Sedinarna hyllas efter framgångsrik karriär

Efter att ha spelat 17 säsonger i Canucks, gjort över 1000 poäng vardera och tagit laget till en Stanley Cup-final hyllas Daniel och Henrik Sedin stort i Vancouver tidigt i morgon bitti svensk tid. Då hissas deras tröjor upp i taket i Vancouver Canucks hemmaarena Rogers Arena. Det här är historien om tvillingarna som med sitt närmast telepatiska samspel tog Vancouver och hela NHL med storm. Frågan är om hockeyvärlden någonsin kommer att få uppleva något liknande igen.

Det hela var som hämtat ur ett nummer av sportserietidningen Buster. Det var den 6 april 2018 och platsen var Rogers Arena i Vancouver. Vancouver Canucks hade precis vänt ett 3-1 underläge mot Arizona Coyotes till seger på övertid. Som så många gånger förut under de senaste 17 åren så var det ett visst brödrapar från ångermanländska Örnsköldsvik som varit regissörerna bakom segermålet. Det hade gått ungefär två och en halv minut av förlängningen då Henrik Sedin hade spelat in pucken centralt till brodern Daniel som slagit in avgörandet i powerplay. Det hade kunnat vara en helt vanlig dag på jobbet för hockeyvärldens mest kända brödrapar. Men det var något alldeles speciellt med den här dagen. Det var nämligen sista gången som publiken i Rogers Arena skulle få uppleva magin från tvillingarnas klubbor. Och avskedsföreställningen hade inte kunnat regisseras bättre om det så varit en Hollywoodfilm.

– När fansen är med oss som de var i dag vill du spela bra för dem. Det gjorde vi i dag. Jag var riktigt trött, men fansen gav mig energi. De hjälpte oss, sa Daniel Sedin efter matchen.

Och han fick medhåll av brodern Henrik.

-Helt otroligt. Det är svårt att hitta ord. Vi kommer komma ihåg det här resten av livet.

Och som fansen hade stöttat de båda bröderna den här kvällen. Henrik och Daniel hade mötts av stående ovationer varje gång de var inne på isen. Och som grädde på moset hade det dessutom slutat med ett avgörande från bröderna. Inte undra på att det firades. Tyvärr räckte inte Vancouver till för att ta sig till slutspel det året men det hindrade inte fansen från att fira av sina hjältar.

Med sina 1070 poäng är Henrik Sedin den spelare som gjort flest poäng i Canucks genom tiderna. Daniel har målrekordet på 393 mål och Henrik är med sina 830 assist den bäste passningsläggare genom tiderna. Lägg där till att bröderna, som enda svenskar förutom Peter Forsberg, vann Art Ross Trophy som bästa poängplockare åren efter varandra och att man var de viktigaste kuggarna i det lag som sånär slog Boston Bruins i Stanley Cup finalen 2011. Inte undra på att tvillingarna hyllades den där kvällen i Vancouver.

Bröderna Sedin hade en unik kemi

Men det var inte alls självklart att det skulle bli succé. Förväntningarna på tvillingarna var minst sagt stora då Vancouvers dåvarande General manager Brian Burke genom en hel del fixande och trixande lyckades se till att Canucks fick möjlighet att välja både Daniel och Henrik i 1999 års draft. Det skulle ta flera säsonger innan de på allvar infriade de högt ställda förväntningarna och de fick ta en hel del kritik de första åren.

– Förväntningarna var enorma och vi fick mycket skit i media. Det var tvärtemot första tiden i Elitserien. Då gick allt så lätt, sa tvillingarna till Modos hemsida långt senare.

Men när Sedinarna hade vant sig vid de mindre rinkarna och den tuffare spelstilen i NHL så började de också leverera. Mycket tack vare den unika kemi de hade mellan varandra.

-De har ett sjätte sinne eller en radar. De gör en pass och det ser ut som att det inte är någon där, och sen åker en av tvillingarna in och så är pucken på klubban, berättade Canucks tidigare General manager Brian Burke för Wall Street Journal när han skulle beskriva tvillingarnas storhet.

Den gamle kedjekompisen Trent Klatt förklarade det på ett liknande sätt i The Athletic nyligen. Klatt mindes hur han reagerade på hur tvillingarna hittade varandra på ett nästan magiskt sätt. Själv blev han förvirrad över hur de gjorde droppassningar och passar i blindo. Något det inte var meningen att de skulle göra. Vilket han också förklarade för tvillingarna.

-De tittade bara på mig och sa, men jag visste ju att han skulle vara där. Hur visste de det, undrade Klatt.

Snart uppfann sportjournalisterna termen Sedinery, som fick beskriva den närmast telepatiska förmåga de båda bröderna hade att hitta varandra. Ingen betvivlar deras skicklighet var för sig. Men tillsammans blev de en helt oslagbar kombination.

