till att han skulle använda motståndarlagets firande i den fjärde matchen som tändvätska för sina spelare. Imlach klippte helt enkelt ut bilder på de firande Montrealspelarna som han satte upp i omklädningsrummet. Budskapet från Torontocoachen till de egna spelarna var kristallklart ”En bild är värd tusen ord, eller hur?”

6845 A4 FF 08 A9 40 DD ADDD CE6 D54378124

Punch Imlach var coach senast Maple Leafs vann Stanley Cup

Imlach, som också var general manager för klubben, var annars känd för sina hårda metoder mot spelarna. Metoder som bland annat innebar att han hotade med att skicka ner spelare till farmarligan och vägrade att förhandla om kontrakt innan starten på träningslägret, eftersom han ansåg att spelarna jobbade bättre om de inte kända sig säkra på sina jobb. Extra tuff behandling fick den legendariske vänsteryttern Frank" "The Big M" Mahovlich som Imlach aldrig förlät efter att denne lämnat ett träningsläger på grund av ett kontraktsbråk 1962. Efter det använde Imlach alla möjliga olika metoder för att racka ner på Mahovlich, vilket bland annat innefattade att medvetet uttala Mahovlich namn fel, förlöjliga honom inför reportrar och tvinga forwardsstjärnan att träna även efter att en skridsko hade skurit igenom hans bröstkorg. En mer gammaldags och ännu hårdare version av Mike Babcock skulle man kunna säga. Själv brydde sig Imlach föga om spelarna gillade honom eller inte. Något han förklarade i en intervju i Sports Illustrated i december 1966.

-Jag bryr mig inte ett smack om varje spelare gillar mig personligen så länge han är lojal med klubben och gör sitt bästa, sa Imlach i intervjun.

Toronto besegrar Montreal i Stanley Cup-finalen

Men även om spelarna inte var så förtjusta i honom så var Imlach älskad av fansen. Inte så konstigt kanske med tanke på de resultat som hans lag uppnådde under 60-talet. Imlach hade vunnit tre Stanley Cup på raken med Toronto mellan 1962 och 1964. Därefter hade rivalerna Montreal Canadiens två raka cupvinster, så det var ett revanschlystet Toronto Maple Leafs som gick in i säsongen 1966-67. Laget hade blandat och gett i början av säsongen för att sedan åka in i en djup svacka med tio raka förluster. De dåliga resultaten och en ansträngd relation med några av spelarna blev till slut för mycket för Imlach som drabbades av bröstsmärtor inför en match mot Boston Bruins. Det var ingen hjärtattack men däremot någon form av utmattning, vilket höll Imlach borta från båset under en period. Toronto lyckades dock rätta upp spelet under den sista delen av säsongen och säkra en slutspelsplats. Efter vinst i semifinalserien mot Chicago Blackhawks ställdes man sedan i finalen mot Montreal Canadiens. Toronto hade nu möjlighet att i en direkt avgörande matchserie mot ärkerivalerna visa vilket lag som var bäst i landet och i hela ligan.

Men efter Canadiens seger i den fjärde matchen var det många som fruktade att Montreal än en gång skulle snuva Toronto på bucklan. Imlach tog till ett desperat grepp då han satte upp bilderna på de segerrusiga Canadiensspelarna i omklädningsrummet. Men det verkade fungera som tändvätska för spelarna. Toronto vann match 5 med övertygande 4-1 och hade chansen att säkra sin första Stanley Cup-seger på tre år hemma i Maple Leaf Garden i den sjätte matchen. Att vinna i den sjätte matchen och därmed se till att det inte blev en sjunde och avgörande match var viktigt för Imlach. Och det var inte bara idrottsliga skäl som låg bakom det. Imlach var nämligen också väldigt vidskeplig. Om det blev en sjunde och avgörande match mot Canadiens hade den spelats på en torsdag. Imlach hade fått för sig att just torsdagar innebar otur för laget, eftersom alla förluster i slutspelet det året (två mot Chicago i semifinalen och två mot Montreal i finalen) hade skett just på torsdagar. Det var bara en av många vidskepligheter som Imlach sysslade med.

Ett annat exempel på detta var den rutin Imlach följde innan matcherna. Imlach hade fått för sig att nummer 11 och 7 förde med sig tur. Innan matcherna såg Imlach därför till att han och tränaren Bob Haggert var de sista som lämnade omklädningsrummet. Sen var Imlach tvungen att röra vid klubban som tillhörde nummer 7 (som vid den här tiden var försvararen Tim Horton) och klubban som tillhörde den spelare som hade nummer 11 just då. Haggert minns också en betydligt jobbigare rutin som Imlach tvingade honom att delta i när coachen tyckte att det behövdes extra tur. Det hela gick ut på att Imlach insisterade på att de skulle gå på en bioföreställning där den vidskepliga coachen krävde att de skulle sitta 11 rader ner och 7 platser in. Var platserna upptagna bad Imlach Haggert eller den assisterande coachen Frank ”King” Clancy att be personen som satt på den platsen att flytta på sig. Något som några gånger nästan ledde till handgemäng. Om personen i fråga ändå inte ville flytta på sig så valde Imlach att gå till en annan biograf.

