Tio år efter att han anlände från Gremio lämnar Lucas Leiva nu Liverpool som en adopterad scouser. Det har varit ett decennium fullt av toppar och dalar för den brasilianske mittfältaren, men där han lade den tunga inledningen bakom sig och vann fansens kärlek. Lucas kommer saknas i Liverpool.
Lucas Leiva är långt ifrån den mest skickliga fotbollsspelaren som sparkat boll på Anfield det senaste decenniet, men av många utländska importer som kommit och gått genom åren så är den ”obrasilanske” brassen Lucas en av de som Liverpool-fansen fattat bäst tycke för. Han har inte varit förstaval varken under Brendan Rodgers eller Jürgen Klopp, men med sina ledaregenskaper, osjälviskhet och popularitet i omklädningsrummet har Lucas varit en vital del i klubben.
- Varje spelare som kommer till Liverpool och söker efter en förebild att följa borde titta på Lucas Leiva. Han sätter standarden när det gäller professionalism och attityd och vad som krävs för att vara en Liverpool-spelare. I omklädningsrummet finns det ingen som är så respekterad och omtyckt, sa kapten Jordan Henderson efter vårens derby mot Everton.
På fotbollsplanen är han pålitlig som få, men när Lucas nu lämnar för Lazio till en summa av fem miljoner pund är det personen Lucas, snarare än fotbollsspelaren som hyllas unisont av lagkamraterna. Många pekar på vilken oerhört stor roll han spelat i omklädningsrummet och hur viktig han varit för att slussa in nya spelare i laget.
- Utifrån så framställs han ofta som en ”go-to person” för våra spelare från hans hemland, eller de som pratar spanska eller portugisiska som kommer hit. Men att säga så är att förminska honom. Det skrapar inte ens på ytan av hans inflytande. Jag kom från nordöst och hjälpen och stödet han gav mig inledningsvis, och fortfarande ger mig, är massivt. För Lucas spelar det ingen roll om du kommer från Runcorn eller Rio, han kommer alltid ta sig tid för dig och se till att erbjuda sin erfarenhet för att hjälpa individuella spelare eller laget närhelst det behövs, fortsätter Henderson.
Med tio år i klubben är Lucas den spelare som varit i Liverpool allra längst och sedan han anlände från Gremio under sommaren 2007 har han varit med om det mesta. Han var med under Rafa Benítez-eran, den problematiska tiden under Roy Hodgson och han vann sin enda titel i The Reds under legendaren Kenny Dalglish. Han var med och utmanade om Premier League-titeln under Brendan Rodgers och så nu, när Jürgen Klopp försöker få Liverpool att ta nästa steg. Henderson och övriga lagkamraters ord räcker för att inse hur populär och inflytelserik han varit i klubben, trots att han inte varit någon gjuten startspelare på ett par säsonger. Sedan många år åtnjuter han också fansens kärlek för sättet han omfamnat kulturen i Liverpool, både som stad och klubb. Supportrarna ser honom nästintill som en adopterad scouser och båda hans barn är födda i staden. Men historien såg ut att bli helt annorlunda under Lucas första tid i klubben.
Lucas anslöt från Gremio efter att Liverpool gjort det omöjliga och vunnit Champions League efter den galna finalen mot Milan. Förväntningarna var skyhöga och konkurrensen stenhård. Och i ärlighetens namn så presterade inte Lucas. I Gremio hade Lucas varit en box-till-box-spelare med oändlig energi, men i Liverpool fick han inte till det och självförtroendet tycktes som bortblåst. Supportrarna såg heller inte hans storhet och många ville ha bort honom. Kritiken blev hans ständiga följeslagare och i en match mot Fulham 2008 buades han ut av stora delar av Anfield-publiken. Då såg det inte ut att finnas någon som helst framtid för Lucas i klubben, särskilt med tanke på att han konkurrerade med spelare som Steven Gerrard, Xabi Alonso och Javier Mascherano.
Men Lucas gav inte upp. Han förändrade sin spelstil en aning och blev en mer renodlad defensiv mittfältare. Så sakteliga började han finna fotfästet i tillvaron på Merseyside och plötsligt vände allt. Supportrarna började uppskatta hans uppoffrande, osjälviska och energiska spelstil. Han fann sin roll i laget som spelaren som alltid fanns där att lägga sin tillit till, och vars viktigaste uppdrag var att göra andra spelare bättre. 2010/11 blev han utsedd till Liverpools bästa spelare och under en period så tillhörde han ligans absolut bästa defensiva mittfältare. Frågan är hur bra Lucas hade kunnat vara om det inte vore för knäskadan som spolierade stora delar av säsongen 2011/12. Även efter skadan fortsatte han att vara lika pålitlig, men det känns som att hans rörlighet och oerhörda arbetskapacitet inte riktigt var densamma på andra sidan knäskadan. Men Lucas har fortsatt att genom åren göra det han gör bäst - att göra andra bättre. Han var inte ordinarie under Rodgers och han var inte ordinarie under Klopp, men han har alltid funnits där när han behövts. Det blev 24 ligamatcher under hans sista säsong. Han gjorde sitt bästa när han kastades in som mittback och var planens främsta aktör när han i den defensiva mittfältsrollen ersatte skadade Jordan Henderson i derbyt mot Everton. I slutändan var dock inte speltiden tillräckligt för en 30-åring som börjar skönja slutfasen på karriären och efter tio år lämnar nu Lucas Liverpool.
- Det har varit tio makalösa år. Vi vet alla att det varit lite av en berg-och-dal-bana med många toppar och dalar, men jag har varit stolt över att bära den hör tröjan varje dag. Den här klubben har gjort mig till en bättre person och en bättre spelare. Båda mina barn har fötts i Liverpool och mina barn kommer vara stolta när de växer upp och återvänder till Anfield för att se matcher med vetskapen om att deras far en gång i tiden spelade för Liverpool, sa Lucas när han i hyllades för sina tio år i klubben.
Han var inte den bästa mittfältsspelaren, men ständigt pålitlig, ständigt underskattad. Liverpool kommer sakna honom, mer som person än som spelare. Det är ändå ytterligare ett tecken på hans karaktär att han inte nöjer sig med en hjälproll i Liverpool utan att han söker sig mot nya utmaningar. Han är för bra för att spela så lite som han gjort de senaste åren, och det ska bli väldigt spännande att se hur han kan hantera det nya äventyret i Lazio. Lucas sade farväl till supportrarna med ett öppet brev, där han nämnde just speltiden som anledningen till flytten.
”Det här är en av de största klubbarna i världen och min avsikt har alltid varit att spendera resten av min karriär här, men ju mindre jag fått möjligheten att spela, desto tydligare har jag insett att jag behöver gå till en annan klubb om jag ska kunna spela lika mycket som jag vill. När du lämnar en klubb och en stad som du älskar lika mycket som jag gör med Liverpool så är det inget enkelt beslut att ta. Det enklaste för mig hade varit att bara stanna här så länge som möjligt, även om jag inte kan förvänta mig att spela så mycket. Men det vore att gå emot allt jag står som och tror på som fotbollsspelare och tävlingsman. Det är av den anledningen jag går till Lazio, vilket innebär att sorgen över att lämna Liverpool ackompanjeras av stor entusiasm över att jag kommer få representera en av Italiens största klubbar”, skriver han.
Lucas är bara 30 år gammal och han har mer att ge som fotbollsspelare. Nu kommer han till Lazio som ersättare till namnen Lucas Biglia. Det är inga små skor att fylla. Men Lucas Leiva är inte den som backar för en utmaning.
@Jimmyewertsson
