"Dembélé är ett geni"

Utbytt skadad i veckan mot Leverkusen och in i sista stund osäker till spel. Ändå var det Mousa Dembélé som var planens gigant och spelaren som såg till att Tottenham fick med sig en poäng från North London-derbyt på Emirates Stadium. Mauricio Pochettino skräder inte med orden om den kraftfulle belgaren: "Dembélé är ett geni. Han är ett geni, eller hur? I dag var han en av de allra bästa", sa han efteråt.

Tottenham hade en strålande säsong i fjol och var länge det enda laget som kunde utmana sensationella Leicester City om titeln. Ynglingar som Dele Alli och Eric Dier hyllades rättmätigen, precis som skyttekungen Harry Kane och försvarsgeneralen Toby Alderweireld. Men strålkastarljuset fastnade sällan på fysmonstret på det centrala mittfältet, som med en i det närmaste oöverträffad kombination av kraft, teknik och skickliga dribblingar tryckte sig fram genom linjerna i motståndarnas lagdelar. Ändå var Mousa Dembélé en av Spurs absolut viktigaste spelare i fjol.

När Harry Kane och Mousa Dembélé är på planen förlorar Tottenham oerhört sällan. Faktum är att Tottenham inte förlorat på över ett år - sedan oktober 2015 - när duon inlett matchen. Med Kane och Dembélé har Spurs en vinstprocent på 64% och ett poängsnitt på 2,28 poäng per match; att jämföra med blott 29% och 1,29 i snitt utan. Talande siffror. Och så var fallet även i söndagens North London-derby på Emirates Stadium.

Derbyt var en högoktanig affär med två lag som furiöst kastade sig mot varandra och där matchen svängde i tio-, femtonminutersperioder där lagen turades om att styra tillställningen. Mauricio Pochettino överraskade med att starta med Kevin Wimmer, för första gången den här säsongen, i en trebackslinje tillsammans med Jan Vertonghen och Eric Dier. Harry Kane gjorde sin första start sedan skadan och flankerades av Christian Eriksen och Heung-Min Son, samtidigt som Mousa Dembélé och Vincent Wanyama skulle försöka vinna mittfältsstriden mot Arsenals tre centrala fältare. Tottenham hade perioder i den första halvleken när deras höga presspel ställde till problem för Arsenal, men varje gång hemmalaget tog sig framåt såg det farligt ut mot ett okaraktäristiskt vilset och ovant Tottenham-försvar, som särskilt hade problem att hantera Arsenals tre offensiva mittfältares rörelser in i de båda halvytorna, där Wanyama och Dembélé inte hann täcka upp när de hade fullt upp med att ta hand om Granit Xhaka och Francis Coquelin.

- Det var en match med oerhört hög intensitet och i den första halvleken såg det ut som att vi skulle göra mål varje gång vi passerade mittlinjen. Men i den andra halvleken tappade vi lite fysiskt och var mindre skarpa. Den tekniska nivån gick ner också, sa Arsène Wenger efteråt.

Arsenal hade svårare att få grepp om matchen i den andra halvleken och Pochettinos taktiska förändring att låta Dembélé utgå från en djupare position, men samtidigt ge honom friheten att kliva framåt, var en viktig del i scenförändringen. Spurs ägnade mindre tid åt att cirkulera boll på egen planhalva till förmån för ett rakare spel och de båda vingbackarna - Kyle Walker och Danny Rose - tryckte fram mer aggressivt längs kanterna. Tottenhams kvittering tillkom efter en situation när Dembélé hämtade boll djupt, tryckte sig förbi Coquelin och tog sig in i straffområdet, där han med tre hemmaspelare runt sig blev nedgjord av Laurent Koscielny. Harry Kane förvaltade straffen säkert.

Dembélé hade varit ett osäkert kort till matchen, efter att han tvingades kliva av i veckans Champions League-match mot Bayer Leverkusen, men belgaren kom till spel - och han var planens gigant. Dembélé vann boll mer än dubbelt så många gånger som någon annan Tottenham-spelare och med 89,4% hade han matchens främsta passningsprocent. På presskonferensen efteråt myste Pochettino över mittfältarens insats.

- Dembélé är ett geni... Visst är han ett geni? I dag var han en av de allra bästa. Jag är väldigt nöjd med hans insats och jag är glad att vi kom tillbaka från underläge. Det har varit en tuff månad för oss, sa Pochettino.

