• Omgångens 5 punkter - Omgång 27

Omgångens 5 punkter - Omgång 27

Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 27.

  • Tottenham med fart ur tuffa schemat

När Tottenham spelade oavgjort mot Southampton för några veckor sedan stod lagets säsong i ett vägskäl. Det var så jag formulerade min punkt efter den matchen, för efter det följde tre raka ligamatcher mot Manchester United hemma, Liverpool borta och Arsenal hemma. Tre svaga resultat och den Champions League-plats som i och med Southampton-krysset var på väg att glida iväg skulle mer eller mindre vara borta, tre starka resultat däremot och Tottenham kunde skickas upp mot toppen. Så, efter helgens North London Derby mot Arsenal - dags för utvärdering. Betyg? MVG.

Efter att Manchester United enkelt avfärdats med 2 - 0 och ett omdebatterat 2 - 2-resultat spelats hem mot Liverpool lyckades nämligen Tottenham med att besegra Arsenal med 1 - 0. Visserligen kunde inhoppande Alexandre Lacazette ha kvitterat i slutet, men Tottenham dominerade matchen - speciellt den andra halvleken - och borde ha vunnit med större siffror. Men 1 - 0 gav oavsett de poäng som Tottenham behövde och som så ofta i de tidigare derbyna var det Harry Kane som avgjorde.

Med detta resultat har Tottenham - precis som resonerat - skjutit sig själva närmare toppen igen. Numera är de blott sex poäng efter andraplacerade Manchester United, två efter Liverpool och en efter Chelsea. Men framför allt är ju atmosfären kring Tottenham återigen positiv. Med sju av nio möjliga poäng, mot tre direkta konkurrenter, går Tottenham in i våren med fart istället för att halka efter. Kanske till och med sådan fart att Juventus får se upp när Champions League återvänder till Turin ikväll?

  • Izquierdo Brightons joker

När José Izquierdo värvades av nykomlingen Brighton i somras var det för en klubbrekordsumma. För runt 13,5 miljoner pund skulle den colombianske yttern från Club Brügge vara den x-faktor i offensiven som Brighton redan då var i skriande behov av. Men så blev det inte riktigt. Under sina 16 första matcher för klubben gjorde Izquierdo endast två mål och spelet lämnade även en del att önska. När Brighton sedan har börjat falla i tabellen har managern Chris Hughton eftersökt en joker, som kan rädda klubben från omedelbar nedflyttning, och gav sig bl.a. ut på marknaden och värvade yttern Jürgen Locadia från PSV, för en ny rekordsumma. Vi får väl se hur användbar han blir, men redan nu har en möjlig joker klivit fram: José Izquierdo.

Egentligen gjorde colombianen redan på nyårsdagen en stark insats. Med två assist mot Bournemouth var han den som hjälpte Brighton till ett kryss. Dock föll prestationerna ner i matcherna efter det, visserligen för att en av matcherna var mot Chelsea. Men förra helgen såg Izquierdo till att briljera då han med ett drömmål mot West Ham hjälpte Brighton till seger. Den insatsen förlängde han med ytterligare ett drömmål denna helg, denna gång mot Stoke, då han via två snabba väggpass och ett par finter tog sig hela vägen in i straffområdet och tryckte in sitt andra mål på två matcher.

Tyvärr räckte inte den insatsen till en seger. Stoke lyckades tack vare Xherdan Shaqiri (även han formstark) kvittera och rädda en poäng. Men för Brightons del är det oavsett positivt att Izquierdo nu verkar hitta rätt, att han ser ut att ha acklimatiserat sig till Premier League. För det behöver de, en x-faktor som med sin snabbhet och avighet bryter mönster. För att vinna matcher, för att undvika nedflyttning. Tillsammans med Pascal Gross assist och Glen Murrays mål kommer jokern Izquierdo i så fall spela en viktig roll för Brighton denna vår.

  • Oumar Niasse befäster anfallsplatsen

När Everton värvade Cenk Tosun i januari var det en välkommen värvning. Liverpool-klubben hade hela hösten saknat en anfallare, en som gör de mål som Everton behövde men inte hade i truppen. Därför värvades Tosun, för att lösa problemet. Men efter att han fått starta mot Tottenham i första matchen, liksom mot West Bromwich matchen efter, har han fått se sig petad i tre raka matcher. Istället är det Oumar Niasse som börjar göra startplatsen till sin egen.

