För tio år sedan köpte han in sig i Newcastle United, har sedan dess gjort sig hatad bland fansen. Nu har Mike Ashley valt att lägga ut klubben till försäljning. För Newcastle var det den bästa nyheten de kunde få.
"Som resultat av de ökande mediespekulationerna angående Newcastle Uniteds framtid vill klubbens ägare, St. James Holdings Limited, klargöra situationen"
Klubbens meddelande som därefter följde var tydligt. Mike Ashley och hans företag Sports Direct - ägare av Newcastle United - hade utannonserat klubben till salu, valt att placera klubben på transferlistan, så att säga.
Det dröjde inte länge innan klubbmeddelandet spred sig från St. James' Park, via Newcastles gator ut i hela England. För detta var en stor nyhet, för Newcastle-supportrarna framför allt efterlängtad. De sociala medierna översköljdes av glädjerop från "The Toon Army".
Varför så är fallet är lätt att förstå.
Lovade mycket - åstadkom lite
Vi tar det väl från början, från sommaren 2007. Det var nämligen då som den dåvarande ägaren Sir John Hall valde att sälja Newcastle United till detaljhandelsföretaget Sports Direct. Ett företag ägt och grundat av affärsmannen, tillika miljardären, Mike Ashley.
Ashley var redan inför Newcastle-köpet ett känt namn inom affärsvärlden. Genom sitt eget kärleksbarn Sports Direct hade han genom åren köpt upp kända företag som Lillywhites (allmän idrottsutrustning), Dunlop Slazenger (idrottsutrustning inom bland annat golf och tennis) liksom Lonsdale (främst boxningsutrustning). Pengar fanns helt enkelt och förväntningarna hängde därmed på.
För med Ashley medföljde även stora löften. Ashley placerade snabbt in sina egna män på viktiga positioner, framför allt advokaten Christopher Mort som blev vice-ordförande, medan stora investeringar lovades direkt. Bland annat sades Ashley göra ett försök att värva världens då bästa spelare Ronaldinho för ca 58 miljoner pund från Barcelona.
Löftena gjorde snabbt Ashley populär bland supportrarna. När han därtill började agera som en supporter, följde med fansen på puben och läktarna, ökade hans status. Ett halvår senare anställde han klubbikonen Kevin Keegan som tränare istället för impopuläre Sam Allardyce och höjde sin egen popularitet på kuppen.
Men med facit på hand, tio år senare, föll allt detta väldigt snabbt väldigt platt. I september 2008, runt åtta månader efter att Keegan anställts, rök tränaren ihop med Ashley och den av ägaren utsedde fotbollsdirektören Dennis Wise som han ansåg lade sig i hans jobb för mycket. Kort därefter sade Keegan upp sig och lämnade klubben.
Detta fick supportrarna att rasa och lade någonstans grunden för ett utbrett missnöje med Mike Ashley. Det fick Ashley att sätta klubben till salu, men någon försäljning blev det aldrig tal om. Istället har allting sedan dess handlat om de bristande investeringarna.
För allt det där som Ashley utlovade för tio år sedan, de stora investeringarna, har det inte blivit något av. Genom åren har många liknande satsningar på spelartruppen utlovats, men pengarna sedan aldrig plockats fram. Det senaste exemplet kommer så sent som i somras då Ashley hade lovat Rafa Benítez stora pengar för värvningar, men där sommaren slutade med en öppet besviken spanjor.
Så varför har så varit fallet, varför har pengarna lyst med sin frånvaro? Det finns en enkel förklaring och det är Ashleys ursprung.
Som den affärsman har är och var har Newcastle United sköts som vilket annat av hans företag som helst. Prioriteten har för Ashley varit att tjäna pengar, inte bli av med dem. Det är därför som han inte har velat lägga ut mer än nödvändigt. Det är därför som klassiska St. James' Park officiellt heter Sports Direct Arena. Det är därför som klubbens transferrekord - trots inflation - fortfarande står på 22 miljoner pund från 2005. Det är därför som supportrarna i grund och botten avskyr Mike Ashley.
Ett viktigt steg för klubben
Men nu verkar alltså den långa och för supportrarna tunga perioden med Ashley vid spakarna snart vara över, den högljudda "Ashley Out"-kampanjen får nu gehör. I och för sig är detta som sagt inte första gången som Ashley valt att annonsera klubben till salu utan att genomföra försäljningen, i och för sig har ägarna varit tydliga med att klubben inte kommer att säljas utan en rättmätig summa. Men visst pekar mycket mot en försäljning.
Förutom att Ashley under de senaste åren har visat allt mindre intresse för klubben har ryktena under den senaste veckan gått allt hetare. Här om veckan var affärskvinnan Amanda Staveley på plats på St. James' Park (som jag trots allt väljer att kalla arenan) för att se matchen mot Liverpool, ett besök som genast rubricerades som affärer snarare än nöje.
Huruvida det blir Staveley eller någon helt annan som tar över klubben återstår att se, bland annat skriver London Evening Standard att Turkiets rikaste man Murat Ülker vill köpa klubben (vilket Ülkers företag Yildiz Holding i och för sig förnekar). Men ur Newcastle Uniteds synvinkel var detta oavsett utgång det beslut som alla har längtat efter. Sedan Ashley tog över klubben har Newcastle United gått från en möjlig toppkandidat till en ständigt underpresterande - och även ett par vändor nedflyttad - klubb. Nu kan den verkligheten äntligen förändras.
För det är först nu - när Ashley lämnar och någon annan, intresserad av sportsliga framsteg, anländer - som Newcastle kan ta kliv mot den potential som klubben i grunden besitter. De har en arena i toppklass, en långtgående tradition och en stark supporterbas. Med de grunderna ska Newcastle United kunna nå en högre nivå än vad de för närvarande befinner sig på.
Nu är förhoppningarna i Newcastle att de snart även har en ägare som vill nå den höjden.
@LoHagerfelth
