Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 21.
- Sen vändning blev drömöppning för Carvalhal
För knappt två veckor sedan valde Swansea att sparka managern Paul Clement. Beslutet var inte speciellt oväntat, Swansea hade endast vunnit tre av de 18 ligamatcherna och var jumbo. Istället tog kultspelaren Leon Britton tillfälligt över ratten, ledde laget genom ett kryss mot Crystal Palace och storförlust mot Liverpool. Men inför helgens match mot Watford var den nye tränaren klar i form av Carlos Carvalhal, nyligen sparkad av Championship-klubben Sheffield Wednesday. Två dagar senare visade sig portugisen få en perfekt start på sitt nya jobb.
Det började dock inte speciellt bra. Watford, även de i kraftigt behov av poäng, öppnade matchen starkt och satte 1 - 0 redan i den tionde minuten signerat André Carrillo. Därefter höll sig resultatet så gott som hela matchen, lagen bjöd på en jämn matchbild. Sedan tickade klockan upp till den 85:e minuten, Watfords inbytte striker Andre Gray spelades fri med Łukasz Fabiański och borde ha avgjort - men sköt rakt på polacken. Minuten efter anföll Swansea skickade in ett inlägg från högerkanten som Oliver McBurnie nickade ner till Andre Ayew. Ghananen kvitterade och fem minuter senare skickade Luciano Narsingh in segermålet från närhåll.
Segern gav såklart upphov till stort Swansea-jubel, inte minst för Carvalhal. De tre poängen var ett efterlängtat tillskott för "Svanarna". Samtidigt var segern, även om det kom via en sen vändning, inte orättvis då Swansea stundtals visade upp goda tendenser. Dock behövs fler sådana för Swansea och Carvalhal om nedflyttningszonen ska undvikas.
- Styrka av Conte att vända säsongen
Det var inte länge sedan som olyckskorparna svävade ovanför Stamford Bridge. Under slutet av september och hela oktober var Chelsea inne i en svacka som innehöll både förlust mot Manchester City och mot Crystal Palace liksom oavgjort mot Arsenal. Därtill åkte Londonklubben till Rom och åkte på storstryk, 3 - 0, av Roma i Champions League. Då sades Chelsea ligga illa till och stämningen i laget sades brista. Det gick till och med så långt att Antonio Conte sades riskera sparken. Men sedan den tunga förlusten i Rom har resultaten bytt tecken.
Efter de två nämnda förlusterna mot Manchester City respektive Crystal Palace, plus Roma-krossen, gick Chelsea nämligen obesegrade i sju raka matcher varav sex segrar. Sedan åkte Chelsea på en överraskande förlust mot West Ham, men har därefter fem raka matcher utan förlust. Av dem fyra segrar, bland annat den i lördags mot Stoke med hela 5 - 0. En rad starkt inspirerad av den starka defensiv som hållit åtta nollor på de tolv senaste ligamatcherna.
För detta bör Antonio Conte få mer beröm än vad han fått. Medan flera av de pressade tränarna denna säsong inte har lyckats vända sina trender, istället många fått sparken, har italienaren ignorerat pressen och lyft Chelsea från svackan upp till den andraplats i Premier League som de tog över i och med segern denna helg. För mig är detta ett tecken på starkt ledarskap från den entusiastiske italienaren.
- Mkhitaryans framtid under Mourinho ruinerad
Henrikh Mkhitaryan har inte alls lyckats denna säsong. Visserligen öppnade han hösten lysande, bjöd på fem assist på de tre första matcherna. Men sedan dess har han fallit ut ur elvan, bort från truppen. Sedan han startade mot Chelsea 5 november fick armeniern inte starta en enda match på över en och en halv månad och fick därtill endast en handfull inhopp av José Mourinho - tills denna helg. Mot Southampton fick Mkhitaryan äntligen en ny chans från start. Resultatet? Fiasko.
Mkhitaryans kväll präglades av misslyckade inlägg. Utpositionerad som vänsterytter av Mourinho kom han runt på sin kant ett antal gånger, framför allt i den första halvleken, men slog så gott som samtliga av dem långt över, förbi eller för långt, med sin vänster. Till slut tröttnade Mourinho och bytte i den 65:e minuten ut Mkhitaryan och skickade in Anthony Martial.
För Mkhitaryan var denna insats inte bara bedrövlig, det var även direkt förödande. Armeniern har efter den tunga perioden förstås ryktats bort, nu när januarifönstret öppnar, och denna bortkastade chans kan i värsta fall ha varit spiken i kistan.
