För 20 år sedan var klubben en halvtimme från att åka ner till non-league och en hårsmån från likvidering. Efter playoff-semifinalförluster tre av de fyra senaste säsongerna tycktes det nästan omöjligt. Det tog 34 år. Men nu är Brighton & Hove Albion tillbaka i Premier League. "Jag har varit en passionerad Brighton-supporter i 40 år. Jag älskar den här klubben. Att få vara här med nästan 30 000 supportrar.. Det är alla våras drömmar som besannas. Helt otroligt", säger ägaren Tony Bloom.
Han vägrade fira till en början. Åtminstone till det stod bortom alla tvivel att uppflyttningen verkligen var säkrad. Men när Lewis Dunk och David Stockdale överraskade honom med att hälla en tunna isvatten över honom i en intervju kunde Chris Hughton bara inse fakta. Brighton är verkligen klart för Premier League.
- Jag har varit här i två år och fyra månader, men det finns supportrar som genomlidit alla de tuffa perioderna och stöttat klubben i 20 eller 30 år. Alla meddelanden vi skickade ut och bad fansen hålla sig undan planen fungerade inte direkt, men jag kan förstå deras känslor. Om jag hade varit en del av den supporterskaran hade jag också varit ute på planen och gapat, sa Hughton efter matchen.
Nej, det där med påminnelserna om att vänligen undvika planstormningen fungerade inte alls. Veteranen Glenn Murray gav Brighton ledningen med sitt 22:a ligamål för säsongen och Solly March ökade på, fint serverad av duktige Anthony Knockaert. Nick Powells sena reduceringsmål gav lite nerv till matchen, men när slutsignalen ljöd kunde segerrusiga supportrar storma planen och få utlopp för sina känslor efter 20 svåra år.
Brightons prestation är ännu större när man vet om deras historia, och hur nära de faktiskt var ruinens brant för 20 år sedan. Året var 1997 när ett kvitteringsmål med en knapp halvtimme kvar i säsongens sista match mot Hereford räddade Brighton kvar i Football League. Utan den poängen hade Brighton som fotbollsklubb kunnat falla ner i glömskan i den engelska seriepyramidens källare. Klubben hade körts i botten och man tvingades sälja hemmaarenan Goldstone Ground för att minska skulderna. Brighton var hemlöst, pengalöst och tvingades resa de dryga tio milen till Gillingham för att spela sina hemmamatcher. Det såg becksvart ut. Vandringen tillbaka har varit lång, men målmedveten. Och den hade varit omöjlig utan hjälp från nuvarande ordföranden Tony Bloom.
- Jag känner till den här klubbens historia. Jag spelade på Goldstone Ground och jag minns tiderna i Gillingham. Men vad som är speciellt med den här klubben är att många människor som var med under de tuffa tiderna fortfarande är involverade. Men det krävs fortfarande en investerare som Tony för att lyckas. Det är en fantastisk känsla för mig, men ännu mer för supportrarna, som har en lokal investerare som är villig att sätta sina egna pengar i klubben. Särskilt i en tid när de stora investerarna kommer från utlandet eller genom konsortium. För en enskild, lokal man att investera i den här klubben som han gjort är makalöst, säger Hughton.
Brighton hade inte varit där de är i dag om det inte vore för Tony Bloom. Under hans åtta år i klubben har han spenderat nära tre miljarder. Han byggde Amex Stadium och en modern träningsanläggning vid Lancing.
- För 20 år sedan var vi hemlösa, en klubb som inte var på väg någonstans. I dag är vi på väg mot Premier League. Jag har varit en passionerad Brighton-supporter i 40 år. När jag tog över förband jag mig till att bygga en ny arena och en träningsanläggning. Jag gjorde det enbart på grund av kärlek för klubben Att få vara här med nästan 30 000 supportrar… Det är allas våra drömmar som besannas. Helt otroligt, säger Bloom.
The Seagulls väg till Premier League har varit stegvis och tålmodig, men de senaste åren har det också varit en vandring varit snårig och fylld av bakslag. Brighton har varit i playoff-semifinal tre av de fyra senaste åren. I fjol skrapade man ihop 89 poäng och missade automatisk uppflyttning på målskillnad, bara för att sedan förlora mot Sheffield Wednesday i playoff. Efter matchen vandrade Tony Bloom ner i omklädningsrummet och fann spelarna liggandes på golvet. Förkrossade. Han var lika förkrossad själv. Men han var fortfarande lika fast besluten.