Skiftet från Tosun till Niasse tydliggjordes redan i den ovannämnda matchen mot West Bromwich. I den matchen blev Niasse inbytt mot Tosun, ställningen 0 - 1 när senegalesen med sitt mål räddade en poäng för Everton. Därefter har han fått starta samtliga tre matcher, inklusive helgens mot Crystal Palace där han med ett mål och en assist visade vägen till 3 - 1-segern.

På många sätt är det oväntat att det är just Niasse som nu är Evertons förstaval. Inför säsongen var Niasse inte ens medräknad i truppen av Ronald Koeman, han skulle säljas men blev det inte. Sedan fick han ju chansen, tog den och har behållt sin plats i laget även under Sam Allardyce, så starkt att han alltså petar storförvärvet Tosun. Vi får väl se om han fortsatt behåller den resten av säsongen.

  • Show à la Agüero/De Bruyne - men Fernandinhos betydelse ska inte underskattas

Manchester Citys titeltåg ångar på. Efter en liten missräkning borta mot Burnley förra helgen återvände City till segerspåret denna omgång via en bekväm 5 - 1-seger hemma mot Leicester. För segerregisserandet stod Sergio Agüero, fyramålsskytten som såväl vinklade, chippade som dundrade in mål för skojs skull. Tillsammans med Kevin De Bruyne som stod för tre assist fick han enorma lovord efter matchen, som sig bör. Men efter denna match vill jag passa på att lyfta en annan spelare också, nämligen Fernandinho.

Det defensiva mittfältsankaret har gjort en otroligt fin säsong så här långt, men inte riktigt fått den cred han förtjänar. För medan Raheem Sterling, Sergio Agüero, Kevin De Bruyne, David Silva, Leroy Sané osv. har hyllats stort och fortsätter att leverera så gör Fernandinho ett ovärderligt jobb, inte minst i det höga presspelet. Han står nämligen rätt, blockerar motståndarnas passningsvägar och är redan innan motståndarna lyckats kontra uppe i rygg på deras spelfördelare och bryter på så sätt deras kontring innan den ens har börjat. Det är så brassen har agerat hela hösten, hela vintern och även mot Leicester.

Att Fernandinho inte fått den beröm han förtjänat beror förstås till stor del på hans position. Defensiva mittfältare tenderar att landa i skymundan, det är ju de offensiva spelarna som gör målen och backarna som vinner de uppmärksammade tacklingarna. Men en bra defensiv mittfältare är ofta en nyckelspelare i laget, den som tillåter de övriga att briljera. En sådan spelare är Fernandinho, även om han då och då bjuder på några klockrena drömmål är det det osynliga spelet som han bidrar med match efter match. Och det bör även hyllas.

  • Pogbas felaktiga roll måste lösas

Paul Pogbas position i José Mourinhos lagbygge har varit på tapeten ett bra tag. I regel har fransmannen spelat som en av två mer defensiva mittfältare i Manchester United, såväl förra säsongen som denna, vilket egentligen inte är hans bästa position. Denna säsong har han trots det spelat hyfsat i den positionen, men verkligen dominerat de gånger han fått spela i den mer framskjutna mittfältsrollen. Det sist nämnda fick han göra såväl i början av säsongen som i ett antal matcher under jul/nyårshelgen och överöstes båda perioderna med beröm. Men nu är han tillbaka i en av de defensiva rollerna och det märks i hans prestationer.

Förra helgen blev det stor uppmärksamhet kring Pogba. Efter en svag insats mot Tottenham, i den defensiva rollen, valde nämligen Mourinho att bänka Pogba mot Huddersfield. En petning eller rotation, vem vet egentligen. Men mot Newcastle denna helg var Pogba tillbaka i startelvan, tillbaka på det defensiva mittfältet - och underpresterade igen. Resultatet blev Pogba utbytt efter knappa timmen och dessutom förlust med 0 - 1 då Matt Ritchie gjorde matchens enda mål på St. James' Park.

Att Pogbas svaga insatser beror på den felaktiga positionen är uppenbart, åtminstone för mig. Att Pogba gör sig bäst i ett tremannamittfält, som en mer offensiv pjäs, är väldokumenterat från hans tid i Juventus liksom i de matcher han fått en sådan roll i United. Ändå väljer Mourinho att konstant spela honom ur position. Varför vet jag inte, hur han tänker förstår jag inte. Men det jag vet är att Pogba måste få spela i sin rätta roll. För Manchester Uniteds skull, men även för hans egen. Just nu riskerar Pogba faktiskt att slösa bort sin utveckling på grund av Mourinho.

Dela inlägg:

Kommentera inlägg