Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 35.
- Hughtons jobb grymt i skymundan
En ovanligt lång omgång inleddes redan för en vecka sedan. På grund av FA-cupspel i helgen spelades nämligen en handfull matcher under veckan, helt enkelt för att inte krocka med cupen. Först ut var således Brighton och Tottenham som ställdes mot varandra förra veckan. En match som med facit i hand kom att vara mest positiv för Brighton.
Visserligen var det ett motstånd som inte hade något att spela för. Tottenham har i praktiken redan säkrat en topp-fyraposition, har åkt ur Champions League och nu även ur FA-cupen. Men det gjorde inte Brightons insats mindre stabil. Efter en mållös första halvlek var det nämligen en match hemma på Amex Stadium som slutade 1 - 1, efter mål av Harry Kane (jo, faktiskt) innan poängspelaren Pascal Gross kvitterade från straffpunkten. Således delad pott och ett nytt fint resultat för Brighton.
När man nu så småningom ska sammanfatta Brightons säsong är det en man som jag tycker man ska vända blicken mot: managern Chris Hughton. Hughton är inte mannen som gör störst väsen av sig, inte den som med någon spydig kommentar drar uppmärksamhet från media, inte heller den som med sin charm lockar folk. Men Hughton har i skymundan gjort ett riktigt bra jobb med Brighton. Med små medel, en rätt tunn trupp och utan några upphaussade spetsvärvningar inför säsongen, har han lett laget mot vad som ser ut att bli en stabil mittenplacering under deras första år i ligan. Det är imponerande, ett gediget jobb. Något som borde uppmärksammas betydligt mer än vad det hittills har gjorts.
- Danny Ings tillbaka i protokollet
Den avslutande delen av Liverpools Premier League-säsong är ganska lam. Med semifinalerna mot Roma i kikaren - och en CL-plats till nästa säsong i princip säkrad - är det på CL som fokus ligger. Det påverkar så klart Jürgen Klopps laguttagningar då han i derbyt mot Everton inför CL-kvarten mot Manchester City valde att rotera kraftigt och så även i helgens match mot West Bromwich. På gott och ont, resultatet i båda matcherna har varit oavgjort, 2 - 2 mot West Brom senast. Men visst ger det även guldkorn. Som Danny Ings stora jubel i lördags.
Danny Ings kom till Liverpool sommaren 2015. Då var han het, elva mål för Burnley säsongen innan gjorde att den då 22-årige anfallaren från Winchester gick mot en lovande framtid. Men sedan kom skadorna. I oktober 2015 - under Jürgen Klopps första träning med laget - drog Ings korsbandet och missade i princip hela säsongen. Ett år senare var det dags igen, i oktober 2016 skadade han knäet och missade resten av den säsongen också. Dessa skador har mer eller mindre ruinerat Ings utveckling, gjort att han nästan har glömts bort. Men mot West Brom fick han äntligen något att glädjas över igen. Efter att han startat sin första Premier League-match sedan oktober 2015 mot Everton - mot just Everton här om veckan - tog det bara fyra minuter mot West Brom innan Ings gjorde mål. Hans första sedan den nämnda matchen mot Everton i oktober 2015.
Glädjen gick inte att ta miste på. Matchen i sig betydde som sagt inte särdeles mycket för Liverpool, inte för tabellen eller för Klopp. Men för Ings var detta en match han kommer minnas länge. Lättnaden över att få göra mål igen, efter två och ett halvt år utan jubel. Detta var givetvis inget som Ings själv erkände i intervjun efter matchen, då han fick frågan om han var glad eller besviken och sa sig vara besviken över tappade poäng. Men visst kunde man urskilja ett litet - men ack så tydligt - leende i ena mungipan. Och vem kan klandra honom för det? Han har trots allt lyckats ta sig tillbaka från sin skada och in i protokollet.
- Gracias gärning svår att bedöma
En annan klubb som inte har särdeles mycket att spela för längre är Watford. "The Hornets" har sedan ett rätt bra tag mer eller mindre säkrat ett nytt kontrakt och sitter hyfsat stabilt mitt i tabellen. Därför en säsong som speciellt under våren gått under radarn. Men det finns ju en intressant utvärdering som så småningom ska göras och som även den gått lite obemärkt förbi. Hur har Javi Gracia egentligen skött sitt jobb under våren i Watford?
