De senaste åren har vi blivit vana med att inte ens behöva uppmärksamma toppstriden i Ligue 1. Den har ju faktiskt ändå inte riktigt existerat sedan Zlatan Ibrahimovic, Nasser Al-Khelaifi och Qatar Sports Investment klev in i Paris. Men den här hösten har ljumma vindar blåst från den franska Rivieran, där Nice och Monaco gjort saker och ting intressanta i toppen.
Det händer spännande saker på Côte d'Azur. 16 omgångar in i Ligue 1-säsongen är det inte Paris Saint-Germain som toppar. PSG är faktiskt inte ens tvåa. Höstsäsongens sensationslag i Frankrike har utan tvekan varit Nice som med blott en förlust och ligans främsta defensiva statistik införskaffat sig en trepoängsledning före grannen Monaco.
Att Nice går så fenomenalt bra är anmärkningsvärt av så många anledningar. Laget har förvisso tagit stora kliv sedan fastighetsmogulen Jean-Pierre Rivere klev in och köpte majoriteten i klubben 2011, men att Les Aiglons skulle kunna ta ytterligare kliv efter fjolårets framgångsrika säsong var oväntat. Nice som stad är inte densamma efter det fruktansvärda terrorbrottet på Promenade des Anglais i mitten av juli, och även fotbollsklubben genomgick en transformation under sommaren.
Claude Puel gjorde i fjol Nice till Ligue 1:s kanske allra mest sevärda lag med en charmant 4-4-2-uppställning med diamantformation på mitten. Hatem Ben Arfa var lysande och Nice tog sig ut i Europa genom en imponerande fjärdeplats. Under sommaren lämnade dock Puel för Southampton, och nyckelspelare efter nyckelspelare lämnade. Ben Arfa, Valère Germain, Jérémy Pied och Nampalys Mendy försvann allihop.
Så många tunga tapp hade kunnat få vilket lag som helst att rasa i tabellen, men Nice har på kort tid lyckats få ihop vad som faktiskt är ett ännu mer slagkraftigt lag. Den viktigaste rekryteringen skedde på tränarsidan, där Nice styrelse tidigt pekade ut den schweiziske fotbollsprofessorn Lucien Favre som huvudmål. Favre och Puel har likheter i sättet de lägger fokus vid varje liten detalj och deras vilja att satsa på unga och utvecklingsbara spelare. Med Favre på plats började sommarbygget. Och på kort tid har schweizaren lyckats få ihop ett imponerande slagkraftigt lag. Brasseförsvararen Dante och Younes Belhanda, som förvisso bara är 26 men som har tillskansat sig gott om erfarenhet under sina år, står för rutinen i ett lag som annars är smockfullt av talangfulla ynglingar som Wylan Cyprien, Dalbert Henrique, Arnaud Lusamba, Alassane Pléa, Vincent Koziello och supertalangen från egna akademin, 17-årige Malang Sarr. Lägg därtill jokern Mario Balotelli, som sett som pånyttfödd ut och gjort sex mål på lika många ligamatcher innan skador satte käppar i hjulet för honom.
Under Favre har Nice börjat spela en dominant och bollinnehavsinriktad fotboll som så här långt under säsongen fungerat alldeles utmärkt. Med Dante som defensiv kugge har Nice försvar varit ligans främsta med endast tio insläppta mål så här långt och offensivt finns flera intressanta alternativ.
I helgen ställs Nice mot PSG i vad som få pekat ut som en genuin toppmatch inför säsongen. Men PSG har haft stora problem under säsongen och Unai Emery, som ersatte Laurent Blanc i somras, har ännu inte fått laget att riktigt spela efter hans lyra. Emery är en vitt skild tränare från Blanc, som föredrog en bollinnehavsinriktad fotboll till skillnad från baskens mer direkta och raka stil, och varje gång PSG sett ut att slutligen få saker och ting att falla på plats med ett par bra insatser så har den positiva resultatraden avbrutits abrupt av något riktigt bottennapp. PSG kliver in i det här toppmötet med en svag Champions League-insats, där man behövde en stopptidskvittering från Ángel di María för att ordna en poäng hemma mot Ludogorets, och en 0-3-förnedring mot Montpellier i ryggen. Emery behöver verkligen en seger, även om ägaren Nasser Al-Khelaifi uttryckte sitt stöd för tränaren i veckan, och det har varit anmärkningsvärt hur ledarlöst PSG sett ut sedan Zlatan Ibrahimovic lämnade för Manchester United i somras. En förlust i toppmötet på Parc des Princes skulle hur som helst sätta ordentlig press på Unai Emery.
Lugnare är det dock för Leonardo Jardim i furstendömet. Jardim har under de senaste säsongerna gjort sig känd som en metikulöst noggrann tränare som är oerhört skicklig på att organisera sitt lag i försvarsspelet och se till att matcherna går enligt hans vilja. Den här säsongen är det dock en helt annan visa än vi blivit vana med. Monaco formligen öser in mål. På 16 matcher har monegaskerna redan gjort smått vansinniga 49 mål - hela 19 fler än både Nice och PSG mäktat med under samma tid.
Portugisen Jardim har släppt på alla de defensiva tyglar han tidigare höll så hårt i och har inlett en offensiv revolution i Monaco. Kamil Glik ger defensiv stabilitet och tillskottet av Djibril Sidibe, som kom från Lille och som imponerat så mycket att han tagit en plats i franska landslaget, har inneburit att den fantastiske Fabinho kunnat ta klivet upp på det centrala mittfältet. Talangfulle Bernardo Silva har varit magnifik i sin offensiva mittfältsroll och till och med Radamel Falcao, som har sett hopplöst slut ut de senaste säsongerna, har börjat göra mål.
Hela 13 spelare har bidragit till Monacos 49 gjorda mål – varav Falcao och Guido Carillo är bäst med sju mål vardera – och för ett lag som tidigare kritiserats för att vara ”tråkiga och förutsägbara” är transformationen enorm. Monaco är unga, offensiva och underhållande – dessutom är de jäkligt bra också.
Ligue 1 har dominerats av PSG de senaste säsongerna och med mycket kvar av säsongen är det långt ifrån otänkbart att PSG – som har den överlägset bästa truppen – kommer sluta som segrare i slutändan. Men för tillfället kan vi kosta på oss att njuta av den friska brisen från Rivieran. Nice och Monaco har blåst liv i Ligue 1.
@Jimmyewertsson