3320 CA05 9494 4 F7 A 8332 48 EA4 A82353 E

Andy Bathgate, Toronto Maple Leafs höjer Stanley Cup-bucklan 1964

En ledning med 3-2 i matcher, en vidskeplig coach och möjlighet att revanchera sig mot ärkerivalen. Så såg förutsättningarna alltså ut för inför den sjätte matchen i Stanley Cup-finalen, för laget som kommit tillbaka efter en förlustsvit på tio raka matcher tidigare på säsongen. Och Toronto gjorde inte hemmafansen besvikna. Efter mål av Ron Ellis, Jim Pappin och George Armstrong vann Leafs matchen med 3-1 och säkrade sin 13:e Stanley Cup-titel. Laget som innehöll spelare som lagkaptenen George Armstrong, slutspelets skyttekung Jim Pappin, backveteranen Tim Horton och vänsteryttern Frank" "The Big M" Mahovlich skulle alla bli legender i en stad som fortfarande väntar på att ytterligare en upplaga av Maple Leafs ska upprepa deras bedrift.

Efter Stanley Cup-vinsten gick det utför för Toronto

Efter Stanley-cup vinsten 1967 gick det dock snabbt utför för Leafs. Man blev av med flera av sina bästa spelare i draften som gjordes då NHL till säsongen 1967-68 utökades till 12 lag, och dessa ersattes inte med likvärdiga spelare. Dessutom hamnade Imlach i konflikt med veteranbacken Larry Hillman som krävde en löneförhöjning, efter att ha spelat en viktig roll i cuppvinsten. Konflikten drog ut på tiden och för varje dag som dröjde innan ett nytt avtal blev klart fick Hillman böta 100 dollar. Efter 24 dagar kom parterna till slut överens men Hillman var inte samma spelare efter det och lämnade snart klubben. I samband med att Hillman lämnande för Minnesota North Stars satte han också en berömd Stanley Cup-förbannelse på Leafs. Så länge klubben inte betalade tillbaka pengarna han fått böta plus ränta så skulle de inte vinna Stanley Cup. Oavsett om man tror på förbannelser eller inte så har Toronto som bekant inte vunnit Stanley Cup sedan dess. Alla Torontofans som är lagda åt det vidskepliga hållet kan dock dra en lättnadens suck. 2017, när 50 år gått, bröt Hillman förbannelsen. Efter det ska Maple Leafs president Brendan Shanahan enligt Sport Illustrated, fått tillstånd av sin styrelse att skriva ut en check till Hillman på 2 400 dollar plus ränta, för att betala den 50 år gamla skulden. Den 50-åriga förbannelsen är alltså bruten och skulden är betald. För de skrockfulla finns det alltså nu all möjlighet i världen för Toronto att åter vinna den åtråvärda Stanley Cup-titeln.

Toronto – världens hockeytokigaste stad?

Att det är just Stanley Cup som är det största man kan vinna i Toronto är det ingen tvekan om. I en stad där hockey är nummer ett hjälper det föga att basketlaget Toronto Rapters blev NBA-mästare 2019 och att baseballaget Blue Jays hade stora framgångar med två vinster i World Series på 90-talet. I Kanada är ishockey som religion och frågan är om den är mer betydelsefull någon annanstans i världen än i just Toronto. En del Canadiensfans skulle säkert protestera. Det var ju ändå i Montreal som ishockeyn först utvecklades till en organiserad sport. Och det var faktiskt en Montrealbo, på besök hos curlingspelande vänner i Toronto, som var den som tog spelet till staden. När han upptäckte att hockeyn inte kommit till Toronto telegraferade han efter 18 klubbor som kom via tåg nästa dag. I februari 1888 arrangerades den första hockeymatchen i Toronto mellan Toronto Granites och Toronto Caledonians. Knappt tjugo år senare (1917) bildades Toronto Maple Leafs och hockeyintresset har hållit i sig sedan dess.

2 F56 F35 B 7 BFF 4 BF8 8 D45 F28 D813 F4 D63

Börje Salming en Maple Leafs legend.