Eller som kedjekompisen från tiden i Modo Anders Söderberg sa i en artikel i Sports Illustrated, när han jämförde bröderna Sedin med Peter Forsberg.

-Jag spelade med Foppa under lockouten 1994-95. Den enda skillnaden var att den fanns en av honom och två av dem.

Söderbergs kommentar säger en hel del. Tänkt dig att ha två Foppa i samma lag som dessutom känner varandra utan och innan och hittar passningsvägar som ingen annan trodde var möjlig. Inte undra på att det blev succé.

Spelade inte ihop i början

Daniel och Henrik började spela hockey vid 8 års ålder men de började inte spela ihop ordentligt i samma kedja förrän i 14-årsåldern, då Daniel bytte position från center till ytter. Karriären startade i Järveds IF men bröderna flyttade efter ett tag vidare till Modo där de gjorde debut i A-laget vid 16 års ålder.

-Det var inte så svårt att släppa fram dem, de var så pass skickliga, sa deras dåvarande tränare Per Bäckman till Örnsköldsviks Allehanda.

Något som gjorde att de lätt kom in i spelet och laget. En skillnad jämfört med den första tiden i NHL. Men succén skulle till slut komma i NHL också. Henriks precisa passningar och Daniels näsa för att göra mål skulle ge fansen i Vancouver många glädjestunder. Inte minst vid slutet av 00-talet och början på 10-talet då både bröderna och laget var som allra bäst.

Säsongen 2009-10 hade Henrik vunnit Art Ross Trophy som NHL:s poängkung, med sina 112 poäng och fick dessutom utmärkelsen Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare. I slutspelet slog man ut Los Angels Kings i den första rundan men fick sen se sig utslagna av de blivande Stanley Cup-mästarna Chicago Blackhawks. Säsongen efter var det Daniels tur att vinna poängligan med sina 104 poäng i grundserien. Lägg där till Henriks 75 passningar den säsongen, vilket var bäst i ligan. I slutspelet blev det ytterligare 20 poäng på 25 matcher för Daniel som röstade fram till Ted Lindsay Award, slutspelets MVP enligt spelarfacket NHLPA. Tyvärr för bröderna blev de förlust mot Boston Bruins i Stanley Cup-finalen, som gick till sju matcher, men tvillingarna Sedin hade för alltid gjort sitt avtryck i världens bästa hockeyliga.

Bröderna Sedin inte Daniel och Henrik

Men lika lätta som de var att känna igen på plan med sitt patenterade samspel och sina 33 (Henrik) och 22 (Daniel) på ryggen. Lika svåra var de att särskilja utanför isen. En av dem som hade problem med det var brödernas coach under flera år i Vancouver Alain Vigneault.

-Det tog mig tre år att särskilja dem. Och det är inget jag är stolt över. Det fjärde året när Danny (Daniel) blev skadad och jag i princip inte såg honom på sex veckor då lyckades jag äntligen lista ut hur Hank (Henrik) såg ut. Sen när jag såg Danny igen skämdes jag för att jag inte kunde särskilja dem. För de är verkligen inte lika, berättade Vigneault inför fnissande reportrar inför den andra Stanley Cup-finalen mot Boston Bruins 2011.

Och bröderna har blivit vana vid att snarare bli refererade till som bröderna Sedin än som Daniel och Henrik. Men så har de också valt att följas åt i sina karriärer ända från klivet upp i Modos A- lag som 16-åringar till beslutet att lägga skridskorna på hyllan för snart två år sedan. Till och med ceremonin natten mot torsdag då brödernas tröjor ska hissas upp i Rogers Arena i Vancouver kommer att ske samtidigt. Lite orättvist men ända förståeligt att bröderna alltid klumpas ihop, menade deras förre lagkamrat Markus Näslund när han intervjuades i den kanadensiska sportkanalen Sportsnet nyligen.

-Man ser dem hela tiden som en – som tvillingarna. Men Daniel har gjort sin grej och Henrik sin. De är olika spelare men hela deras resa är så unik. Jag tror aldrig vi får se det igen, sa Näslund.

I natt har de i alla fall en sista möjlighet att ta farväl av hemmafansen, det de annars gjorde så storstilat i den där sista hemmamatchen för snart två år sedan. Och nästa gång hockeyvärlden får höra talas om dem är förmodligen när de väljs in i Hall of Fame. Att det kommer att ske är nog de flesta överens om. Förmodligen i en gemensam ceremoni. För även om de är två helt olika personer så kommer hockeyvärlden alltid minnas dem som Sedinbröderna. Det kanske bästa brödrapar som stått på ett par skridskor.

Källor: Sportsnet, Sports Illustrated, The Athletic, NHL.com, modohockey.se, Wall Street Journal, Expressen