Men det finns ju även en andra sida att ta hänsyn till, det vill säga Mourinho. För även om Mkhitaryans insats var alldeles för dålig måste det understrykas att Mourinho inte direkt underlättar hans prestationer, dels genom att rasera Mkhitaryans självförtroende och genom att sedan placera honom ur position. Att den offensiva mittfältaren Mkhitaryans uppgift ska vara att komma runt på vänsterkanten för att sedan skicka inlägg med sin vänsterfot är bara fel. Han ska spela centralt i banan, med uppgift att kombinera passningar. Det är det han är bra på, den typ av förmåga som han är ensam i Manchester Uniteds trupp om att besitta. Så felet är inte enbart Mkhitaryans, det är även Mourinhos. Under portugisens ledning är Mkhitaryans framtid i klubben så gott som ruinerad.
- Stor dramatik när Palace bröt Citys segersvit
Inför nyårsaftonens match mellan Manchester City och Crystal Palace på Selhurst Park hade City inte förlorat en enda match i ligan. Istället har City ångat på genom hela hösten och den inledande vintern genom att vinna, match efter match, och endast tappat poäng en enda gång. I omgång två, mot Everton. Sedan dess hade City vunnit 18 raka matcher och var med det endast en seger ifrån att tangera det europeiska rekord som Bayern München satt säsongen 2013/14 (gissa vem som var deras tränare då? Just det, Pep Guardiola). Seger mot Crystal Palace skulle således vara statistisk betydelsefull.
Men den segern blev det ingenting av.
Matchen i London dominerades inte oväntat av City, men gästerna hade problem att bryta igenom Crystal Palace försvar. Raheem Sterling, Leroy Sané och Kyle Walker - alla försökte de komma runt på kanterna och bryta dödläget men misslyckades. Istället kom Crystal Palace till och med genom på några kontringar och medan klockan tickade mot 90 minuter stod sig ställningen 0 - 0. Sedan stack Wilfried Zaha ifrån City försvaret, in i straffområdet och fälldes av Sterling. Straff för Palace i den 90:e minuten, drömläge att spräcka Citys obesegrade säsong. Fram klev Luka Milivojević, som vanligt - och missade. Ederson räddade straffen och en poäng för City. Men faktum är ändå att den andra sviten, segersviten på 18 matcher, bröts av Crystal Palace.
För Roy Hodgson var detta ytterligare en fjäder i hatten. När Crystal Palace mötte Manchester City i september var laget i en djup kris, klar jumbo med fem raka förluster på de fem första matcherna och inte ett enda mål framåt. Den krisen förvärrades enbart då genom att City vann med 5 - 0. Därifrån har Crystal Palace dock gått en lång väg, hade inför gårdagens match endast tre förluster på de 13 senaste matcherna och har lämnat nedflyttningszonen. Den här poängen, och den starka insats som krävdes för att hålla City stången för blott andra gången denna säsongen, visade tydligt hur långt Crystal Palace har kommit sedan september.
- Ny skadeperiod för tårögd Jesus
Förutom resultatet präglades den spännande matchen mellan Crystal Palace och Manchester City tyvärr av skador. Bland annat fick Crystal Palaces kapten Scott Dann lämna planen, utburen på bår, medan Citys stjärnmittfältare Kevin De Bruyne bryskt kapades ner av Jason Puncheon i slutet av matchen vilket gjorde att även belgaren fick bäras ut på bår. Däremellan fick dessutom Gabriel Jesus gå ut skadad.
Den brasilianske anfallaren gick till att börja med ner till marken i den elfte minuten. Han tappade balansen, landade olyckligt och benen vek sig. Jesus valde dock att fortsätta spela, i närmare tio minuter. Sedan la han sig ner i gräset, märkte att det inte skulle gå medan läkarna tog sig in på planen. De ledde sedermera ut en gråtande Jesus från planen och ner mot omklädningsrummet.
Jag förstår Jesus tårar. Sedan han kom till Manchester City för ett år sedan har Jesus på kort tid redan dragits med ett par skador, framför allt den fotskada som höll honom borta i princip hela våren. Nu, efter en lyckas höst, tvingas han återvända till rehabrummet i vad Guardiola i en första rapport efter matchen uppskattade som närmare två månader. Förhoppningsvis kommer Jesus tillbaka så fort som möjligt, att rehaben går snabbt och smidigt. Ytterligare några skador och det riskerar nämligen bli ett problem för hans utveckling.
@LoHagerfelth
