Neymar som politisk propagandapojke

Bild från Bildbyrån

Neymar som politisk propagandapojke

Att spela andrafiolen bakom Lionel Messi fungerade inte längre för fotbollens kanske största affischnamn och Neymar blir nu med råge fotbollsvärldens dyraste spelare när Paris Saint-Germain betalar 222 miljoner euro för att lösa ut brassestjärnan. Det är en övergång fylld av girighet, både sett till pengar, status och ära, och ett smutsigt politiskt propagandamaskineri som lämnar en bitter eftersmak.

De har ju egentligen aldrig hymlat om det.

- Han är min son, men han är också ett företag och jag är dess President, har Neymar Sr tidigare berättat.

Hans son, Neymar Jr, råkar vara en utomordentligt talangfull fotbollsspelare. Den gångna säsongen var förvisso inte riktigt lika framgångsrik som de tidigare i Barcelona, men 13 mål och 11 assist i La Liga är ingenting att skämmas för och när det gällde som mest, som i den makalösa Champions League-comebacken mot PSG, var Neymar också som bäst. Men det var väldigt länge sedan Neymar var enbart en fotbollsspelare, om han ens någonsin varit det. Hans far har ända sedan Neymars utomordentliga talang upptäcktes i Brasilien sett till att dra så mycket ekonomisk vinning som det bara är möjligt av den.

Själv var han en halvtaskig amatörfotbollsspelare som arbetade som mekaniker och allt-i-allo innan han tog kommandot över sin unga sons ekonomi och blev så förmögen att självaste Crassus, den gamle romerske triumviraten, hade blivit avundsjuk. En av anledningarna till att övergången dragit ut på tiden har varit att Neymar Sr väntat till den 31 juli för att kunna hämta ut den lojalitetsbonus klubben är skyldig honom efter kontraktsförlängningen i fjol, vilket nu lär bli en utdragen process där Barça vägrar betala ut summan i sin helhet. The Sun gjorde tidigare i dag en grej om att Neymar Sr tjänat mer än Lionel Messi sedan hans son värvades till Barcelona och även om jag inte skulle ta gift på de ekonomiska uppgifterna från den tvivelaktiga skvallerblaskan så kan vi utan vidare konstatera att Neymar Sr visat sig vara skicklig när det kommer till fotbollsförhandlingar - och att han tjänat enorma pengar på sonens talang.

- Neymars far har inte en enda gång betalat för en kaffe. Jag fick betala för de 200 kopparna vi tagit tillsammans. Men han hade aldrig dåligt med pengar och spelarens senaste kontrakt inkluderade flygbiljetter i första klass för att kunna se alla Santos bortamatcher. Han drar nytta och utnyttjar allt, han tänker bara på pengar. Neymar Junior är en bra grabb, vi hade alltid en bra relation. Jag trodde Neymar Senior var en vän, men om jag idag skulle se honom framför min bil skulle jag inte stampa på bromspedalen, jag hade ökat farten, berättade Luis Álvaro da Oliveira Ribeiro, den forne presidenten i Santos, för ESPN Brasil för ett par år sedan.

När Neymar nu flyttar till Paris och blir världens dyraste fotbollsspelare när PSG betalar utköpsklausulen på 222 miljoner euro - ungefär 2,13 miljarder kronor, eller två Paul Pogba, eller 3670 stycken Séamus Coleman (och vem skulle inte vilja ha 3670 stycken Séamus Coleman?) för att nästla honom ur Barcelonas grepp är det en övergång som handlar väldigt lite om det sportsliga. Neymar har bättre möjligheter att vinna Champions League i Barcelona och La Liga är utan tvekan en bättre liga än Ligue 1 är. Men Neymar har blivit 25 år gammal och han och hans far kände att de inte längre kunde stå kvar i Lionel Messis stora lilla skugga. Det är ett enormt hårt slag för Barcelona, både fotbollsmässigt och politiskt. Neymar var ju tänkt som efterträdaren till Messi och Suárez, den i MSN-trion som skulle kliva fram och bli världens främsta fotbollsspelare när åldern greppade tag i de båda andra och när han förra året signerade ett nytt kontrakt till 2021, efter att han redan då haft kontakt med PSG, trodde Barcelona att de hade sin guldklimp i säkert förvar med den gigantiska övergångsklausulen på 222 miljoner euro som en stor stopp-skylt för att skrämma bort möjliga intressenter. Så blev det inte.

