Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 37.
- Stoke först ut ur Premier League
Förutsättningarna var egentligen rätt enkla för Stoke inför helgens match mot Crystal Palace. Hemma på Britannia (eller Bet365 Stadium, som den ju egentligen heter) var poäng ett absolut minimum, allra helst behövdes förstås en seger. Annars skulle Stoke bli det första laget att åka ur Premier League denna säsong. 90 minuter senare var nedflyttningen ett faktum.
Men egentligen såg det ju rätt lovande ut. Efter att en rätt händelsefattig första halvlek nått sitt slut hade ju Stoke trots allt tagit ledningen, Xherdan Shaqiri med 1 - 0 på frispark. Men sedan gick det utför. I den andra halvleken vaknade nämligen Crystal Palace, 1 - 1 gjorde James McArthur innan Patrick Van Aanholt avgjorde matchen i minut 86. Spiken i kistan, klappat och klart. Stoke City ut efter tio säsonger i Premier League.
Egentligen kan jag inte säga att jag är överraskad. Inför säsongen hade jag nämligen på känn att detta skulle bli en tuff säsong för Stoke där jag tippade "The Potters" på 17:e plats och i högsta grad involverat i nedflyttningsstriden. För denna nedflyttning är något som enligt mig har vuxit fram under de senaste åren, egentligen från den där säsongen 2015/16 då trion Bojan-Arnautović-Shaqiri imponerade på hela England. Sedan dess har de två först nämnda lämnat, den tredje de senaste månaderna visat tydligt missnöje och jag förstår varför.
De senaste åren har Stoke inte visat några ambitioner, en vilja att ta nästa steg. Det var därför Arnautović lämnade, därför Shaqiri nu riktat kritik. Istället för att försöka gå framåt har Stoke joggat i sidled, stampat på ställe. Då går man till slut bakåt. Det gör att Stoke säsongen 2018/19 spelar i The Championship.
- Southampton tappade förarsätet i sista sekunden
"Hoppet lever för Southampton". Så löd en av mina fem punkter förra omgången. Då knep Southampton nämligen en sjukt viktig seger mot Bournemouth, 2 - 1 hemma på St. Mary's Stadium. Det gav dem nytt liv i nedflyttningsstriden, ett viktigt kliv närmare strecket och ett momentum att ta till vara på. Och den vågen fortsatte de ju så när att rida på i helgen, en seger mot Everton var ju så nära. Ända in i sista sekunderna hade de segern i sina händer.
Som ni säkert förstår utifrån de sista raderna blev slutminuterna mellan Southampton och Everton oerhört dramatiska. I och med att Nathan Redmond nickat in 0 - 1 till Southampton på Goodison Park hade Southampton ett resultat som inte bara hade tagit dem upp över strecket, utan även ett stort kliv närmare nytt kontrakt. Men så kom de sista minuterna, tilläggstiden och de sista avsluten. Efter att Maya Yoshida dels hade blivit utvisad, efter att Alex McCarthy gjort en utomordentlig räddning på en Leighton Baines-frispark, blev trycket till slut nämligen för mycket för Southampton. Med sista sparken sköt Tom Davies in 1 - 1 via ett försvarande Southampton-ben.
Tappet var tungt för Southampton, men absolut inte förödande. Den ena poängen de fick med sig tog dem åtminstone över strecket, förbi Swansea på samma poäng men sämre målskillnad. Men samtidigt går det inte att blunda för vad de där två extra poängen hade betytt, ett ännu större steg och en ännu större chans att förnya kontraktet. Frågan är faktiskt om inte Southampton hade bytt ut "kanske kvar" mot "sannolikt kvar" med en seger? Nåja, hoppet lever vidare. Imorgon ställs de mot Swansea i en sanslös nagelbitare i Wales.
- Dubbla jubel på Etihad Stadium
Alla visste vad som väntade efter slutsignalen. Pokalen, podiet, det definitiva titelfirandet. Allt det väntade för Manchester City i och med söndagens hemmamatch mot Huddersfield. Det visste alla om, det var ju redan säkrat. Så när matchen tog slut kunde det förberedda kalaset börja. Men vad man inte visste på förhand var att även det andra laget skulle få jubla.
