Unga Tyskland vann, energiska Chile kom tvåa och värdnationen Ryssland åkte ut i gruppspelet. Men det stora samtalsämnet under sommarens Confederations Cup blev inget land, ingen spelare heller. Det som alla nu diskuterar är VAR.
För-VM, turneringen mellan de kontinentala mästarna sommaren innan sommaren och en chans för värdnationen att testa sina vingar. Men redan på förhand stod det klart att årets Confederations Cup inte enbart skulle vara en uppladdning inför VM 2018. Det var även ett test för den nya tekniken där domaren skulle få hjälp av VAR, "Video Assistent Referee", där videogranskning ger domaren en chans att omvärdera sitt beslut. Efter några mindre test skulle Confederations Cup bli ett slags genrep inför VM nästa år.
Under turneringens gång blev VAR snabbt ett omtalat ämne. Domarna tog chansen att använda sin nya hjälp, ibland framgångsrikt och ibland mindre lyckat, när publiken turneringen igenom diskuterat denna teknologi i såväl negativa som positiva ordalag. När cupen sedan gick mot sitt slut, när endast bronsmatchen och finalen kvarstod av testet, gav FIFA-presidenten Gianni Infantino sin dom.
– Ingenting står i vägen för att använda VAR i VM. Hittills har det varit framgångsrikt. Vi lär oss, vi förbättrar oss och vi fortsätter att testa, sa Infantino inför gårdagens final.
Men inte ens finalen undkom kontroverser. VAR stod återigen i centrum när Gonzalo Jaras medvetna armbåge i Timo Werners ansikte undkom utvisning - trots videogranskning. Trots att Tyskland blev mästare var det det som diskuterades.
Så nu när turneringen är slut, när vi har facit på hand - var VAR verkligen så framgångsrikt?
Mitt korta svar är nej.
Ett av de stora argumenten som har lyfts mot VAR är frågan om tid. Det tar för långt tid för domarna att gå till sidlinjen, titta på skärmen och göra sin bedömning. Det hackar upp spelet, det förstör dramatiken och när man nu tittar igenom hur lång tid det tar för ett domslut att tas går det fortfarande att hålla fast vid det argumentet.
Men det finns fler argument mot VAR. Nästa punkt handlar om när VAR ska användas. I dagsläget säger reglerna att VAR ska användas vid de fyra "avgörande" situationerna, vilka är mål, straffar, röda kort och missbedöma kort (gula/röda). Men finns det verkligen bara fyra avgörande situationer i fotboll? Var går gränsen för vad som ska granskas och när en "avgörande" situation inleds? Tillslut måste domaren blås av matchen stup i kvarten och då kommer argumentet om det upphackade tempot att bli omöjligt att undvika.
Men det finns ännu ett argument, det kanske allra viktigaste, och det är att fotboll alltid kommer att förbli en bedömningssport. Olika domare dömer olika i olika situationer, det finns sällan några definitiva svar på ett domslut och när det gör det har denna turnering visat att olika domare - trots en extra repris - inte alltid dömer varken lika eller för den delen "rätt". Är det sist och slutligen lönsamt att avbryta matchen fram och tillbaka då domsluten ändå blir fel? Som igår när alla såg att Jara borde ha fått rött kort - förutom domaren, som trots hjälp av VAR valde en varning.
Med Confederations Cups VAR-facit på hand håller jag således inte med Infantino, detta var inte ett framgångsrikt test. För även om en del domslut har förändrats till det bättre - som Portugals tilldelade straff mot Mexiko i bronsmatchen - har de felaktiga domsluten övervägt de rätta, det har inte blivit ett tillräckligt stort framsteg för att något av de ovanstående argumenten nu ska kunna strykas eller tänkas bort.
Jag befarar dock att VAR - trots det - är här för att stanna. Något som jag i nuvarande form har svårt att se hur det kommer att fungera.
@LoHagerfelth
