Ett Champions League-slutspel med blott ett lag, en liga där klubbarna tappar mark. När Bayern München ställs mot Besiktas ikväll gör man det som favorit. Men samtidigt är stora frågor kring tysk fotbolls framtid återigen på tapeten.
Det är lätt att fastna vid Champions League-finalen 2013. Då gjorde Bayern München och Borussia Dortmund upp om Europas finaste trofé, en heltysk final på Wembley som resulterade i förlängning och ett matchvinnande mål av Arjen Robben. Väl kämpat Dortmund, men nu var Bayern München äntligen kungar av Europa igen.
Vid den tidpunkten var tysk fotboll på rask frammarsch. På många sätt var den finalen höjdpunkten, en match som visade att tysk fotboll var som starkast i Europa. Och det var inte ologisk. Runt de åren var det Tyskland som producerade toppspelare efter toppspelare, landslaget som började ta över tronen från Spanien och tränarskolan som dränktes i lovord. Vad gör Tyskland rätt som inte alla andra gör?
Men inför kvällens Champions League-spel går tysk fotboll in som ett frågetecken. Ikväll gör Bayern München entré i slutspelet mot Besiktas, ett möte de såklart bör och lär vinna över två matcher. Men samtidigt är Bayern München det enda tyska laget kvar i turneringen efter gruppspelet, något som inte har hänt sedan säsongen 2008/09.
Det har fått frågor att väckas såväl runt som inuti den tyska fotbollen. Utifrån frågar sig fotbollsvärlden vart Tyskland är på väg, om det bara är en tillfällighet eller ett tecken på något större. Inifrån frågar man sig vad som gått fel, vad som behöver göras för att ta tillbaka sin ställning.
Senast i skottgluggen? Att avskaffa 51-procentsregeln.
"Måste inleda en ärlig diskussion"
Här i Sverige är 51-procentsregeln en välkänd bekantskap. Regeln som i korthet innebär att en enskild investerare eller ett företag inte får äga mer än 49 procent av en klubb, för att på så sätt behålla majoriteten av klubben supporterägd och undvika oligarker som tar över klubbarna. Den regeln har vi här i Sverige, den regeln har de även i Tyskland. Men när det kommer till övriga toppligor är den regeln inte i rullning.
Bland de tyska supportrarna är regeln en grundsten. Dels för att de såklart vill behålla kontrollen över sina respektive klubbar, för att de inte vill ha en kommersialiserad fotboll och bland annat behålla de låga biljettpriser som regeln möjliggör. Att en klubb som RB Leipzig - ägd av Red Bull men som genom att kringgå regelverket får finnas - har fått utstå så mycket hat som de gjort visar hur hårt supportrarna håller vid denna regel.
Men o andra sidan har det sina konsekvenser. Sådant som gör att förbundet nu har öppnat för en förändring, en möjlig avskaffning av regeln. Det var åtminstone det som kommunicerades av den tyska fotbollsligans (DFL) VD, Christian Seifert, i slutet av förra veckan. En fråga som återigen väcktes till liv efter att affärsmannen, tillika Hannover 96:s klubbordförande, Martin Kind - en uttalad motståndare till 51-procentsregeln - lämnat in en ansökan om att få göra ett undantag i regeln efter att han delägt klubben i 20 år (enligt reglerna kan man som delägare efter 20 år ansöka om ett undantag, vilket bl.a. Bayer Leverkusen och Wolfsburg är exempel på).
– Vi måste inleda en ärlig diskussion om 51-procentsregeln. Vi måste åtminstone reda ut huruvida det finns en väg emellan de två ytterligheterna, att behålla marknaden som den är eller ta bort den och öppna upp marknaden helt och hållet, sa Seifert till Financial Times.