Spekulationerna som stegrats de senaste veckorna fick en slutgiltig bekräftelse i morse när Neymar återvände till Barcelona efter en sponsortripp i Kina, bara för att spendera trekvart på träningsanläggningen för att ta farväl till sina lagkamrater. Först kom ett kort meddelande om att Ernesto Valverde gett Neymar tillstånd om att hoppa över träningen och strax därefter kom det offentliga uttalandet. ”Spelaren Neymar Jr, i sällskap med hans far och agent, har denna morgon informerat Barcelona om hans beslut att lämna klubben. Klubben har informerat dem om att utköpsklausulen på hans befintliga kontrakt, som sedan 1 juli uppgår till 222 miljoner euro, måste betalas i sin helhet”, löd uttalandet.

Värvningen är ett monstruöst styrkebesked från PSG:s sida. Fjolårssäsongen var ett kapitalt misslyckande, när Monaco snuvade dem på ligatiteln, som inte har råd att upprepas och den här värvningen är lika mycket ett tecken på klubbens ambitioner som det är ett gigantiskt långfinger i ansiktet på allt vad Financial Fair Play heter. Det här är något helt annat än när PSG, som förstås indirekt ägs och finansieras av Qatar, klev fram som en av de tyngsta aktörerna på transfermarknaden genom att roffa åt sig talangfulle Marco Verratti framför storklubbarnas ögon, när man värvade Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva från ett Milan på dekis eller betalade dyrt för Manchester United-floppen Ángel di María. Nu krossar PSG transferrekordet med det dubbla för den ur marknadsföringssynpunkt starkast lysande fotbollsstjärnan. Neymar kommer ge PSG stjärnglans och han kommer kunna tjäna stora pengar till klubben, men även om PSG säljer ett antal andra spelare under sommaren kommer det bli vansinnigt intressant att se hur man undviker FFP-sanktioner för mastodontvärvningen.

Kopplingen till Qatar är dock ytterst beklagansvärd. Neymar lämnar Barcelona - som förvisso också tills nyligen varit sponsrat av just Qatar - för att bli posterpojke för en nation som bojkottas såväl ekonomiskt som diplomatiskt av sina grannländer för att ha finansierat och gett stöd åt terrorism. Det ryktas också om att en del i övergången kommer innebära att Neymar blir det stora affischnamnet för VM i Qatar 2022, som kritiserats så hårt. Nästa steg för Företaget Neymar AB är alltså att bli politisk propagandamaskin för Qatar. Men hey, ett företag måste ju alltid expandera till nya marknader oavsett om det handlar om att skjuta eventuella moraliska dilemman åt sidan, eller hur?

Det här är som sagt en övergång som har väldigt lite med det fotbollsmässiga att göra. För mig är det ytterligare ett slag i ansiktet från en sedan länge distanserad och frånvänd fotbollsvärld som bara fortsätter att glida längre och längre bort. Neymar får ta klivet ut ur Lionel Messis skugga och bli huvudpersonen i PSG, men argumenten om att han och alla andra fått anpassa sig och offra sig efter Messi i Barcelona köper jag inte. Visst, han har inte den centrala rollen som i Brasilien, och som vänsterytter kommer ett defensivt ansvar. Men det är också Messis roll som har förändrats, när han flyttats ut till höger i en mer playmaker-roll för att servera Neymar och Suárez. Under sina säsonger i Barcelona vann Neymar precis allt och hans statistik är imponerande: 186 matcher, 105 mål, 59 assist, 8 titlar, 1 trippel. I PSG kommer han få precis den roll han själv önskar, han kommer kunna vara precis hur bra som helst och han kommer mycket väl kunna vinna Ballon d’Or där i framtiden.

Men för mig är det här mest en mastodontövergång som fyller mig med avsmak.