I fjol var han Bundesligas bästa spelare och gjorde 23 mål och 26 assist i Borussia Dortmund-tröjan. Men sedan flytten till Manchester United har det mesta gått snett. Vad är det egentligen som händer med Henrikh Mkhitaryan?
Det där med kärlek vid första ögonkastet är ett märkligt fenomen. Blicken fastnar och kan inte förmå sig att röra sig vidare. Varje rörelse trollbinder och hur mycket man än önskar så går det inte riktigt att tvinga ögonen att slita sig därifrån. Ibland bryts förtrollningen med tid, i takt med att det byggs upp en mer verklighetsförankrad helhet kring det där första, oförklarliga intrycket. Andra gånger växer bara fascinationen till något annat. Något större.
Så var det första gången jag som oförståndig pojk såg Raúl vara allt för ett Real Madrid fyllt till bredden med världsspelare. Så var det när Yoann Gourcuff hypnotiskt klackdansade sig förbi PSG-spelare och när jag upptäckte Owen Hargreaves och hans krulliga hårsvall. Så var det också första gången jag såg Henrikh Mkhitaryan spela fotboll i ett oktobergrått Ukraina.
På den tiden, under mina glada studentdagar, hade jag både tid och ro att genom halvskakiga streamar upptäcka andra hörn av fotbollsvärlden än vad de svenska tv-kanalerna förmådde visa. Ibland landade jag i Sydamerika, ibland hamnade jag i europeiska ligor som mediebevakningens ficklampor aldrig bemödade sig med att lysa på. Oftare än någon annanstans hamnade jag dock i Ukraina och Mircea Lucescus Shakhtar Donetsk där inhemska defensiva spelare mixades med sydamerikanska talanger i en alldeles underbar blandning. Jag uppskattade Darijo Srnas framstormande längs högerflanken, Fernandinhos tvåvägsspel, Willians fnittriga fötter och Tomas Hubschmans förmåga att bringa balans till hela laget. Men jag älskade att det mitt bland alla brasilianska dyrgripar som mellanlandat i Donetsk som en språngbräda mot Europas toppklubbar fanns en liten armenier som var bättre än dem alla.
Henrikh Mkhitaryan har inte fått någon enkel start på livet i Manchester United. Förra säsongen var han Bundesligas bästa spelare i Thomas Tuchels Borussia Dortmund. När det här skrivs har han spelat 107 Premier League-minuter, plockats av i halvtid efter en horribel insats i derbyt mot Manchester City och i helgens toppmatch mot Arsenal fanns han inte ens med i truppen. Många undrar hur en spelare som i fjol gjorde 23 mål och 26 assist inte kan ta plats i ett lag med uppenbara offensiva problem och Twitter fylls varje matchdag av hashtaggen #FreeMkhitaryan. 290-miljonersspelaren har alldeles tveklöst varit en enorm besvikelse så här långt, men att Mkhitaryan behöver tid för att komma upp i den höga nivå han otvivelaktigt besitter är inget nytt fenomen. För att förstå Henrik Mkhitaryans situation måste man dock förstå Henrikh Mkhitaryan.
LÄMNADE KAOSET I HEMLANDET
Armenien i slutet av 1980-talet var ingen enkel plats att leva i. Landet lydde under kommunistiskt styre från Sovjet och Nagorno-Karabach-konflikten med grannlandet Azerbajdzjan stormade för fullt. Huvudstaden Jerevan strömmades över av flyktingar från en enorm jordbävning i Spitak som kostade över 25 000 människor livet och slog landets infrastruktur i spillror. Det var här Henrikh Mkhitaryan föddes 1989, men bara månader gammal gav fotbollen honom en utväg från hemlandets kaos.
