Han var Real Madrid-talangen som mobbades bort från klubben och i stället började blöda för de rödvita grannarna. Spaniens U21-lagkapten Saúl Ñíguez, som enligt Diego Simeone har allt som krävs för att bli världens bästa mittfältare, har sprintat ut på den internationella fotbollsscenen - men det har inte varit en bedrift utan svårigheter. ”Jag har riskerat min hälsa för att försvara de här färgerna, för att fullfölja min dröm”, berättar han.
Det finns nog få fotbollsklubbar i eliten som är tuffare att spela för än Atlético Madrid, både fysiskt och mentalt. Diego Simeone nöjer sig aldrig med några som helst halvmesyrer och kräver fullständig hängivelse från sina spelare. De ska vara villiga att offra blod, svett och tårar för de rödvita färgerna. Och just det där med blod tycks unge Saúl Ñíguez tagit lite väl bokstavligt.
I en intervju med tv-kanalen Mega förra helgen gick Saúl ut och öppenhjärtigt berättade om vilka problem han tvingats möta de senaste två åren, samtidigt som han slagit igenom på den allra högsta nivån.
- De två senaste åren har jag spelat med en kateter. Jag pissade blod efter varje träningspass och varje match, och det var väldigt obekvämt. Jag riskerade min hälsa för att försvara de här färgerna, för att fullfölja min dröm. Jag satte min hälsa på spel, enbart driven av viljan att spela a-lagsfotboll för Atleti, berättade han.
I en fotbollsvärld där förändring och utveckling ofta är en långsam process, både på planen och i fotbollsklimatet i stort, är det få spelare som vågar visa svaghet. Darren Fletcher gjorde det när han gick ut och berättade om sjukdomen som nära på avslutade hans karriär. När Saúl nu gick ut och berättade om sina besvär togs det emot av överraskning, dels över hans mod att blotta sin sårbarhet men framför allt för att han lyckats slå igenom på den allra högsta nivån samtidigt som han brottats med sådana svårigheter.
Redan under en lånesejour med Rayo Vallecano säsongen 2013/14 uppstod Saúls problem med njurarna. Men det var under Champions League-åttondelsfinalen mot Bayer Leverkusen för drygt två år sedan, i en duell med knallhårde Kyriakos Papadopoulos, som skadan - njurhematom - uppstod och som han lidit av sedan dess.
Saúl beskriver sig själv som en krigare och när man inser vad han genomgått de senaste två åren, när han brottats med njurproblem samtidigt som han parallellt försökt slå sig in i ett av världens bästa fotbollslag, är det svårt att säga emot. 22-åringen har tagits emot med öppna armar av Atlético Madrid-supportrarna och på många sätt blivit ansiktet utåt för den fotboll som ”Cholo” Simeone förordar, där teknisk excellens blandas med den intensitet, kollektivism och kampanda som symboliserat Los Colchoneros framgångar de senaste åren.
När Atlético Madrid i tisdags tog sig vidare till Champions League-semifinal - än en gång - var det Saúl som klev fram och gjorde målet som i praktiken dödade kvartsfinalmötet med Leicester City. Och han verkar trivas med att spela avgörande roller i just Champions League. I fjol visade han upp sig på allvar för den breda fotbollspubliken när han sänkte Bayern München med ett makalöst solomål i semifinalen. Men det är inte genom mål- och poängproduktion (han har bara gjort sex mål och en assist den här säsongen) som Saúl gjort sig till en nyckelspelare i Simeones bygge. Det är hans mångsidighet, arbetsvilja och smartness som gjort honom till en perfekt Simeone-spelare. En tekniskt begåvad spelare som inser att det alltid är allra viktigast att vinna, oavsett hur det går till. Och enligt argentinaren så kan 22-åringen gå hur långt som helst.
- Saúl har allt som krävs för att bli en av de absolut bästa mittfältarna i världen. Han kan skjuta, passa har rytmen i sig och spelar med ett klokt huvud, säger han.
För en dryg månad sedan satt jag på Stadio Olimpico och bevittnade när Italiens U21-landslag tog emot Spaniens dito. Jag imponerades av Roma-produkten Lorenzo Pellegrini, nu i Sassuolo, och såg Denis Suárez och Marcos Asensio trippa runt med kvicka och tekniska fötter. Men den som verkligen tilldrog sig min blick var Spaniens lagkapten, Saúl. Även omringad av supertalanger stod han ut som planens allra mest mogna aktör när han stillsamt dominerade från sin mittfältsposition och även gjorde matchens första mål. Saúl har redan börjat ryktas bort från Atlético Madrid, som dock lär hoppas kunna hålla i mittfältstalangen ett tag till. Men om historien tett sig lite annorlunda hade kanske Saúl Ñíguez aldrig hamnat i den rödvita delen av Madrid.
Saúl, som växte upp i Elche, inledde nämligen sin fotbollsbana i Real Madrids akademi och om saker och ting gått vägen där hade han kunnat springa runt i den vita tröjan i stället. Men Saúl lämnade Real Madrid efter att ha blivit mobbad i ungdomslaget.
- Det hände saker utanför fotbollen. Själva fotbollen gick bra, men det var sakerna utanför fotbollen som inte gjorde det ohållbart för en elva- eller tolvåring att vara kvar. De stal mina skor och mat och jag blev avstängd från Valdebebas (Real Madrids träningsanläggning) i två veckor för saker jag inte hade gjort. De skickade ett brev till tränaren och sa att det var jag som skrivit det, men det var verkligen inte jag, berättar han för El Mundo Deportivo.
Saúl har varit fåordig med vad som egentligen inträffade där i Real Madrid. Men klart är i alla fall att mobbningen blev för mycket för honom, och att han lämnade. Atleti-supportrarna kunde knappast vara lyckligare över det. Han har kämpat sig fram genom ungdomsleden och fick sitt absoluta genombrott under fjolårssäsongen. I år har han varit gjuten i Simeones startelva och spelat en viktig roll oavsett vilken position ”Cholo” valt att använda hans mångsidighet på. I åttondelsfinalen sänkte han Bayer Leverkusen med ett oerhört vackert mål, som i mångt och mycket påminde om hans sensationella solomål mot Pep Guardiolas Bayern München i fjol, och i kvartsfinalen klev han fram och spelade en avgörande roll än en gång.
Alltid tillförlitlig och ofta avgörande när det gäller. Trots svårigheterna han stött på har Saúl Ñíguez redan kommit långt under sina 22-åriga liv. Fortsätter han sin utvecklingskurva kommer flyttryktena knappast att avta, men än så länge är Saúl fast inställd på att leda Atlético Madrid till Champions League-final för tredje gången på fyra år. Diego Simeone lär njuta av att ha en så talangfull spelare, som bokstavligt talat är villig att blöda för de rödvita färgerna, att tillgå.