Inte ens två hela säsonger som A-lagstränare - redan två Champions League-titlar i skåpet. Zinedine Zidane skriver historia med Real Madrid, men ändå finns det folk som fotfarande tvekar på hans förmåga. Börjar det inte vara dags att ge fransmannen hans rättmätiga hyllningar?
Det blev tillslut lättare än väntat. Med tre mål i den andra halvleken - ett av Casemiro, Cristiano Ronaldo med sitt andra för kvällen och ett sista av Marco Asensio - seglade Real Madrid hem Champions League-titeln. Igen. Den första klubben att vinna Champions League två år i rad.
Efter förra säsongens final har Real Madrid bara blivit bättre. Laget har lyft sig ytterligare nivåer, radat upp segrar. Det trots att detta laget egentligen är namnsvagare än vad Real Madrid brukar vara. Samtidigt är de bättre än på många år.
Vem ska tillskrivas detta? Sanslöse Cristiano Ronaldo som fortsätter att producera mål i omänsklig takt? Mittfältstrion Luka Modrić, Toni Kroos och Casemiro som levererar vecka efter vecka? Kaptenen Sergio Ramos som gjort flera av de viktiga målen?
Alla har de sin beskärda del i den nyskrivna historien. Men en av dem som bör lyftas allra högst är väl ändå Zinedine Zidane?
Två titlar på två försök
De flesta förknippar Zidane med hans spelargärning, självklart blir det så när han var en av världens främsta. Det är trots allt bara elva år sedan som fransmannen lämnade scenen och placerade skorna på hyllan. Efter det tog det sina år bakom kulisserna, vid sidan av fotbollen, innan han återvände till den spanska huvudstadsklubben i form av rådgivare, Castilla-tränare och senare assisterande. Sedan blev det dags för Zidane att kliva in som huvudansvarig för världens största fotbollsklubb.
Redan då, i januari 2016, var det många som ställde sig kritiska till Real Madrids val. Var inte detta ett för stort steg för Zidane att ta, tränare för Real Madrid som sitt första riktiga uppdrag? Zidane själv svarade som han förr brukade göra: Med resultat på planen.
Under sitt första halvår i klubben förlorade Real Madrid endast två matcher, en ligamatch mot Atlético Madrid och ett delmöte mot Wolfsburg i Champions League. Resterande del av säsongen ångade Zidanes Real Madrid på, avslutade ligasäsongen med tolv raka segrar och en Champions League-titel i Milano som pricken på i:et. För de flesta skulle det vara en svårslagen debutsäsong, men för Zidane var rösterna fortfarande tveksamma.
De huvudsakliga anledningarna till att Zidane har ifrågasatts har varit flera. En att han basar över ett självspelande piano, ett annat att han jobbat för kort tid för att värderas. Utöver det har många undrat vad hans taktiska ideologi egentligen är och kommer att vara. För alla tre frågetecken finns det förstås en viss del av sanning, men även argument för att de inte stämmer.
Medan säsongen 2016/17 drog igång följde frågetecknen med hela hösten. Visst, Real Madrid vann sina matcher, radade upp segrar och slog rekord. Men spelade Zidanes lag verkligen bra fotboll? Var det inte egentligen en gnutta tur att hans lag vann de där jämna matcherna då spelet inte fungerade?
Bevisligen inte.
När säsongen nu summeras fortsatte Real Madrid att rada upp segrar hela vägen, tog tillslut de poäng de behövde för att ta hem ligan för första gången på fem år. Igår avslutade Real Madrid resan i Cardiff med att stabilt vinna Champions League, besegrade ett starkt Juventus med 4 - 1 och skrev in sig i historien. För Zidane var det hans andra Champions League-titel på två möjliga försök.
Bevisat sin förmåga
Så vad är det då som gör Zidane till en så bra tränare, något måste han ju ha när resultaten motbevisar alla kritiker?
Till att börja med har Zidane på kort tid visat sig vara en klok lagbyggare. Istället för att hejdlöst ge sig ut på transfermarknaden - inhandla galáctico efter galáctico - har han valt en väg där mindre namnstarka spelare får chansen, där spelet inte alltid sprudlar men där laget som kollektiv allt som oftast gör det som behövs för att vinna. Zidane själv har vid upprepade gånger förändrat precis tillräckligt för att avgöra. Fingertoppskänsla är ordet som vi åskådare söker.
Men det stora ässet som tränaren Zidane besitter är nog ändå han själv. Som person utstrålar Zidane en aura, en självklarhet som inger en respekt och ett lugn som få andra tränare inom fotbollen har att tillgå. Det lyser igenom, spelarna känner av det. Det räcker med att gå till den respons som hela tiden sipprar ut ur hans spelargrupp där spelare efter spelare, från den sista reserven till den största stjärnan, säsongen igenom poängterar den goda stämningen och lugnet som finns i klubben. Så har det långt ifrån alltid varit i Real Madrid, under Zidane sprider sig däremot harmonin.
På detta sätt har Zidane skapat en framgångscykel. Lugn och harmoni föder segrar, segrar föder ännu flera segrar som i längden ger titlar. Oavsett vilket lag, vilken klubb eller hur lång tränarerfarenhet du har är det inget enkelt jobb att göra - speciellt inte i ett Real Madrid där pressen är större än på de flesta andra ställen, där stjärnorna är fler än i alla andra klubbar. Real Madrid är inget självspelande piano, utan kräver en stark tränare för att klara av jobbet. Den tränaren har Zinedine Zidane på kort tid visat sig vara.
I toppen för att stanna
Efter att nu ha firat sin andra Champions League-titel börjar argumenten mot Zidanes tränarförmåga sina, efter sin första hela säsong har flera bockats bort. De enda som egentligen återstår är tiden och huruvida han kan göra detsamma i flera miljöer. Men är det ens relevanta frågor? Behöver han verkligen bevisa sig själv mer än så här, över ännu längre tid och i andra klubbar, för att nämnas bland de allra bästa?
Kanske, kanske inte. Där går väl åsikterna fortfarande i sär. I dagsläget är det dock omöjligt att veta vad framtiden kommer att bära med sig för Zidane. Kanske han förblir Real trogen resterande karriär, kanske han blir något helt annat. En sak är dock säker: Tränaren Zidane är på allvar, han har något som få andra har. Senast nu - efter gårdagens historiska titel - är det dags att hylla hans kunskap.
@LoHagerfelth