Anledningen till att DFL överväger att avskaffa regeln - medan flera av ligans toppklubbar som Bayern München och Borussia Dortmund redan har uttalat sig för en avskaffning - är uppenbar. För även om det är självklart att regeln har sina fördelar är nackdelarna lika tydliga. Då klubbarna till minst 51 procent ägs av supportrarna gör det att klubbarnas ekonomiska muskler lider, de kan inte locka spelare med höga löner och kan inte punga ut de stora transfersummorna som behövs idag. Följdeffekten av det är att intresset för ligan minskar, att de bästa spelarna inte går till Bundesliga, vilket i sin tur påverkar publikintresset från utlandet. Summa summarum betyder det att de tyska klubbarna inte kan konkurrera med de europeiska toppklubbarna på samma villkor, inte minst med de engelska. Det är det som regelns motståndare vill förändra.
Så - med säsongens tyska Champions League-besvikelser i minnet - är det inte konstigt att frågan lyfts, kanske till och med ett måste att det görs.
Men är det rätt väg att gå?
Kan bli ett avgörande vägval
Att en avskaffning av regeln skulle gynna de tyska toppklubbarnas europeiska konkurrens är mycket troligt. Om tillåtet skulle det med stor sannolikhet inte dröja särdeles länge innan klubbar som Bayern München, Borussia Dortmund och Schalke 04 köptes upp av rika affärsmän, vilket skulle ge dem ekonomiska muskler de inte tidigare haft. Plötsligt skulle den tyska fotbollen mycket väl kunna vara en stor spelpjäs på transfermarknaden igen och med tiden även sportsligt i Europa.
Men samtidigt är det ju inte bland storklubbarna som motståndet mot detta möjliga beslut i huvudsak ligger, utan hos de mindre klubbarna. Där befarar man att klyftan mellan redan dominanta Bayern München och övriga ligan ska bli ännu större medan avståndet upp till klubbarna strax bakom Bayern München även den skulle påverkas. Och visst har de fog för den oron, att stora investerare ska ge sig in i klubbar som Mainz 05 och Augsburg är ju trots allt betydligt mindre än att de skulle ge sig in i de största föreningarna. Samtidigt kan man undra om ligans status inte redan är på den nivån och att en avskaffning av regeln skulle vara en möjlighet för de mindre klubbarna att kunna bryta den barriären.
Men med det sagt är det ju i grunden hos supportrarna som motståndet ligger. Som tidigare nämnt tillhör Tyskland det land med de lägsta biljettpriserna i förhållande till ligans kvalité, något som gör att läktarna ständigt är fyllda och publiksnitten bland de bästa i världen. Den tyska läktarkulturen är välkänd, uppskattad och hyllad - men den befaras inte förbli det ifall 51-procentsregeln avskaffas.
Dessutom är många kritiska kring huruvida rika ägare verkligen skulle hjälpa, att de kanske snarare skulle tjälpa. För visst är det så att många klubbar, framför allt de största, har dragit fördel av rika ägare, lex Manchester City eller PSG. Men samtidigt finns flera exempel på motsatsen, där klubbar körts i botten av inkompetenta ägare. Är det risken de tyska klubbarna vill ta, klubbar som idag mår ekonomiskt bra? Absolut inte, om du frågar supportrarna.
Det finns alltså flera vinklar och ståndpunkter när detta beslut ska debatteras, men att det kan vara ett avgörande vägval för den tyska fotbollen går inte att frångå. I och med att världsfotbollen med stormsteg är på väg mot en fullständig kommersialisering kan det med tiden vara ett måste för den tyska fotbollen att gå den vägen, att haka på utvecklingen för att kunna konkurrera i Europa. Men är det det alla vill? Kvar finns de som istället vill välja den andra vägen, att behålla den supporterbaserade fotbollen och kärnan hos medlemmarna. Även om man riskerar att halka efter i Europa.
Vilken väg som är den rätta är dock omöjlig att besvara, det behöver ju inte ens finnas något rätt eller fel. Kanske är det så att frågan är förhastad, baserad för mycket på de senaste sportsliga resultaten och att den tyska fotbollen snart slår tillbaka? Kanske det inte ens är där problemet ligger utan någon annanstans i systemet? Eller så är det just det som måste förändras.
Oavsett vilket så lär detta förbli en debatt värd att följa, en debatt som inte heller kommer att försvinna. För motståndare och förespråkare kommer det alltid att finnas.
@LoHagerfelth
