Ilkay Gündogans skadehelvete tycks aldrig ta slut. Efter nio månaders frånvaro var mittfältsdynamon tillbaka från start för Manchester City i Carabao Cup igår. Han höll i 53 minuter, innan han tvingades ut efter en elak tackling från Claudio Yacob. ”Jag lider med Gündogan”, säger Pep Guardiola.
Jag hade mina ögon på Juventus-Fiorentina och Manchester United-Burton, men fick se eländet när jag vid någon dödbollssituation scrollade igenom Twitter-flödet. Det hade hänt igen. Efter nästan nio månaders skadefrånvaro skulle Ilkay Gündogan, den ack så bollbegåvade, dynamiske tysken göra comeback från start efter att ha spelat drygt tjugo minuter av Manchester Citys 6-0-mangling av Watford i helgen. Återkomsten, mot West Bromwich i Carabao Cup, varade dock bara i 53 minuter innan Gündogan tvingades utgå med ytterligare en knäskada.
- Jag lider med Gündogan. Vid det ögonblicket, när situationen inträffar, föreställer man sig det värsta scenariot. Man kan inte föreställa sig åtta månader där man tvingats kämpa på egen hand, varje dag, och sedan blir skadad direkt. Det är så hårt. Men som tur är verkar det inte allvarligt. Jag pratade med honom, han har lite ont i sitt knä. Läkarna kommer med förtydligande i morgon, sa Pep Guardiola efteråt.
Knäskador kan förändra spelare, men Gündogan stod att känna igen när han hämtade upp bollen utanför eget straffområde och satte full fart mot motståndarnas mål. Gündogan hann precis fram till West Bromwichs straffområde innan Claudio Yacob, som följt honom i bakhasorna hela vägen, tröttnade och hackade ner honom bakifrån med en brysk glidtackling, till Guardiola och City-spelarnas stora ilska. Med en så skadedrabbad spelare, som haft problem med just sina knän, befarar man det värsta.
Det känns som evigheter sedan Gündogan stormade ut på den stora internationella scenen genom en fullständigt fenomenal insats när Borussia Dortmund slog ut Real Madrid i Champions League. Tysken var överallt och låg bakom allt i Dortmunds spel. Men seden dess har hans karriär varit start-stopp år efter år, utan att han fått vara hel i särskilt många matcher i rad. Guardiola såg Gündogan som en nyckelspelare när han tog över Manchester City förra sommaren och han såg snabbt till att lägga beslag på Dortmund-mittfältaren, som presterat väl under Thomas Tuchels ledning, men som gick skadad under sommaren och skulle missa säsongsinledningen. Det blev bara nio ligamatcher från start i den ljusblå tröjan innan Gündogan ådrog sig knäskadan som nu hållit honom borta i snart nio månader. Ilkay Gündogan är bara 26 år gammal, men det är skrämmande hur mycket fotboll han redan missat på grund av skador i olika former, där hans rygg och knä varit hans största fiender. Jag gjorde en snabb överslagsräkning på Gündogans skadehistorik i siffror och sedan han kom till Borussia Dortmund har han missat hela 157 matcher, och varit borta i totalt 914 dagar.
Inför comebacken mot WBA skrev Rory Smith ett långt reportage i New York Times där han följt Gündogan på vägen tillbaka från knäskadan han ådrog sig i duell med Watfords Nordin Amrabat; den långa, ensamma vägen tillbaka från operationen i Barcelona; fylld med repetitiva och monotona övningar långt borta från fotbollsplanen och lagkamraterna. Gündogan berättade hur han inte gillade uppmärksamheten hans lagkamrater gav honom när rehabarbetet inleddes på Citys träningsanläggning i skuggan av Etihad Stadium och att han föredrog att bara vara en i gruppen. Men på sociala medier började han synas allt mer. Han lade upp allt fler bilder på Instagram och interagerade mer på Twitter. Han konstaterade att han blivit duktig på att sitta på soffan, men det ökande användandet av sociala medier hade sina anledningar.
- Jag vill inte att folk ska glömma mig, berättade han i våras.
Vardagen fylldes av simpla men krävande övningar för att bygga upp mekaniken i knäet och stärka upp musklerna runtom. Övningar i poolen med löpband, cardioarbete i värmekammare, kryoterapi, mängder av anti-inflammatoriskt grönt te. Smärta, monotoni och den ständiga mentala påfrestningen att bara fortsätta. Dag efter dag. De långsamma framstegen på vägen tillbaka. Men det allra värsta: Ensamheten.
- Den överhängande känslan är den av ensamhet. Det värsta för mig var att se alla andra spelare. Jag ser dem på träningsplanen, när de är i omklädningsrummet, när de går till mötena innan träningen. Jag ser hur de arbetar och sliter i gymmet samtidigt som jag inte kan göra samma saker. Man vet om att man inte kan vara en del av gruppen fullt ut. Det är det det allra svåraste; att känna sig värdelös. Att inte vara värd lika mycket som tidigare, att inte vara värd lika mycket som de andra, berättar han.
Jag uppskattade reportaget mycket och rekommenderar er verkligen att läsa den. Det är inte svårt att känna genuin sympati för Ilkay Gündogan. En så oerhört, oerhört skicklig fotbollsspelare som inte får bevisa vad han går för på grund av dessa ständiga, förbannade skador. Om Pep Guardiolas ord är någonting att gå efter verkar det ändå inte vara så allvarligt den här gången. Det pratas om en månad, vilket förstås inte är någon oväsentlig tid för en spelare som redan spenderat nio månader med rehabarbete för att ta sig tillbaka till matchform – bara för att gå sönder igen. Jag hoppas innerligt att Ilkay Gündogan återhämtar sig snart och att vi återigen får chansen att njuta av den dynamiske mittfältarens fotbollskunskaper. Det har han sannerligen förtjänat.
@Jimmyewertsson
