Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 8.
- Mourinho är och förblir Mourinho
Fokus inför helgens stora match mellan rivalerna Liverpool och Manchester United låg som vanligt på José Mourinho. När Manchester United kom till detta möte förra säsongen, borta på Anfield, var det med en taktik präglad av defensivt tänk och riskminimering. Då fick han kritik för att han var för feg, samma fråga ställdes nu. Skulle han - trots att Manchester United denna gång kom som lite av en förhandsfavorit - gå på samma defensiva spår? Själv skojade Mourinho bort frågan på presskonferensen, men visst fick vi se det väntade svaret när matchen drog igång.
För även om det var en gnutta mer offensivt United som inledde matchen var det fokus defensiven som gällde på Anfield. Framför allt var det i den andra halvleken som Mourinho visade tydligt att han kom för att inte förlora. Och det lyckades, matchen slutade precis som förra säsongens möte i ett sömnigt 0 - 0-resultat på Merseyside.
Efteråt har diskussionen handlat om huruvida det var rätt taktik av Mourinho eller inte. Smart att inte risker för mycket och istället ta med sig en fin poäng eller fegt att inte gå för mer när Liverpool är i dålig form? Det kan man så klart ha olika uppfattning om men min personliga åsikt ligger nog mer åt det senare hållet. Visst, det är viktigt att inte förlora mot topplagen, men det är kanske än mer avgörande för en titelstrid att besegra de största konkurrenterna. Det lär dock bli svårt att övertyga Mourinho om det resonemanget.
- Zaha tillbaka med besked - frälste Crystal Palace
Crystal Place har som bekant inlett säsongen rekorduselt. Inför helgens omgång hade de sju raka förluster, inte gjort ett enda mål framåt och släppt in mål i mängder. Inte såg det bättre ut när helgens motstånd hette Chelsea. Men med facit på hand var det nu det vände, Crystal Palace vann med 2 - 1 och tog sina första poäng för säsongen. Mycket tack vare Wilfried Zaha.
Zaha hade inlett säsongen vid sidlinjen. Skadad och oförmögen att påverka de svaga resultaten. Nu återvände han till startelvan för att försöka rädda sitt Crystal Palace och gjorde det verkligen. Eftersom alla anfallare är skadade spelade Zaha på topp, var ett ständigt hot för Chelseas försvar. Pricken på det imponerande i:et var när han i slutet av den första halvleken vrickade sig igenom försvaret och fri med Thibaut Courtois placerade in vad som blev segermålet för Crystal Palace.
Segern till trots ligger Crystal Palace sist i tabellen, men nu är steget upp plötsligt betydligt kortare för Roy Hodgsons manskap. Istället för åtta är det nu fem poäng upp till strecket, sex upp till mitten och krisen har mildrats. Med Wilfried Zaha tillbaka kan optimismen i Palace-led dessutom vara fullt befogad.
- Tottenham spräckte Wembley-nollan
Tottenham har inlett säsongen bra och ligger trea i tabellen. Harry Kane har som vanligt bombat in kassar, Christian Eriksens form är lysande och mycket tyder på en fin säsong för Spurs. Men ett stort frågetecken har legat över Tottenham under säsongsinledningen: Wembley-spöket. Visst, Spurs hade hittat Wembley-receptet i Champions League genom att besegra Borussia Dortmund, men i Premier League härjde spöket fortsatt. Tre matcher på hemmaplan denna säsong, noll segrar. Nu mötte de Bournemouth på Wembley och det enda som talade emot Tottenham var hemmaplansfavören.
Och det blev även denna gång svårare än förväntat. Bottenlaget Bournemouth inledde matchen bra, kunde och kanske borde ha gjort mål. Men Hugo Lloris stod bland annat för en superräddning som höll Spurs stången. Istället lyckades Christian Eriksen i den andra halvlekens begynnelse pricka in ledningsmålet som betydde 1 - 0 och seger på Wembley.
Hur viktig denna seger var får väl framtida matcher utvisa, men snacket om spöket har åtminstone minskat. Bara det är en stor lättnad för Mauricio Pochettino, Harry Kane och co. Nu behöver de inte stå till svars för det stora problemet Wembley - åtminstone tills vidare. I nästa omgång möter de Liverpool, hemma på Wembley. Då kan spöket antingen få nytt liv eller för gott avlivas.
- Stående ovationer för magisk De Bruyne
Omgångens stora smällkaramell stod Manchester City för på Etihad Stadium. Inför matchen hade City, i obehagligt vass form, gjort 22 mål på sju Premier League-matcher och ännu flera med Champions League inräknat. För tillfället krossar City allt motstånd. Så även helgens i from av Stoke som fick se sig mosade med hela 7 - 2 (!). Det är många som bör hyllas i detta City, men efter detta nya styrkebesked måste jag lyfta Kevin De Bruyne.
Den belgiske mittfältaren har inlett säsongen utsökt. I en aningen ny roll, som mer tillbakadraget mittfältsnav, har De Bruyne visat upp ett register som få kan göra genom att vara delaktig i majoriteten av alla mål. Mot Stoke slog han bland annat till med ett par geniala framspelningar. Som hans hockeyassist till 2 - 0, som hans perfekta inlägg till 4 - 2 och inte minst genomskäraren till 6 - 2. Alla var det passningar från den allra högsta skolan.
Efter matchen överöstes De Bruyne välförtjänt av lovord. När han blev utbytt i den 66:e minuten (ja, han blev faktiskt det och hann ändå bli matchens självklart bästa spelare) gjorde han det till stående ovationer. Stoke-tränaren Mark Hughes valde i sin tur att hylla De Bruyne som Premier Leagues bästa spelare. I ärlighetens namn är det svårt att argumentera för motsatsen.
- Deeneys brutala ärlighet
Lördagens sista match spelades på Vicarge Road där Watford gästades av Arsenal. På förhand var Arsenal favoriter, det trots att Watford under Marco Silva inlett starkt, och det var även The Gunners som tog ledningen. Men när matchen var över hade Watford vänt, vunnit med 2 - 1 efter en straff och ett avgörande Cleverley-mål mot slutet.
Men det som efteråt kom att få störst uppmärksamhet var inte resultatet i sig, det var vad Watfords Troy Deeney sa i BT Sports studio efter matchen. Där fick han kontra på Wengers klagomål på den tilldelade straffen, den som Deeney själv hade tryckt in och därmed kvitterat matchen. Deeney svarade med att förklara varför Arsenal förlorade denna matchen och även har gjort så i flera liknande situationer.
"Jag tänker inte bli den som säger det till Mr Wenger själv, men det finns en anledning till att de förlorade och det var inte på grund av straffen. Jag måste akta mig för vad jag säger, men de saknar 'cojones'. Varje gång jag möter Arsenal tänker jag 'nu krossar jag den första och ser vem som vill ha mer'. För mig som spelare tänker jag bara 'glada dagar'."
Egentligen var detta inget nytt. För de som följt Arsenals utveckling under de senaste åren var detta bara en upprepning av sanningen, bristen på vinnarmentalitet. Men att en motståndare så tydligt och ärligt påpekar hur lätt det är för honom - att det för honom är "glada dagar" - att möta Arsenal svider för klubben, det borde det åtminstone göra eftersom det ännu en gång belyser de djupa problem som Arsenal besitter. Det största problemet är dock att det inte kommer gå att lösa utan ett tränarskifte. Minst.
@LoHagerfelth
