Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 30.
- Rashford skillnaden när United segrade
Helgen öppnade med omgångens största match: Manchester United - Liverpool på Old Trafford. Rivalmötet handlade på förhand om en kamp om andraplatsen, där Manchester United på förhand var två poäng före Liverpool. Och den ordningen höll sig även efter matchen, om än med utökat avstånd. Manchester United, lett av Marcus Rashford, gick nämligen segrande ur mötet.
20-åringen, född och uppvuxen i Manchester, hade inför matchen inte startat en enda ligamatch under 2018. I stället har han efter årsskiftet fått infinna sig en roll som inhoppare, ett mångsidigt val för José Mourinho att slänga in när det behövs. Men nu var han alltså tillbaka i startelvan och hade omedelbar effekt. I 13:e minuten rann han igenom efter en Lukaku-skarv, fintade sig förbi Trent Alexander-Arnold och dunkade distinkt in 1 - 0. Tio minuter senare utökade han dessutom ledningen, skickade in 2 - 0 med ett liknande avslut. Det gav United arbetsro, gav Mourinho exakt den matchbild han ville ha. Därifrån kunde portugisen nämligen visa upp sig i sitt esse - den taktiska matchcoachningen vid ledning - och styra United till en 2 - 1-seger mot Liverpool.
Vad segern betyder för de respektive rivalerna återstår att se. För United betydde segern ett stort steg mot Champions League-plats nästa år, för Rashford därtill en välkommen självförtroendeboost. För Liverpool däremot var det en förlust som betydde förlorad tredjeplats, en halvöppnad CL-kamp för Chelsea att ta sig tillbaka in i. Mitt personliga tips är dock att denna förlust inte kommer att avgöra Liverpools säsong. De är för bra för att denna missräkning ska förändra deras framtid.
- Kenedy tungan på Newcastles viktiga våg
Lördagens möte mellan Newcastle United och Southampton var en klassisk sexpoängsmatch mellan två nedflyttningskandidater. Newcastle strax ovanför strecket, Southampton likaså en poäng efter skatorna. Båda således i stort behov av seger, en skjuts uppåt i tabellen och med facit i hand var det också ett lag som tog chansen. Hemma på St. James' Park var det nämligen Newcastle som gick segrande ur kampen.
Om Rashford var segerskytt i förra punkten så var Kenedy regissör i denna seger. Den 22-årige brassen - inlånad från Chelsea - fick en flygande start i norr med en assist i sin debut, men har sedan dess inte gett laget någon större effekt. Tills nu. Mot Southampton var det Kenedy som redan i den första minuten öppnade målskyttet, med ett fint avslut föranlett av en fin långboll av Jonjo Shelvey och akrobatisk bröstnedtagning av Kenedy själv. Sedan var det även han som satte 2 - 0, vackert framspelad av Dwight Gayle, när Newcastle till slut vann med 3 - 0.
Segern var som sagt oerhört viktig för Newcastle. Med dessa tre poäng drog de upp ett avstånd på fem poäng ner till nedflyttningsstrecket, ett litet men förhållandevis stort försprång. Med åtta omgångar kvar betyder det att Newcastle nu är närmare mitten än botten, sitter på en relativt stabil 13:e plats i tabellen. Inte för att ropa hej, men nu pekar mycket på att Newcastle förlänger kontraktet i Premier League.
- Till slut - Pellegrino sparkad
För Southampton blev dock förlusten mot Newcastle en oerhört tung förlust. 0 - 3-förlust var inte bara ett nytt svagt resultat, besvikelsen förstärktes även av den insats som laget stod för. Håglös, tafatt och på inga sätt den prestation som krävdes. Med en poäng ovanför nedflyttningsstrecket ligger Southampton därför väldigt risigt till, vilket till slut fick klubbledningen att agera. I går kväll fick managern Mauricio Pellegrino nämligen sparken av klubben.
Det är inte många veckor sedan jag senast skrev om Pellegrino. Då handlade det om att Pellegrino balanserade på en skör tråd, räddat av de flertaliga kryss hans lag trots allt lyckats kamma hem. Några förluster och jag förväntade mig dock en avskedning. Och det fick vi ju nu. Bakom sig lämnar Pellegrino ett jobb där han misslyckats totalt, där han misslyckats med att sätta någon prägel överhuvudtaget på sitt lag. Man kan lugnt säga att avskedningen var efterlängtad bland supportrarna.
Den stora frågan nu är dock vem som ska rädda skeppet. Att sparka Pellegrino nu är ju egentligen i senaste laget, med åtta matcher kvar ska en ny tränare komma in och måste genast sätta sin prägel på laget. Men o andra sidan var det nog nödvändigt, utan att sparka Pellegrino hade risken för en nedflyttning varit stor. Vi får väl se om hans ersättare lyckas måla över den risken.