- Jag tittade bara runt och sa: ”Vad som inte dödar dig gör dig starkare och vi kommer komma tillbaka från det här nederlaget. Nästa år kommer vi lyckas”. Nu har de gjort det. Det är en fantastisk bedrift. Vad Brighton kommer medföra till Premier League? En fantastisk stad, en otrolig supporterskara och en fantastisk arena som kommer vara slutsåld varje match. Och förhoppningsvis kommer vi göra både staden och supportrarna stolta med våra prestationer på planen, säger Bloom.
Bara dagar efter besvikelsen mot Sheffield Wednesday skrev Chris Hughton på ett nytt fyraårskontrakt. En tydlig signal om att planen fortfarande gällde, även om uppflyttningen behövde skjutas på en aning. Hughton tog över ett ovanligt rörigt Brighton 2014, när man efter framgångar - men playofförluster - under Gus Poyet och Oscar García tagit ett okaraktäristiskt felsteg och anlitat Sami Hyypiä, som inte alls lyckades på sydkusten. Men under Hughtons lugna och målmedvetna styre hittade Brighton tillbaka på rätt väg igen.
Under sommaren ramlade buden på de bärande spelarna in. Anthony Knockaert var särskilt eftertraktad och attraherade bud från nyligen nedflyttade Newcastle, men det rycktes även i Lewis Dunk och Dale Stephens. Men Bloom satte stopp. Kärnan och nyckelspelarna skulle behållas. I stället förstärkte Brighton. Knockaert har varit Championships kanske allra bästa spelare med 15 mål och åtta assist och veteraner som Glenn Murray och Steve Sidwell har visat att de fortfarande håller måttet i ett lag med en härlig blandning av rutin och ungdomlig entusiasm. Och då har fjolårets gigant Beram Kayal ändå missat större delen av säsongen.
Det som dock får Brighton att verkligen sticka ut är kollektivet. Det är inte alltid det mest spännande laget att titta på, men de har utan tvekan varit Championships mest stabila lag. The Seagulls har släppt in minst antal mål, 36, och hållit flest antal nollor, 21 stycken. Inget lag har plockat fler poäng på hemmaplan och de har haft en osedvanlig förkärlek för att gneta till sig poäng. Att laget har en sammanhållning utöver det vanliga fick vi ett särskilt vackert exempel på i november, när Chris Hughton och ett stort antal spelare reste ner till Frankrike för att stötta Anthony Knockaert under begravningen, när hans far Patrick gått bort blott 63 år gammal.
”Jag kommer aldrig glömma den här dagen. Respekten som den här fotbollsklubben visar är bara för mycket. Ni är inte bara mina lagkamrater, ni är mina vänner för alltid”, twittrade Knockaert efteråt och avslutade med: ”De ger mig styrkan att vara där den här klubben måste vara. Vägen till Premier League… Låt oss göra det för min far”.
Och Brighton gjorde det. Den tålmodiga väntan är slutligen över. Supportrarna, som hela tiden stått bakom sitt lag, fick storma planen för att fira med spelarna och på tåget hem crowd-surfade Jamie Murphy, Jiri Skalak och Olivier Norwood ovanpå fansens uppsträckta armar.
Det är en fantastisk framgång för en välskött klubb som jobbat länge och målmedvetet. Uppflyttningen till Premier League kommer innebära ett rejält tillskott i kassaskåpet, som för en gångs skulle inte kommer från Blooms fickor, men Brighton har inga planer på att överge sin långsiktiga plan för lagbygget för någon form av vilt spenderande.
- Vi måste förstärka, det är det inget snack om. Men vi kommer inte sikta på att spendera några enorma summor. Vi kommer göra saker och ting på en stegvis, precis som vi alltid gjort. Vi har redan en stark spelartrupp, nu vill vi förstärka den sett ur den synvinkeln, säger Bloom.
Från ruinens brant till fotbollens finrum. Det är en välskött klubb som tar steget upp i den engelska högstadivisionen för första gången på 34 år. Och det känns oerhört, oerhört välförtjänt.
@Jimmyewertsson
