En svensk bragd och ett italienskt dunderfiasko. För första gången på 60 år misslyckas Italien med att nå ett VM-slutspel, stoppat av Janne Anderssons hopplockade rövargäng, och i stöveln råder apokalypsstämning. "Jag ber om ursäkt för resultatet, men inte för insatsen och det hårda arbetet", säger förbundskapten Gian Piero Ventura.
Det finns andra som kan och har uttryckt sig bättre om Sveriges prestation att ta sig till VM. Om hur ett heroiskt kval och en perfekt utförd hemmamatch på Friends Arena tillät Sverige att resa till Milano med sina VM-öden i egna händer. Om hur Sverige parkerade sitt låga 4-4-2-försvar på egen planhalva och frenetiskt kämpade för att freda Robin Olsens mål från överlägsna motståndare som inte riktigt kunde, inte riktigt förmådde få ut allt av sin kapacitet. Om hur Andreas Granqvist och Viktor Nilsson Lindelöf var försvarsjättarna som slog ifrån sig allt och hur Emil Forsbergs trygga fötter och kyliga huvud gav livsviktiga sekunders vila varje gång han kom i kontakt med bollen. Om hur Sverige slog världsstjärnor i Juventus, Milan, Roma, Lazio, Manchester United och Napoli med en Hull-nedvarvande Sebastian Larsson, Crotone-bänkade Marcus Rohdén och begränsade men heroiskt kämpande Seattle Sounders-mittbacken Gustav Svensson på mittfältet. När slutsignalen ljöd grät Granqvist, Mikel Lustig firade sönder studiobord och Janne Andersson gick runt och plockade skräp. Det Sverige åstadkommit är ingenting annat än en bragd och vad Janne Anderssons begränsat obegränsade landslag, det så välorganiserade och hårt arbetande kollektivet, kan uträtta i Ryssland ger anledning till entusiasm.
Men på andra sidan San Siro är det annat ljud i skällan. Italien har precis missat VM för första gången sedan 1958 och det råder apokalypsstämning i stöveln. Stämningen och frustrationen på San Siro skickades rakt ut genom tv-skärmarna. På andra sidan det här kvalmötet tackade Italiens veterangard för sig. Ingen mer Gianluigi Buffon, ingen mer Andrea Barzagli eller Daniele De Rossi och ingen mer Giorgio Chiellini. Mannen som är högst ansvarig för det, Gian Piero Ventura, vägrade dock lämna sin post, trots lynchstämningen som rådde.
- Jag ber om ursäkt för resultatet, men inte för insatsen och det hårda arbetet. Men jag inser att det är resultatet som är det viktigaste. Jag har inte sagt upp mig och jag har inte pratat med Presidenten ännu. Jag måste utvärdera en oändlighet av saker, men jag kommer att träffa Förbundet och diskutera det. Vi kommer att prata precis som vi alltid gjort, säger Ventura.
Ventura gjorde tre förändringar från mötet på Friends Arena, men han behöll 3-5-2-uppställningen som körde fast. Debutanten Jorginho - som Italien vrålat efter sedan den Brasilien-födde mittfältaren klivit fram som en absolut nyckelspelare i Maurizio Sarris skönspelande Napoli - lyckades med saker som Marco Verratti inte klarade av i första mötet. Han dikterade spel och drog upp passningstempo, men såg framför allt till att sätta bollar i djupled på Ciro Immobile bakom den svenska backlinjen. Manolo Gabbiadini var rörlig och kom ner och hämtade boll och Marco Parolos överbelastande löpningar från mittfältet ställde till besvär för Sverige inledningsvis. Italien löpte, kämpade och ville, men de kunde inte. När den svenska defensiven stod fast vände sig Ventura till Andrea Belotti, Stephan El Sharaawy och Federico Bernardeschi, men kvar på bänken satt deras bästa offensiva spelare på att med fantasi, flinka fötter och kombinationsspel lirka upp ett låst försvar: Lorenzo Insigne. I italiensk press har det ryktats om en sammandrabbning mellan Ventura och veteranspelare i laget, som velat att Napoli-stjärnan från start, och en situation fångades av tv-kamerorna i andra halvlek när Daniele De Rossi vägrade värma upp. "Vad fan ska jag in och göra? Vi behöver inte spela oavgjort, vi behöver vinna", samtidigt som han pekade på Insigne som försynt satt med puffig jacka på en kylväska och tittade på.
- Vi brukar värma upp tre åt gången, sen byter vi efter fem minuter och skickar ut tre andra. jag sa bara i slutet av matchen att vi behövde vinna och att de borde skicka ut de offensiva spelarna, och så pekade jag på Insigne. Det kanske inte såg så bra ut och om jag förolämpat någon ber jag om ursäkt, sa De Rossi efteråt till Sky Italia.
Italia, questa è l'Apocalisse, dundrade Gazzetta dello Sport på efteråt. De skräder inte med orden, italienarna: Det här är apokalypsen. Den här tvåårsperioden under Ventura har varit direkt misslyckad och kontrasterna från hur Antonio Conte åstadkom betydligt mer med betydligt sämre lag i EM 2016 är skarpa. Det händer förstås att stora landslag missar stora turneringar, men... det ska ju inte gälla Italien. Italien är ju alltid där. på ett eller annat sätt.
Det kommer inte vara något Italien i VM i Ryssland 2018. Och det kommer inte längre vara någon Daniele De Rossi, Andrea Barzagli eller Giorgio Chiellini i Gli Azzurri i framtiden. Vi kommer heller aldrig se Italiens meste landslagsman dra på sig den italienska tröjan och knyta på sig lagkaptensbindeln. Efter 175 landskamer och 21 år som landslagsman avslutar Gianluigi Buffon sin landslagskarriär. Efteråt var han i tårar och hade svårt att få fram orden i tv-intervjuerna.
- Det är upprörande att min sista match avgörs med att vi inte kvalificerar oss för VM. Jag är så ledsen. Inte för min skull, men för Italiens. Vi misslyckades med något som skulle betyda så mycket. Det enda jag ångrar är att allt slutar så här. Skulden är lika delad mellan oss alla och det får inte finnas några syndabockar. Vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans, sa Buffon.
Det fanns en sekvens innan matchen ens startar som visar vad det är för människa som Italien förlorar. När hela San Siro buade under den svenska nationalsången stod Gianluigi Buffon och applåderade, som den gentleman han är. Han kommer att saknas något enormt. Det kommer De Rossi, Barzagli och Chiellini också. Gian Piero kommer omöjligt att få behålla sitt arbete efter det här massiva misslyckandet, men på andra sidan om det här VM-playoffet kommer Italien stå där med ett helt nytt Gli Azzurri.
- Det finns definitivt en framtid, vi har både stolthet och styrka. Vi är envisa och hårdhudade. Efter tuffa fall hittar vi alltid ett sätt att resa oss upp. Många av de här grabbarna är talangfulla, inklusive Gianluigi Donnarrumma och Mattia Perin. Jag önskar dem all lycka, säger Buffon.
För första gången sedan 1958 får vi ett fotbolls-VM utan Italien. Apokalypsen är här. Vad väntar på andra sidan? Det återstår att se. Sverige? Äh, det där får de lösa. Vi ska ju till Ryssland.
@Jimmyewertsson
