Succéstart, obesegrad framfart och tvåa i ligan. Inför kvällens seriefinal mot Barcelona är Valencia säsongens spanska utropstecken. Betyder det att de enorma frågetecknen nu är borta för alltid?
Valencia har stått för en lysande höst. Efter en inledande seger mot Las Palmas reste Valencia till Santiago Bernabeú, tog med sig en poäng med mersmak när Real Madrid så när besegrades.
Därefter kapade Valencia även en poäng mot Atlético Madrid och mot lokalrivalen Levante innan de har radat upp idel vinster. Till dagens datum står Valencia med åtta raka segrar i ryggen, nytt klubbrekord, och sitter stadigt på andraplats i La Liga inför kvällens seriefinal mot ledande Barcelona.
Denna obesegrade start är oerhört imponerande. De ligger inte enbart före båda Madrid-klubbarna, de kommer även göra det vid en förlust ikväll. Att poängen även har plockats med stil, en målskillnad på plus 21 mål, är enastående.
Hjärnan bakom verket? Tränaren Marcelino som kom till klubben i somras och på kort tid har utvecklat spelare som Gonçalo Guedes, Geoffrey Kondogbia och Simone Zaza till att explodera.
– Jag tror att han är den perfekta tränaren för Valencia CF, för att ta VCF tillbaka till var de hör hemma, sa den före detta Valencia-anfallaren David Villa redan i juni.
Marcelino - som senast har tre säsonger i Villareal bakom sig - kommer dock att missa matchen mot Barcelona, avstängd för frustrerade gester mot domaren i förra matchen. Men i sammanhanget är det en liten detalj. Med honom ser Valencia ut som ett lag lovat för större ting.
Eller gör de?
Efter de senaste årens kaos återstår frågan om allting enbart är en tillfällig dröm.
Satsning uppåt gav motsatt effekt
Var de första stegen till Valencias problem togs går lätt att urskilja, det går till och med att sätta ett datum: 10 november 2006. Då presenterade Valencia planerna för en ny arena.
Presentationen gjordes i det mest bombastiska slaget. En stor skärm, uppsatt i vetenskapsmuseet "Museu Príncipe Felipe" i Valencia, ompryddes av det fladdermus karakteristiska klubbmärket, en film där konturerna av en stor stadion utformades spelades upp. Till det ljöd musik, spelat av en stråkorkester när den ståtliga arenan på skärmen svepte förbi.
Arenabygget låg rätt i tiden. Valencia hade en storhetstid i ryggen, två raka Champions League-finaler (2000 och 2001) samt två ligatitlar (2002 och 2004). Dessutom vann de Uefacupen (nuvarande Europa League). Nu var det dags att expandera, "Nuevo Mestalla" skulle stå redo inför säsongen 2009/10.
Men så blev det ju inte. Istället sköts projektet upp, gång på gång, på grund av ekonomiska problem. Dels på grund av den spanska finanskrisen, dels då de problemen enbart eldades på av den cirka 350 miljoner euro dyra prislappen som arenan skulle innebära. Efter att Valencia misslyckats med att låna pengar, presenterade upprepade gånger nya planer för en billigare version, lades tankarna på den nya arenan till slut på is fram tills ekonomin återigen skulle vara under kontroll.
Dessa ekonomiska problem gjorde att klubben valde att sälja spelare. David Villa, Juan Mata och David Silva alla exempel på stjärnnamn som under åren såldes för att få in pengar. Om det lyckades? Sådär. Dominoeffekten av att sälja sina bästa spelare blev ju att laget blev sämre, föll i tabellen och således gick miste om intäkter på andra håll.
Men det skulle bli värre.
"Peter Lim är vår Messias"
Under säsongen 2013/14 började allt flera rykten säga att Valencia var på väg mot ett ägarbyte. Den singaporianske affärsmannen, tillika miljardären, Peter Lim hade försökt köpa upp flertalet fotbollsklubbar, bland annat Liverpool och Atlético Madrid. Nu vände han sig till den spanska östkusten för att ta över Valencia. Efter många om och men, från vad som sades vara ett klart avtal till en stjälpt överenskommelse, stod det under 2014 års andra halva till slut klart att Lim var ny majoritetsägare.
För Valencia var nyheten välkommen. Klubben var fattig, Lim var rik. Kombinationen förväntades lösa de långa ekonomiska problemen och snart även lösa flytten till Nya Mestalla.
– Peter Lim är vår Messias, utropade Valencia-supportern Sergio Torrero inför Lims övertagande.
– Vi kan inte förklara hur glada vi är över att han kommer att bli vår ägare. Vi har väntat på att någon ska komma till vår undsättning och han dök upp som vår frälsare. Jag vet inte var Singapore ligger, förutom att det ligger i Asien. Men det spelar ingen roll. Jag tror på honom.
En annan supporter, Toni Almudever, höll med.
– Vi har väntat länge på någon som honom, en god man med ära och modet att lyfta oss ur våra problem.
– Han är inte som de andra utländska ägarna. Han är här för att han älskar fotboll, inte för att han är en affärsman. Därför är jag inte över huvudtaget orolig över hans intentioner.
Tre år senare är tongångarna inte alls lika positiva.
"Kunde inte stanna i Valencia"
Lims regim har under de senaste åren präglats av kaos. Den första säsongen med Lim ombord ledde tränaren Nuno visserligen laget till Champions League, men redan andra säsongen kördes laget i botten.
