Identitetskris och titeljakt

Bild från Bildbyrån

Identitetskris och titeljakt

Det var inte särskilt övertygande, men både dramatiskt och sevärt när Barcelona inkasserade tre poäng i en 4-2-seger mot ett decimerat Valencia i helgen. Blaugrana står mitt i en identitetskris med en ifrågasatt tränare som redan aviserat att han kommer lämna klubben i sommar. Men jakten på Real Madrid och La Liga-titeln hoppar alltjämt vidare för Barcelona.

När Barcelona åkte på chockförlusten, 0-4, i Paris var katalansk press obarmhärtig i sin kritik. Krönikör efter krönikör domderade om hur klubben tappat sin väg, hur man blir mindre och mindre Barcelona för varje tickande sekund och hur Luis Enrique symboliserade roten till allt ont när den stolta klubben skeppats rakt in i en identitetskris. Kritiken är långt ifrån någon nyhet. Faktum är att den har pågått i flera år, och varit mer eller mindre högljudd under hela Luis Enriques tid som huvudtränare beroende på cyklerna av asturierns titelmässiga framgångar i klubben. ”Barcelona är ett managerlöst skepp på väg att förlisa”, förkunnade Sport och AS menade på att det här var Luis Enriques ”Kejsarens nya kläder”-ögonblick, där 46-åringen blev stående avklädd och rådvillig.

Att Luis Enrique varit framgångsrik är dock en obestridlig sanning. Han har vunnit åtta av tio titlar sedan han tog över 2014, trots att han var nära att få sparken bara ett halvår in på sitt kontrakt. Samma säsong gick Barcelona vidare och vann trippeln, med La Liga, Champions League och Copa del Rey Endast Pep Guardiola och legendariske Johan Cruyff har vunnit fler titlar än vad Luis Enrique gjort - och med tanke på att Barcelona fortfarande är kvar i alla turneringar kan den titelskörden mycket väl utökas - och Guardiola hävdar att Luis Enrique är den perfekta tränaren för Barcelona.

Men kritiken handlar i grunden inte om titlar eller framgång. Det handlar om identitet, både sett till spelstil och klubben som institution. Kraven i Barcelona är nämligen större än någon annanstans. Det räcker inte med att vinna, man ska baskemig vinna vackert och på rätt sätt också. Och just de där två sistnämnda kraven är de som hamnar under luppen.

- Om du förlorar kommer de döda dig. Och om du spelar oavgjort eller vinner så kommer de ändå att kritisera dig, sa Luis Enrique.

IDENTITETSKRIS

Redan från början slog Luis Enrique fast att han ämnade vara Barcelonas stil trogen. Stilen som Johan Cruyff lagt grunden till, där de egna produkterna ur La Masia-akademin dominerade matchbilder med kvick, offensiv och bollinnehavsinriktad fotboll och ändlösa passningar som i förr eller senare alltid hittade en väg att penetrera igenom motståndarförsvaret. Men Luis Enrique ville utveckla Barcelonas fotboll, göra den rakare och mer mångfasetterad. Och sakta men säkert har Barça rört sig bort från den fotbollen som skördade så stora framgångar under Guardiolas ledning.

Kritikerna menar på att den imponerande titelskörden och Lionel Messis fortsatta briljans har maskerat över Barcelonas verkliga problem, både på institutionell och spelmässig nivå. Och den här säsongen har det varit tydligare än någonsin tidigare. Den fullständiga kontrollen som tidigare genomsyrade Barcelonas spel är mer eller mindre borta. Offensiven går ofta ut på att snabbt få fram bollen till den stjärnspäckade anfallstrion med Neymar, Messi och Luis Suárez och mittfältet, som det senaste decenniet varit klubbens absoluta styrka och stöttepelare, har plötsligt blivit en zon där Barcelona överbemannats av motståndarna. Sergio Busquets har aldrig haft en så tung säsong, Andrés Iniesta blir inte yngre och har dragits med skador och Valencia-förvärvet André Gomes har haft en miserabel första säsong i Katalonien. Barcelona har stött på problem mot lag som pressar dem högt och mot lag som väljer att försvara djupt den här säsongen. Och även om han fortsätter att på egen hand vara avgörande så kommer inte ens Lionel Messi att vara för evigt.

Förändringen är på riktigt, och den är oroande för Barcelona. Och jag tycker inte det är överdrivet att prata om en identitetskris. Fotbollen är annorlunda, La Masia-akademin producerar inte spelare som slussas upp till a-laget på samma stadiga basis som tidigare och av de dyra nyförvärven inför säsongen är det egentligen bara Samuel Umtiti som varit en succé. I slutet av säsongen kommer Luis Enrique lämna, det har han redan slagit fast, och Barcelonas klubbledning står inför ett viktigt val. Är det Cruyffs puritaniska modell som ska följas? Att förtroendet åter placeras på La Masia och att hitta tillbaka till vägen man brukade vandra, även om det innebär en risk för några års titeltorka, eller är det i slutändan så att framgång är viktigare än identitet?

