Från Mogilny till Kucherov - om ryssarna i NHL Del 2

Spelare som Alexander Ovechkin, Artemi Panarin och Nikita Kucherov tillhör de allra bästa i NHL och bidrar i allra högsta grad till den höga nivå som ligan håller. Men det var inte länge sedan som ryska spelare i NHL sågs som en omöjlighet. Det här är del två i historien om pionjären som banade väg för ryska spelare i NHL och hans arvtagare som börjat hitta tillbaka till förra säsongens form.

1980 hade det ryska ishockeylandslaget förlorat i OS mot ett amerikanskt amatörlag. Att "Den röda maskinen", som laget kallades, förlorade mot ett gäng amerikanska collegespelare var en stor prestigeförlust. Inte minst i en värld där kampen om världsherraväldet stod mellan två supermakter: kapitalistiska USA och kommunistiska Sovjet. För de senare var ishockeylaget en av de största symbolerna för landet och dess politiska system. Ishockeyspelarna var inte välbetalda proffs som i NHL, utan hockeysoldater i den sovjetiska Röda armén. Klubblaget CSKA Moskva var nämligen på den tiden en del av Röda armén och eftersom alla unga män var tvungna att göra militärtjänst kunde man rekrytera de bästa hockeyspelarna till såväl klubblag som landslag. Att detta lag förlorat mot ett gäng amatörer var pinsamt.

Superfemman dominerade på 80-talet

Viktor Tichonov mannen som ledde det sovjetiska laget i förlustmatchen fick uppgiften att återupprätta landets heder. Tichonov, som var tillsatt av ingen mindre än Sovjetledaren Leonid Brezjnev, behövde hitta nya spelare som kunde ersätta de gamla superstjärnorna som Michailov, Charlamov och Petrov. Tichonov bestämde sig för att satsa allt på fem killar i tjugoårsåldern och bygga laget kring dem. Fetisov, Kasatonov, Makarov, Larionov och Krutov skulle snart bli kända som den ryska superfemman och de skulle vara den starkast bidragande orsaken till ryssarnas dominans i hockeyvärlden under 1980-talet. Men spelarna fick betala ett högt pris för sin framgång. De var instängda på en träningsanläggning elva månader om året och fick sällan träffa sina familjer. Sergej Makarov berättade senare i SVT-dokumentären CCCP-hockey vad som hände om man avvek från anläggningen.

-Man blev fråntagen sin bonus. Men det var inte det värsta. Det var att behöva sitta i långa möten med Tichonov och de andra ledarna och få höra vilken usel människa man var, sa han i dokumentären.

Den enda glimten av ett vanligt liv som spelarna fick var när de tittade ut genom bussfönstret från träningsanläggningen på väg till ishallen. På utlandsresorna var de bevakade. Vjatjeslav Fetisov berättade långt senare att det fanns med KGB-agenter på resorna för att se till att spelarna inte flydde. Fetisov berättade om hur han en gång blev hotad av en av agenterna. Om Fetisov skulle vilja spela för landets ”fiender” så skulle agenten se till att han hamnade i Sibirien och aldrig kunde komma därifrån. I och med den nye ledaren Gorbatjovs glasnost och perestrojka började dock landet öppna upp sig i slutet av 80-talet och 1989 krävde både Larionov och Fetisov att de skulle få spela i NHL. Men de fick nej. I stället skulle det bli en annan spelare som kom först.

Mogilny draftades av Buffalo

Alexander Mogilny tillhörde årgången under spelarna i superfemman och tanken var att han tillsammans med andra talanger i samma ålder, som Sergej Fedorov och Pavel Bure, skulle ta över efter det gamla gardet. Precis som Fetisov, Larionov och kompani fostrades Mogilny i armélaget CSKA Moskva. 1986, vid endast 17 års ålder, debuterade han i CSKA och gjorde 15 mål den första säsongen. Mogilny blev snart uttagen till juniorlandslaget och det skulle inte dröja länge innan han även spelade i seniorlandslaget. 1988 togs Mogilny ut som yngsta spelare till Sovjets OS-trupp och var med och vann guld.

Samma år blev Mogilny draftad av Buffalo Sabres i den femte rundan i det årets draft. Mogilny var känd hos de flesta NHL-lagen men att han blev vald så sent berodde på att de flesta trodde att chanserna att få loss en rysk spelare var små. Sabres dåvarande General Manager Gerry Meehan valde ändå att ta chansen. Ett halvår senare skickade Meehan sin medarbetare Don Luce, Sabres chef för spelarutveckling, till Anchorage i Alaska för att se Mogilny spela junior-VM. Luce stötte på Mogilny när han gick runt i korridorerna i arenan, gav honom sitt visitkort och berättade för den unge ryssen att han blivit draftad av Buffalo. Mogilny hade inte gjort mål i sin senaste match och Luce sa till honom på engelska att det skulle bli tufft i nästa match mot Kanada, osäker på om den unge ryssen förstod språket. Mogilny tittade på Luce och sa på tydlig engelska att han skulle göra tre mål, vilket han också gjorde. Turneringen slutade med att Mogilny och hans kedjekompisar Sergej Fedorov och Pavel Bure ledde Sovjet till guld i hela turneringen. Men det var inte bara en guldmedalj som Mogilny skulle ta med sig hem från USA-besöket. Mötet med Sabres chef för spelarutveckling hade gjort intryck på Mogilny och skulle finnas kvar i den unge ryssens minne när han återvänt till hemlandet. Det som hände sedan skulle förändra rysk hockey för alltid.