Ikväll börjar Champions League-gruppspelet. In träder stora hästar som Barcelona, Manchester United och Bayern München. Men in rider också "Ryttarna" - Qarabağ FK. Årets historiska debutanter som inte enbart representerar Azerbajdzjan, utan ett helt folkslag på flykt från krig.
De var playoff-omgångens stora skräll. Efter 1 - 0 på hemmaplan hade Qarabağ FK, de azeriska mästarna, åkt till norden för att ta sig an den danska motsvarigheten FC Köpenhamn. FCK var såklart favorit. Trots underläget var det danskarna som rättmätigt hade oddsen på sin sida, de som skulle ta sig till sitt andra Champions League-gruppspel i rad och femte totalt. Men Qarabağ överraskade på Parken, förlorade med 2 - 1 i Köpenhamn men avancerade tack vare sitt bortamål.
Därefter var euforin genuin. I och med segern blev Qarabağ historiska, efter att i tur och ordning ha slagit ut georgiska Samtredia, moldaviska Sheriff Tiraspol och till sist FC Köpenhamn säkrade Qarabağ sin första Champions League-biljett någonsin. I samma ögonblick blev de också den första klubben från Azerbajdzjan att kvalificera sig.
Eller ja - Azerbajdzjan och Azerbajdzjan. Frågar ni armenierna tillhör Qarabağ FK nog egentligen ett annat land.
En situation utan lösning
Vi befinner oss i Sovjetunionen, under 1910-talets andra halva. Närmare bestämt åren efter den ryska revolutionen och i landområdet Nagorno-Karabach. I och med att det ryska kejsardömet hade upplösts hade den Transkaukasiska republiken - inkluderat av de nu självständiga länderna Georgien, Armenien och Azerbajdzjan - nyligen formats och Nagorno-Karabach en del av det. Det skulle dock inte dröja speciellt länge innan de olika folkslagen skulle drabba samman och separeras.
Med det kom den infekterade frågan om Nagorno-Karabach att ta form. Till vem tillhörde området egentligen? I ena ringhörnan ställde sig Armenien, i den andra Azerbajdzjan och utlöste en konflikt som än idag - trots att Nagorno-Karabach sedan i år är en självständig (dock ej erkänd) stat - inte är fullständigt löst. Istället har de blodiga krigen folkslagen emellan genom åren utlöst varandra, det stora under 1990-talets början som beräknats ha tagit över 30 000 liv och totalt ska miljontals ha skickats iväg på flykt.
Det är också under den här perioden som Qarabağ FK:s hemstad, Ağdam, kommer in i bilden.
Beläget i den östra delen av Nagorno-Karabach blev Ağdam ett offer för kriget. I juli 1993 ockuperade armeniska styrkor staden, tvingade befolkningen att fly och ödelade därefter hela området för att avskräcka ett möjligt återtagande från azerisk sida. Ağdam blev därmed den spökstad som den idag är känd för att vara, även kallad för "Kaukasus Hiroshima".
Detta tvingade förstås även det lokala fotbollslaget att överge staden. Den azeriska klubben fick se såväl sin hemmaarena sönderbombad som sin före detta tränare - då i form av militärledare - springa över en mina och sprängas i luften. Samtidigt flydde klubben 150 km österut till huvudstaden Baku där de än idag är baserade.
Mot den europeiska eliten
Qarabağ FK var redan innan flykten en framstående klubb i Azerbajdzjan, vann faktiskt ligan samma år. Men det är under de senaste åren som klubben har utvecklats till den främsta. Åren efter flytten till Baku upplevde klubben ekonomiska problem, genomgick och överlevde dem tack vare sponsorstöd innan de under 2000-talet har utvecklats till landets ledande klubb. Mycket tack vare de nämnda sponsorerna, främst det statligt backade aktiebolaget Intersun som skjutit in pengar. Men också tack vare tränaren Gurban Gurbanov.
