Supportrarna höll andan. Klubben jobbade hårt på övergångsfronten och det spekulerades vitt och brett om miljardbelopp för att säkra en offensiv spelare att ackompanjera Lionel Messi och Luis Suárez. Fansen väntade otåligt på nyheter om Ousmané Dembélé och Philippe Coutinho. In kom en tidigare Tottenham-flopp från Kina.
Transfersommaren har varit minst sagt frustrerande för Barcelona. Den inleddes med en fruktlös jakt på Hector Bellerín, där man fick nöja sig med duktige - men relativt dyra - Nelson Semedo. Gapet upp till Real Madrid, som vann både liga och Champions League i fjol, ska minskas på ett eller annat sätt, men nye managern Ernesto Valverde har inte fått de bästa förutsättningarna för att förbättra och förstärka sin trupp. Nyligen chockades Barcelona av nyheten att Neymar, storstjärnan som skulle axla Lionel Messis mantel, lämnar för Paris Saint-Germain, som betalade brassens utköpsklausul, och plötsligt förändrades läget från prekärt till akut. Det var rätt och slätt en total katastrof, både politiskt och spelmässig, för katalanerna.
De senaste dagarna har tidningarna fyllts till bredden med rykten om hur Barcelona ska ersätta Neymar med Philippe Coutinho och Ousmané Dembélé, men både Liverpool och Borussia Dortmund håller hårt i sina båda guldklimpar, trots att desperata Barcelona-bossar viftar med feta pengabuntar framför deras näsor.
När Barcelona igår presenterade ett efterlängtat nyförvärv var det inte någon av spelarna som supportrarna hoppats på som säkrades, utan en 29-årig brasiliansk mittfältare från Kina som fortfarande hånas över sina misslyckade säsonger i Tottenham.
Vi kan lika gärna vara ärliga: Paulinho var en dunderflopp i Tottenham. Den dynamiske tvåvägsmittfältaren anlände till White Hart Lane som ett rekordnyförvärv från Corinthians efter en strålande prestation i Confederations Cup och förhoppningarna var skyhöga. Men Paulinho anpassade sig aldrig till den engelska fotbollen och tränarscirkusen i Spurs hjälpte inte heller. André Villas-Boas, som värvade honom, blev inte långvarig och interimtränaren Tim Sherwood visade inget större förtroende för honom. När Mauricio Pochettino sedan tog över föredrog han att lägga sin tillit i Mousa Dembélé, Christian Eriksen, Ryan Mason och Nabil Bentaleb. Efter en säsong med blott tre starter skeppades Paulinho iväg till Kina - platsen dit pengakåta och ambitionslösa fotbollsstjärnor på dekis kommer för att spela av karriärens sista år.
För Paulinho representerade dock flytten en vändning och en nytändning efter de tunga åren i England. Han kom till en tränare som uppskattade honom enormt - Luiz Felipe Scolari var mannen som tog ut honom till 2014 års fotbolls-VM - och även om pengarna förstås var huvudmotivationen till Kina-flytten så började han hitta tillbaka till formen. Prestationerna för Guangzhou Evergrande förde Paulinho hela vägen tillbaka till den brasilianska landslagstruppen, och sedermera även till startelvan. Sedan Tite, som coachade Paulinho under mittfältarens mest framträdande år i Corinthians, tog över förbundskaptensrollen har Paulinho fått en given roll i laget och gjort ett strålande jobb. När Brasilien imponerat så stort i VM-kvalet till Ryssland 2018 har Paulinho startat sju av åtta matcher - som alla slutade med seger och den enda matchen han missade var på grund av avstängning.
- Paulinho var inte med i landslagstruppen, men han kämpade sig tillbaka. Det är därför jag är stolt över den kinesiska superligan. Det är helt fel att säga att Kina är en liga spelare kommer till för att avsluta sina karriärer. Ligan har visat sig vara tävlingsinriktad och att den har kapaciteten att ge spelarna möjlighet att börja spela för sina landslag igen, sa Scolari i våras.