Hans far, Hamlet, hade varit en av den sovjetiska ligans allra mest fruktade målskyttar i Ararat Jerevan. När han fick chansen att lämna landet tog han med sig familjen och flyttade till Frankrike. Hamlet fick kontrakt med ASOA Valence, ett lag i den franska tredjedivisionen, och familjen Mkhitaryan började skapa sig ett nytt liv i den lilla staden vid Rhônes rand.
- När jag var barn brukade jag alltid titta på när min pappa spelade fotboll. När han inte tog mig med till träningsplanen stod jag gråtande kvar i dörren. Jag har alltid velat bli fotbollsspelare och jag tackar mina föräldrar som hjälpt mig så mycket med att uppfylla den här drömmen. De har alltid stöttat mig på min väg, har Mkhitaryan berättat.
Efter fem år i Valence flyttade familjen Mkhitaryan vidare till Issy, men väl där skulle tillvaron ryckas upp på grymmast tänkbara sätt. Hamlet drabbades av en hjärntumör och läkarna konstaterade att han bara hade något år kvar att leva. Med vissheten om den nära förestående döden valde Hamlet Mkhitaryan att flytta hem till Armenien för att dö i sitt eget land.
Drygt fem år hade passerat sedan familjen Mkhitaryan lämnade hemlandet, men livet i Jerevan hade bara försämrats. Armenien hade förvisso blivit självständigt, men konflikten med Azerbajdzjan hade trappats upp till ett fullskaligt krig. Tiotusentals döda och en miljon flyktingar utan hem. Kaos och misär. Henrikh Mkhitaryan förlorade sin far och skickades in i ett liv vitt skilt från den lugna tillvaron vid Rhône-floden.
”HADE DET INTE ENKELT I BÖRJAN”
När Hamlet Mkhitaryan gick bort hedrade Jerevan-klubben FC Pyunik honom genom att döpa sin ungdomsakademi efter honom. Det var också där som Henrikh Mkhitaryan började sin fotbollsbana och han stannade i faderns klubb i 13 år. Som 14-åring spenderade han några månader i Brasilien, där han provtränade med São Paolo tillsammans med blivande storspelare som Oscar, Lucas Moura och Hernanes. Först vid 20 års ålder var han dock redo att lämna moderklubben för Ukraina och Metalurg Donetsk.
Det är egentligen bara i Metalurg Donetsk som Mkhitaryan inlett karriären i en ny klubb riktigt övertygande. Trots sin ringa ålder blev Mkhitaryan snabbt en bärande spelare i laget och han gjorde 14 mål på 39 matcher under debutsäsongen. Inför sitt andra år i Donetsk blev han utsedd till den yngsta lagkaptenen i klubbens historia och efter säsongen betalade Shakhtar Donetsk drygt 50 miljoner för armeniern. Men i Mircea Lucescus internationella lag var anpassningsperioden längre.
- Det var inte enkelt för honom i början. Men hans integration snabbades på av hans höga fotbollsintelligens. Hans speluppfattning är kanske hans allra mest värdefulla kvalitet, det tillsammans med snabbheten, kraften och tekniken han begåvats med av naturen har han fortsatt att utveckla. Det är den utvecklingsförmågan som gör att han ständigt kan uppfylla utmaningarna vi i tränarstaben ställer honom inför. Han är väldigt rolig att arbeta med, sa Lucescu.
Målmedvetenheten och arbetsviljan har alltid funnits där. Han är en självkritisk och grubblande herre som är fast besluten om att lyckas med det han företar sig, både inom fotbollen och i livet. Mkhitaryan talar sex olika språk, fördriver gärna fritiden med att spela schack och vid sidan av fotbollen studerar han även för en framtid efter fotbollskarriären. I Ukraina studerade han ekonomi, och han planerar att någon gång i framtiden bli advokat. I Shakhtar bemödade han sig inte ens med att skaffa något riktigt hem, utan han flyttade in i ett rum på träningsanläggningen, för att ha de allra bästa möjligheterna att förfina sina fotbollsfärdigheter.
