Nu eller aldrig för Ross Barkleys karriär

Bild från Bildbyrån

Nu eller aldrig för Ross Barkleys karriär

Han slog igenom som Englands nya Rooney, den som skulle bli landets stora stjärna. Så har det inte blivit. När Ross Barkley nu byter till Chelsea är känslan att hans framtid avgörs i denna flytt.

Vägen till fotbollstoppen är sällan spikrak. Ofta åker man på skadeproblem, tappar formen i fel läge eller förs samman med fel tränare. Oavsett faktorer är den utvecklingen dock alltid omöjlig att förutspå. Inte minst för unga talanger som slår igenom i ung ålder, det finns det otaliga exempel på.

Ett aktuellt sådant exempel är Ross Barkley. För ett par år sedan var hans framtida stjärnstatus spikad och han var en blivande nyckelspelare för England.

Nu, efter övergången till Chelsea, är känslan att han befinner sig i ett vägskäl i karriären.

"Inte sett en sådan talang som Ross"

Ross Barkley är urtypen av en klassisk Everton-produkt. Han är född i Liverpool, anslöt till klubbens välrenommerade akademi i ung ålder och tog sig snabbt upp genom klubbsystemet. Ansedd som ett superlöfte förväntades han debutera redan som 16-åring, bröt dock oturligt benet i en U19-landskamp och fick skjuta upp debuten. Den drog dock inte ut på tiden, som 17-åring i augusti 2011, då han genast imponerade trots förlust mot QPR.

– Ross borde vara stolt över sättet han spelade på i dag, sättet som han tog ansvar med bollen. Han var fantastisk, sa Everton-managern David Moyes efter matchen.

Att förväntningarna kring Barkley efter det sköt i höjden var inte speciellt oväntat, det är trots allt England vi pratar om. Men denna gång verkade optimismen verkligen befogad. Med en genombrottskraft, dynamik och kreativitet som få i hans ålder jämfördes han genast med Steven Gerrard och utsågs - i och med klubbkopplingen - till den nye Wayne Rooney.

– Mikel Arteta sitter på bänken på grund av Ross Barkley. Han är ung, men han kommer att bli en av de bästa spelarna som vi någonsin kommer att få se i detta land, förkunnade den före detta Arsenal-försvararen Martin Keown medan lagkamraten och dåvarande Everton-stjärnan Tim Cahill utsåg Barkley till den största talangen han någonsin sett.

– Ross Barkley är en speciell talang. Han har haft otur med skador men han är en enorm spelare med en fantastisk attityd till fotboll, sa Cahill.

– Han är så mogen för sin ålder och jag tror att han kommer att bli en massiv tillgång för Everton och (staden) Liverpool de närmaste åren. Jag har haft turen att spela med några fantastiska spelare under min karriär, men jag tror inte att jag har sett en sådan talang som Ross.

Efter den första säsongen i Evertons A-lag skickades Barkley ut på lån. Först till Sheffield Wednesday, sedan till Leeds United. Efter en säsong på resande fot återvände den offensive mittfältaren till Goodison Park - och gjorde succé. Totalt blev det 38 matcher och sju mål för Everton, kallades dessutom upp till det engelska A-landslaget, medan lovorden fortsatte att hagla.

Barkleys säsong resulterade till slut i nominering till "Årets spelare" i Premier League, därefter en uttagning till VM i Brasilien där han bland annat fick ett inhopp mot Italien och fick spela hela matchen mot Costa Rica. Detta blott 20 år gammal.

Men efter den säsongen har Barkleys karriär sakta men säkert stagnerat.

"Inte en talang längre"

Följande säsong präglades för Barkleys del av att försöka motsvara de förväntningar som nu hade satts på honom. Det lyckades sådär, när säsongen 2014/15 var över hade Barkley endast gjort två mål på hela säsongen medan ett underpresterande Everton landade på undre halvan av tabellen. Nästa säsong slog Barkley tillbaka, gjorde tolv mål för Everton och två för England.

Men förra säsongen gick återigen i besvikelsens tecken för Barkley som redan tidigt under hösten kritiserades av managern Ronald Koeman. Bland annat byttes Barkley ut redan i halvtid mot Sunderland.

– Det fanns en orsak till att byta ut Ross i halvtid eftersom han inte spelade bra, han förlorade många bollar och spelare av den kvalitén kan inte förlora den typen av bollar, sa Koeman efteråt.

