”A chi non piacerebbe sputarti in faccia… Bernardeschi gobbo di merda”, löd banderollen utanför Stadio Artemio Franchi när Juventus-ryktena tog fart. Nu är Florens-sonen Federico Bernardeschi klar för ärkefienden från Turin. Ilskan är inte lika påtaglig som när Roberto Baggios flytt ledde till uppror på gatorna i början på 90-talet, men Toscana kokar över den förbjudna flytten.
Värmen var verkligen tryckande. Efter en förmiddag strövandes i Giardino di Boboli, den vackra parken belägen bakom Palazzo Pitti, fick sällskapet nog och flydde in i hotellrummets luftkonditionerade svalka för att vänta ut den värsta hettan. Svettdropparna lackade förvisso i pannan, men jag har alltid haft en förkärlek för att på egen hand utforska städer till fots och bara låta fötterna bestämma riktningen. Jag korsade floden Arno och tog vägen förbi Uffizierna, Medici-familjens hänförande konstskatt som jag skulle få möjligheten att utforska närmare några dagar senare, på vägen mot Piazza del Duomo. Samma gator som genier som Dante Alighieri - som fick genomlida ödet att bannlysas från sitt hjärtas stad, Leonardo da Vinci, Galileo Galilei och Michelangelo vandrat århundraden tidigare. Replikorna av Lorenzo Ghibertis imponerande bronsdörrar till Battistero di San Giovanni attraherade överraskande lite uppmärksamhet, men runt Il Duomo, katedralen som med sin nygotiska fasad i vit, grön och röd marmor och massiva kupol kommit att symbolisera staden där Renässansen hade sin vagga, ringlade köerna av svettiga turister långa. Det var här Filippo Brunelleschi skapade sitt mästerverk. I en tid där blomstrande italienska städer mätte sig med varandra genom att bygga extravaganta byggnader, den ena mer imponerande än den andra, överträffade Brunelleschi och Florens dem alla med den mäktiga kupolen till Santa Maria del Fiore som utmärker hela stadens siluett. Tekniken, med dubbla kupoler, var arkitektoniskt perfektion som befäste Brunelleschis plats i historieböckerna.
Det här är ingen vandring längs minnenas allé till sommaren då jag blev upp över öronen förälskad i Florens. Det finns en poäng att koppla till såväl den moderna tiden som till fotbollen. Florens är en stolt stad där historiens vindar aldrig går att undkomma och en stad som minns de sina. Dante, Leonardo, Michelangelo, Ghiberti och Brunelleschi och de andra var alla en del av tiden då Florens förändrade världen. Att få sitt smeknamn efter en av de stora florentinerna är ingen symbollös handling.
Federico Bernardeschi är uppvuxen i toskanska Carrara och skrevs som sexåring in i Fiorentinas ungomsakademi. Han vandrade hela vägen upp till seniorlaget i La Viola, där Vincenzo Montella gav honom hans debut 2013. Efter en lånesejour i Crotone var han redo att på allvar slå sig in i Fiorentina, och klubbens supportrar tog honom till sig helhjärtat. Han var ju som så många av stadens andra söner. Tekniskt begåvad, påhittig och – framför allt – deras egen. Han fick smeknamnet ”Brunelleschi”, efter den stora arkitekten. Inför säsongen 2015/16, när han var tillbaka efter en fotfraktur, tog han tröja nummer 10.
- Det var ett lite speciellt val, men jag har varit Viola i många år. Jag vill bära det numret. Jag kommer bära det med stolthet och utan arrogans. Att ha nummer 10 på ryggen är en källa till stolthet. Det ger mig självförtroende och pressar mig att ge mitt allt för tröjan, både i matcher och träning, sa Bernardeschi till La Nazione.
Ofta användes Bernardeschi som vingback och trots att hans naturligt kreativa ådra hämmades av det ökade defensiva ansvaret så skötte han rollen väl. Men det var när han flyttades framåt i planen som han verkligen fick utlopp för sin talang. Paolo Sousa petade Josip Ilicic och placerade Bernardeschi i hans föredragna nummer 10-roll. Plötsligt var han lagets främsta offensiva spelare. Han gjorde mål, skapade chans efter chans och de lite för många felbesluten han tidigare tycktes ha i sig slipades bort mer och mer. Han gjorde två mål och var strålande mot Napoli, dominerade mot Juventus och skickade kärleksförklaringar till klubben och supportrarna genom att hävda att han ämnade vara Fiorentina troget resten av sin karriär.
- Jag har en tanke i mitt huvud om att avsluta min karriär i en Fiorentina-tröja, sa Bernardeschi så sent som i november.
Bernardeschi avslutade säsongen som klubbens skyttekung med 14 mål, och bidrog dessutom med fem assist. De stora europeiska klubbarna började visa intresse och plötsligt förändrades någonting. Från att prata om att stanna i Viola karriären ut meddelade hans agent att Bernardeschi nobbar det nya kontraktsförslaget och ryktena om en flytt till ärkefienden Juventus tog fart. Bernardeschi gjorde inget som helst för att stilla ryktena.
- Jag kommer inte blanda mig i, men jag repeterar: Jag är lugn och inte i någon som helst stress. Men hur som helst, vem skulle inte vilja spela för Juventus?, sa han till Gazzetta dello Sport.
Det var droppen för Fiorentina-supportrarna. Kärleken var som bortblåst. Utanför Fiorentinas hemmaarena Stadio Artemio Franchi hängde fansen upp en stor banderoll.
”A chi non piacerebbe sputarti in faccia... Bernardeschi gobbo di merda”. Slarvigt översatt: Vem skulle inte vilja spotta dig i ansiktet. Bernardeschi din förbannade puckelrygg.
Upprorsstämningen var inte lika stor som i början på 90-talet när Roberto Baggio, Fiorentinas dåvarande storstjärna med nummer 10 på ryggen, gjorde den förbjudna flytten till Turin. Då tog supportrarna ut på gatorna för att protestera våldsamt, vilket slutade med nio skadade och hela femtio arresteringar. Ilskan är inte lika påtaglig nu, men sveket smärtar i Florens-bornas hjärtan. När övergången, värd 40 miljoner euro, i veckan bekräftades hängdes en ny banderoll utanför Artemio Franchi.
”Hai spaccato la città con le tue falsita. Ora finisci di incassare i tuoi milioni e levati dai coglioni”. Du splittrar staden med dina lögner. Nu kommer du inkassera dina miljoner och hängas i dina egna kulor.
Det är förstås sorgligt och beklämmande att en egenfostrad spelare lovar guld och gröna skogar ena sekunden för att sedan gå till en avskydd rival i nästa. Men det är också symptomatiskt för dagens fotbollsvärld där spelare kysser klubbmärken till höger och vänster och sedan vänder ryggen åt supportrarna och klubbarna som gett dem allt. Det är urholkande. Plastigt. Tragiskt. Och verkligheten.
Bernardeschi då? Han måste visa karaktär efter den här övergången och visa att han klarar av att prestera under ständig press. Och han måste vänja sig vid att bli hatad. Bernardeschi är en väldigt talangfull fotbollsspelare och om han får luft under vingarna kan han passa perfekt i Max Allegris förmodade 4-2-3-1-uppställning, där han kan operera såväl i nummer 10-rollen som på de båda kanterna.
Om han skulle floppa finns det dock ingen väg tillbaka - ”Brunelleschi” är nämligen död för Fiorentina-supportrarna
@Jimmyewertsson