Till en början gick det inte riktigt som väntat, men Mkhitaryan växte in i rollen. När Fernandinho återhämtade sig från ett benbrott användes han som en av de två defensiva mittfältarna i Lucescus 4-2-3-1-system. Han gjorde det bra, men det var först när han flyttades upp i den offensiva rollen bakom anfallaren - efter att Jádson återvänt till Brasilien - som han verkligen exploderade. Mkhitaryan gjorde 25 mål under sin sista säsong i Shakhtar, innan Jürgen Klopp gjorde honom till Dortmunds då dyraste nyförvärv någonsin.
- Han är till och med ännu trevligare som människa än han är som fotbollsspelare. Det gör det väldigt angenämt att arbeta med honom, sa Klopp.
BERÖVAD PÅ SJÄLVFÖRTROENDE
Klopp försökte få Mkhitaryan att anpassa sig till den nya miljön så snabbt som möjligt och 24-åringen sattes upp att dela rum med Dortmund-fanatikern Kevin Grosskreutz. Grosskreutz hjälpte "Miki" med tyskan och propsade på honom att lära sig 20 klassiska klubbsånger. Den sociala anpassningen hade han inga problem med och under försäsongen öste han in både mål och assist. Men Mkhitaryan fick det inte riktigt att stämma i Bundesliga.
Mkhitaryan gjorde ändå 13 mål och 10 assist i debutsäsongen, men han lyckades inte riktigt fylla luckan efter Mario Götze, som lämnat för Bayern München. Särskilt i de avgörande lägena och i de allra största matcherna misslyckades han med att skina. I Champions League-kvartsfinalen mot Real Madrid hade han en gyllene möjlighet att skicka Dortmund vidare - ett mål var allt som behövdes - men trots ett vidöppet läge satte han bollen i stolpen. Missarna tycktes gnaga på den självkritiske armeniern och när kommande säsong stod redo att sparka igång efter sommarens fotbolls-VM i Brasilien var Mkhitaryans självförtroende som bortblåst. Jürgen Klopps lag misslyckades totalt under säsongen 2014/15 och Henrikh Mkhitaryan var en av de allra största besvikelserna.
Men så kom fjolårssäsongen och Thomas Tuchel. Leendet började återigen leka på armenierns läppar och Mkhitaryan såg återigen ut som en spelare av yppersta klass. Från formsvag med berövat självförtroende till Bundesligas bäste, med 23 mål och 26 assist.
- Första gången jag träffade Tuchel sa han om att han skulle kunna göra mig till en världsklasspelare. Först var jag skeptisk och mitt självförtroende var lågt efter en dålig säsong, men han har lyckats och för det är jag oerhört tacksam, berättade Mkhitaryan för Deutsche Welle.
”MIN FAR LÄRDE MIG ATT UTMANA MIG SJÄLV”
Med den säsongen i ryggen skulle Henrikh Mkhitaryan tillsammans med Paul Pogba och Zlatan Ibrahimovic återigen göra Manchester United till ett av världens bästa lag. Men än så länge har tiden i England inte varit annat än en stor besvikelse. Försäsongen visade prov på hans kvaliteter, men 107 spelminuter totalt i ligan talar sitt tydliga språk. Skador har stört och en av José Mourinhos förklaringar till armenierns frånvaro har varit hans fysiska status. I hans enda match från start, derbyförlusten mot Manchester City, byttes han ut i halvtid efter en svag insats.
Att Mkhitaryan tenderar att vara trögstartad i nya klubbar är ett mönster som kommer åter i hans karriär. Men det är också värt att poängtera att han varje gång har kämpat sig tillbaka och förr eller senare visat sina kvaliteter. Och Mkhitaryan verkar än en gång vara redo att kämpa.
