Det fanns få saker som fascinerade Medeltidens alkemister så mycket som jakten på De Vises sten. Det mytomspunna ämnet som skulle förvandla oädla metaller till guld. Trots idoga försök av giriga vetenskapsmän resulterade de otaliga experimenten varken i guld eller evigt liv, men i den spanska södern finns en man som gjort sig ett namn genom att göra guld av gråsten.
Som spelare var Ramón Rodríguez Verdejo, eller Monchi som han är mer känd som, ingenting spektakulärt. Efter att ha spenderat större delen av 90-talet som målvaktsreserv till Juan Carlos Unzué lade han 1999 målvaktsvantarna på hyllan för att i stället anta utmaningen att som sportchef guida ett nyligen nedflyttat Sevilla med enorma ekonomiska besvär tillbaka till La Liga. 16 år senare har Sevilla vunnit tre raka Europa League-titlar och för ett par timmar i söndags toppade Los Rojiblancos La Liga, efter 1-0-segern mot Atlético Madrid, innan Real Madrid klev förbi.
De senaste årens framgångar hade varit anmärkningsvärda för de flesta lag, men bedriften görs så mycket större av det faktum att Sevilla varje sommar tvingas riva upp och bygga om när klubben länsas på stjärnspelare av mer resursstarka klubbar. 2014 sålde Sevilla Álvaro Negredo, Jesús Navas, Geoffrey Kondogbia och Gary Medel. 2015 lämnade Ivan Rakitic, Federico Fazio och Alberto Moreno; och i fjol styde Carlos Bacca, Aleix Vidal och Iago Aspas sin kosa annorstädes. Spelare som värvades för spottstyver såldes för miljardbelopp.
- Det är inte samma trauma längre. När Álvaro Negredo lämnade trodde man det var slutet på världen, men då kom Bacca. Sen lämnade han, och då kommer Gameiro och visar vad han kan, förklarade Monchi i en lång intervju med The Guardians Sid Lowe inför Europa League-finalen mot Liverpool i våras.
Kevin Gameiro? Han lämnade han också. Precis som Grzegorz Krychowiak, Éver Banega, Fernando Llorente och Ciro Immobile gjorde i somras. Dessutom lämnade succétränaren Unaí Emery, som lett Sevilla till de senaste årens Europa League-triumfer.
Monchi själv var också på väg att bege sig annorstädes och i juni lämnade 43-åringen in en begäran om att få lämna klubben. Den avslog Sevilla omedelbart.
- Jag bad inte om att få lämna för att jag hade 15 olika bud på bordet, utan för att jag ville försvinna en tid och bara ta det lugnt. Jag började inse att jag inte var rätt mentalt. Förlusterna mot Espanyol, Athletic Club och Granada orsakade mig mer smärta än jag kände glädje över Europa League-titeln i Basel. Jag är fullt hängiven jobbet, men skäms över att ha gjort människor besvikna, sa Monchi till Sevillas officiella hemsida när det satts punkt för ryktena.
I stället började Monchi göra vad Monchi gör. Han började rekrytera och bygga om, att ersätta flyktat guld med ny gråsten att omvandla.
Elva nya spelare kom in i somras. Franco Vázquez, Joaquín Correa, Wissam Ben Yedder, Pablo Sarabia, Hiroshi Kiyotake, Gabriel Mercado och forna supertalangen Ganso värvades, samtidigt som Luciano Vietto, Matías Kranevitter, Salvatore Sirigu och Samir Nasri lånades in. Den viktigaste värvningen skedde dock på ledarsidan.
Det är inte enkelt att ersätta Unai Emery. Basken fick inte tillräcklig uppskattning i Valencia, där han fick lämna trots att han säsong efter säsong ledde Los Ché till tredjeplatsen i ligan, men ingen kunde ifrågasätta Emerys passion och hängivelse till jobbet. Ingen uttrycker det så väl som Sevilla-fienden Joaquín, nu åter i rivalen Real Betis.
- Emery visade så många videoklipp att jag fick slut på popcorn. Han är besatt av fotboll, det är praktiskt taget en sjukdom. Han är en av de bästa tränarna jag någonsin haft. Jag arbetade med honom i tre år… Jag kunde inte stå ut med ett fjärde, sa han.
I Sevilla kom Emery mer till rätta och framgångarna kom därefter. När han valde att hoppa på PSG-projektet ställdes Monchi inför svårigheten att hitta en likvärdig ersättare. Valet föll på Chiles Jorge Sampaoli, assisterad av högt skattade Juan Manuel Lillo, som är mest känd för sin koppling till Pep Guardiola, som kallar Lillo för hans mentor och den bäste tränare han någonsin haft.