Citatet ska förstås tas med en nypa salt men även André Villas-Boas, som coachar Shanghai SIPG, har uttryckt att Barcelonas köp av Paulinho är bra för den kinesiska fotbollen och ett tecken på att även europeiska toppklubbar har koll på fotbollen som spelas där. Även om ligan blivit bättre i takt med alla utländska influenser så är det fortfarande pengarna som styr. Och i fallet Paulinho är det förmodligen mer prestationerna i landslaget - där han fått chansen på grund av kopplingen till Tite - som gjort att Barcelona fått upp ögonen för honom. Det spekuleras även i huruvida Barcelonas president Josep María Bartomeu affärer på den asiatiska marknaden, som indirekt kopplas samman med just Guangzhou Evergrande, ska ha en del att göra med värvningen.
Men är en 29-årig tvåvägsspelare för 40 miljoner euro spelaren Barcelona behöver för att lyfta? Nja. Han är en betydligt bättre spelare än folk ger honom cred för, men jag har svårt att se honom som spelaren som förbättrar vad som var Barcelonas kanske största problemområde under fjolårssäsongen. Mittfältskontrollen har varit det som utmärkt de stora Barcelona-lag vi haft nöjet att följa det senaste decenniet, där Andrés Iniesta, Xavi och Sergio Busquets dominerat matcher på högsta nivå. Under sista året med Luis Enrique var den mittfältsbalansen som bortblåst, Busquets stod inte riktigt att känna igen och Barcelona hittade allt som oftast rakare vägar fram till anfallstrion med Neymar, Suárez och Messi än tidigare. Att få Barcelona att hitta tillbaka till grunderna som karaktäriserat klubben kommer bli en utmaning för Ernesto Valverde - om det är den vägen han vill gå. Paulinho kommer kunna vara nyttig, men han kommer inte råda bot på de problemen.
Värvningen är dock intressant ur en annan synpunkt, nämligen sett till de mittfältsprofilerna som Barcelona riktat in sig på under sommaren. Paulinho är en energisk tvåvägsspelare som är skicklig på att ta sig in i boxen vid rätt tillfällen, men att han anländer till Katalonien är bara ett resultat av att man misslyckats med att värva andra spelare. Huvudmålet under sommaren var förstås Marco Verratti, den flinkfotade passningsvirtuosen med temperament som en ilsken tonåring, men PSG vägrade sälja italienaren trots idoga försök från Barcelonas sida. Övriga spelare som man länkats med är Jean Michael Seri, Lucas Lima och Roberto Soriano, vilket knappast vittnar om någon röd tråd i Barcelonas mittfältsjakt.
Just det är mitt största problem med dagens Barcelona. Jag har skrivit kritiskt om det tidigare, hur klubben övergett sina ideal och fumlar i mörkret efter en väg framåt med en aningslös klubbledning i spetsen. La Masia spottar inte ut talanger som förr och de som kommer fram tas inte om hand, samtidigt som värvning efter värvning floppar trots dyra investeringar. Att Paulinho värvas in måste höja ett och annat ögonbryn hos spelare som Rafinha, Sergi Roberto, Denis Suárez och Carles Aleña. Jakten på Klubbledningen är kraftigt kritiserad för tillfället, och har varit det en längre tid, men när ligasäsongen nu till helgen drar igång ser Barcelona inte ett dugg starkare ut än i fjol, när man ändå inte kom riktigt nära att rå på Real Madrid. Klubbledningen har stirrat sig blint på titlar och tappat det som gjorde klubben speciell, både som fotbollslag, samhällsinstitution och politiskt sett, och den röda tråden står inte att längre att finna.
De kommande veckorna kommer bli oerhört intressanta att följa. Barcelona har ett stort jobb att göra för att ge Ernesto Valverde möjligheterna att få Blaugrana att på allvar utmana Real Madrid. Paulinho är en betydligt bättre spelare än hans rykte och hånskratten från de brittiska öarna vittnar om, men han är knappast mannen som löser Barcelonas problem.
@Jimmyewertsson
