Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 31.
- Äntligen seger för Crystal Palace
Helgens Premier League-omgång präglades av FA-cupen och endast fyra av de ursprungliga tio matcherna spelades. Dessa fyra matcher spelades samtliga under lördagen, fyra matcher som så klart agerar urvalspool för denna omgångens 5 punkter. För inte sätter cupen stopp för några punkter, nejdå. Här kommer istället första punkten, om ett av de fyra lagen som vann igår. Laget jag refererar till är Crystal Palace som tog en väldigt viktig seger.
Inför lördagens match mot Huddersfield var Crystal Palace inne i en mycket tuff period. Sju raka matcher utan seger, fyra raka förluster. Den negativa sviten gjorde att Palace låg under strecket och behövde poäng. Något de fick då Huddersfield, även de nedflyttningshotade, besegrades med 2 - 0 på bortaplan. Målskyttar blev James Tomkins på hörna och Luka Milivojević på straff.
Crystal Palaces seger satte inte bara stopp för den segerlösa raden. De tre poäng som Londonklubben tog gav dem även en skjuts uppåt i tabellen, upp över nedflyttningsstrecket. Det var så klart glädjande, med sju matcher kvar är det alltid bra att hitta ett momentum. Samtidigt har jag redan från dag ett tyckt att Crystal Palace är för bra för att åka ur. Även ur den synvinkeln var detta ett välkommet steg för Palace.
- Dags att räkna bort West Brom
Om det är något lag som ligger risigt till så är det West Bromwich. Tre segrar på 30 matcher, varav två de första två omgångarna, har gjort att Birminghamklubben rasar mot en nedflyttning. Det var läget inför matchen mot Bournemouth där en seger var ett absolut måste. Men så blev det inte, även om det först såg ut att bli det.
Det var nämligen West Bromwich som öppnade målskyttet. Efter en mållös första halvlek var det Jay Rodriguez, framnickad av Salomón Rondón, som tryckte in 0 - 1 på Vitality Stadium och en viktig ledning. Kanske fanns det en chans trots allt? Men sedan - med kvarten kvar - kvitterade Bournemouth, ett skott av Jordon Ibe som målvakten Ben Foster lite väl enkelt släppte in. När Junior Stanislas sedan klev fram för en frispark, med två minuter kvar, och skruvade in segermålet var det nattsvart och ny förlust för West Bromwich.
Inför matchen mot Bournemouth försökte Alan Pardew vara positiv. På presskonferensen talade West Bromwich-managern om hopp, om att matcher i Premier League aldrig är över förens de är över och att en enda seger skulle kunna förändra hela situationen. Och visst har han rätt, åtminstone delvis. Även om West Bromwich sedan ett bra tag återfinns som jumbo, en väldigt tydlig sådan, finns det alltid hopp så länge den sista spiken inte är slagen. Frågan är dock om inte resultatet mot Bournemouth åtminstone var den näst sista spiken i den kistan. Med tio poäng upp till strecket är det nog senast nu dags att räkna bort West Bromwich.
- Cenk Tosun har kommit igång
Han kom till Everton med stora förhoppningar. Cenk Tosun, invärvad från Besiktas i januari, hade skickat turkarna till åttondelsfinal i Champions League och var en erkänd målskytt. Kunde han tillföra mål till ett Everton i behov av just mål? Kunde han fylla det hål som Everton hade? Ett par månader senare, efter lördagens match mot Stoke, börjar svaret vara positivt.
Tosun började dock sin tid i England på bänken. Efter att han genast debuterat mot Tottenham var det Oumar Niasse som istället levererade, som gjorde viktiga mål för Everton och tog över anfallsplatsen. Då såg det ut att bli en tuffare inkörningsperiod för Tosun, kanske skulle han vara tvungen att vänta tills nästa säsong? Men nu har Tosun börjat hitta rätt, det första målet gjorde han mot Burnley för två veckor sedan, det andra mot Brighton förra veckan. När Tosun igår gjorde två mål för Everton mot Stoke innebar det därför inte bara en 2 - 1-seger för laget, utan även hans fjärde mål på tre matcher.