- Min far lärde mig att alltid utmana mig själv och att alltid utvecklas. Jag såg flytten till Manchester United som en möjlighet att växa både som spelare och person. Det var definitivt inte lönen som fick mig att flytta. Jag kom hit enbart av fotbollsmässiga anledningar, för den här klubbens historia, för ligan, supportrarna och för tränaren, som är en av de bästa i världen, säger Mkhitaryan och fortsätter:
- Det finns inga besvikelser, bara utmaningar. Jag ger aldrig upp när jag stöter på hinder. Jag vill bara fortsätta kämpa tills jag överkommit dem. I dagsläget har jag inte tillräckligt med speltid, så jag måste göra mitt yttersta för att imponera tränarstaben så att jag får chansen. Jag vet att jag kan lyckas i Manchester United och jag vill visa alla att jag förtjänar att vara en nyckelspelare i det här laget, i den här ligan, säger han.
”HAN BEHÖVER MINDRE PRESS”
Mourinho har varit tystlåten om anledningarna till Mkhitaryans frånvaro och varje gång hänvisat till konkurrenssituationen och hans fysiska status. Det är dock inte första gången som Mourinho sakta låtit ett nyförvärv med anpassningsproblem växa in i rollen fullt ut innan han kastats in i på allvar. Han gjorde likadant med Willian, som man inte såg röken av fram till slutet av året. Och det löste sig ju bra för brassen.
Kanske lärde han sig något efter City-matchen, och såg risken med att utsätta Mkhitaryan för en press han inte var formmässigt kapabel att leva upp till. Kanske har Mkhitaryan helt enkelt inte presterat tillräckligt på träning för att slå förtjäna en plats före Anthony Martial, Marcus Rashford, Wayne Rooney, Juan Mata, Jesse Lingard, Ashley Young och Memphis Depay. Kommentarerna inför Feyenoord-matchen vittnar ändå om att hanteringen av pressen och förväntningarna haft del i valet att inte spela honom.
- Jag sade till honom att Arsenal inte var rätt match för honom. Jag tror inte han behöver tio eller tjugo minuter från bänken. Han behöver en bra match där han antingen startar eller spelar andra halvlek. Han behöver mindre press och bättre förutsättningar för att uttrycka sina kvaliteter, säger Mourinho.
- Han närmar sig. Han försöker. Uppenbarligen är han inte glad, men han kanaliserar sin frustration på ett bra sätt vilket är att hålla munnen tyst, arbeta hårt och försöka anpassa sig, säger han.
”HAR VARIT EN SVÅR TID”
Så kom slutligen chansen. Mkhitaryan startade mot Feyenoord i Europa League. Och för en spelare som varit fastkedjad till sjukstugor och träningsplaner i ett antal månader såg det inte alls tokigt ut. Mkhitaryan visade prov på många av sina kvaliteter i det blixtsnabba one touch-kombinationsspelet, rörligheten och tempoökningarna som bara stegras. Han såg ut som en spelare med någonting att bevisa och var ytterst involverad i ett dynamiskt och mångfacetterat anfallsspel i 4-0-segern.
- Det var ett nöje att spela igen och att få starta matchen. Jag har försökt göra mitt bästa och det är ett väldigt bra resultat för laget. Det har varit en svår tid att se laget från sidlinjen, men jag har haft tålamod och arbetat hår för att få chansen, sa Miki efter matchen.
Det blev varken mål eller assist för Mkhitaryan, men han var inblandad i mycket av det som var bra i Manchester Uniteds offensiv. Framför allt var det ett kliv fram från det kryptiska skynke som dolt armeniern under hela hösten.
Kanske handlade det bara om en långsam start för en spelare som behövde tid för att hitta fotfästet nog för att visa sig från sin bästa sida. Kanske var det något annat. I dag spelade i alla fall Henrikh Mkhitaryan fotboll igen - och han gjorde det som samma spelare vi lärt känna igen i Shakhtar Donetsk och Borussia Dortmund.
Förhoppningsvis får vi se betydligt mer av Henrikh Mkhitaryan i den röda tröjan inom den närmsta framtiden.
@Jimmyewertsson