Redan under sommaren 2015 lämnade omtyckte presidenten Amadeo Salvo, missnöjd med hur klubben sköttes. Därefter följde en svag säsongsstart som ledde till Nunos avgång vilket gjorde att Manchester Uniteds forne spelare, därefter tv-expert, Gary Neville anställdes i hans ställe. Neville lyckades med konststycket att endast vinna 3 av 15 ligamatcher, fick sparken efter mindre än fyra månader medan Pako Ayesterán rodde säsongen i land med en tolfteplats i La Liga. Klubbens sämsta placering på 28 år.
Inte blev det bättre förra säsongen då Valencia - med blott tre segrar på de första 16 matcherna - till och med såg ut att riskera nedflyttning, något de sist och slutligen lyckades undvika och landa på en ny tolfteplats. Men säsongen, då tre olika tränare avverkades, var ändå en ny lägstanivå för klubben.
Central i denna negativa spiral står förstås Lim. Med honom vid spakarna har anställningar av upprepat osäkra tränarkort lagts fram, totalt har fem olika tränare representerat klubben på tre år. Dessutom har han inte gett dem det stöd de velat, något som Cesare Prandelli blev det senaste exemplet på då italienaren efter endast tre månader i klubben valde att avgå på grund av brutna transferlöften.
– Jag kunde inte stanna i Valencia. Jag blev delegitimerad för laget och fansen, sa Prandelli efteråt.
– De hade lovat mig förstärkningar, investeringar för 30 miljoner euro vilket var förhållandevis lite. Jag hade rest till Singapore för att prata med ägarna. Jag sa "Vi har problem, jag behöver åtminstone en anfallare, två mittfältare och en tuff mittback". Svar: "Ok". Och då går jag för (Simone) Zaza, perfekt för mitt projekt. Han säger ja, men sedan blockar klubben alltihop. Jag tog 24 timmar för att fundera, sedan avgick jag.
"En farlig triangel"
En annan del - kopplad till anställningen av osäkra kort - var Lims ovana att återkommande använda sig av egna kontakter för att fylla positioner i klubben. Det märktes i anställningen av Gary Neville, kopplat till den relation de två hade genom att Lim vid sidan av Valencia är delägare i Salford City, där Ryan Giggs, Paul Scholes, Nicky Butt, Phil Neville och så Gary Neville även är delägare.
Men framför allt urskiljs Lims relation till agenten Jorge Mendes, där den välmeriterade portugisen har fått placera flera av sina klienter i klubben. Dock av varierande kvalité, dock sällan baserat på vad klubben och tränaren behövde.
Något som bekräftades av den forne spelaren, under senare år direktör i klubben, Roberto Ayala när han valde att lämna Valencia här om året.
– Jag klev åt sidan när jag såg att saker och ting inte gick rätt till. Det fanns en farlig triangel mellan ägaren (Peter Lim), tränaren (Nuno) och Mendes. Det var en triangel som inte skulle hjälpa klubben, berättade Ayala.
Med resultaten blev detta förstås tydligt även för fansen. Nu kallades Lim inte längre för någon "Messias", nu krävdes istället hans avgång. Men de förhoppningarna högg den nye klubbpresidenten Anil Murthy snabbt ner när frågan kom på tal i våras.
– Att sälja klubben finns inte på kartan. Inte för två miljoner euro, inte för en miljard.
Dyster utsikt, med andra ord.
Men om Lim inte lyckats bära upp Messias-stämpeln så har supportrarna nu fått en ny frälsare i Marcelino. 52-åringen, som sagt ny för säsongen, har genast styrt laget mot rätt kurs. Så bra att Valencia ikväll alltså spelar seriefinal mot Barcelona hemma på Mestalla.
Marcelino en nyckel
Men trots denna fantastiska säsongsstart kvarstår frågan: Kan vi lita på att detta kommer att hålla i längden?
För även om det så här långt enbart är en dans på rosor för Marcelinos Valencia står Peter Lim fortfarande kvar, så även relationen till Mendes. Och även om portugisen numera även har flyttat stort fokus till Wolverhampton - där han tillsammans med bekante Nuno sedan i somras driver ett liknande distributionsprojekt i The Championship - återstår hans inverkan på Lims Valencia. Två av den farliga triangels hörn återstår.
Det som dock talar för motsatsen är anställningen av Marcelino. Till skillnad från tidigare tränare är ju rekryteringen ovanligt logisk, en tränare kompetent för jobbet. Nu är det han som sätter agendan och tydligen även avgör vilka av Mendes spelare som placeras i hans trupp.
– Valencias sätt brukade vara att acceptera vilken spelare som helst med Jorge Mendes profil. Denna sommar var det tvärtom, förklarade Aitor Lagunas, redaktör för det spanska fotbollsmagasinet Panenka.
– Denna gång var det Marcelino som skickade Peter Lim till Paris och sa åt honom: "Kom inte tillbaka utan Gonçalo Guedes. Av alla Jorge Mendes spelare är det honom jag vill ha." Och det var det som hände.
Men de positiva följdeffekterna av anställningen stannar inte där. Med Marcelino verkar dessutom hela klubbens riktning snabbt ha vänt, harmoni råder runt klubben igen. Dessutom har planerna på den nya arenan återupptagits för att få igång den flytt som skulle ha skett för snart tio år sedan. Kanske kan de med det så småningom måla över Lims inledande år och rita nya konturer för klubben?
Det återstår att se, men en sak är åtminstone säker:
Optimismen i Valencia är äntligen tillbaka.
Källor: AS, The New Paper, Gazzetta dello Sport, La Nación, Bleacher Report
@LoHagerfelth