Precis som Emery är Sampaoli känd för sin noggrannhet när det gäller att scouta motståndarna, men i övrigt är likheterna få. Emerys Sevilla var ett kontringsinriktat lag som snittade strax över 50 procent i bollinnehav under alla hans säsonger i Andalusien. Sampaoli bygger sin fotbollsfilosofi efter bielsiska ideal, där man strävar efter att dominera matchbilder med en hög bollinnehavsandel, stor rörlighet och en hög, hög press.
Sampaoli är uppvuxen i Casilda i Argentina, knappa fem mil från Rosario, där Marcelo Bielsa föddes. Precis som sin läromästare började han karriären i Newell's Old Boys, där Sampaoli fick känna på a-lagsspel innan en dubbel benfraktur satte stopp för karriären redan vid 19 års ålder. Det var då Sampaoli beslutade sig för att ta sig an coachingrollen.
Sampaoli coachade flertalet lag i Argentina, Peru, Ecuador och Chile innan en ytterst framgångsrik sejour med Universidad de Chile, där han ledde La U till att bli första chilenska lag att vinna en kontinental titel på 20 år i och med triumfen i 2011 års Copa Sudamericana, gav honom chansen som förbundskapten för Chile - där Bielsa varit mellan 2007 och 2011.
Under Bielsa hade Chile varit det allra mest sevärda laget under VM 2010. Det var 3-3-1-3, hög press och framgångar och misslyckande om vartannat. Det var spännande. Och framför allt var det en identitet, som Chile tidigare saknat. Som vanligt när "El Loco" är inblandad kan det dock bara sluta på ett sätt. Bielsa rök ihop med landets fotbollsförbund och när den excentriske argentinaren inte får som han vill tar han hellre sitt pick och pack och flyttar vidare än anpassar sig efter andra.
Claudio Borghi ersatte och höll ut i ett och ett halvt år, innan dåliga resultat gav honom foten. Då vände sig Chile till Sampaoli, som precis skördat så stora framgångar med Universidad de Chile. Under Sampaoli fortsatte utvecklingen på det som Bielsa startat, som byggde vidare på samma grundprinciper med högt presspel, att spela sig ur trängda situationer genom att skapa numerära överlägen och passningstrianglar, och kvicka vertikala omställningar längs kanterna. Hela tiden med den skallige Sampaoli entusiastiskt pådrivande vid sidan om planen.
När Sampaoli lämnade gjorde han det som Chiles mest framgångsrika förbundskapten någonsin. Efter 99 långa års väntan ledde Sampaoli Chile till landets första titel när Argentina besegrades efter straffar i finalen av Copa América på hemmaplan. Men precis som så ofta för hans mentor Bielsa tog det slut med en dispyt med förbundet. Efter en kontraktstvist, då Sampaoli, efter Copa América-triumfen kritat på för fler år, träffades till slut en överenskommelse och Sampaoli, som kommit en lång väg från sina undanskymda år i de lägre ligorna i Argentina, kunde fästa sin blick mot Europa.
Så kom det sig att Jorge Sampaoli hamnade i Andalusien, med ett lag som än en gång satts ihop ånyo av sportchef Monchi, men med en vitt skild fotbollsfilosofi som på kort tid skulle implementeras utan att resultaten blev allt för lidande.
- Allt har förändrats. Tränaren, fotbollsfilosofin, spelstilen, metoderna... Vi försöker anpassa oss så snabbt som möjligt, eftersom tiden är knapp, konstaterade Daniel Carrico - en av få spelare som är kvar från Sevillas första Europa League-titel 2014 - inför säsongen.
Säsongen är nu ett par månader gammal, men trots alla nyheter i Sevilla har resultaten varit över förväntan. Los Rojiblancos vann sin första bortaseger på över 17 månader mot Leganés, och Sevilla har plockat lika många poäng som Juventus i en klurig Champions League-grupp. Trots de imponerande resultaten så har spelet inte flutit på klanderfritt och övergången till den fotbollen som Sampaoli förespråkar tar tid. Men i lördags stod Sevilla för säsongens klart bästa insats i hemmasegern, 1-0, mot ditintills obesegrade Atlético Madrid.
Sevilla dominerade matchbilden med ett tålmodigt uppbyggnadspel i sitt 3-4-3, där Steven N’Zonzi och Samir Nasri spelade en vital roll som de två centrala mittfältarna. Den storvuxne fransmannen upptog ofta en position framför trebackslinjen, samtidigt som Nasri tilläts en större frihet och rörlighet och ofta var den spelaren som drog igång anfallen, ofta från en position från den vänstra halvytan. Utan bollen var Sevilla, i sann Sampaoli-anda, oerhört aggressiva i strävan efter så snabb återerövring som möjligt genom en man-man-orienterad press som särskilt satte Gabi och Koke under luppen.
@Jimmyewertsson