De flesta minns säkert soppan kring Marco Silva. Den portugisiske managern inledde säsongen starkt med Watford, endast en förlust på de åtta första matcherna och såg ut att få en lovande första säsong i klubben. Men med det kom rykten om Everton och därefter en dalande formkurva. Plötsligt var Silva sparkad, på grund av fokus på fel saker, medan Javi Gracia ersatte honom vid rodret. Facit sedan dess? Elva matcher, totalt tre segrar och för närvarande - med helgens 0 - 0 mot Crystal Palace medräknat - sex raka utan seger. Så när säsongen nu går mot sitt slut är det svårt att bedöma Gracias jobb. Dels för resultaten, som spretar åt alla håll. Men även spelmässigt är det inte särskilt mycket som har förändrats.
Frågan som många nu ställer sig är om Gracia är tänkt som en långsiktig lösning. När spanjoren anställdes i januari var det med ett kontrakt på 18 månader, således även över nästa säsong. Men samtidigt är det välkänt att Watford inte brukar satsa långsiktigt på tränare, snarare själva erkänt att de gör tvärtom. Det i kombination med en rätt intetsägande vår gör hans framtid oviss. Men truppen verkar han åtminstone ha med sig, bland annat gick Christian Kabasele ut och backade Gracia för att stanna nästa säsong. Som helhet är det nog också det som är det troliga.
- Seger i premiären av Wengers avskedsturné
När Arsène Wengers avsked kungjordes i fredags var det med blandade känslor bland supportrarna. Glädje, nu fick de äntligen det de har velat så länge. Men samtidigt ledsamhet över att en trotjänare och klubblegendar snart kommer att lämna. Snabbt därefter började det även sippra ut rapporter om att det de facto handlade om en avskedning, att Wenger hade fått som ultimatum att lämna självmant för att han annars skulle ha fått sparken. Oklart hur det egentligen står till, men att hans tid går mot sitt slut är i alla fall säkert då Wengers avskedsturné nu har inletts. Till att börja med hemma mot West Ham i söndags.
Matchen i sig var egentligen inte mycket att orda om. Efter en mållös, rätt tråkig, första halvlek var det Nacho Monreal som gjorde 1 - 0 för Arsenal, det innan Marko Arnautović smackade in kvitteringen. Resultatet slutade dock ändå i Arsenals favör då Aaron Ramsey gav hemmalaget ledningen och Alexandre Lacazette med två mål punkterat matchen. Men detta var förstås bara en bisats i matchens inramning.
Följt från tv:n var det svårt att avgöra stämningen på Emirates Stadium. Var det högljudda hyllningar eller var det lugnt som en vanlig eftermiddag? Var det överhuvudtaget någon skillnad från innan? Detta var åtminstone inget som sken igenom rutan, men rapporter efteråt pekade ändå på en del fina tribut. Skyltar som lovordade Wenger, sånger som tackade fransmannen för hans period. Förhoppningsvis är det något som det blir än mer av under resterande del av Wengers avskedsturné.
- City firade titeln med målkalas
På något sätt blev slutet på Manchester Citys säsong lite av en pyspunka. Efter snack om en möjlig jackpott, med titlar på alla håll och kanter, blev det till slut tidiga uttåg i såväl FA-cupen som Champions League. Titel i Ligacupen, visst. Men nog förväntade man sig ändå lite mer spänning för City i maj än vad det nu kommer att bli. Nåväl, en fin säsong ändå. I söndags fick "The Citizens" åtminstone fira Premier League-titeln med den första av fem matcher som klara mästare, inför sina hemmaläktare. Och visst såg de till att det blev fest.
Söndagens motståndare Swansea hade aldrig någon chans. Efter att Manchester City hade vandrat in till motståndarnas applåder tog det bara tolv minuter innan David Silva prickade in 1 - 0 bakom Łukasz Fabiański och ytterligare fyra innan Raheem Sterling gjorde 2 - 0. Efter det slog Kevin De Bruyne till med ett distansskott i bortre gaveln och Bernardo Silva rakade in en straffretur innan Gabriel Jesus nickade in matchens sista mål. 5 - 0 på tavlan och mästarklass från City gav en bekväm eftermiddag på Etihad.
Efter matchen stormade supportrarna in på planen för att fira titeln. Bilder av glädje, minnen för supportrarna. Och runt det är det väl egentligen inte så mycket mer att orda om. Den enda frågan som på något sätt kvarstår är väl om City kommer att slappna av nu när titeln är säkrad, varva ner och tillåta sig själva jogga av? Baserat på helgen pekar dock det mesta på det motsatta.
@LoHagerfelth
