Imorgon är det dags för seriefinal i Serie B, ettan SPAL möter tvåan Frosinone när kampen om uppflyttning tätnar. De sistnämnda spelade i Serie A så sent som förra säsongen, förverkligade då sin dröm om att spela på den högsta nivån. I år kan det vara de förstnämndas tur att ta klivet och markera en retur som var på väg att aldrig kunna nås.
Italiensk fotboll är känd för många aspekter. Kultur, tradition och historik bland det som gör Italien till ett av de vackraste fotbollsländerna i världen. Men tyvärr har italienska klubbar även en vana av att misskötas ekonomiskt, flera klubbar såväl stora som små har genom åren försatts i konkurs för att tvingas starta om från botten. Palermo, Fiorentina och Napoli är några äldre exempel. Siena, Padova och inte minst Parma är några yngre. En annan klubb som gått ett liknande öde till mötes - dessutom upprepade gånger - är SPAL.
SPAL, eller Società Polisportiva Ars et Labor som det fullständiga namnet lyder, är en norditaliensk klubb från staden Ferrara. Klubben grundades från början 1907, då som Circolo Ars et Labor innan klubben döptes om till SPAL år 1913. Ferraraborna spelade bland annat i Serie A mellan 1920 och 1925, men hade sin bästa period från och med säsongen 1951/52 då de med undantag för endast en säsong spelade i landets högsta serie fram till 1968. Under den perioden firade "Biancazzurri" (De vitblåa) en delad femteplats säsongen 59/60 och även en knapp finalförlust mot Napoli i cupen 1962.
50-talet plus majoriteten av 60-talet var således en blomstrande tid för SPAL, som bland annat presenterade en ung Fabio Capello på den stora scenen under dessa år. Men i och med att 70-talet närmade sig började blommorna vissna.
Konkurs upprepade gånger
Efter att ha blivit nedflyttade från Serie A 1968 föll SPAL ner ytterligare en division säsongen efter. Serie A hade snabbt blivit Serie C och förutom ett par kortare vändor tillbaka upp i Serie B förblev SPAL en C-klubb mer eller mindre konstant ända fram till 2000-talet. Sedan blev det ännu värre.
Parallellt med klubbens sportsliga nedgång hade klubbledningen försatt klubben i ekonomiska problem, problem som med åren blev kris och kris som med åren blev existenshotande fara. Tillslut blev hoten verklighet, 2005 gick SPAL i konkurs.
Till tillfällig undsättning kom affärsmannen Gianfranco Tomasi, tog över det sänkta skeppet och klubben omformades som SPAL 1907. Med ny ledning och reviderat namn lyckades SPAL hålla igång ytterligare några år, dock med fortsatt tunga bekymmer, och när klubben firade 100-års jubileum 2007 gjorde man det utan att jubla. Ekonomin var fortsatt ansatt, Tomasi gav följande år över presidentposten till Cesare Butelli och 2012 - då med skulder på uppemot tre miljoner euro - försattes klubben återigen i konkurs.
SPAL startade ännu en gång om på ny kula sommaren 2012. Klubben uppgraderade namnet ytterligare ett varv, till Real SPAL, och sparkade igång säsongen i Serie D. Denna gång såg det dock verkligen ut att bli det sista försöket till konstgjord andning, en ny - och med stor sannolikhet sista - dödsstöt var på inkommande vilket år som helst när SPAL gick ihop med grannklubben Giacomense i ett försök att skjuta upp begravningen.
Den föreningen skulle visa sig bli ett första steg upp ur kistan.
"Inga fler skandaler, inget mer lidande"
Giacomenses dåvarande president Walter Mattioli tog med detta skifte över presidentrollen i SPAL, eller SPAL 2013 som klubben numera hette efter klubbens tredje namnbyte på mindre än tio år. Tillsammans med den förre Giacomense-spelaren Davide Vagnati - som Mattioli utsåg till sportchef - bestämde de sig för att rusta upp den klubb som inte längre gick att känna igen.
– Vi svor på att det inte skulle bli några fler ekonomiska problem. Inga fler skandaler, inget mer lidande. Aldrig mer, berättade Mattioli för Corriere dello Sport i november.
Och mycket riktigt. Mattioli och Vagnati fick snabbt kontroll på ekonomin och snart speglade sig uppryckningen även på planen. 2013/14 slutade SPAL på sjätteplats i Lega Pro (tidigare Serie C), följde upp det med en fjärdeplats säsongen efter innan man under ledning av tränaren Leonardo Semplici vann serien och uppflyttning till Serie B våren 2016. Det självklart till enorm glädje bland supportrarna när planen fylldes av segeryra. Men det var inget emot vad som nu, ett år senare, kan vara på väg att hända.
Som nykomlingar förväntades SPAL inte göra något större avtryck i Serie B, speciellt inte första säsongen, något som en seger på de sex första matcherna stärkte intrycket av. Men sedan förlusten mot Perugia i september har SPAL gått från klarhet till klarhet, ytterligare 25 matcher har spelats och endast två av dem har SPAL förlorat. Det gör att Ferrara-klubben inför morgondagens match mot Frosinone leder Serie B, två poäng före de blågulklädda motståndarna på andraplatsen och ytterligare två ner till kvalplatserna med Chievo Verona i spetsen.
En seger imorgon skulle således vara ett stort steg mot en sensationell uppflyttning, en återkomst till Serie A efter nästan 50 års frånvaro samt ekonomisk dödsdom. Att de 8 500 biljetterna till matchen på Stadio Paolo Mazza - uppkallad efter klubbens långlivade president under 50- och 60-talets glansdagar - sålde slut inom loppet av några enstaka timmar var därför föga förvånande. Inte minst för Semplici som redan efter 4 - 1-segern mot Carpi förra helgen förutsåg intresset kring den stora matchen, berättade om en hel stad som nu har börjat drömma om Serie A.
– Entusiasmen i Ferrara är otrolig, vi skulle kunna fylla två arenor. Det kommer bli en bra match där vi måste ge allt vi har och lite till. Vårt mål är att fortsätta drömma.
@LoHagerfelth