– Vi analyserade matchen, som alltid, och hade individuella samtal. Jag hade det med Ross och han måste förbättra sig.

Liknande uttalanden visade sig bli återkommande. Koeman var bevisligen inte nöjd med Barkley och när Everton mötte Manchester City i oktober förvisades Barkley till bänken. Där fick han sitta hela matchen.

– Han är ung, men han är inte så ung eftersom han har spelat för A-laget i fyra år. Det betyder att du inte längre är en talang och att du behöver visa vad du går för, sa Koeman då.

För Barkley var det diskussioner som stämplade resten av säsongen, även om han under våren förbättrade formen. Samtidigt blev det under säsongens gång allt tydligare att Barkley började planera för en framtid utanför Goodison Park då han satt med ett utgående kontrakt.

Till slut, efter säsongen, bekräftade Koeman Barkleys framtid.

– Hans situation är inte särskilt svår. Vi gav honom ett väldigt bra erbjudande för att skriva på ett nytt kontrakt. Han avböjde kontraktet och sa åt mig att han letar efter en ny utmaning.

Vart tar Barkleys karriär vägen härifrån?

Således förväntades Barkley säljas i somras, men situationen blev krångligare än så. Det var nämligen få av de större klubbarna som visade något större intresse, rykten om en rotationsroll i Tottenham Hotspur var länge det enda konkreta. Sedan dök ett Chelsea - i desperat jakt på truppbredd - plötsligt upp under transferfönstrets sista veckor, bestämde sig för att värva Barkley och tog in honom för läkarundersökning på deadline day. Men det hela slutade oväntat med att Barkley lämnade läkarundersökningen i London och återvände till Everton.

Anledningen till det sades vara den ljumskskada han satt med, att det skulle ha lett till en underkänd undersökning. Men det förnekade Barkley genom sociala medier. Såväl underkänd undersökning som en undersökning över huvudtaget.

– Tvärtemot vad flera rapporter i media skriver genomgick jag inte någon läkarundersökning med någon klubb vid något tillfälle. Jag bestämde mig helt enkelt för att det, på grund av min skada, skulle vara bäst att göra ett beslut om min framtid och överväga alla mina alternativ i januari när jag är i fullt skick, skrev Barkley.

Oavsett historien så blev den övergången, Barkley till Chelsea, klar i går. Londonklubben betalade en rapporterad summa på 15 miljoner pund för den nu 24-årige Barkleys tjänster. Samtidigt har Everton-supportrarna hälsat honom farväl med glädje, främst riktat mot sättet han lämnade klubben, medan en del ifrågasätter övergångens genomförande då transfersumman har sjunkit med runt 20 miljoner pund sedan i somras.

Befogad kritik eller inte, för mig är det en annan fråga som är mer relevant att ställa.

Vart tar Ross Barkleys karriär vägen härifrån?

Det går på många sätt att argumentera för att denna övergång kommer ologiskt. Framför allt eftersom Barkleys karriär gått i stå, att denna övergång borde ha ägt rum efter den där genombrottssäsongen 2013/14 istället. Då skulle det ha varit betydligt mer snack kring värvningen, då talades det om betydligt större summor. Nu har denna värvning nästintill gått under radarn.

Ser vi till utvecklingen räcker det med att se till hans speltid. Med 24 år fyllda är det nu mer än ett och ett halvt år sedan Barkley senast spelade för England, ett inhopp i en träningsmatch mot Australien. För att hitta hans senaste start får vi skrolla tillbaka tiden ytterligare ett halvår, då han i en träningsmatch mot Frankrike fick knappt 80 minuters speltid. Samtidigt har han - mycket på grund av skadan - inte spelat en enda minut för Everton denna säsong. Mer än en rotationsplats i Chelsea skulle därför överraska.

Men och andra sidan kan denna övergång vara exakt det som Barkley behöver. Som han själv sa i somras var han på jakt efter en ny utmaning, att ta nästa steg i karriären. Och det behövs - verkligen. För Barkley, för England. Kanske är detta är just den nytändning som Ross Barkley behöver?

Det blir intressant att följa, om han klarar av den högre nivån. För det är nu han måste ta nästa steg i utvecklingen.

Annars riskerar hans karriär att förbli en besvikelse.