Ernesto Valverde, Juan Carlos Unzue, Ronald Koeman och Eusebio Sacristán är, enligt El Mundo Deportivo, de slutgiltiga kandidaterna till att efterträda Luis Enrique men något slutgiltigt beslut lär inte tas förrän nästa månad. Då kanske vi får en glimt in i vilken riktning Barcelona ämnar ta.

”Det här är inte Barcelona”, skrev en av tidningarna efter Paris-förlusten. Motfrågan är lika obekväm som uppenbar: Vad är egentligen Barcelona anno 2017?

TAKTISKA FÖRÄNDRINGAR

Identitetsmässigt må det vara en kris. Men Barcelona är alltjämt tvåa i La Liga, två poäng efter Real Madrid med en match mer spelad men med ett El Clásico kvar att avverka. Barça är dessutom klart för final i Copa del Rey mot Alavés och kvartsfinal mot Juventus väntar i Champions League.

Och även om beslutet kritiserades vid tidpunkten så har Barcelona uppträtt både bättre och mer avslappnat sedan Luis Enrique chockade spelartruppen genom att avslöja att denna säsong blir hans sista i klubben. Krutgubben som ägnar sin fritid åt maraton och krävande triatlon-tävlingar hävdar att hans enorma energi inte dränerats på ett par dagar, men att han är i behov av en paus.

Avslöjandet följdes upp av en 5-0-asfaltering av Celta Vigo och ”La Remontada”, den mäktiga vändningen och 6-1-segern mot Paris Saint-Germain i Champions League. Förlusten mot Deportivo var en missräkning och även om Barcelona vann med 4-2 mot ett decimerat Valencia i helgen så var det långt ifrån någon övertygande insats.

Offensivt såg Messi, Neymar och Suárez oerhört skarpa ut i Luis Enriques nya 3-4-3-system. Neymars blixtrande form fortsätter och Messi gjorde två mål, vilket för honom till 41 mål totalt den här säsongen.

- Makalöst. Han har krossat alla rekord och han kommer fortsätta att krossa dem. Det är underbart att få njuta av att se honom spela fotboll. Messis statistik är omöjlig för någon att uppnå. Vi kommer att sakna honom i framtiden, sa Luis Enrique, med en orosbådande glimt in i framtiden.

Defensivt såg det dock inte lika övertygande ut och även med en man mindre behövde Valencia sällan stå för några extraordinära prestationer för att spela sig fram till målchanser. Och de fasta situationerna fortsätter att vara ett problem. Systemet har förstås inte använts i ens en månad och det är självklart att det tar tid för vissa saker att sitta. Gerard Pique pratade efter matchen om den defensiva aspekten av matchen och faran att försvaret ska bli utelämnat med den nya trebackslinjen.

- Det är en risk vi är villiga att ta. Vi är ett offensivt lag, vi gillar att anfalla, men det har sina konsekvenser. För tillfället lider vi lite eftersom det finns mer ytor bakom oss än vanligt, vilket vi försöker anpassa oss till för tillfället. Att vara försvarare i Barcelona kommer med speciellt ansvar, och det är helt enkelt risker vi måste ta, sa han efteråt.

Sedan skiftet till 3-4-3 har Barcelona ändå uppträtt med förnyad energi, och experimentet lär fortsätta även efter landslagsuppehållet.

- Det här är inget slutgiltigt beslut och jag är säker på att vi då och då kommer återvända till 4-3-3, men jag tycker att 3-4-3 ger oss några intressanta variabler. Det är möjligt att vi kommer använda andra formationer också, sa Luis Enrique efter Valencia-matchen

Trots att La Ligas titelstrid såg ut att vara död och begravd redan under den senare delen av hösten så har den blåsts till nytt liv 2017. Och faktum är att Real Madrid inte heller imponerar särskilt mycket för tillfället och spelmässigt har Los Blancos lämnat en hel del i övrigt att önska den senaste månaden. Men med den spelartruppen som Zinedine Zidane har till sitt förfogande, med såväl spets som bredd, och en anfallstrio med Karim Benzema, Cristiano Ronaldo och Gareth Bale så lyckas Real Madrid allt som oftast hitta en väg till seger, även om spelet inte riktigt klickar som det ska.

Men trots alla Barcelonas problem så lever hoppet om ytterligare en La Liga-titel i allra högsta grad. Och 6-1-viktorian mot PSG, ”La Remontada”, lär ha väckt Barça-spelarnas tro på att alla vändningar är möjliga, hur omöjligt läget än ser ut.

Vi lär ha en spännande vår framför oss när Luis Enrique, energiknippet från Asturien, ska försöka fylla ut prisskåpet under sista månaderna i Barcelona innan han lämnar klubben som framgångsrik, men långt ifrån unisont älskad. Och sen ska det bli väldigt spännande att se vilken stig Barcelona väljer att vandra in i framtiden.