Välkommen till omgångens 5 punkter. Efter varje Premier League-omgång kommer jag i denna artikelserie att lyfta fem punkter, samtalsämnen och tankar, som jag tagit med mig från den gångna omgången. Här kommer mina punkter från omgång 11.
- Stopptidsjubel tog Bournemouth över strecket
Eddie Howe's Bournemouth har inlett säsongen överraskande svagt. Efter att den lilla klubben från sydkusten presterat över sina förutsättningar förra säsongen och slutat på övre halvan inledde Bournemouth med fyra raka förluster, vann endast en av de åtta första matcherna och låg förankrat i botten av tabellen. Men de senaste matcherna har "The Cherries" fått en del att le över igen.
För ett par veckor sedan vann Bournemouth nämligen mot Stoke, en viktig seger för självförtroendet. Förra helgen åkte de dock på en ny förlust, om än en hedersam sådan mot Chelsea, men i lördags fick de återigen med sig alla tre poäng när de gästade Newcastle på St. James' Park. Det efter att mittbacken Steve Cook nickat in matchens enda mål på hörna, på tilläggstid. Målet resulterade i stort jubel hos bortalaget Bournemouth. Tack vare det målet vann de nämligen inte enbart matchen, de tog sig även upp över nedflyttningsstrecket.
Men den viktiga segern till trots ska man ju förstås understryka att nedflyttningshotet inte är över. Segern mot Newcastle satt ju som sagt långt inne och som matchbilden såg ut skulle ett kryss kanske varit det rättmätiga. Men vem bryr sig om det just nu? Inte Bournemouth i alla fall. Med denna seger i ryggen fortsätter de framåt mot ett nytt kontrakt.
- Murray löser Brightons anfallsbrist
Inför säsongen var det största frågetecknet kring nykomlingen Brighton Hove & Albion deras målskytte. Visst, de köpte in många spelare i somras. Slog även klubbrekord ett par vändor. Men det var främst på andra positioner. Var var den där målskytten som skulle skjuta klubben till ett förlängt Premier League-kontrakt? Kanske fanns han trots allt i truppen.
För efter att Brighton mycket riktigt haft stora problem med målskyttet under säsongens inledning har en av lagets anfallare nu klivit fram: Glenn Murray. Den 34-årige anfallaren började med att göra två mål i segermatchen mot West Ham för ett par veckor sedan, följde upp det med ytterligare ett poängräddande mål i 1 - 1-matchen mot Southampton förra helgen. Denna vecka var Murray framme igen, stötte in matchens enda mål mot Swansea med knät när Brighton tog en ny seger.
Att Murray skulle vara den som gjorde målen var kanske inte helt oväntat, men ändå aningen förvånande. 34-årige Murray har genom åren gjort en hel del mål för bland annat Crystal Palace och gjorde även en hel del för Brighton i Championship förra säsongen. Men 34 år är trots allt 34 år. Inte skulle väl Murray spela någon större roll i årets Brighton? Det trodde i alla fall inte jag. Men fortsätter Murray så här blir jag ju snart tvungen att revidera min uppfattning.
- Burnley redan ett säkert kort
Inför säsongen tippade jag Burnley som jumbo. Japp, jumbo, sist av alla. Jag trodde att det som så ofta skulle bli ett tufft andra år för Burnley sedan uppflyttningen och att konkurrensen skulle slå ut dem. Elva omgångar senare måste jag nog sträcka upp händerna och bekänna min missbedömning av Burnley.
"The Clarets" har nämligen varit ett av höstens utropstecken. Kanske inte spelmässigt, men gällande resultat. De har tagit sina 1 - 0-segrar, hållit sina nollor och plockat poäng. Plötsligt återfinns Burnley på plats nummer sju, bakom de sex stora.
Managern Sean Dyche har gjort ett utomordentligt jobb för klubben. Den arbetsmentalitet och inställning han utstrålar är i exakt samklang med sitt lags genomförande. Allting kring klubben skriker svårslaget och 1 - 0-segrande. Är det vackert? Nej. Är det underhållande? Absolut inte. Men är det effektivt för ett begränsat lag som Burnley? Väldigt.
Av den anledningen kan jag med största möjliga sannolikhet redan nu erkänna att jag hade fel om Burnley. De kommer knappast flyttas ner, absolut inte bli jumbo. Snarare har Burnley redan säkrat ett nytt kontrakt. Det är enligt mig imponerande.
- Det räcker nu West Ham - Bilić måste gå
Ett enda stort suck spred sig på London Stadium i lördags. Visst, hemmalaget West Ham var inne i en rejäl formsvacka, pressen på laget som inlett säsongen under all kritik var redan enorm. Läge att då visa attityden att vilja rycka upp sig hemma mot Liverpool? Snarare tvärtom.
West Ham hade nämligen inte en chans. Liverpool - lett av Mohamed Salah i främsta ledet - vann komfortabelt, utan att anstränga sig nämnvärt och åkte hem med en enkel 4 - 1-seger. En fin seger för ett Liverpool i poängbehov. Men var var motståndet? Inte fanns det på London Stadium åtminstone.
När slutsignalen gick gick mina tankar till förra säsongens storförlust mot Arsenal. December, mer eller mindre ett år sedan, var det ett West Ham tyngt av en katastrofal säsongsinledning som krossades med 1-5 på London Stadium och känslan var att den oerhört pressade managern Slaven Bilić skulle få sparken där och då. Så blev det inte. Istället ryckte West Ham upp sig kort därefter och lyckades rädda vad som gick att rädda. Men nu är vi här igen. Denna säsong kanske ännu sämre.
På dessa elva inledande omgångar har West Ham endast vunnit två, sitter efter helgen på nedflyttningsplats och det går inte att säga att det inte är välförtjänt. West Ham är inte bättre än så här, inte under Bilić, och kommer inte att bli det heller. Det finns bara ett sätt för West Ham att förbättras och det är genom att byta tränare. Det måste klubbledningen inse, det måste de göra nu. Bilić måste lämna klubben.
- Citys titel att förlora
Söndagens stormatcher var det alla såg fram emot. På Etihad Stadium skulle Manchester City först ställas mot Arsenal, därefter Chelsea mot Manchester United på Stamford Bridge. Två viktiga bataljer, på många sätt. För mig handlade det om en fingervisning om styrkeförhållandena i ligan där Manchester City gick på knock.
För medan Chelsea vann mot Manchester United, föranlett av den så ofta effektiva kombinationen Azpilicueta-Morata, vann Manchester City mot Arsenal bekvämt. Visst kan en del fokusera på det offsidemål som City gjorde alternativt den straff som de fick innan det, Arsène Wenger i högsta grad en av dem. Men det var liksom inte där som matchen avgjordes. Detta var från minut ett Citys match att vinna och det gjorde de utan att anstränga sig nämnvärt.
Dessa resultat i kombination betyder att City nu har dragit ifrån. Ner från City är det numera åtta poäng, på andra plats sitter Manchester United följt av Tottenham och Chelsea. Åtta poäng - det behöver inte vara ett stort avstånd. Men i detta fall är det verkligen det. Med det försprånget har City - som dessutom är en nivå bättre än de andra - skapat sig en rejäl grund att ta avstamp ifrån samtidigt som övriga konkurrenter alla har sina diverse problem att handskas med. Just nu ser jag därför inget hinder för City. Premier League 2017/18 är redan deras titel att förlora.
@LoHagerfelth