Mousa Dembélé är inte den mest iögonfallande spelaren i Tottenhams lag och inte den med mest stjärnglans. Men tillsammans med Harry Kane kanske han är den allra viktigaste, just för att han bidrar med egenskaper som ingen annan besitter. Eric Dier och Vincent Wanyama är defensivt skickliga och säkra i passningsspelet, men förmågan att på egen hand bryta sig igenom motståndarens lagdelar ingår inte i deras repertoar. Och utan Dembélés tyngd och fysik på mitten är Spurs inte ett lika dynamiskt fotbollslag.

- Utan Mousa Dembélé existerar vi inte. Tottenham existerar inte, sa Pochettino i augusti, efter Tottenhams 1-1-kryss mot Liverpool. Överdrivna ord, måhända, men det säger en hel del om Dembélés betydelse.

Mousa Dembélé växte upp i en förort till Antwerpen, med en pappa från Mali och en flamländsk mor. Till skillnad från många andra unga fotbollsspelares bakgrund var Dembélés pojkrumsväggar långt ifrån prydda med affischer över favoritspelare. Han hade inget favoritlag och hade inget som helst intresse av att titta på fotboll på tv. Men han älskade den där bollen.

- Jag förstörde allt inuti huset - boom! Men min mor var alltid väldigt snäll och sa alltid; "OK, OK, du kan få en boll till", har han berättat.

När han inte sparkade boll i vardagsrummet fick han sin annorlunda fotbollsuppväxt på basketplanerna i området, vilket också har kommit att prägla hans spelstil. Det fanns inga fotbollsplaner att tillgå och inga mål, så Mousa och hans vänner fick finns sig i att spela på basketplanernas hårda betongunderlag. Mål gjorde man genom att antingen träffa stolpen till basketkorgen, eller genom att dribbla sig förbi motståndarna och stoppa bollen på linjen.

- Det var fem mot fem. Stolpen var en så liten måltavla, så man var tvungen att väggspela sig fram och använda sina tekniska färdigheter för att ta sig fram. Det gav mig en lösning på allt. Det är därför bollen är min vän, berättar han.

Inga skott, men mängder av en-mot-en-situationer på små ytor där man var tvungen att "slå sin gubbe". Det formade Dembélé som fotbollsspelare och det är enkelt att dra kopplingar till den spelare han är idag, när han störtar fram som en fysisk urkraft på mittfältet. Han ser ofta ut att vara på väg att tappa kontrollen när han stövlar fram med stora steg och sin lite sävliga stil, men han är oerhört svår att stjäla bollen från och betydligt snabbare än vad han ser ut vid första anblicken. Det finns få spelare som är så skickliga på att täcka boll och skapa ytor som Dembélé.

Det är inte bara ungdomliga Mousa Dembélés ointresse för all fotboll utöver den han själv spelade på Antwerpens basketplaner som gör den 29-årige belgaren till en lite udda fågel i fotbollsvärlden. Han dras inte med i den enorma hypen som omringar sporten och passar inte in i arketypen för en modern fotbollsspelare, där tv-spel och selfies upptar större delen av fritiden. Han spelar gitarr och har en stor passion för att resa, ofta till Afrika där han planerar att inleda ett fotbollsprojekt när karriären är till ända. Dessutom hyser han en stor kärlek till musikaler. Att hans mor, Tilly, var professionell konstnär kan mycket väl ha inverkat på hans intressen och Mousa säger också att det är därifrån han fått sitt lugn.

- Hon är väldigt lugn, väldigt avslappnad. Min far, Yaya, är lite mer eldig, mer dynamisk. Det är inte enkelt att göra mig arg, har han berättat.

Lugn och avslappnad vid sidan om planen, och allt som oftast även på den. Men Diego Costa lyckades få Dembélé att tappa humöret rejält i FA-cupmatchen i våras, när Dembélé petade Chelsea-bråkstaken i ögat. Dembélé stängdes av i sex matcher för tilltaget.

Avstängning och en fotskada har stoppat Mousa Dembélé under stora delar av hösten, men nu är han tillbaka. Fortsätter han prestera som mot Arsenal kan han mycket väl vara mannen som hjälper Tottenham återfinna formen efter landslagsuppehållet.