Det har också rivaliteten med Montreal Canadiens. I Kanada diskuteras fortfarande vilken av de två som är den mest populära klubben. När den kanadensiska sportkanalen Sportsnet för några år sedan gjorde en undersökning om vilket som var den populäraste hockeyklubben i Kanada vann Toronto över Montreal med minsta möjliga marginal. Och när The Hockey News för fem år sedan gjorde en ranking över de mest dedikerade fansen hamnade också Toronto i topp. Ett viktigt skäl till att Maple Leafs fans hamnade som nummer ett var just avsaknaden av framgångar. ”Inga fans dyker upp så troget och spenderar så mycket pengar för att se sitt lag förlora”, löd motiveringen. Det ligger nog något i det. Medan andra lag med hängivna fans som till exempel Chicago Blackhawks och Boston Bruins haft en hel del framgångar på senare tid så ligger Toronto Maple Leafs senaste Stanley Cup-titel alltså 54 år tillbaka i tiden.

Enligt Brian Burke som drivit fem NHL-lag, inklusive Maple Leafs 2008-13 (och som nu börjar jobba med sitt sjätte lag då han nyligen fick tjänsten som president of hockey operations för Pittsburgh Penguins) så är det solklart vilket lag som är störst.

-Det är inte ens nära, sa Burke i en artikel i Sports Illustrated häromåret.

-Montreal är ett dominant varumärke också, men klar tvåa.

Salming och Sundin

Att Toronto är en hockeytokig stad är också något som Börje Salming, som var en av lagets stora stjärnor på 70 – och 80-talet kan intyga. I sitt sommarprogram från 2014 berättar Salming om hur det var att komma som svensk och spela i hockeyns hemland. Salming beskriver hockey som en religion i Kanada, men enligt honom var det ingen stad som kunde mäta sig med Toronto. Där var folk som mest hockeytokiga och kunde göra vad som helst för sina hjältar och sitt lag. Som den där gången när Salming satt i en bilkö på motorvägen på väg hem från en träning. Laget befann sig mitt i slutspel i Stanley Cup och Salming var en av de stora stjärnorna. Plötsligt får en kille i en annan bil syn på vem som sitter i Chevan i filen bredvid. Det börjar med att han vinkar och vevar ner rutan och skriker något. Men han nöjer sig inte med det, utan slår av motorn och kommer över till Börjes bil för att få en autograf. Och trots att trafiken står helt stilla så är folk bara glada och jublar och applåderar. Eller den där gången när Sverige skulle möta USA i Maple Leaf Garden under Canada Cup 1976 och Börje Salming hyllades med en stående ovation under flera minuter. Salming har själv sagt att han inte förstod hur stort det var förrän långt senare.

D293 FCC2 0 E8 C 4 D02 B98 B E5 C66 AAFECA6

Mats Sundin gör mål för Toronto

Mats Sundin, poängbäst i laget genom alla tider och under många år kapten i Maple Leafs förklarade för några år sedan i en intervju med Viasat hur speciellt det var att spela i Toronto.

-Det är svårt att förklara vad det innebär. Den närmsta jämförelsen man kan göra är Barcelona eller Manchester United i fotbollen. Det är stora internationella klubbar där intresset går utanför själva staden. Det finns en myt i hela landet. Det är ett otroligt unikt klubblag, och det är otroligt privilegierat att få representera Toronto Maple Leafs, sa Sundin i intervjun.

Under NHL:s tidiga år fick Maple Leafs representera hela engelskspråkiga Kanada vilket gjorde att laget fick fans över hela landet. Och även om ligan har utökats med fler lag sedan dess så var det något som hängde kvar även när Sundin spelade.

-Det stödet finns kvar. När du är i Vancouver eller LA då har du lika mycket Torontofans på läktarna som det andra laget, förklarade Sundin i Viasatintervjun.

Att det finns fans över allt i Nordamerika är också något som Torontos nuvarande storstjärna Austen Matthews har uppmärksammat när laget spelar på bortaplan.

-Det finns inte en rink som inte är full av blåvita tröjor, sa Matthews nyligen till Sports Illustrated.

Med tanke på att laget spelar över 80 matcher varje säsong och omkring hälften på bortais så borde väl Matthews veta vad han pratar om.