Att Tosun nu har kommit igång är så klart välkommet för Everton. Visserligen betyder det inte särdeles mycket för denna säsong, efter att de i höstas riskerade nedflyttning sitter de numera stabilt i mitten och har ett säkrat kontrakt. Men Tosun kommer ju vara kvar även nästa säsong, en säsong då Everton förväntas prestera betydligt bättre än vad de gjort i år. Att Tosun då har fått denna vår på sig att acklimatisera sig, och nu även ser ut att ha gjort det, kan därför komma att vara värdefullt i längden.
- Svårbedömt Stoke får det oerhört svårt
När Paul Lambert tog över Stoke i januari var uppdraget tydligt: Undvik nedflyttning. Efter en riktigt svag höst, med fem segrar på 22 matcher, hade managern Mark Hughes fått sparken och laget var i behov av en nytändning. Och det fick de ju, redan i Lamberts första match vann Stoke mot Huddersfield. Kortlivad uppryckning, skulle det dock visa sig. Två månader senare är Stoke ett stort frågetecken i nedflyttningsstriden.
Sedan den där segern mot Huddersfield har Lamberts Stoke inte vunnit en enda match. Kryss mot Watford och förlust mot Bournemouth följdes upp av tre raka kryss. Sedan förlorade Stoke som väntat mot Manchester City i måndags, David Silva dominerade och sköt Stoke i sank. Början på denna vecka som avslutades med en ny förlust hemma mot Everton igår. Mitt i den snöstorm som präglade Britannia Stadium (och stora delar av hela England) var det nämligen som tidigare nämnt Cenk Tosun som avgjorde matchen till Evertons favör.
Resultatet sätter Stoke i en svårbedömd sits. Ser vi enbart till resultaten ser det ju inte helt omöjligt ut, fyra oavgjorda och tre knappa förluster på de sju senaste matcherna kunde vara värre, tre poäng upp till strecket likaså. Men i det här läget av säsongen är det endast segrar som räknas för Stoke, näst sist i ligan måste de hitta rätt nu. Känslan säger mig dock att Lambert - med Arsenal, Tottenham och Liverpool kvar på schemat - kommer få det oerhört svårt att klara av det uppdrag som han tilldelades i januari.
- Sensationell Salah rusar mot skytteligatiteln
Egentligen har jag skrivit alldeles för lite om Mohamed Salah. Jag skrev om honom i höstas, spikade då fast honom som säsongens värvning. Men mycket mer än så har jag inte tillägnat honom och det egentligen bara av en enda orsak, att han har förvandlat formtoppen till permanent klass. Sedan jag skrev om Salah senast har egyptiern nämligen bara fortsatt att leverera, något som gör att varje presentation i sig inte sticker ut. Men efter gårdagens match mot Watford måste Salah lyftas, en match där Salah dominerade hela tillställningen.
Det skulle inte dröja mer än fyra minuter innan Salah öppnade målkontot. Framspelad av Sadio Mané tog Salah sig fram från högerkanten, drev in mot mål och fintade bort allt motstånd innan han placerade in öppningsmålet. Men målkalaset tog ju inte stopp där. 2 - 0 satte Salah strax innan halvtid, framspelad av Andrew Robertson. 3 - 0 gjorde han inte själv, men han assisterade Roberto Firmino med ett välavvägt inlägg. 4 - 0 lirkade han in efter att han vrickat bort tre försvarare och 5 - 0 avslutade han till sist med att trycka in en retur. Fyra mål, en assist och ytterligare en högkvalitativ dag på jobbet.
Salahs säsong är helt otrolig, något som det räcker med att kolla på skytteligan för att se. Med dessa fyra mål har Salah nu gjort 28 ligamål och rycker med det ifrån Harry Kane i toppen, Kane som dessutom nu går skadad. Med det i bakhuvudet är det därför Salah som går mot en skytteligatitel, åtminstone är han solklar favorit. Vi får väl helt enkelt se om han vinner, seger där och en smått sensationell debutsäsong i Liverpool skulle vara fullbordad. Ett säsongsbetyg som Mohamed Salah oavsett vilket ändå kommer att tilldelas.
@LoHagerfelth