Den före detta azeriska fotbollsstjärnan med 63 landskamper och elva olika klubbar på sitt spelar-CV hade endast ett tränarår i Neftchi Baku i ryggen när han 2008 tog över Qarabağ. Men 36-åringen gjorde sig genast ett tränarnamn i Azerbajdzjan. Redan under Gurbanovs debutsäsong vann Qarabağ den inhemska cupen och några år senare, 2013/14, vann de även ligan. Sedan dess har Qarabağ vunnit ytterligare tre raka ligatitlar och har via den spelstil som Gurbanov introducerat jämförts med Barcelonas tiki-taka.
Men det är inte den dominanta ställningen som klubben numera erhåller i den azeriska ligan som gjort att omvärlden har fått upp ögonen för Qarabağ. Det är framgångarna i Europa som nu gjort att de satt avtryck.
Med Gurbanov vid bänken har Qarabağ nämligen gått från klarhet till klarhet i Europaspelet. 2009 gick klubben hela vägen till Europa League-playoff, men förlorade där mot Twente. Upprepade bedriften året efter, men föll även då på målsnöret bestående av Borussia Dortmund. Qarabağ föll sedan även en tredje gång i playoff-omgången, 2013, mot Eintracht Frankfurt innan de tillslut fick sin välförtjänta revansch och avancerade till Europa League-gruppspelet 2014 genom att passera bekanta Twente. Därmed blev Qarabağ den andra azeriska klubben någonsin att kvalificera sig för Europa League.
Väl i gruppspelet åkte Qarabağ ut, trots några fina resultat som 0 - 0 hemma mot italienska Inter. Men ingen tår fälld för det. Efter det gick Qarabağ till gruppspelet även 2015 och så även 2016. Men såklart går ingen av de framgångarna upp mot årets resultat, nästa steg mot Europatoppen, när de nu blir den första klubben att representera Azerbajdzjan i Champions League-gruppspelet. Och som om det inte vore nog med det lottades debutanterna i en av de tuffaste grupperna bestående av Chelsea, Atlético Madrid och Roma.
Hästarna från Karabach
Men Qarabağ representerar ju mer än enbart Azerbajdzjan. Det är inte en slump att klubben kallas för "Atlılar", "Ryttarna", och att två hästar pryder klubbens emblem. Det är en anspelning på den hästras som har sitt ursprung i Karabach. När de ikväll travar in på Stamford Bridge för att lystra till hymnen representerar de därför ett helt folkslag, kriget i Nagorno-Karabach och alla som genom flera årtionden tvingats fly.
Något som även Azerbajdzjans president Ilham Aliyev belyste när han för tre veckor sedan välkomnade laget hem från Danmark och segern mot FC Köpenhamn.
– Jag gratulerar er alla helhjärtat till denna seger. Qarabağ FK är döpt efter Karabach, laget representerar Ağdam som är ockuperat. Så er seger är väldigt viktig. Detta är inte enbart en seger för sporten, utan även för vår stat. Detta visar än en gång att det azeriska folket aldrig kommer att acceptera ockupationen, inledde Aliyev innan han riktade orden mot det våldsamma fyradagars-krig som ägde rum i Nagorno-Karabach förra året i vilket Azerbajdzjan återtog delar av området.
– Vi når framgångar både på slagfältet och på idrottsplanen. På samma sätt som våra heroiska militärer frigjorde delar av det av Armenien ockuperade området i april förra året. Det azeriska folket har nu återvänt till det frigjorda området, nu vävas den azeriska flaggan där precis som ni lyfte den azeriska flaggan för fotbollen igår. Jag är säker på att varje patriotisk azerisk medborgare och miljontals av de bosatta utomlands jublade åt er seger. Vi är stolta över att ett azeriskt lag - speciellt ett lag som representerar namnet Karabach - nu rankas som ett av de starkaste i lagen i Europa.
Källor: Amnestypress, New York Times, The Guardian, news.az, azernews.az, Jerusalem Post, ESPN, BBC, apa.az
@LoHagerfelth