Så sent som förra helgen skrev jag om Huddersfields tuffa schema. Efter förra helgens förlust mot Everton väntade Manchester City, Chelsea och Arsenal. Med de matcherna i åtanke, med tabelläget i minne, var det en hel del som varslade illa inför slutspurten av nedflyttningsracet. Men redan i den första av de tre matcherna överraskade Huddersfield. Borta mot Manchester City lyckades man stå emot, om än med många om och men. 0 - 0 blev resultatet som gav Huddersfield en viktig poäng.
Med två matcher kvar kan denna poäng komma att bli avgörande för Huddersfield. Efter att Southampton som berört även de tog poäng, medan Swansea förlorade mot Bournemouth, är avståndet mellan Huddersfield och de andra två tre poäng. Det ger Huddersfield en stor chans, då Southampton och Swansea möts imorgon kan inte båda ta full pott. Således hade bortasupportrarna på Etihad nästan lika mycket att glädjas över som hemmafansen. Även om de ännu inte helt kan slappna av.
- Chelsea gav sig själva chansen
Omgångens stora höjdpunkt utspelade sig i London. Chelsea mot Liverpool på Stamford Bridge. En match som faktiskt hade en hel del i potten. Jag säger "faktiskt" för att Chelsea för bara någon månad sedan hade räknats bort från Champions League-kampen, efter förlusten mot Tottenham i april pekade allt på det. Men nu - efter två olika formkurvor - hade Chelsea chansen, en seger mot Liverpool och avståndet kunde knapras in. Två halvlekar senare kan vi konstatera att Chelsea tog den sista chansen.
Matchbilden kom med facit på hand att bli exakt som Antonio Conte nog hade velat. Chelsea tog tidigt ett hyfsat grepp om matchen, kontrollen över Liverpools trio. När Olivier Giroud sedan satte pannan till, nickade in Victor Moses fina inlägg, kunde Chelsea spela på sitt resultat. Med ett lågt försvar kunde Chelsea därmed visa upp lite av förra årets mästartakter när de hyfsat enkelt rodde hem segern och 1 - 0 på tavlan.
Resultatet öppnade som sagt upp kampen om Champions League igen. Visserligen inte på vid gavel, Liverpool har trots allt allting kvar i egna händer där en seger hemma mot Brighton räcker medan Tottenham på fjärdeplatsen också bör kunna lösa sitt schema. Men stängd är den ju inte, något den definitivt skulle ha varit vid poängtapp och som den så länge har sagts vara. Bara att det trots allt kommer finnas viss nerv i toppen inför den sista omgången är ändå lite trevligt.
- Wengers sista hemmamatch ett värdigt avslut
Det var den här matchen som alla gick och väntade på. Den sista matchen på Emirates, efter en rad av matcher på avskedsturnén. Nu skulle Arsène Wenger firas av i sin sista match som Arsenal-manager på hemmaplan. Och visst blev det fint, visst blev det värdigt. På alla sätt och vis.
Firandet inleddes med en så kallad "Guard of Honour". In marscherandes till applåder, från båda lagen, vandrade Wenger in på gräsmattan för att bli hyllad. Det var det vackra, det förberedda. Men sedan följde även det spelmässiga partyt som inte gick att räkna med på förhand. 1 - 0 gjorde Pierre-Emerick Aubameyang, 2 - 0 Alexandre Lacazette. En fin start, men bara början. För sedan kom även 3 - 0 av Sead Kolašinac och 4 - 0 av Alex Iwobi. Till sist var det samme man som inledde målkalaset som avslutade det då Aubameyang vinklade in 5 - 0 med yttersidan.
Som sagt visade sig hela dagen bli en lyckad tillställning. Före matchen, under matchen och även efter matchen fick Wenger stå i centrum. Efteråt tog han mikrofonen, tackade supportrarna, allt och alla. Därefter ett ärevarv, hejdå-vinkningar och applåder, innan fransmannen vandrade ut från planen för sista gången. Fint så, värdigt så. Merci Wenger för alla dessa år.
@LoHagerfelth