Maple Leafs största fan

Bland alla dessa hängivna Maple Leafs-fans finns det ändå de som sticker ut extra. Som till exempel Jason Maslakow eller Dart Guy som han heter på Twitter. Iförd en Maple Leafströja, med skägget färgat blått och ett stort påmålat Leafsmärke i ansiktet blev han känd i hela hockeyvärlden då han fångades på bild under en match i slutspelsserien mot Washington Capitals 2017. På Twitter kan man se hans ständiga uppdateringar om favoritlaget och egna giffar där han iförd samma mundering predikar det enkla budskapet ”Go Leafs”. Eller ta syskonparet Kosta och Patricia som tog den över 50 mil långa resan mellan Toronto och Pittsburgh för att se sitt lag förlora med 1-6. Klippet då broderns leende förbyts i en dyster min då resultatet 1-6 dyker upp på tv-rutan blev direkt en viral succé, och fick mer än något annat symbolisera krisen i laget under Babcocks sista tid. En annan av de mest kända och hängivna fansen är bloggaren och youtubaren Steve ” Dangle” Glynn som också skrivit boken ”This team is ruining my life (But I Love Them)” På sin Youtubekanal lägger han i en strid ström ut nya klipp med humoristiska monologer om lagets senaste framgångar eller bakslag.

5 F64 E447 C13 E 41 FD 9198 A8 F0 E20 B9293

Kan Maple Leafs vinna Stanley Cup under nya coachen Sheldon Keefe?

Men pratar man om Maple Leafs fans går det inte att låta bli att nämna Mike Wilson, som med rätta är värld att kallas Leafs största fan. Wilson var en av dem som befann sig på läktaren den där kvällen i TD Garden i april 2019, då Maple Leafs än en gång fick se sig besegrade och utslagna av Boston Bruins i en slutspelsmatch. Och precis som för spelarna var det slutet på en resa som börjat drygt sju månader tidigare. När Wilson lämnade arenan med två minuter kvar av matchen, för att påbörja den långa resan på väg hem mot Toronto hade han lyckats med konststycket att se alla Maple Leafs matcher under säsongen på plats. Med vuxna barn, ett jättestöd från sin fru och en massa fritid efter att ha lämnat jobbet som aktiemäklare bestämde sig Wilson för att han skulle ägna hösten, vintern och våren 2018-19 åt en sak: att följa sitt kära Toronto Maple Leafs och se alla lagets matcher live. Från segern på övertid i premiärmatchen hemma mot Montreal Canadiens till den bittra förlusten mot Boston Bruins i den sjunde och avgörande matchen i Stanley Cup-slutspelets första omgång fanns Wilson på plats. På 31 arenor från Florida till Vancouver pratade han med tusentals Leafsfans, blev erbjuden litervis med öl och fick se en hel del både bra och dåliga hockeymatcher. På plats i arenorna upplevde han alltifrån den hårda stämningen i bortamötet mot Tavares gamla klubb New York Islanders till showen med band och dansare som man bjöd på i Las Vegas.

När Wilson kom hem efter 7 månader och 89 matcher hade han förutom alla minnen från matcherna en stor mängd historier med sig. Men ingen historia var lika stark som den han fick berättad för sig på premiärkvällen. Wilson berättade för Sportsnet hur han träffade en 40-åring som just skulle bevittna sin första Maple Leafs match live. Under alla år hade han och hans pappa tittat på matcherna på tv tillsammans. Om de av någon anledning inte kunde se matchen ihop ringde alltid pappan upp nästa morgon och frågade ”Hur blev resultatet”. Fadern hade nyligen gått bort och nu befann sig sonen på plats för att se sin pappas favoritlag. Där berättade han för Smith om hur fadern upprepade den välkända frasen dem emellan när han låg för döden .

-Pappans ord på dödsbädden till sin son var ”Hur blev resultatet” Samtidigt som han berättade det här rinner tårarna ner för kinderna på honom. Jag försöker hindra mig från att gråta själv. Hur överträffar man en sådan historia, frågade sig Wilson i intervjun.

Kan Toronto bryta Stanley Cup-förbannelsen 2020-21?

Om 2021 ska bli året som Maple Leafs bryter den snart 54-åriga Stanley Cup-förbannelsen återstår att se. Leafsfansen skulle i alla fall göra allt i sin makt för att laget återigen ska få uppleva sina forna framgångar. För det är en stad vars invånare är beredda att göra det mesta för sitt lag och dess stjärnspelare. Det kan Börje Salming intyga. I sitt sommarprogram berättar Salming om vad som hände efter att han fått en klubba i ögat i en match mot New York Islanders 1978 och hamnat på sjukhus i en vecka. Sjukhusets växel blev nedringd av fans och till slut fick de sätta en vakt utanför Salmings rum. Det var till och med folk som erbjöd sig att donera ett öga. Mer hängivna fans får man leta efter.

Källor:

If These Walls Could Talk: Toronto Maple Leafs- Stories from the Toronto Maple Leafs Ice, Locker Room, and Press Box- av Lance Hornby

Sommar i P1 Börje Salming

Sportsnet, Sports Illustrated, nhl.com, Toronto Star, Toronto Sun, Hockey News, The Canadian Encyclopedia, Toronto Public Library, Wikipedia, Expressen

Dela inlägg

Kommentera blogginlägget