- Kaos i West Ham i helt fel läge
West Ham är inne i en kritisk period. Efter att Londonklubben i december/januari ryckt upp sig, med Marko Arnautović som härförare, har allt vad form heter försvunnit, de senaste fem ligamatcherna har West Ham bara vunnit en match. Resterande matcher har de förlorat stort, Brighton, Liverpool och Swansea har alla kört över dem. När West Ham sedan förlorade med 0 - 3 hemma mot Burnley i lördags var krisen ett faktum. Något som utmynnade i skandalscener på London Stadium.
För det första har vi det som skedde på planen. Flertalet supportrar intog nämligen gräsmattan, en som kaptenen Mark Noble försökte brotta bort från planen och en annan som sprang med en hörnflagga som trofé över planen i ett försök att sticka ner den i mittcirkeln. Samtidigt gick säkerhetspersonal omkring, utan att kunna sätta stopp för kaoset.
Men den stora grejen var ändå det som skedde på läktarna. Medan matchen pågick, medan folk sprang in på planen, samlade sig en stor massa av West Ham-anhängarna nedanför direktörsplatserna med ryggen mot planen och sina ursinniga ansikten riktade rakt upp mot klubbens ägare, David Sullivan och David Gold, som satt och betraktade spektaklet. Efter en stund fördes de två bort från sina platser och in i säkerhet eftersom stämningen ansågs för fientlig.
Man kan lugnt säga att scenerna skapade rubriker i England, men egentligen har detta varit en känsla bland supporterled som legat och puttrat under lång tid. Redan inför matchen mot Burnley fanns planer på att marschera i protest mot Sullivan och Gold, en marsch som inte blev av. I stället fick alltså raseriet sitt utryck inne på arenan där matchen blev ett tecken på det stora missnöje som West Ham-supportrarna besitter.
Anledningen till detta utbredda missnöje är mångfacetterad, men grunden ligger i flytten från Boleyn Ground. När West Ham flyttade ut från sin klassiska hemmaarena 2016, rev stadion och flyttade till London Stadium, gjorde man det med stora lovord från ägarna, om hur framtiden skulle se ut sportsligt och hur arenan skulle vara en del i det. Så har det inte blivit, London Stadium har i stället blivit en symbol för ett West Ham utan riktning.
Vad denna match kommer betyda för West Hams vår återstår att se, men det går inte att komma ifrån att detta kommer i helt fel läge av säsongen. Med tre poäng ner till nedflyttningsplatserna, med den formkurva som bara pekar neråt och så detta kaos på det... Med åtta matcher kvar är känslan att West Ham inte kommer hitta rätt särskilt snabbt, tvärtom. Snarare är det troligt att denna negativa spiral i och runt klubben bara fortsätter. Och om så är fallet, om de fortsätter neråt. Då är risken stor att West Ham inte spelar i Premier League nästa säsong. Vi får väl se hur supportrarna agerar i ett sådant scenario.
- Berömvärd upprättelse för Petr Čech
Inför söndagens match mot Watford var det ett Arsenal som kom till match i stort behov av seger. Inte för deras tabellposition, där är Champions League-platserna sedan länge utom räckhåll. Nej, en seger var ett krav för att återfå någon form av tro från supportrarna. Arsenal hade inför matchen tre raka förluster i ligan och totalt två segrar sedan årsskiftet. Det är för dåligt, inte godkänt för en klubb som Arsenal. Så när Arsenal vann mot Watford med 3 - 0 var det mer av en lättnad än något annat, en liten upprättelse för hela laget. Och kanske framför allt för Petr Čech.
Čech har varit ett av Arsenals många problem denna säsong. Den tjeckiske målvakten har denna säsong varit en skugga av sitt forna jag, har faktiskt tillhört en av hela ligans sämre målvakter och stått för en handfull ödesdigra misstag. Senast så sent som förra omgången, då han stod för två tavlor som ledde till förlust. Men mot Watford visade han upp en bättre sida. Framför allt räddade han en straff när han höll sin 200:e Premier League-nolla i karriären och utsågs till matchens spelare.
Efter en match och milstolpe som denna ska 35-åringen så klart berömmas. Även om det är tydligt att Čechs karriär går mot sitt slut så ska samma karriär hyllas. Sett över de senaste 14 åren har Čech varit en av Premier Leagues bästa målvakter, en grundsten i Roman Abramovich tidiga framgångar med Chelsea. En omgång som denna är det värt att minnas, värt att lyfta. Vilken otroligt bra målvakt Petr Čech har varit i Premier League.
@LoHagerfelth
