Förlusten i toppmötet mot Liverpool, 1-3, var Arsenals fjärde nederlag på de sex senaste matcherna och gjorde att Gunners trillade ner till en femteplats i Premier League med tolv omgångar kvar att spela. Och efteråt har det mesta snacket handlat om Arsène Wengers kontroversiella beslut att peta storstjärnan Alexis Sánchez, som nu tycks allt närmare att lämna klubben.
Orkar ni med en vända till? Det känns som att varje ny vecka bär med sig nya händelsefyllda etapper på vägen mot slutet av Arsène Wenger. Efter 3-1-förlusten borta mot Liverpool, ytterligare ett tungt nederlag mot ett topp sex-lag för Wenger, har nästan alla diskussioner kretsat kring storstjärnan Alexis Sánchez.
Wenger valde kontroversiellt att placera Alexis Sánchez på bänken inför stormötet och gav anledningen att han föredrog ett mer direkt angreppssätt med två huvudstarka spelare i Olivier Giroud och Danny Welbeck centralt. Det dröjde dock inte långt efter matchen innan rapporter dök upp i trovärdig brittisk media om en incident under träning, där Alexis ska ha stormat ut från träningsplanen och därefter rykt ihop med lagkamrater i omklädningsrummet.
- Jag är inte medveten om något sådant. Ingenting har hänt. Jag förklarade efter Liverpoolmatchen att jag valde att gå för ett mer direkt val. Det var den enda anledningen till mitt beslut. Jag förnekar inte att Alexis är en fantastisk spelare och ett sådant beslut är inte enkelt att ta. Jag måste stå upp för det. Jag ville spela två spelare som är väldigt starka i luftrummet och sedan ta in Sánchez i andra halvlek, sa Wenger.
Wengers ursäkter känns på sin höjd halvhjärtade. Det är förstås inte något revolutionerande taktiskt grepp att försöka sig på en rakare fotboll för att finna snabba vägar förbi Jürgen Klopps gegenpressing, det använde till och med Pep Guardiola när han flyttade upp Javier Martinez i ett nästan 4-4-2-liknande system, men att Wenger inte ska finna plats för sin främsta offensiva spelare är förstås ingenting annat än tomma ord.
Att det sker incidenter på träningsplanen är ingenting konstigt. Det sker säkerligen titt som tätt och hade också kunnat avfärdas som enbart något sådant. Men när vi lägger den kontroversen till den övriga samlingen problem som omringar Arsenal är det enkelt att konstatera att allt inte står rätt till. Resultaten mot slutet, kritiken mot Wenger och kontraktsosäkerheten kring Wenger, vars kontrakt går ut i sommar, och Sánchez och Mesut Özil, vars kontrakt går ut efter nästa säsong, i kombination med en frustration som allt oftare bubblat över för chilenaren mot slutet är inga tecken på att Arsenal tar några steg framåt den här säsongen heller.
Det skedde incidenter med Alexis även i fjol, när han ursinnigt rusade ner i omklädningsrummet efter att ha blivit utbytt mot Norwich. I Champions League-förnedringen mot Bayern München, där Arsenal föll med 5-1 och uttåget i praktiken fastställdes, satt Alexis ihopkrupen vid sidlinjen och tjurade i sin ensamhet efter att Arsenal släppt in sitt femte mål och efteråt var Wenger långt ifrån angelägen om att ta sin storstjärna i försvar, när en reporter föreslog att Alexis åtminstone gjort en bra insats.
Med fyra förluster på de sex senaste matcherna, en såpopera över Wengers framtid i klubben han tränat sedan 1996 och med de två främsta spelarna på väg bort med utåtgående kontrakt är situationen i Arsenal långt ifrån ultimat, när kampen om en Champions League-plats kommer bli knallhård under slutfasen av säsongen.
The true warrior fights not because he hates the ones in front of him, but because he loves those behind him. Let’s go Gunners. The only failure is not trying.”, postade Alexis på Instagram, som en twist på ett berömt GK Chesterton-citat.
Frågan är om Alexis älskar Arsenal tillräckligt mycket för att stanna i klubben även över nästa säsong. Just nu känns det som att det mesta pekar på en flytt annorstädes. Skulle Alexis lämna skulle det bara vara ytterligare ett bevis på vad som slagits fast många gånger om de senaste åren: Att trots all stabilitet och kontroll som Arsène Wenger bidrar med så är Arsenal en klubb som står och stampar utan att komma framåt.
Arsenal har inte gjort några egentliga framsteg på snart ett decennium och historien återupprepar sig år efter år, utan att några steg tas. Nu ser Alexis Sánchez, och kanske även Mesut Özil, ut att gå i Cesc Fábregas och Robin van Persies fotspår och lämna Arsenal utan att ha tagit varken sin egen karriär eller klubben framåt. Att lämna Arsène Wenger efter tjugo år av förutsägbar stabilitet är ett läskigt steg. Men kanske är det dags för Arsenal att ta en risk?
Jag tänker i alla fall avsluta det här halvröriga blogginlägget med en summering över Arsenals resultat på bortaplan mot övriga topp sex-lag sedan säsongen 2012/13.
WDLLLLLLWLLDWLDLDLDDL
Segrar: 3, Gjorda mål: 26, Insläppta mål: 47
@Jimmyewertsson
